blåa melodier (bitt er)

melodifestivalen är kungahuset av musik - må låta bra i ord, men

är inte till någon nytta, är endast yta, innanför finns inget djup,

det är splitter likt pussel men utan några bitar som passar ihop,

sitter rätt - skruv lös är vad som är bäst, annars sitter man fast i sin

egen värld och kan inte ta in andras bild, andra ljud och

sinnesstämningar, finns då ingen rymd, inget nytt att upptäcka än

sig själv om och om igen, skapar skärande kopior runtomkring -

alla har sin plats i varandra, ryska dockor är vad de är, foster i

magar som har foster i sina egna magar, röster ekar som en ljuvlig

saga, som om de försöker få dem att somna, för att sova

och drömma underbart, men det fungerar ej, blir ojämnt, menat

att vara en och därför byggs de på varandra, blir ett torn som

vajar utan flagga - finns inget behov att måla något ansikte på

sitt folk eftersom man snart blir de enda då man utrotar alla andra

melodifestivalen är ett typiskt exempel på att göra konst endast

för pengars skull och "vinna", vilket gör det dömt att misslyckas,

då ingen är vinnare - precis som att försöka vinna i livet,

alla förlorar tillslut - konstverk har olika smaker och varje individ

har olika smaklökar, kan man säga att någon är bättre än någon -

det är som att säga att mina åsikter är bättre än dina, mina

tankar har mer värde och därför borde jag få tala längre, men alla

har vi två öron och en mun - man borde lyssna, observera mer än

att prata och lägga sig i i första stund, tänka efter innan man

dömer, känna in innan man slår ifrån och därigenom aldrig kan gå

tillbaka då det hela förändras efter första intryck av dig, din person

glitter och glamour säger ni är underhållning på högsta nivå?

visst, enkelt är bra, det brukar jag tänka, men då menar jag

inte ytligt som idag, ni försöker för mycket, brer på med så

mycket smör att det blir äckligt - ge mig något att glo på, titta

så man gå över till att glo - sjunka in och fastna, hållas inne,

under ljus och ljud, masseras, njuta av varje sekund, detta

är en plåga eller var senaste gången jag såg och det var mer än

ett tag sedan och därför ska jag väl inget säga, men om man

läser tidning kan man inte undvika mer än att inte bry sig å

det kan vara svårt eftersom bilder större än mitt huvud täcker

framsida -

finns det någon baksida av detta mån tro?