18.10.10

soppa bort mina fotsteg i snön

inget fungerar, färgen i skrivaren
tar slut och jag bär på ett virus som
jag omedvetet skickar ut till allmänheten
att dåtiden alltid ska finnas kvar
kan man inte bara gå vidare å vara glad
måste man ha tyngd som tynger de lätta stegen
kan man inte bara slänga bort allt, så det
aldrig kommer tillbaka, lätta på sinnet
och helt enkelt rita en ny karta ...

men visst är det så
att allt sitter ihop
å inget är slut förrän
allt är slut, förrän
hela jävla universum
är borta å inget
längre finns någonstans

överallt

ingenvart

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar