31.7.10

skomakarskola

kalla fötter, men varma ben
utanför molnet
dragit upp täcket när jag sov
inte full lärd
klarade inte av att se allt av
sanning på en
och samma gång, tar sin tid

blekmedel suddar inte ut utan sprider

människor fyllda av hat
kan aldrig ta emot kärlek
rädda
för dagens ljus
ser hur
det kan äta upp
allt de har
om de inget gör

människor fyllda av hat
har sedlar som skygglappar
likt en tortyr som man
aldrig kan glömma
är det ett mål man aldrig
kan lägga ifrån utan
alltid måste försöka nå
människor fyllda av hat gör
vad som helst för pengar
men inte ett skit
för att försöka
förstå livet
de tar pappersbitar
som redan är övertäckta
med en mening skriven med
versaler - vissa bokstäver dränkta
(i bloddroppe där just motorn stannat)

inget hår
kort stubin
för ingenting

klippte av varje
hårstrå - ett för ett
invigde varje affär
tills han såg döden
å tiden efter det

sorterade vita och färgade
slängde in i tvättmaskinen
lät det snurra tills de
förstod vad han
pratade om


är jag ett svart får
som inte förstår?

fanclub

tog en promenad med hunden
utan förväntningar på den tidiga kvällen
tur det, för jag kunde njuta mer
av det underbara vädret den bjöd på -
en vind som man knappt kände att den vidrörde
om man gjorde så var den
mjuk utan grus och flugor
en sol på väg ned som inte störde ögonen ett dugg
fick mig på bättre humör
skapade stämning med dess ljussättning

ingen märkbar trafik
likt molnen seglar
långsamt fram
utan stress

(med Lampchop i öronen kunde jag gå långt, musiken
från Nixon passade perfekt, även om
texterna inte alltid stämde så visste jag hur dagen till
film skulle låta medan den med lätthet gick
)

bitterljuvt

vik inte

konst är vad du gör det till
andra kan göra annat av det
men det förstör inte din bild

slir (håller i kanten)

glasblåsaren spelar blues
får toner att gå i varandra
lockar fram de som matchar
får de att hålla händer och dansa
hur det än känns och är hemma

goaspel (...)

folkmusik spelas numera utan folk
modern sång, ensam stämma
med gitarren som enda vännen
en bedragare, lurar för att själv bli
respekterad - en kniv som hackar
strupen som om den vore en korv
slänger ner i grytan, offrar, vet
vad människorna gör med hans rötter

(nummer) d

jag ska gå där skada
redan är skedd
testa mina svagheter
förbättra dem

kära - trånga - fickor

vänner är en
liten by
ingen ser eller
bryr sig
om helheten

staden påverkar
vår planet lättare

små problem går över
sjung på tidens sång
varför blev ni vänner
och fortfarande är?

genomskinlig spegel

bästa vännen likt
ens eget liv
magnet som ibland
går ihop och
ibland strider emot

krävs att diamant
går igenom berg
för att slipas fin

telefonlinje emellan

regndroppar är pelare
ibland synliga
håller upp himmelriket

regnar när något
gått fel
hamnat i strid
å måste
byggas starkt igen

så inte himlen rasar
likt husen
begraver flera tusen
när helvetet
skickar signaler upp

fuzzudd

tittar ut ur fönstret
fullt ös med bilen
ser tidens fart
hur alla ljus
blandas å
blir vitt

höstens tröja

de torra bladens rester
duggar ner
små nålar sätts fast och
håller ihop
det som ännu inte sytts

lågor når (från brunnen)

elden är jazzhänder
sprider sig snabbt
vinkar in vänner
fullt med folk

fingrarna är tänder
tänder på, borstar
rent,från gult till vitt

tomt, allt nedbränt
endast mörkret
och månen
som är en protes
ser ingeting, ge mig
dess innehåll - allt den
inte sett måste ha blivit
alldeles sagolikt

din tunga piskade

ditt skratt likt vågor
går in mot min strand
förändrar min världsbild
kommer aldrig bli densamma

dusch renar bara kort sikt

vad spelar det för roll hur många gånger jag duschar
jag kommer känna mig bra mycket renare
om jag gör något gott, som känns rätt
betydelsefullt - varje smutsfläck
ett ord till en mening över
min döda kropp

vad spelar det för roll om jag varken klipper eller rakar mig
hur ska ni annars förstå att jag kommer gräva djupare i alla spår
granska varje höstrå för att se så att det inte är en nål

vad spelar det för roll hur jag ser ut
jag kommer se bra mycket längre
om jag struntar i mig själv och
vad jag får för blickar
huvudsaken är att
jag säger vad
som förväntas
av mitt inre

30.7.10

cell/punkt

att drömma är min drog
tar halsbloss av tankar
över mitt egna förstånd

trappsteg

mina tangenter på skrivmaskinen
som icke är elektrisk, är likt en
trumpets ventiler, fingrar förmedlar
vad hjärtat känner, pulsen slår
kommer ut i form av någon slags konst
läs och hör musik spela, lyssna
och se en pappersrulle falla från himlen
karta till livets alla öar

pratar om sig själv så mycket att de inte gillar att vara ensamma

pretentiösa poeter gnuggar händerna
tills en cigarrett har skapats av den torra huden
tänder och funderar tills de kommit
på onödiga metaforer som ingen kommer att förstå
men kommer tycka vara vackra när
de uttalas ur författarens mun en regnig söndag
ack-ja, om jag vore en sådan rakare
få lift fastän de har bil, bli bjuden på lunch fastän
de har mer pengar än den som ger
vill inte vara ensamma, skaffar vänner genom lögner
vita skosnören snöras fast i skitiga skor

aepple

med löv för könet
urinerar han
träd börjar där växa
å stolt hålla
upp förbjuden frukt

ta ett slag i magen

man är inte fri
om man tänker på ordet frihet
man är inte fri
om man måste gå upp när någon säger till
man är inte fri
om man vet vad som kommer att hända i framtiden

alla existerar vi, finns här vare sig vi vill eller ej
att leva är mer än att vara, det är att älska
riskera förhållandet mellan liv och död
arbeta med sig själv, vilja veta mer när man ändå är här
kunna gå längs kusten se vågorna komma allt närmare, sluka land
medan din kropp börjar torka ut - din själ på väg ut och bli ett med med allt!

man kan må dåligt
fastän man är fri, det är bara mänskligt
för att skriva poesi
måste man leva under tryck, helst under
diktatorisk regim
gör så du inget släpper ut, skapar egen
nation, utan militär
för att överhuvudtaget kunna skriva bra
krävs det att man
upplevt, sett hur det är, finns inget bättre
än en trovärdig
historia där man känner igen sig - det är
därför jag ännu
inte skriver något vidare, levt utan någon
stor förändring
utan någon som helst press att göra vad
som sägs vara rätt

detaljer betyder mest
men är svårast att sätta dit
finns alltid något att klaga på i samhälle
men lättare att hitta där ingen värderas lika

finns inget som endast är positivt eller negativt
båda följer med, precis som vi med våra skuggor
positivt i det negativa/negativt i det positiva
jorden är rund, med två halvor allierade
två älskare som går nedför gatan hand i hand
sagt att de aldrig ska skiljas åt, inte ens
för gudarna som egentligen bara är påhittade

jag dödade en kompositör

häromdan hade jag en gräshoppa i håret
spelade på stråna - ändrade riktning på tankar
takten på allt jag såg till det snabbare
kände mig äldre för varje sekund när mitt hjärta
sade till att något var fel, lyfte på handen
och kände efter - den hoppade högt, landade på
mitt skrivbord, som blev brottsplatsen

kunde inte kontrollera
kunde inte diskutera
visste att den inte
ville något ont
bara spela något jag
aldrig hört, få mig
att se ingång till
annan värld

kommer jag någonsin bli upplyst
veta vad som är rätt och fel
innan det är försent
kommer jag någonsin kunna gå
utan att trampa på döende löv
och myrorna som arbetar
för existensens lön -
fortsätta finnas

till

dijo

han springer över vägen med vinylskivor under armen
mellan bilar som står i kö, alla ivriga att få komma hem
vara med när han bestämmer soundtrack för världen

spritfisk

struntar i rött
möter vågen med
högsta hastighet
droppar byter kulör
färgade av

druckna, fulla av skitprat
duckar för vettiga svar
drunknar i Stockholm idag

hål i sköld

alla behöver vi någon gång vatten över huvudet
alla behöver vi ibland se en klar himmel så vi
inte tror att vi är i en snötunnel och kvävs
av depression som är ondskans mest
effektiva sätt att ta sig in och ta
över utan att det riktigt märks
känner ingen hunger, dör
långsamt, korsar ben
byter sida, bryter
höft - riktas mot
himmel, skuggan
har koll på tiden
visarna krockar
utvägen är en
efter brandens
dimma faller
allt annat
ihop av
dess
kraft

man kan inte både ligga i graven och åka bob

man kan inte både få
trygghet och frihet -
man kan inte ljuga och
förvänta sig ärliga svar

man kan inte ha ett jobb
å samtidigt drömma sig bort
såsom stressen tär - inga
byggstenar över ytan: hur ska
man se när solen går ner?

man kan inte både få
kramar och leva ensam
man kan inte strunta i
lagen om man bor i staden

flytta bortom staten
en strand i en bortglömd saga
skriv om, ta från andra
gör vad du vill, konsten är fri
vad gör den på museum
bakom galler,mötte återvändsgränd
knarklangarna visste inte
mer om det moderna livet, varit borta
för länge, inte vant sig
antar att det är sådant som händer när
man införskaffat gränser

man kan inte bli hälsad hem
när man alltid reser omkring
risker tas inte i vardagen, vilket är synd
allt finns där, bekvämt, fetma klär dem

han orkar knappt sträcka sig
från soffan till bordet där skålen
med chips står och ta en näve
för att sedan återgå till
ställningen för hur
saker ska vara i
hans värld

vågar luta sig bakåt -
ingen människa som ska ta emot
när han överlämnar alla
väskor till den mekaniska betjänten
innehåller viktiga dokument
ingen har läst

alla tror olika om världens uppkomst

kan aldrig förstå allt av något
och om man inte förstår sig
på grunden är det svårt att
förstå sig på något som
kommer från den
växer och går

lär sig fel i början, blir ovana
svårt att ändra när man tränat
tänker inte medan man gör

lättare att gå vilse
hamna på platser
inga andra känner till
väcka vulkaner till liv
skicka dig upp till rymd
där du kan hoppa högt
tyngdlös, inget trycker ned
inga tyngder som man ständigt bär
angående allt man inte vet

29.7.10

sikte

stråle - en sträng
till stråkar som bäddar säng
kommer från en
ocean av ljud, vågor begraver
längtan, tar dig dit

aldrig stängd

min kropp är en väska, bär på
många vita papper, men
också många fyllda med tankar
endast uppfattbara under
stunden tänkta

min kropp är en väska, packas
full till alla färder inom
min kropp är en väska, tömmer
allt när resa sker utanför
vill ha lätta fötter om jag hittar
nya skor på vägen

gemlweshe

förändras aldrig
det man en gång var finns kvar
lager på lager,ljust på mörkt
finns inga dagar, bara en värld
av erfarenhet mött
ondska och godhet
allt sparat i minnet - även om
vi inte minns allt, finns det där
kommer upp igen när vi stöter
på påminnelse

utvägen är ingången

kramen är den nya handskakningen!
tunneln är det nya huset!
kniven är det nya pistolskottet!
mörkret är det nya ljuset!
döden är det nya livet!

kusten är det nya inlandet!
vattnet är den nya marken!
havet är den nya staden!
det kyliga är det nya heta!

teet är det nya kaffet!
kvinnor är de nya männen!
katten är den nya hunden!
bästa vännen är den nya värsta fienden!
självlärd är det nya skolade!
skridskor är de nya joggingskorna!
att smyga är att rista in sitt namn där man går!
att viska är att skrika: "hålla, är någon hemma!?"

jaget är den nya partnern!
ensamheten är den nya träffen!
intet är det nya alltet!
snabbheten är den nya stillheten!
det nakna är det nya påklädda!
de fattiga är de nya rika!
nuet är den nya evigheten!

poeten är den nya prosaförfattaren!
modern är den nya fadern!
efternamnet är det nya förnamnet!
musiken är det nya språket!
fika är den nya lunchen!
birollerna skapar huvudrollen!

olja är det nya blodet!
de sjuka är de nya friska!
hjärnan är det nya hjärtat!
det råa är det nya stekta!
det halva är det nya hela!
det arga är det nya glada!
det dumma är det nya snälla!
det starka är det nya milda!
det omöjliga är det nya möjliga!
det misslyckade är det nya lyckade!
den som är långt inne och rotar i garderoben
är utanför planeten och styr med stjärnbilder!
det främmande är det nya bekanta!

det äckliga är det nya goda!
den korta är den nya långa!
handen är den nya foten!
lövet är den nya grenen!
de fängslade är de nya fria!
peruken är det nya naturliga håret!
optimisten är den nya pessimisten!
det perfekta är det nya felaktiga!
de falska är de nya äkta!
det fluma är det nya jordnära!
det helvetiska är det nya heliga!
hjärtat av sten är det nya hjärtat som
får varenda en att smälta av vällust!

det nya är det som är äldst av allt och alla!
var hälsad! jordklotet snurrar runt likt
återvinningssymbolen - allt går runt
inget möter varken början eller slutet!
planeten är platt!

efter väder

utlevelse - sträcka på
benen och gå mot
ljuset, bli aska istället
för att gräva sin
grav garvar torrt äter
aldrig någon luft
kan det vara nyttigt
att bo i ett slott

dagerwright

blixten är en stig uppför
ett berg, molnet är ett
ufo söker människor att
kidnappa för experiment

stelna ögonblick
komma ihåg brand, se genom rök
sprickor i berget, rot till helvetet
börja växa igen

ondskans ängel sjunger opera
opererar dina hårsäckar
får dig att rysa, han virkar vingar
du lyfter mot solen, störtar
kort efter ner på vägen du gått
fel vald, hade
en chans att få
styra själv, men
den brändes på bål
tillsammans med häxor
insåg att du inte kunde kontrollera
ditt liv när du fällde upp ett paraply
ignorerade alla order till frön som
skulle få dig att växa till något
större än vad du var vid
tillfället och någonsin
nu, kommer att bli

frost morgon

fingeravtryck på fönstret
det enda hon lämnade
spindelnät fångar synen
spindeln kommer och
binder in, äter sakta upp

emit seilf

flygplanen uppe i skyn
deras motorer låter
som borrmaskiner
jag undrar hur långt
in de ska - letar de
efter en luftkälla eller
ska de bara sätta upp
en hylla med minnen på

tänk inte för mycket ( )

hon behöver pudra näsan
tänka över saker - hur
han är, vad han nyss sade
dasset är promenaden
hjälper tankar att prata
regnet som faller är pulver
mjöl till att göra brödet
smörgås han ska få smaka
och tycka till om, så länge
nuet inte blinkar är det tidlöst
värt att stampa hål i isen
släppa första tårar om så är
fallet att falla längs beslutens
väggar - åter börja pimpla

28.7.10

kvävs

strumpbyxor om
de smala benen
tunnlar under hav
sugrör för andning
vill vara delaktig
till slutet av alltet
:

krymper

den gamla damen sitter på en parkbänk där
inga träd växer och därför ingen skugga ger

vill bli vän med solen men den stöter bara ifrån
ansiktet blir allt brunare, börjar sakta skrumpna

antingen blir man staty eller så faller man ihop
grus som pusselbitar till sten är, sten till ett berg

bestig och möt ljuset
från djävulens gap
eller överlämna dig själv

okända länder

kontroversiell konst
läker mest inombords
dukar upp till gäster som
alla pratar olika dialekter

smal tvåsidig vägg
ena sidan hat
andra kärlek
likaså med äkta konst
nära till hands
till färger som skärs
ska provocera
få folk att förstå
känna igen sig
får reda på
hur världen
fungerar

