31.10.10

portishuvud (drunkna i det tjocka täcket)

portvakt bestämmer hur stora
och hur många portioner
jaget ska ha, beslutar
när slussarna ska
stängas, när det
för dagen
är bra
av säkerhetsskäl inte bli för
många där inne, stänger
av, sänker volymen
domnar bort
låter dem koncentrera sig på
vad de har
så de inga glömmer bort

skräm den vise

raska över risen, överraska kinesen
få honom att öppna kistan
låta oss se vad som i hans ögon speglas

blåkopia

slowmotion - långsam motion
den bästa av träning
som går att göra om man vill få
en kropp så mjuk att
skelett och muskler blir ett, aldrig
mera behöva knaka
för att komma in
på konserter i
trånga hålor

näsborre, öga, öra, mun
det enda som räknas
när man sammanfattar vad
världen man skapat
kommer att kosta

slowmotion - långsam motion
den bästa av träning
drar ut, sträck, visa alla kort
gör snarkningarnas ljud
raka, ta ut varje nysans, se hur
den guldfärgade
trumpeten
blir blå -
lida i ett syfte som är gott -
ta fram det man vill gömma
glömma, då man missat
alla lärdomar från deras land
få med alla muskler, ge stöd
att gå mot luften och dess
tand - molnet som
slukar, för alla
tillsammans till en
enda massa
förvirring uppstå
då alla
tänker olika tankar

inte lyfta på fötterna, släpa
bygg gång för flod
skrapa alla rutor på lotten
vare sig det gör den ogiltig enligt dem
känn in platsens historia - bli en
del av både nu och då
ja, var någonstans i mitten, likt den som
håller visarna, bestämmer
vart solen ska stå

högkant (endast en tråd av många som gör tröjan)

fasetten är den ensamma solstrålen
som tar sig in i grottan
ett rep att koppla
ådrorna med
tanka in ny kraft att pumpa ut, dela
med sig till resten av kroppen
få ögonen att vänja sig
vid mörkret - som
hög ligger man
alltid lägst
insätt att livet inte är större än vad
världen, än vad landet, än vad
staden, än vad huset, än
vad rummet är - det
som finns inom
summerar
allt lika
väl

de dödas fiskögon

nyfikenheten att titta till
se om det fortfarande
finns kvar
försäkra sin förhoppning
av att det var en
mardröm
å att ingeting har hänt, att
allt är som vanligt -
inte behöva gå
tillbaks

...att man aldrig lära sig att
man inte ska väcka en
björn som sover...


huvudet under vatten
allt ljud omvandlas
till landskapet utanför
det som fönstret står
i vägen för

försöker höra, men kan
inte känna, lock iför
maten som lagas, kan bara
lukta - men inte se
eller smaka

börjar efter en stund
hysteriskt banka
det är då man börjar
förstå att man är
fast, att man dras ifrån

0. bryter mig ut (nobody)

blev drogad, de tog mina sinnen
blev dopad, de försökte göra
mig till en i mängden, ta över
hjärta och hjärta snabbt och säkert

döpt i kyrkan
de har ett fast tag
om namnet
namn som ytan till
identiteten
de har flera gånger
försökt gå
djupare, men aldrig
lyckats, för numera är
jag van vid hallucinationer
tack vare dem lärde jag mig
att dansa, undvika slagen
lurade dem att jag skulle
följa med ner i graven
på deras trädgård
för att sedan skratta dem rakt
i ansiktet så alla löv flög åt
höstens skog där de brann upp
med solnedgångens snörasropp -
en sekunds oljud
samma känsla som när en
torr gren bryts av på mitten - "är
det någon som följer efter?"
tappar tron på livet
att det aldrig är
någon uppriktighet
smiter iväg när
det är som värst


hädanefter anonym
har endast
mina initialer så jag
kan bli synlig

bära skor som kan
ta mig fram

två olika bokstäver
likt motsatser -
kan vara både kvinna
och man

har alla möjligheter
att dö, men
men samtidigt ligga
kvar på grill
tills jag bli aska och
flyga iväg med
vind - fri
att välja
vilket
håll
den vill

grusru

(lågt) - det enda som är riktigt
när man känner att man går
skrattet slår hårt i magen
tårarna är kniven som
skär, få hyn att
flamma upp
och visa att allt som betyder
inte är perfekt och därför
har det perfekta inget
värde, inget annat
mål än pengar -
extra skinn
för de som annars
inte känner

han sitter stilla, behöver inget göra
kan bara tala och de andra blir berörda
av orden som kommer från den
hesa stämman -
orden är droppar
som ersätter
kornen i öknen

gob

åter igen smått besatt
av storbritannien
utan vetskapen varför

när jag var där på besök
så blev jag inte ett
dugg imponerad, men

helt plötsligt vill jag åka
dit igen - har det
först nu smält in och lagt

en jämn grund så jag kan
åka dit och på
samma gång ha kvar mitt

lugn?

(som kommer att identifieras
som min stund när allt
har nått sitt slut)
______________________

en ö är vad jag vill leva på
likt en borg med en
bassäng med krokodiler i
runtomkring som mur
vara ifred när man än vill
bygga sina trappa upp
till himlen - slutligen
börja på något som
någorlunda är
värt att
kalla
liv

30.10.10

robot, avinstallation

tremolo, de två linjer som ska
sättas ihop med varandra
missar och skrapar
upp sidorna
pixlar, en gurka upphackad i
delar - känner mig inte hel
känns som delarna är
precis bredvid, men
jag är förlamad
för lam, ingen vilja kvar
ett handikapp
som gör att jag inte kan
ta steg fram
sakta rasar jag samman
och de bara
skrattar

elledningar (bur)

det är som det finns
något magnetiskt
på insidan
vid mina tinningar
det bankar, försöker slå
sig ut, stilla sitt begär
komma närmare kylskåp
och allt annat det kan
ha sex med

störningar, jag blir
psykiskt störd
mina sinnen störs
mitt lagda naturliga
pressas ihjäl av
två väggar som blir en
och det på grund
av allt som människan
byggt, det har
blivit så stort att man
tappat kontroll -

jag har huvudvärk

efter

ogillar folk som inte kan
men ändå uttalar sig
bygger upp en falsk bild
för de vet att vetande
ger mer respekt
så de chansar
men har
aldrig
rätt

fast det brukar inte göra
så mycket då majoriteten
har minst lika
lite innanför pannbenet
och värre blir det när de
använder botox
huden inte densamma -
förfalskade pengar går inte
att använda när de
upptäcker att de inte är äkta -
smart va? - huden
inte densamma
svårare att få kontakt
kontakten är inte
lika direkt
hamnar
efter

alternate

90-talet, decenniumet av samplingar
många olika delar samlade
jag undrar vad min kropp och själ är
uppbyggt av då jag
producerades
och gavs
ut då

vart kommer blåsinstrumenten från?
vart kommer tangetbordsinstrumeten från?
vart kommer stränginstrumenten från?
trummaskinen är mina fötter som går, min
vilja av att nå...

hackar, svårt att välja då
man vill ha allt
hackar, osäker, vill inte ta
beslutet att bosätta
sig någonstans

flu (grauskaul)

en fluga är fast mellan
mitt fönsters två glas
jag vet inte hur den kom dit
eller hur den överlevt
dessa dagar (runt tre i rad)

en fluga stör mitt öga
sliter bort sladdar
byter till andra, felaktiga

en fluga fläckar mer min
tv-ruta, allt tjockare
blir mer avlägsen, flyter ihop

den vit och
jag svart

förålder

snöflingor - bokstäver
vissa ord
lägger pussel, få bilden som
den var tänkt
kläderna ska sitta perfekt
bygga upp en
mening utan att tänka ett skvatt
bli så full av sanning
att man slås desto mer man
tänker tanken

snöflingor - bokstäver
vissa ord
lägger pussel, rynkor visas tydligt
vägar som vandrats
vare sig man ångrat att man
tog dem eller ej -
se vad de gav
och var man nu befinner sig

snöflingor - bokstäver
vissa ord
lägger pussel på gammal
dammig grusväg
sista kontrollen innan de
drar iväg, rullar
och bildar en strand vid sjön

endast i luften har jag känt

myter i mitt huvud
flickor är mystiska, det gör dem mysiga
likt skogen - fri och vild - med en mark som
inte är platt, trätoppar som täcker
himlen, lämnar delar av pappret vitt till oss
att själva rita något på, ingång till egen värld
djur som gömmer sig bakom berg
om man kommer för nära springer de iväg
man får lämna över tiden, beslutet, till dem
när de är redo, när det är dags att
lära känna varandra, tända ögonen, elden
nå både till hjärta och hjärna, få kunskap
om grenens alla löv

men, hur kan jag veta
som aldrig varit inne i en?

de kan dölja tankar med
ansiktsuttryck som
är helt neutrala
och därför

romantiserar jag för fullt -
att just hon är lika olik

och därför kan passa
ihop, hela tiden

vara ensamma
tillsammans

men, sedan när man lyssnar
vad hon har att säga till de
andra upptäcker man att
hon är precis som dem

fast fortfarande finns
det något speciellt

under allt bråte
som de släppt
på henne

hoppas alltid
fastän jag
vet att
det inte är sant

inte för att jag har
kommit nära, försökt få kontakt
brutit is, hoppat i kallt
vatten, men är det
vad som krävs i ungdomens natt
och framåt?

hackigtzho

trötta ögon, irriterande vulkaner
knackar så hårt å länge på dörren
att man kommer igenom, tappar
immunförsvaret - kan bli sjuk för
minsta lilla, drömmarna från sömn
komma till vaket tillstånd, tro att
det är sant, inte finnas någon gräns
för vad som är rimligt i denna värld
då båda ögonen är vakna samtidigt
och inga tänker exakt samma tankar
blandar lite av varje, får lite av allt
vända från glad till arg
på ett ögonblick
utan någon som helst
anledning

bubbla

drömmaren gråter aldrig -
har redan ett tjockt
lager med luft omkring sig
med styrkan att lyfta
henne, ta hennes hand, föra
henne bort från allt
visa det som ännu är inget
men som kommer
att ställa sig framför oss

inte så komplicerat å stort
som en luftballong
behöver inte släppa några
tyngder, utan bara
blicka ut ur fönstret å se
hur landskapet
förändras med tiden -
upptäcka vad
som händer
med sig
själv - hur man börjar
flyta in i varandra, förutspå
naturens handlingar

smutsigt hår

inte byta strängar tills
de är skitiga från
topp till tå, känt in dina
fingrars områden
kunna spåra platserna
de varit och är på
när de inte vandrar över
gitarrhalsen, bli
tåligare, bygga på med
lager, tills de har
tillräckligt stort lager att
lagra alla möjliga
stilar, byta skepnad, lura
imitera, gör till sina
egna, förbättra, ta det längre
bortom notbladen
bortom scenen
för inget är
någonsin
som man har
tänkt sig från början

_____________________

hårstråna är känselsprön
antennerna kallar jorden
tar sin tid innan bild å ljud
fungerar som det ska

om man byter innan de fått
chansen att ens försöka
blir det bara förvirrande -
måste ha tålamod, kunna
vänta och se, stanna upp å
känna efter om det känns rätt

hårstråna är känselsprön
vänjer sig vid mörkret
ser allt mer, hissen till insidan
av skalet börjar fungera igen

myror i huvudet sätter igång
verkstaden, men samtidigt -
grubbla inte för länge -
gränsen mellan perfekt bild
å urusel är verkligen hårfin

29.10.10

terapeut

hon har pottfrisyr
man kan undra varför
hon kanske vill att
alla ska kasta skit på
henne, sina problem å
få lättare fötter att gå med

hon har pottfrisyr
kanske vill vara redo att
vända på timglaset när någon
spyr, att de ska ta tillbaka vad de
åt, då de formas efter det

hon har pottfrisyr
liknar en hink, går alltid först
för att kolla om det är säkert att gå in
någon gång ibland står en hink
med kallt vatten på den halvöppna dörren
får sanningen rakt upp i ansiktet

rädslans lina

vilsna där de alltid bott
känner till allt där de
aldrig satt sin fot -

så många som reser
alla vill flyga upp i det blå
känna hur det är att leva
på riktigt, riva upp några sår
tömma gammalt blod
ta in nytt på en annan plats
om man befinner sig
på samma kommer det
tillbaka som en bumerang
stöter på det igen, runt hörnet

så många som reser
rensar luften mellan fot å mark
så det inte blir en vana
att stå å stampa på ett ställe att
man omedvetet dras dit
så det blir lättare att förflytta sig
fällas av vind, bli förd
bort av ström till ingenmansland
bortom kontrollen finns
något vackert, emellan lycka å sorg
finner man den ilskna energin
att bygga upp något helt fritt, på fri
hand, för att sedan förstöra
tills allt blir perfekt
som inte finns
"perfekt" som utanför
denna värld

blir värre med tiden

de som har kontrollbehov
måste ha det svårt -

MAN KAN JU INTE STYRA
FRAMTIDEN, OM MAN
FÖRSÖKER BLIR DET VÄRRE

men, jag vet, man kan till
viss del, då nutiden endast är en
sekund kan man vara med
å lägga varje gångsten

men det är de värsta jag talar om
de som vill ha ett finger med
i varje spel, de som inte kan låta bli

ni som har denna sjukdom
snälla ring mig snarast

varför?

stör mig på amerikaner som
avslutar sina meningar
med ett sådant tonläge att det
låter som en fråga

är de så jävla osäkra att de
måste dubbelkolla
om allt de säger är okej
eller vill de bara
vara retoriskt korrekta?
(enligt deras mening)

the cave and the shiny eyes of beck

we're the downbeat generation
throw punches under the belt
make people go through hells gates
whatever that makes them sane

we're the downbeat generation
feel like life hasn't anything to offer
give it all we have, the package is
an evil laugh, telling it took our world

we're the downbeat generation
wearing black all the time, always
awake at night, sleeping with
our eyes open during the daytime
don't go that far away from our home
cause we already have everything
we want of this world: nothing
just wanna fly, but that isn't possible
so we go the other way around

a blink of an eye and a echo
screams out from the inside
the two meet for the first time
don't know how to take it

a blink of an eye and a bolt
falls down from the sky
make all the people dance
break their pattern
as stereotype-sculptures

we're the downbeat generation
me n' the ghosts in my head
they rolling out the "red" carpet
oh, how I love my shadow

__________________________

when I get to you
I will kill all your bees
that're hiding your
beautiful flower
from my view

which deciding the
direction n flow of the wind

opposite roles - one in a
million, I guess

that's why I will get to you
and only yououououououo (rewind/tape)

28.10.10

tatueringsmaskin

hennes läppar, hennes röst
hänger ihop - lika söta
lika smala/lika höga

kommer igenom springor
av dörrar och persienner
kommer igenom tät, mörk
giftig rök utan att påverkas

hennes tunga är den
enda solstråle man vill
brännas av, få kunskapen

att tala hennes språk
få kontakt, byta och
blanda det vi har på
hjärtat - slående tankar

jag är strutsen med huvudet i sand (letar efter nålen att sy ihop korna med)

barndomen, helt vilsen
kan inte vara olik - då hamnar
man utanför systemet

allt är gjort, allt fungerar
var är min plats i livet? -
redan fullt med folk
kom jag försent? -
tog någon annan den
när jag inte kom?
kanske är lika
bra, nu får
jag göra
1 egen
stol
visa att de gjorde ett
misstag när de
inte tog ut mig i laget

men, det är för säkert - jag
kan inte experimentera -
det jag tänker göra är
numera för farligt
och därför inte lagligt - finns
alltid någon som tar dig upp
på benen vare sig du vill
eller inte, innan man
nått helvetet, blir aldrig
extremt, utan lite för varje
gång, tiden saktar ner, tristess
uppstår - att lida är
bland det värsta
som finns
eller som åtminstone jag har
upplevt över som under jorden

om det är tråkigt
behöver vi det inte -
förstår inte vuxna det?

hur kan man kontrollera det osynliga?

för att finna sin lycka
måste man först kunna
behärska sitt mörker

å jag har många proppar att koppla
å se till att hundarna inte smiter
innan jag kan se ljuset - kommer jag att
lyckas innan slutet? - kommer jag
att finna strykan att bära upp natten, ta
emot stenen som från berget faller
klara av att slå sönder den innan
den krossar alla mina ben som
inte mjölken nått till och
bakom den hela tiden
solen befunnit sig?

du fick mig att stanna

jag är inte van att ha
någon bredvid
under tiden jag går hem

jag är inte van att ha
en flicka vid min sida
men du bad mig
att gå med dig
tills vägarna
skiljdes åt
tills var och ens mål
var nått - det så kallade
hemmet, jag bor närmare
än vad du gör, lämnade dig
ensam, åter igen min blyghet
som ställde till det -
i huvudet hade jag ändrat
min måltavla
men vågade inte säga det
så jag missade
grovt och förlorade stort

inte van att ha någon bredvid
under tiden jag går hem
inte van att ha en flicka vid min
sida, men du bad mig att
gå med dig - jag vet inte om du
märkte, men jag råkade
vid flera tillfällen vingla till
nästan tackla dig åt sidan
är det ett tecken eller brukar
jag annars vara så inne
i min egen värld att
jag fick svårt att
hålla balansen
här, hit där
du tog ut
mig till?

omväg (kan göra det lättare... om man har mod)

du bor på toppen av ett berg
med värdet allra högst
vägen dit upp går runt, runt
kurvor att hantera, får
inte bli alltför hypnotiserad
och dagdrömma eller
somna bakom ratten, måste
vara koncentrerad om
man ska lyckas att
komma innanför
stormen, där
lugnet finns

dina höfter är som newtons vagga
varannan höger
varannan vänster
breddar ut dig, tar
den plats du behöver
testar om jag är värdig dig, samtidigt
som det verkar som att du känner mig
för när du slår så hårt att jag rullar mot
stupet, hinner jag sätta i naglarna och
hindra farten, så jag kan ta tag i kanten
ta höger ben över och lyfta upp kroppen
skulle du göra det om du inte visste
att min vilja är sann
att vi passar med varann
att ditt hår är lakan knutna till rep
från slottets torn där du sitter fast, gör
allt du kan för att jag ska kunna komma upp

det är åtminstone vad jag
hoppas och tror
när jag ser din skugga vid
ditt fönster
så kan jag se på ditt
kroppsspråk
att du vill därifrån

blir frivilligt uteliggare

allt jag skriver är utkast
kastar ut från huvud
genom öra, öga, näsa, mun
tömmer brunn på all
vatten som
där finns

meningen är att jag lättare
ska kunna sova sen
torka, täcka hål, sluta ögonen
elden som finns i synen
tända upp inom, kroppen bli
en ny galax som ignorerar
världen utanför

problemet är dock att jag
aktiveras, jobbar med degen
så motorn värms upp och
när man tänkt att sluta, flyger
man som lättast fram

knäpp fast jag inga knappar har (o-rim-lig)

de säger att jag inte ser klok ut
och det är väl bra det
för det är ju just det jag inte är
då slipper någon fråga mig
för de kommer ändå
inte få något bra svar med sig
utan bara slösa deras
värdefulla tid och det vore ju
förfärligt synd, eller hur?

27.10.10

klarar inte av att ta det sista steget (eller?)

obs! här pratar vi om heta
snöstormar till musiker
inget slaskväder!

alltså: inte några jävla snöbollar
som topplistan har kramat, de
splittras av bara farten

innan de har
nått målet

att beröra
______________________

författare är misslyckade musiker
kan sätta ord på saker
men inte uttala dem såsom de vill

författare är misslyckade musiker
har låttexten färdig
men kan inte fixa fram en ljudbild

en bakgrund till landskapet
en trädgård å möbler till
det nyss färdigbyggda huset
då de själva inte förstår
är inte riktigt så långa att
de kan gå på djupet å
samtidigt andas in luften

författare är misslyckade musiker
har inte looken
framställer sig som skuggor
med fingrar som rader på sidorna

författare är misslyckade musiker
fastnar på papper
medan musiken flyger fritt
skriver i vinden, påverkar riktning

samtidigt som tystnaden är det
högsta skriket - dock sällan
folket reagerar på det viktiga i tid
tror att de inbillar sig, rycker
på axlarna, fastän magen
morrar som en bil bromsar in

dubbel (det finns rim, fastän inget rimmar)

de säger att man inte ska
skjuta upp, utan leva nu
men om man lever nu
dör man ändå sedan
och om man dör nu
lever man sedan -
allt har 2 sidor
vilken är att lita
med hela hjärtat?
om man ändå kunde
dela och vara på två
platser samtidigt, göra
två olika saker på samma
gång - hinna med
allt som står
på schemat innan
sista sången
_________________

alla är vi dubbelgångare -
hon är sig "själv" i tanken
någon annan i verkligheten
verkar ibland som
om hon spelar teater
vrider och vänder
på ord tills meningen
försvinner

oförståelig

alla är vi dubbelbottnade -
räcker med att räkna hur
många armar och ben vi har
hur ska man komma
överens, hur
ska man kunna veta?
vi går in i ett
dunkel, vi kan alla se
olika tecken

hala

alla har vi dubbelmoral
vare sig det ibland är misstag
om det är omedvetna infall
så är det vad man kanske
faktiskt vill få fram
under ytan man
byggt - han
röker en
cigarett
men säger samtidigt till pojken:
"börja aldrig med detta
det är inte bra för
din hälsa..."
det som är en stor roll i hans
personlighet avfärdar han
av dåligt självförtroende
eller för att visa att alla
inte är perfekta, men
att man kan komma
nära om man aldrig
klär på sig från födseln
utan alltid stannar
med sina egna glasögon
inte använder
fönster

__________________

du jobbar som författare
men säger åt mig att
inte gå samma väg, fastän
du älskar det - det ger
inte mycket pengar alls, nej
du skulle byta om du
hade utbildning, nu känns
det försent att börja plugga

kan jag tro på det?
pengar för en författare
borde vara att skriva
fantastiska meningar någon
gång ibland, bara som
bevis att man faktiskt kan

klock-klok kok

klockan är en trafikpolis
står i en rondells mitt
bestämmer vilka som får åka förbi
å vilka som måste fortsätta
att vänta på sin tur

de som föds, föds på morgonen
de som dör, dör på natten
men jag som föddes på kvällen
står jag då på gränsen?
betyder det att jag är tåligare
eller att jag kommer att dö tidigare?
för jag är redan nu skygg mot ljuset
drar mig mer till ruset än huset
det mörka oändliga än det ljusa begränsade
leva mig in, inte bara vara en del

bubblorna i lödder (så länge vi kan vara oss själva)

spotta i lera
en lampa i mörkret
det är den
blinda fläcken som
föräter, kommer
ifatt, stenarna
vi nyss gått
på faller
kallt
intar en plats nere i
djupet, bildar
vågor, skjuts upp mot
oss likt militärer
hoppar från helikopter
med fallskärm å kommer
bakom med en näsduk
dränkt i gift, tar
den för vår mun å näsa
raderar allt
vi tidigare har gjort
aldrig stilla
kan inte stanna
se över livet, vi har
inget å därför inget att
förlora
spotta i lera
fimpa, släck lampan
slå en rak höger mot
den andres öga

r-r-r-r-r-r-re-mix

framtiden är en ständig remix
blandar det bästa från igår
med det bästa från idag
det är åtminstone vad
den ska få oss att tro
att det finns någon som gör det
att vi bara kan luta oss bak
när det är vi som har
ansvar, när det är
vi som väljer
låtar som
ska finnas i och senare serveras
forma humöret, blanda färg
att måla med på dagens
fönster av världen vi
ser inom för att
göra den
utanför
också

späda ut
det finns ingen gud
det finns ingen som är
mäktigare

späda ut
finns ingen ständig karta
det som fastnar i huvud
återspeglas på var å ens hud

från nyanser till
direkta fläckar

svär

svarta svanen, fjädrar av svärta

de rycker av, skriver med dem
när de vill vara anonyma

skriva om sina mörka sidor
som ingen offentligt ska veta

därför skriver de bort dem
ut i intet, så de försvinner och

inte uppkommer utanför sinnet

tror att de försvinner, men de stannar
gräver sig djupare in, sätter rot
och börjar växa sig större
explosiva bomber, lägg ut dem i luften
innan du förstör hela omgivningen -
du är inte elak, du berättar bara sanningen

suddgummi

häng ut dem på internet
de lider mer, lider mer, lider
istället för en vanlig avrättning
så får de leva med det, leva med det, leva
kommer alltid att finnas
gjort är gjort är gjort är gjort är
vad som görs nu, skulle du inte sluta
att röka på, röka på, röka
historia har bånge, hur
skulle annars framtiden tillkomma
när nuet knappt stannar sekunden
lägger endast grunden
sedan går den
snabbt hem igen, tänker
att det bara är jobb
något man måste ha om
man vill ha pengarna
lapparna att klistra fast på kropp
slippa att skriva något själv

desto mer du suddar ut
desto mer skriver jag
snabbare och mer
utelämnande
letar efter
ett hem
du vill väl inte se någon
frysa ihjäl utanför din dörr?
... någon som kan hela sanningen

26.10.10

virade framtidens päls omkring sig

han rökte pipa
sade många
träffsäkra ord

huvudet var bland
moln, samtidigt
som han stod på jord

stadig grund
hade råd att
experimentera -

det som gäller om
man ska jaga
tiden, bli dess ägare

bar kostym

kylan efter värmen

minderårig
svartsynt
komedi

bryta ihop

ryggsidan (de plankar)

står inte ut med livet
det sitter på mig
å jag har inte kraften
att bära upp

med blåtira för ena ögat
kan jag bara se med
ett - allt blir då så platt å
jag kan inte se igenom
uttryck som
tyder på
lögn

svek? (hinduprick)

"sköt er själva, jag ska inte
längre vara
någon jäkla curlingmamma"
sade hon bitskt
smällde igen dörren och gick

och barnen satt mittemot varandra
på golvet, höll varsin
pistol framför sig, i huvudhöjd, och
räknade till tre, small
klockan och lampan gick samtidigt
medan hon kom tillbakarusande in
gled sista biten på knäna
som en segergest i fotboll
i samma veva som tårar föll ner
vita fjädrar från skyn bäddade, gav en
hjälpande hand upp, in, närmare en evighet

för alltid stanna kvar i
minnet, men vad
hade hon gjort
för fel?

only the lonely

endast de sjuka
kan smitta, genier för
utveckling vidare
varför vilja tillfriskna?

endast de sjuka
kan samtala med sig
själva - huvudet
en scen, sätta upp en
pjäs och spela
olika roller, höra
röster som är vinden
ger dem svar på frågor

endast de sjuka
kan hitta diamanter i
den mörka grottan
utan någon sorts lampa

endast de sjuka
kan rasa och samtidigt
bestå fasta genom
sina upptränade själar

endast de sjuka
kan titta i andra vinklar
begränsade, lär
sig själva enklare vägar
som andra inte ser -
för nära när
de letar

endast de sjuka
kan göra världen friskare
de säger att alla är
unika, låt oss riskera dem

25.10.10

vilsen i min egen kropp

lär mig medan jag gör det
tar tanken för stunden
kan därför inte
förstå efter
känns inte som att det är
jag som gjort det -
men vem är
det då?

när jag når papperskorgens topp

det görs fantombilder
av mig, men
ingen verkar tolka rätt

sedan verkar
de inte förstå att det är
mig själv som

jag mördar från och till
och det är
kanske därför jag är svår

att fånga, då
jag hela tiden förändras

finns delar av
mig som vill berätta, men
majoriteten

vill hålla käften å nå målet:
bli självständig

rensa fettet, lätta på trycket
rensa skinnet tills
det är så tunnt som möjligt

flyga högt, känna allt i detalj
gå igenom dörrspringa
ställa mig öga mot öga med

ljuset - det enda som
kan läsa av mitt dna - få mitt
slutgiltiga svar

posilinfa

reta, få den man älskar
som inte älskar tillbaka
att börja hata
motsatsen finns runt hörnet
otrolig vändning, ser aldrig
när det böjer sig

bäddar, bränner ej (lagom)

rida
lätt över
de höga bergen

rêve - drömma
på franska -
liknar korallrev i ord
å kanske i betydelse
att de känns overkliga
färgerna, ljusa, men
trycker inte ned
som solstråle
ristar, utan
är mera
tidlösa

rita upp
bilden man
vill spendera livet i

rêve - drömma
på franska -
liknar riva i ord
å kanske betydelse -
att riva sönder hy
komma närmare inpå
ge jacka till den som
fryser, tillsammans
under täcket med
en lampa och
berättandet

reda - bli
allt tydligare desto
äldre, sover längre å längre

något att bita i (I wasn’t born to lose you...)

varje morgon vaknar jag till Bob Dylans "I Want You"
men egentligen är morgonen det sista jag vill ha
vill helst bara ligga kvar i dvalan, vattniga ögon, väggar
emellan, bort från alla, bara vi två som gör det
omöjliga, så surrealistiskt att man nästan blir höjdrädd
jag kanske ska byta till "Highway 61 Revisted"
så kan vi sälja våra själar, bli märkta likt djur i örat, rista
in beslut å aldrig kunna komma tillbaka igen
utan för alltid stanna i drömmen, barnsligt underhållande

varje morgon vaknar jag till Bob Dylans "I Want You"
men egentligen är morgonen det sista jag vill ha
å ditt hår å dina ögon är mörka, så det låter inte alls bra
kanske har jag den som väckningssignal bara som
påminnelse att jag ska börja älska å fånga dagen - vakna,
öppna ögonen, pusta, drömmen springa ut, börja
jaga fjäril - men hur kan jag fånga den dagen, när det finns
så många bakom och framöver? ska jag släppa alla

kassar å springa i famnen av den mörka ångan? - natten -
inte dricka det klara vattnet i den rena källan, istället ta
av den naturliga med ler-och gruslager, botten, så det
fastnar på bild - det klara dunstar i värmen, lämnar
inte kvar några kvarlevor, är likt kärlek vid första
ögonkastet - dör ut när man börjar lära känna
personen, medan det andra känns mer å mer
för varje gång, grusbotten gör hål i fotsulor
samtidigt som leran tar fram viljan att
stanna kvar å ta reda på mer, hur
centrumet ser ut å är, gatan ner

24.10.10

poserar inte

poesi har ingen
position i laget
på gott och ont

inte bunden
riskar
att bli osynlig

nationalism (vad är en nation?)

de skriver stora rubriker
om det är någon
svensk som har dött, men
om det är någon
annan, på samma plats, i
samma krig, skriver de
knappt någonting
och detta av
samma
som
sagt att alla är av lika värde
om man gör något för den
ena, borde man också göra
det för den andra, det är
bara gränser på kartan
men bortsett från
det borde det
inte vara
några problem - lever
vi inte i samma värld?

________________

vad är en nation? har vi inte
alla samma språk, kultur -
religion, historia, i
breda drag -
kroppen
dess skapelse, hur vi kan röra
på oss, växa, se, höra, känna
tänka - vad har en nation
för värde i slutändan?

de förstår inte (blir bättre närjaggåttut)

lika bra att jag slutför

lär mig grunderna i livet nu
för att sedan glömma bort allt

precis som picasso, honom
gick det ju bra för

gå över osynlig linje

vad gör det om termometern
mäter 20 grader när
man fryser - det är väl vad man
känner som räknas?
vad gör det om klockan är 04:45
när man är pigg -
det är väl när man är trött som
man bör sova?
siffror, det
verkligaste som finns
i människans värld
även om det inte
är ett dugg verkligt då
det de visar inte syns
endast siffror
bry er inte
om det

önskar att det vore lite lättare att bara göra

ibland är en guldfisks minne värt guld -
kunna gå vidare utan några som helst problem
varken släpa på gammalt eller luta sig bak
utan ha fokus fram istället för att gå baklänges
inte se sig för, krocka, snubbla, falla i fälla
svårt att komma loss
som för mig
dessa dar'

fråga mig inte (antar att jag inte kan k0ntr0llera...)

kontroll är ett
dilemma - två vägar
man kan välja
som både har bra å
dåliga delar

___

raka frågor vill ha raka svar
men för mig är det alltid svårt
att ställa mig så rak
som en vakt som inte
vaktar något värdefullt
å samtidigt känna mig levande...
därför svarar jag kanske eller sådär
för mig är det alltid svårt att
göra samma sak som de
andra, varför
upprepa?
tiden går redan långsamt
kan man inte tänka lite nyskapade
och sätta fram gränsen?
___

att ha kontroll, fast vid mark
varken längre ner eller upp
en stol som bara kan vara
i en viss höjd, stel, så lite
frihet som möjligt-"det
är lätt att göra fel"

att inte ha kontroll, falla bort
sväva, gå på gränsen mellan
liv och död, vara vilsen
jämt å ständigt, inte
ha något fast hem i
vad det än gäller

____

mitt konto visar min
identitet, vad det är för roll
jag spelar i denna värld
hur mycket jag tjänar på att
göra det jag gör, men de
verkar inte ha någon koll på det
de verkar inte se in i mig
utan bara granska utanpå å det är
väl inte riktigt rätt?
________

rundar inte konan
utan sätter mig på
tar ett blodprov
pressar in vätskan
som finns däri -
ska man göra
något ska
man väl
göra det fullt ut?

kortare

strumpor, byxor, ärmar
tunnlar av olika slag
men leder inte dit ni tror
istället för att smita
från fängelset, går ni tillbaks
extra skinn, vänder
visar goda sidor
medan onda
ting görs
stryper hjärta och lungor
binds fast, bestämmer
hur långt man får gå
kryper upp till hals
hänger er en dag

kvävs

pucko i pojkens glas
en trädstam
som tagit en bit av
luftens plats

fylla sig med gyttja
nyckeln flyta
upp till ytan, kunna
prata med de
osynliga

trädet rasar utan
anledning
rötterna följer halvt
med, han
går under å drar iför

blir en träskalle
för den riktiga världen

(är från början i vägen)

vår kropp är en jävla dosa där
själen är filmrullen fastbunden runt
ett träd, går uppför en oändlig
spiraltrappa, är likt Odysseus hemfärd
får smaka på alla olika sorters väder
händer så mycket utan röd tråd att man
glömmer bort sitt mål -
minnesluckornas tomma vita
fylls ibland med färger å föremål,
symboler som ledtrådar som
ett "upp med hakan, fortsätt att gå
med rak rygg, du kommer att
klara detta om du kämpar"
till vilken nytta undrar man då -
det är trots allt bara
småbildsfilm man bär inne på

vår kropp är en jävla dosa där
själen är filmrulle -
eller är det bara jag som inte ser,
att allt är totalt mörker?
är det inte därför de säger att de
ser ljuset i slutet? - då de
äntligen får komma ut - negativen
slippa det negativa å
istället stanna tiden, hitta friden

gå in i bilden för att
gå utanför ramen
göra det olagliga för att
tänja på lagarna
gripas å slängas in i finkan
så man slutligen kan

nå friheten
dit alla hittar

någonstans

dit man inte
behöver sikta

ingenstans

där man inte behöver
viska eller tjuvtitta

där vinden kittlar å
blommorna fnittrar

där man inte behöver fiska
utan får napp direkt

där värsta straffet
man kan få
är kärlekens tunga
som piskar
i baken tills eld fattar
å skjuter
upp till guden som
man mer
än något annat vill ha

där man inte
behöver bikta

där alla riskerar
med livet som insatts

där...

brusten livslust, större klyftor

gripen
väl när känslan
av att allt känns meningslöst har infunnit
sig, lagt sig till rätta
är det som om man nått en återvändsgränd
å inte får backa tillbaka
då gjort är gjort, utan måste svänga/vända
men det kan man inte
eftersom det är
så trångt...

_-|-_-|-__(bakom galler efter frihetstripp)_-|-_-|-_

narkotika-brott
drogernas effekt brast
rasade samman, de lade
en dynamit i grottan medan
jag låg och sov å
nu ligger jag under stenblock
all vätska utpressad, håller precis
vid detta tillfälle på att bli en av dem
bli en av dom nu när jag domnar å inte
längre känner igen
mig själv
medan när jag sakta
insomnar

23.10.10

regna / pressa

fingertopparna på pianotangenter
droppar ner i havet
små vågor, vatten står aldrig stilla
är överlägset oss
kommer att segra till hymnens
tunga ögonlock

ett bokslut, sidorna likt näsdukar
som vinkar farväl
vita flaggor, kan vi göra annat än ge
upp? eller dyker
själen ner den med? kommer vi att
få flyga utan hjälp?

nord(en)

nord som stål, vi som bor här uppe är stela som få
nedkylda, tysta, bitandes på andras nerver för vi inte talar om
nyktra, oeldade, inget händer, passar tillbaka boll till den
som passade oss och denne gör likadant - kommer ingenstans

nord som hård, vi som bor här uppe är bittra som få
går varje vinter i ide och går därefter i sömn
oförskräckta, förväntar oss redan det värsta - lever i
mardrömmar - vänjer oss, blir oberörda
tappar hjärta, känslolösa, alla är vi likgiltiga utan...

alla är vi grymma, blir värre med fler år i nacken -
som spikar i vägg får fler tavlor att bära
sprickor urartar sig i isen som är som immade
glasögon - framtiden är alltid osäker, vi
får ångest för alla val vi gör, om vi valde det ena
vore det andra bättre istället

jag ringer till djävulen, så hämtar han er i morgon

de så kallade dansbanden slutar alla på z
för de är så tröttsamma, om ni inte redan visste
man märker att det är för pensionärer - det krävs inga
komplicerade rörelser för att hänga med - slitna leder klarar det
sångerna är från den sista tiden i livet, meningslöst, lider till döds
kryper fram den sista biten på vägen, det är som man
har tappat alla tänder - tar lång tid att tugga innan
bitarna är lagom stora så man kan svälja

dansbanden slutar alla
på z för de är så tröttsamma -
tjatiga, alla låter likadant
sega, melodierna tar inte fart
är det komedi de sysslar
med? texterna är så pinsamt
dåliga att det inte kan
vara någon form av allvar, att
de ens kan ha det som
jobb, vad gör de för dem själva,
för världen? ler fånigt
har plastiga kläder, bär mer än
ofta på en ölmage som
de är ruskigt stolta över - vänta
bara tills ni faller över och
ingen är villig eller
stark nog att
ta emot er

old school

bor i högerfilen -
skjuter upp
filar inte naglarna
spetsiga, ska kunna
riva, riva upp gamla sår
komma ihåg vad man
gjorde igår även
om det gör
fruktansvärt ont

bor i högerfilen
låter andra passera
jag har ett jobb att sköta
å det är att ta ut
viktiga delar, viktigast är
detaljer å det är
oftast dem man missar
då de är de minsta
slinker förbi, vilken
tur att de är larmade
ådrorna rycker till
likt en cowboy kastar ut
rep när en ko flyr

bor i högerfilen
fastän jag är vänserhänt
inte blanda in
det mest privata, kan ha
oturen att mista
ansikte ut

jim is in the house

jazzen är en skatt, en oslipad diamant
en hemlös katt som inte är
van att få någonting och därför ger allt

jazzen är en tass, mjuk men sträv
tydliga gångar, en strand
som ligger i ruiner efter vågornas attentat

jazzen är en vakt som inte sköter sitt jobb
går utanför ramarna, målar
upp andra bilder, visar vad det finns för färger

jazzen är en nedlagd fabrik
som tros vara hemsökt
ingen vågar gå in

bluesen är huset som är ett hem
det som inte syns, men känns
bluesen utesluter inget, en vind
som samlar allt till samma
plats, det glada brukar dock falla
bort under vägen fram, inte
lika fast, djup som sorgens land
det glada är molnen på den
blåa himlen, skummet i havet
består aldrig, klarar bara
av några ögonblick i detta liv

bluesen är mössen som äter upp
allt som finns i skafferi
bildar svart hål i magen, drar alla
sinnen till sig, inåtvänd

bluesen är rösten som är mörk
lång väg upp, det sista
i kastrullen fastbränt, sugit upp
all vätska, torkar ut

backdrifts (treefingers)

spola tillbaka tills innan
du var formad

när rök kom in i dina ögon
blev mörkare

och tillslut gjorde dig till
ett hot - ingen
genväg ut

spola tillbaka till tiden då
springor fanns

då du var en del av naturen
andades och sans infann sig
andandes och blev ett träd
för en stund, en mässa med
olika stånd för olika
inriktningar att välja

dikter görs bäst under diktatur

"åh, de var före sin tid"

när skulle det annars hända?
det är sådana som de
som förändrar, om det inte
vore för sådan som de
skulle vi leva kvar, så det
borde ändå ha hänt
spelar inte så stor roll när

"åh, du fattar ju inte
samhället var inte lika fritt"

är det inte då man skapar
som bäst? under
mindre frihet, så man har
något tydligt att
sträva efter?

22.10.10

alltid plan b

om du vet vad du gör
hur kan du vara
på riktigt?
nutid är en sekund, vi
går mot framtid
går det att
planera det som ännu
inte finns?
tanken blir helt
annorlunda som synlig
konkret - det är
därför litteratur är
bättre än film
kan sväva ut å forma en
alldeles egen bild

förstår mig inte på de
som planerar -
blir aldrig som man tänkt
och då slutar det
man att man bara kastar
bort tid - bättre att

ta första plan bort, upp
flyga i olika tidszoner
glömma allt som har med
tid och rum att göra
fokusera på något annat
som faktiskt finns
inte en bomb som tickar
men aldrig sprängs

gå igenom spindelnät mellan träd (strängar stämda till torn)

färgad musik, färgad
så mycket av sin tid
att det blir tidlöst
så starka rötter
att de inte
går av
ruttnar
försvinner bort
utan
fortsätter att växa
större å större
för varje dag, fångar
känslan - drivet
i misären - sjunker
inte i leran, utan
tar sig lätt fram med
viljan att förändra

naturliga impulser, ådror
som pumpar blod
fort, hårt - allt för att hinna
med att slå de som
är flera mot en - ställa dem
mot en vägg - stå
stadigt, blomma ut, sprickor
framträda likt en
pojkes målning på papper får
för mycket vatten
på sig, bli hål - allt rasa över
dem, får tillbaka
sopporna de flera gånger slängt

färgad musik, färgad
så mycket av
landskap
bygger upp en känsla
av att vara fri
vilket är allas högsta
önskan -
eller har jag fel? är
det vi mot er?
ni som har allt och
lever "felfritt?"
tro mig, gräv, ni
kommer att
hitta ett svart hål
just det - något saknas
vad är ert mål?
eller är det bara jag
som tycker att
ni missar?

raka av hår, odla något
vettigare, som
inte lever på tabletter
för depression
eller vax för att de ska
se att du räcker
upp handen
först

den lugna som går andra på nerverna för deras eget bästa

äter mörk choklad så
jag kan mörka
smälta in i skuggor
följa med
bli dörren in till det
riktiga, röra om hos andras
inre, se hur de reagerar
när de inte
kan kontrollera sina
känslor och
åsikter utan börjar

att skrika ut allt de har på hjärtat
river upp allt så hårt att rötter
följer med och de har helt
plötsligt inget hem
att gå hem till
men en annan chans och fria händer
ta av eget kött och blod
lyfta här och var, få tak över huvudet
lära känna
sitt skal
lära sig att
leva över det
normala

bryt / min tunga

"bryt, men riv ej
detta är en film med ett
manuskript
sitter inte direkt, ha lite
tålamod, okej?

bryt, ta det med
en nypa salt, tugga långsamt
så känns det
inte lika tjockt sen, smälter
bättre i magen

cirkulerar som jorden, inte
alltid roligt väder
inte dag eller natt jämt
ibland kan man
inte få allt, utan måste
dela för att det
ska bli jämnt," men om
ingen kan bli
bäst så kan väl ingen slå
bollen framför
så man kan fortsätta
att springa efter?
bara en tanke, slå ihop era

klossar ni, kyss och
blanda saliv
det kanske trots allt
är bättre -
byta tankar, se i andra
vinklar... men
varför då bryta? är det
inte bättre
att improvisera, få
fram ögonblicken
som kommer fram
mellan inspelningar?

push the cough (soulridin')

go with the beat, you
don't need to have a seat
to meet the feelings
of the movie - so real, it
doesn't have a story
like every morning, awaking
from a dream, seems
like it is the guy after you that
have get into your shoes

go with the beat, kick
some stones in front of you
let them roll as you go
make sure you score, make
sure you win, so the
balls get some holes and
turns to rings for your
lover your heart howl after

go with the beat, clap
your hands, catch the wind
control others breath
heat it up, make people sweat
it's all good treatment
they release everything and
lift off, get to the top
before their shadow even
notice that they are
gone -

kort resa till rio

sitter här med
kaffe och mörk choklad
blundar, reser iväg
lyssnar på rytmens
rörelser - de piskande
kjolarna som
kramar om salsans frö
kräver värme för
att växa upp
över yta

en blomma att knycka
när den nått sin höjdpunkt
göra pilbåge av grenar
ta blomman som pil - den
kommer att visa väg

sitter här med
kaffe och mörk choklad
en orsak till att mina
tänder inte är vita sedan
första tuggan
droppen
för länge sen
men vad gör det?
"det var droppen" sade
de förut men inte nu, vilket
betyder att de har vant
sig och om jag ska
ha vita tänder
kan jag inte
äta av det som man kan
dö av och då svälter
väl man efter ett tag?

tar en liten resa till rio
varje dag, ja, man
behöver lite exotiskt för
att klara av att bära
tyngden som mörkret har
men, berätta inte
för någon
då diskvalificeras
jag på grund av
doping
och därefter bränns
på bål för mina häxerier
som de tror att jag
sysslar med, ja, de är lite
efter, förstår inte
de är ännu inte utvecklade
fullt ut

tror mig inte när jag säger
att jag inte är någon
terrorist
de blir rädda bara de ser
på mig, eller hör min
röst

undrar hur jag
kan vara före när jag är
gammalmodig
men det förstås: historia
väger tyngre än
det som ännu inte finns
min byst kan jag
blåsa upp, medan deras
klot knappt
sitter på
plats
mina kan jag styra helt
sudda ut vissa delar
om jag vill, fokus
på något annat
gå in i bild och ändra
vrid - istället för
slag, en kyss
sluter fred

även om det i verkligheten
inte fungerar så
kan man alltid försöka, för
att se om den kan
överträffa
sig själv

som dessa stunder när jag
sitter här med
kaffe och mörk choklad, det
är då jag skapar
dimma, som de på dansgolven
dansar igenom
blundar, lyfter, allt utanför blir
mindre, tar en
titt närmare
kärnans
inre

fortsätt slå (blåmärken)

jazzen har hittat hit igen, höll på att
glömma att jag hade det i mig
föddes med mitt flöde
flod av ljus till ett
stort hav -
rymden, lyser starkare
desto fler stenar
man lyfter
du kan hitta mig på botten
där ligger jag och
tar mot alla
vibrationer i minsta detalj
mina rötter, formas
efter dem
styr tiden
och apropå den
har du bestämt dig än?
du avgör vilken färg jag får
beroende på hur du bemöter min sorg

kärlek är livet i färger
ska jag utvecklas
till den nyare filmen
eller bestå svartvit
sitta på den rökiga
klubben och se
billie holiday sjunga?

längta men aldrig
ta stegen mot
målet
börja gå, men då
försent, inte
hinna
släppa en tår som
innehåller allt
drunkna
då du var livet i min
annars döda
kropp

~00:04

hade stängt av, gått å lagt mig
när jag tittade ut ur fönstret
huset bredvid hade nu ett tak
som var vitt, lös i mörkret

första snön för året föll å jag
visste inte vad jag skulle känna

"lustigt att kalla det första när
det snöade i januari, februari å mars
det kanske är för att det var en
stekhet sommar emellan - fick oss att
glömma, verkade osannolikt"

önskade att det var stjärnornas ljus
att det var så starkt å att de snart skulle
få allt att brinna upp, resa med
rymdskepp genom tid å rum

jag kanske hade sagt för mycket
så mycket att de skulle frysa in mig
göra mig till en pinne, huset bli
glassen som stormar sakta skulle äta
å när de slutligen skulle komma
till slutet - till mig - skulle de bryta
få mig splittrad, så jag fick något
vettigt att göra - hitta mina
delar, upptäcka något
nytt, utvecklas till
det bättre, för
nu är jag
för tät
kan knappt dra in luft
allt håller på att
smälta ihop, ge mig en
dynamit till tunga
åtminstone en cigarr
vars rök fräter -
vill släppa lös själen
den förtjänar att
lyfta, gå över gränsen
jag till glasspinne
tusen olika vägar inom

21.10.10

uppriktigt djupgående snöflingor (kaststjärnor)

kylan framkallar frisk luft
likt en knivs blad kan
användas som spegelbild
samtidigt som den lätt
kan skära igenom
för att bevisa att det
är på riktigt

värmen gräver aldrig
smeker istället
lockar, visar fel väg
ställer sig runt hörn och
laddar slag med basebollträ
springer sedan därifrån
precis som en unge som har
kastat snöboll på fönster

inte en riktig ovän
gör dig ingen chans att
ändra på dig, visar
inte vad det finns för
andra sidor

utan vill behålla allt
som det är, använda sig
av samma material

inte som kylan
hugger till direkt - in your face
öppnar luckan till skåpet
med alla sladdar å kopplingar
tar handen å
greppar, drar sedan hastigt
mot kropp, sista fyrverkeriet
gnistor å rök mot skyn
lämnar inte kvar
något ljus
förutom

frisk luft

andas in och känn
själen vakna till
alla sinnen bli
starkare - få
mörkersyn
lära känna
skuggor -
de som
styr

ombyte

behöver utmaning
elefanten framför oss
att knuffa uppför trapporna
annars stannar vi
står kvar, tänker
att det inte var
så svårt å nu
kan luta sig
bak, väga
på stol
inte vara beredd
på en endaste vindpust -
falla ut från ingången av det
nyss invigda, falla bort
i glömska, bunden
till rymden

gryn

under tystnad
kan känna hur man drar i rep
hissar upp hink
fylld med vatten
att ta hem, ställa i förråd
ta fram när man
behöver släcka törst
eller ta ett bad
få lock för öronen
laga den godaste mat

sociala från början

varför går föräldrar med
sina barnvagnar
i mässor där det knappt
finns något syre
där luften är en vägg av ljud?

varför går föräldrar med
sina barnvagnar
i det kallaste av väder där
kyla biter som
om det skulle slita bitar
från kropp och
hålla kvar medan tiden går?

vill de göra dem starkare
få dem att tåla mer
få dem vana vid detta liv
jag vet då inte, men
jag tror inte att det är rätt
metod oavsett vad
syftet är

bokhandelns dekoration

deckare är dekadenta
feta gubbar som fallit från
toppen av sin karriär
och nu sitter på botten och
super ihjäl sig

deckare är dekadenta
livströtta författare som
skriver så mycket om
mord att de själva börjar
få lusten att prova på

deckare är dekadenta
går vilse i verklighet och
har ingen dröm att gå
till, rasar bit för bit, men
det är ingen som ser

deckare är dekadenta
börjar se hur inget passar
ihop, klagar på världen
när det egentligen det är
dem det är fel på

spegelvänt kast (tappa)

istappar, folket
som står och väntar
på att varelser
ska gå förbi, så de
kan hugga till
och ta energi
starta tiden, börja leva

istappar, folket
som är genomskinliga
inte har någon
dåtid, inte har något
att luta sig mot
förtidigt födda spöken -
har inte varit människor än

ett mjukt leende i den stelfrusna morgonen

staplade fram likt en pingvin
var som om jag hade
gått igenom kartonger och
gick med dem runtom
stelt, höften fick ta allt jobb
luften var som tunn is
knastrade och sprack snabbt
och vågor av kall luft
anföll -

fastnade i spindelns nät
spindeln kom och
virade in mig, gjorde mig
en del av dess allt

plötsligt såg jag henne
kvinnan av mina
verkliga drömmar
från avstånd, visst, det
låter som en klyscha

hon brast hastigt upp i
ett mjukt leende, så de vita
tänderna visades, sken
och hon vinkade piggt mot mig -
skakade om världen, bröt skalet
av is runtomkring mig

en saxofon lockade den
avvaktande ormen
bort från vägen och jag
smet förbi, innan
den hann se, innan den
åter kom tillbaka

hennes värme nådde
å jag log utmattat tillbaka
sträckte långsamt upp armen -
handen i axelhöjd - likt en
robot eller egyptisk skulptur

för att visa att jag tog emot
hälsningen och därav fick gå in
i hennes leende

för att visa... någon slags
tacksamhet
att hon gett mig kraft, liv
till att fortsätta gå
nå mitt mål

kortsiktigt)
(
långsiktigt)

ibland önskar man att hon
var mer än en depå
att man kunde komma närmare
ge någonting tillbaka

_______________________

kan man i vaket tillstånd
leva i drömmen
där allt är inget, behöver
inte bry sig om

eftersom allt som man
tänker på å vill
ha kommer så fort man
skänker en tanke

inte behöver oroa sig om
vad som kommer
att hända, vad klockan är
vart man befinner sig

utan bara vara

där temperaturen varken är
för kall eller för varm
utan ger lite
av allt

20.10.10

betyda

endast det som är äkta
kan dö och på
samma gång leva kvar

kan du komma ihåg
sången du sjöng
som barn, ja, då var
den bra

_______________

misstolkar ord
kan inte förstå varför
"ren" är synonym
till "äkta", när "äkta" är
något som visar
sanning och sanning
är aldrig tvättat -
hur ska man då läsa ut
fläckar, hur ska
man då slå upp bevis
likt en käftsmäll
när de knappt finns kvar
efter en genomgång?
räcker det inte
med att jorden snurrar
runt och kastar ifrån?

misstolkar ord
kan inte förstå varför
"ren" är synonym
till "äkta", när "äkta" är
något som visar
sanning och sanning
är en drog - vare
sig vad man är beroende
av så smutsar det
alltid ner, tar mer plats
gör så att det inte
längre är jämlikt, något
som drar dig intill och
viskar: "vi åker härifrån
bygger oss ett hem
mitt i ingenstans" och du
tvekar först men
säger sedan "okej, varför
inte?" bara för

att se om det finns liv
och vad det
är - måste väl vara mer
än detta?

gnistan

dina ögon brinner
eller är det bara jag som
inte är så van
vid något så äkta?
kanske är fullt naturligt
och inte så farligt
som det verkar
kanske är farligare att släcka
och bara försvinna
uppför rökens spiraltrappa?
det kanske är vad jag
håller på att göra
kan du svara, hjälpa mig att
öppna mina ögon
och se världens rätta bäckar
sortera bort de andra
ignorera, istället se
de rätta att hoppa i och följa

mittpunkten i ditt synfält
en pil med ett rep -
drar in skatter utan att
någon vet

hämtandan

när det inte finns någon mer stans att gå
kommer värmen att stiga
stubinen minska, svett att börja rinna -
du börja smälta, bli vätska
kunna krypa under väggarna som pressar
och hitta nya sätt att leva
nya rum att öppna
ta in deras lukter
och på nytt formas till
något levande

ta tråden från tröjan och dra

svart stjärna - hålet i
dagens tunna vägg
inte så bra att hålla
saker hemligt

ha tålamod, du kommer
att se förändring
hur hålet blir större och
större och till slut
visar sitt ansikte i sin
fulla utstyrsel...
naken
tycker och
tror att det är
en dräkt - ovant för oss

svart stjärna - analoga
kamerans blixt
ser igenom kropp å själ
vinylspelarens nål som
dyker ner i skivan
tar från dess kött å blod
och gör ett plagg av det
lämnar kvar
smulor värda att följa

knastrar, träd faller
sakta, ser allt
större delar av utsikten
samtidigt som
övervärldens rötter blir
dina strängar

livet är inte dyrt
inte lyckligare
av att köpa

visst, för stunden
måhända, men
vad kommer du att
minnas
vad kommer du att
känna
när du är nära döden
när du sitter där
med alla dina prylar...
å fryser

betyder så mycket som vi gör det till

bara för att du känner
betyder det inte
att det känslan kommer
från är där

bevarat i frys, ha
inte för höga
förhoppningar -
kan ha tappat
all smak när det
har tinat
istället
tyna
bli
vinden som springer
förbi, medan du
står helt stilla
uttryckslöst

ta inte ut glädjen i förskott
då känns sorgen tyngre
ta inte ut pengarna från banken
då känns hemmet mindre
måste genast börja att
leta efter nytt - inser
att det inte
kommer att räcka
så mycket längre

ta inte ut segern i förskott
då verkar matchen vara större
att allt skulle kunna bli så mycket bättre
om man skulle ha tagit hem det
att det skulle vara ljusare
även om
det från början
inte hade
så stor betydelse

onödigt

ibland är det bra att de inte
hör vad jag säger -
för jag säger så mycket dumt

kallt, utdraget

ensam hemma, tillsammans
med hunden

gick ut på en promenad
eller, ja, det var ett måste
behövde rensa i huvudet
lätta på hjärtat, innan det
sprack för honom

möttes av den kallaste dag
jag mött på länge
kroppen vände sig inåt
en slags reaktion där den
större skyddar den
mindre - kärnan är trots allt
liten rent fysiskt
kändes som att någon höll på
att ta bort nålarna som
håller ihop tyget
var tvungen att spänna mig
hårt hålla om, så jag inte
blottades å alla koder
avslöjades -
vill ha
mitt privatliv
kvar

när vi kom hem, letade han
efter alla andra
precis som om de skulle ha
kommit tillbaka
kanske trodde att det räckte
att prata med natur
verkar som att en dag är en
vecka för en hund...

