var som om jag hade
gått igenom kartonger och
gick med dem runtom
stelt, höften fick ta allt jobb
luften var som tunn is
knastrade och sprack snabbt
och vågor av kall luft
anföll -
fastnade i spindelns nät
spindeln kom och
virade in mig, gjorde mig
en del av dess allt
plötsligt såg jag henne
kvinnan av mina
verkliga drömmar
från avstånd, visst, det
låter som en klyscha
hon brast hastigt upp i
ett mjukt leende, så de vita
tänderna visades, sken
och hon vinkade piggt mot mig -
skakade om världen, bröt skalet
av is runtomkring mig
en saxofon lockade den
avvaktande ormen
bort från vägen och jag
smet förbi, innan
den hann se, innan den
åter kom tillbaka
hennes värme nådde
å jag log utmattat tillbaka
sträckte långsamt upp armen -
handen i axelhöjd - likt en
robot eller egyptisk skulptur
för att visa att jag tog emot
hälsningen och därav fick gå in
i hennes leende
för att visa... någon slags
tacksamhet
att hon gett mig kraft, liv
till att fortsätta gå
nå mitt mål
kortsiktigt)
(
långsiktigt)
ibland önskar man att hon
var mer än en depå
att man kunde komma närmare
ge någonting tillbaka
_______________________
kan man i vaket tillstånd
leva i drömmen
där allt är inget, behöver
inte bry sig om
eftersom allt som man
tänker på å vill
ha kommer så fort man
skänker en tanke
inte behöver oroa sig om
vad som kommer
att hända, vad klockan är
vart man befinner sig
utan bara vara
där temperaturen varken är
för kall eller för varm
utan ger lite
av allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar