ant...

jag läser om myrorna som
byggde gångar upp till ytan
jag läser rader från vänster till höger
upptäcker att jag gräver mig nedåt
fångar upp förfluten tid
för att kunna ta mig framåt

om det inte vore för dem
om de inte hade haft viljan som
gav dem styrkan att kunna flytta
på tunga stenar
om de inte hade nått vindarna
hoppat från flygplanet
sett hur växterna såg ut
inte bara rötterna
undrar hur vi hade andats
undrar hur våran utveckling gått
undrar om vi skulle tro
att marken var himlen och
de som gick på den då var gudar

du misstog dig om att mötet blivit uppskjutet

lättare att döda någon man inte känner
inte vet något om
svårare att döda en ängel som man vet är
oskyldig och god

men utan vingar, aura och
absolut inget solljus i natten
står han där
och du trycker av
känner ångesten krypa från
tår till häl upp till nacken
förstår vad du gjort
någon tar dina axlar och pressar ner
medan du går
medan du går raskt, bort från skogskanten
med droppar från pannan
som väger som bly
i detta fall
går raskt, så snabbt, stupar snart raklång
ansiktet i leran
visar vart rynkorna leder

intryck

hagens grind öppnas för en sekund
stängs efter ett ögonblick
ring i ring, kedja till stig
bollar studsar, spräcker glasrutor
armar sträcks ut, fångar andra
ett snabbt ryck, och
dagens fångst faller handlöst in
in till hagen där brasan står redo
värmer järnstången som ska göra
brännmärket

historia är värde

bokstäver är värdefullare än siffror
bokstäver kan bilda mer
en armé där inte siffror räcker till
ett maraton där det inte finns
tillräckligt många nummerlappar
kan hoppa från trampolin
eller gå nedför stegen igen
vet aldrig vad de vill
siffror är redan förbestämda
står där, stela och sura
medan bokstäver kan göra
oberäkneliga ting
så säg mig:
är det nödvändigt att veta
vad klockan är?
det kan du se genom naturens poesi
är det nödvändigt att veta
hur många mål de gjorde?
huvudsaken är väl att de vann?
samtidigt:
är det nödvändigt att veta
vilken placering du kom på?
räcker det inte att det kändes bra?
ta mig hem
strunta i alla led
gå bara förbi
låt dem klaga, försöka komma
med lösningar efter att de har tänkt
så deras påstående ska vara sanna
inget förändrar min vilja att
komma undan deras fingrar
de som räknat smutsiga sedlar
ta mig hem
jag vill till platsen där de inte skriver närvaro
jag vill till platsen där de lämnar mig ifred
inte bryr sig om hur gammal eller lång jag är
inte om jag är rik eller fattig
eller hur ofta jag duschar
spolar bort kräkens loskor
försökt att smitta mig, försökt att få mig att bli
en av dem, en av alla
men är inte det slöseri med tid?
ni har ju så mycket annat att göra
titta på almanackan, granska matlistan och nyårslöftet
nej och åter nej! hur ska ni hinna med?
jag gungar på stolen, ler inombords
ångest får de så lätt och deras värld har då inga starka stöd
jag undrar hur de läser romaner
räknar sidor, istället för att gå på inlevelse
de måste stanna kvar, vara här
får inte missa teveprogram, måste kolla till mobilen
har något nytt sms trillat in?

goddag, samtida varelse, din tid den...
kommer den också ska du se...
börja räkna om du vill, men det förändrar ingeting
...(biverkning kan komma att bli psykisk obalans)

handen skakar

jag och djävulen går hand i hand
vi har förtroende för varandra
bryr oss inte längre om hur var och en
ser ut

jag och djävulen går hand i hand
försöker vara intresserade för det
som finns inom, vinna gehör
men någon av oss uppfattar fel
någon är tondöv

värme

virka mig ett vitt band
låt det vila hängandes runt min handled
när du inte håller min hand
kan jag fortfarande se sekundvisaren
klockan är rund och hel

trots att du inte finns här
när jag med tunga steg
går backen ner
bär jag din tyngd, därför
går det långsammare än vad
det gick uppför

mödrar och fäder

alla är tjuvar
tar ifrån
mor och far