19.10.10

golvad

konstnären lägger pussel -
försöker att göra sig själv
ingen annan att utgå från
inom, för
utom känner han
inte igen
inte alls lik från vad han
känner, men om han
skulle vara vad
han känner
skulle
han
vara i flytande form

titta under mattan, den är
högt upp, när
vi står på den flyger vi upp

titta under mattan - det är
en lapp likt en
lagning för trasig byxa, ingång
till det som är
äkta

han lägger ett pussel att
se från olika vinklar

platt som livet till ytan
men om man tittar
noggrannare faller man
in i grytan
blandas med kryddor
likt färger, blir
en bakgrund
knuffar fram något större
mot rampljuset

fattig på riktigt, rik på viktigt

du säger barkbit... jag ser en sedel
även om den inte gör mig rikare
i bokstavlig mening, så gör den mig
rikare på livet när jag seglar iväg
med den - vi är båda naiva
skapar alltid bara på ytan
tänker på det omöjliga -
med två som är så kan man försvinna
bort till overkliga platser
koppla av, koppla bort
flyta iväg med sinnen
lämna tankar kvar
bark bli
tegel till tak
hålla oss
isolerade från
omvärld

aldrig mer växa där

fått en bettskena för mina
onda käkar, de värker

provade den förut och det var
då bland det äckligaste

när jag skulle ta bort den kändes
det som alla tänder skulle
följa med på köpet - bli som det
ibland blev när man som
barn ryckte upp grässtrån å alla
rötter följde med

höll på att tappa mina diamanter
och de bara stod där
kunde bli så att jag aldrig skulle
kunna bita mig fast i
någon igen, skulle aldrig kunna
bli förälskad, utan
hela tiden glida ur grepp å byta
med ens vi närma
oss varandra

springa iväg förskräckt
stänga in mig

mitt ena ben fäller mitt andra

de säger att man inte ska prata
med mat i munnen
men om jag inte ska tugga det
jag har att säga till
mindre bitar kommer de aldrig
att förstå

de säger att man inte ska prata
med mat i munnen
men om jag ska ta bort tunga å
tänder - hur ska jag
då komma fram till min destination
utan att dö av svält?

prata med mat i munnen, jag
vill gärna höra ditt mål

_________________________

med lakrits fullproppat i munnen
skrämmer jag bort alla änglar
och lockar istället till mig demoner
pratar likt en baby och har
gjort sedan jag var en - var vattnet
extra tjockt när de döpte mig?
försökte de tvinga ner tron i mig för
att de kände på sig att jag inte
skulle följa den? ja, jag undrar
för jag kan inte prata rent - snubblar
över orden, allt sätts ihop
låter som jag äter något gott
när jag ska berätta något hemskt,
sorgligt eller försöker säga något fint

med svärta på tungan skriver jag
manus för den
kommande filmen - men
den kommer aldrig som den ska
om jag kunde skulle jag
bryta och göra om tills det blev bra
men det får jag inte, kan
inte, filmen bara rullar och rullar å
jag tvingas stå där svarslös
är bara vissa saker som är likt
från det jag tidigare skrev

tankar verkar alltid vara fantasier
när man försöker ta ut dem till riktiga livet

im

har ingen image
fastnar inte på bild
ser olik ut för
varje gång
kan inte sätta fingret
på hur hon ser ut
finns något under ytan
liksom hennes röst
som är tät, gör så inget
läcker ut
å det är varför
han älskar - finns
något att upptäcka

splittra (alla kommer hitta)

droppar trycker ned
bildar hål, tar
bakväg in i andras
bostäder

____________

löven på marken i regnet
likt flingor dränkta av mjölk
blir allt mjukare, tills de
smälter in, sätter färg likt känsla
på väg, varningstext innan
man väljer den

fågelungar som fallit från hem -
inte lärt sig flyga än
kommer att svälta om ingen räddar
svälta å dö, sedan
förmultna
bli en del av jorden under
göra så att allt annat
fortsätter att växa

____________

tänk om det skulle
kunna bli så mycket jord
att de skulle kunna nå
sitt gamla bo

18.10.10

sista andetaget (djupast)

vet varför man blir lugn av
djupa andetag -
kommer närmare döden

vi går bort från liv

jag har upptäckt att
teknik inte är någon vidare taktik
endast en fälla, för
i början går det lätt, men i slutändan
tar det så mycket mer
onödig tid som orsakar problem
vilka inte är värda att
lära sig av, då de inte skulle uppstå
om man inte använde
elektronisk teknik, dessa datorer
med sidor å program, ja, ibland undrar man
tänker att det skulle vara bättre att skriva för hand
å läsa i böcker, för man lär sig så mycket mer av det
först och främst är faktan ren - varför skulle
de annars trycka den? sedan blir det mer personligt
likt ett fingeravtryck när handstilen berättar, istället
för någon perfekt rak som inte har några åsikter
på dator kan man radera allt med en knapp
med papper å penna måste tänka efter
vad man ska ha på sig å bära hela dagen lång
gå in i rollen som budbärare
rida den vackra hästen
vars fötter
är likt en skrivmaskins
tangenter
som slår från topp och
når dal
får med varje saga
medan datan dödar allt kallt

______________________________________

om man vill lära om leva
ska man inte sitta
i klassrummet, utan gå ut
resa

tv-ruta

snacka om att människor är
beroende av varandra
kan inte hålla fingrarna borta
nästa gång de kommer
i mitt synfält ska jag knäcka dem
likt man knögglar ihop
papper till en boll, sedan ska jag
kasta dem långt bort
för jag orkar inte med fetfläckar
som uppstår i den synliga världen
det känns inte som man är delaktig
utan sitter där som förstenad vid
fönstrets insida å tittar ut på de
lekande barnen
som inte har
några som helst
problem i
livet, utan bara
leker ...

soppa bort mina fotsteg i snön

inget fungerar, färgen i skrivaren
tar slut och jag bär på ett virus som
jag omedvetet skickar ut till allmänheten
att dåtiden alltid ska finnas kvar
kan man inte bara gå vidare å vara glad
måste man ha tyngd som tynger de lätta stegen
kan man inte bara slänga bort allt, så det
aldrig kommer tillbaka, lätta på sinnet
och helt enkelt rita en ny karta ...

men visst är det så
att allt sitter ihop
å inget är slut förrän
allt är slut, förrän
hela jävla universum
är borta å inget
längre finns någonstans

överallt

ingenvart

trött på det här

jag har fullt upp - känner mig berusad
när allt kommer på en å
samma gång, blir det snurrigt i huvudet

17.10.10

hellre slavarbetare än slavägare

"sunday" på svenska heter inte
soldag om man
översätter rakt av, vi är inte
optimistiska utan döpte det till
"söndag"... allt går sönder
rasar samman, de
sliter av oss kläderna och våldtar
föder alla onda
andar från början, tar bort från
kropp, så de inte kan störa
allt kan vara framför
istället för att vänta, låta det
gräva sig djupare in, sola och få det
att växa upp, bli en
del av träsk

inte fri än

tvingas ploga bort all snö
ta bort all fantasi å tänka
på uppgiften jag ska göra
blir därför inga änglar i kväll
får inte besöka dem
vad jag får göra är att tampas
med djävulen å hans
vänner, försöka att ta mig ur
deras skägg, så tovigt
att det känns som taggtråd
virat runtom mig

jaha...

skulle inte ha några händer kvar
om jag bodde i Iran
för jag stjäl choklad
från min familjs skafferi, när det
finns, varje dag, men
det kanske vore lika bra - då skulle
jag kunna skriva riktiga
historier, då skulle jag tvingas till
att skriva med mina fötter
gå och uppleva istället

och jag vaknade

drömde om en kvinna som var i en bassäng
trodde att det var en film som jag såg på och själv var i
hon hade en röd dress och mörkt hår, lade sig
bakåt och liknande exakt omslaget på PJ Harveys album
"to bring you my love"... tänkte: "ah, de har
använt den idén till denna film" tänkte inte på symbolism
att hennes förnamn var och är mitt, att vi
utgår från samma punkt, att jag sattes ihop med henne och
blev hel (...endast två med olika kön kan
bilda liv...) även om det inte var Harvey i min dröm, så var
hon ruskigt lik, om än lite vackrare, såg
förvånad ut när jag simmade fram och sade det, precis som
om hon aldrig hört något sådant förut
eller annat positivt... oskyldig ängel som fallit från himlen
ner till jordens himmel, där alla kan
vara i, vare sig man är ond eller god
mänskliga sjönk vi i
varandras ögon
blandade kulturer -
rent med smutsigt
det gröna gräset
under gyttjan
lugna som lågor, visste
att de vem som
helst kunde
besegra