1/dub/+/bel/1

två identiteter, gestalt i blyerts
och en färglagd-en färgglad
behöver inte vara rädd, ser
ut som vanliga känslor känns

för-och efternamn
du är marken mellan
himmel och underjord
vilken är djupast, se
hur långt du kan nå
ner som upp, sidor till
hörnskåp allt samlas i

två identiteter, du och din skugga
fånga fjäril av dag, fånga fjäril av natt
låt dem para sig med varandra
blandar och finner kryddan till
evigt solsken i evigt regn, gå och möt
regnbågen som är dörr till förarsits

rufaidension

gråa skogar ligger under trädgårdar
som inte-som inte får växa fritt
kidnappade och våldtagna, barnen
skjuts ihjäl om de försöker fly

slavar, sina egna blommor
på deras begravning
förbereder sig för graven
skugga berättar allt
när den har tynat bort är
de ett-är de ett

t

okända hjältar är de bästa
kan ha dem för sig själv
är privata och inte publika
inriktar sig bara på en

re: b

bäcken börjar rulla igen
över stenar nedkastade från berg

mossa har börjat växa
och grenar har börjat att täcka

mer än en påminnelse
att det var länge sedan nu

hur det kommer sig att jag började
tänka på dig vid detta tillfälle
vet jag inte, men hur jag kunde
glömma dina ögon så djupa
lugna och förstående är bortom mig

inbillar mig inte att du
har blivit vackrare
eller bestått lika
vacker för vi
var unga då
din själ har
växt och
om du
mår
bra med den
så syns det
som det
gjorde


kommer ihåg när vi gungade tillsammans
kommer ihåg när vi sprang nedför din
trädgårdsbacke med varsin glass i handen -
vi var nog rädda för att känna värmen
vi hade emellan - det är på grund av dig jag
gillar brunetter mer än blondiner -
svårare att tända, blir att man koncentrerar
sig mer på insidan, se vad mörkret
döljer (även om det bara är en färg, jag kan
mycket väl blivit hjärntvättad efter
tiden med dig) undrar om du kommer ihåg
mig, du har säkert lagt allt bakom
tar en dag i taget, det som har varit har varit

säg vad tusan du vill, vad kan du förlora? (jagkommerfortsättaattvaradinvän)

ursäkta dig inte
allt som kommer är fritt
och är bäst att låta
vara så för att fortsätta
vara lätt på fot

slå till mig om du
känner för det
bara jag inte dör helt
slå till mig om du
känner något
för mig som person
om du hatar eller
älskar; slagen
gör nästan
lika ont

"I'm sooo loneesoome I coouuld cryy" (but I won't, you can see it in my smile)

ibland blir jag less på countrysångare som
sjunger om sorg och ilska med glad min, melodi och ton
det gör dem falska, likt någon man frågar om vägen visar
fel fastän han vet, bott där hela sitt jävla liv

detta gäller förstås inte alla
lustigt att dessa dock kom till minnet
när jag tänkte på sådana som
är arga eller försöker att vara glada
istället för att sörja över saken
att gråta öppet verkar vara det svåraste
man kan göra och ändå är de så
ensamma så att de skulle kunna brista
men trots det vill de bära åt andra


de hatar regn, jag förstår dem
så som de inte vågar släppa taget själva
varför koncentrerar de sig inte
på lukten efter - det är som en ny värld
öppnar sig

finns två världar, två ögon
ser likadana ut på utsidan men leder till
olika universum - hjärna och hjärta
låt dig inte luras: vad som känns sant är
det enda rätta

27.7.10

mellanrummet mellan mig och min spegel

rena kniven av
speglar skar
mark sprack
var inte stark nog
att få två världar
att hålla ihop
spänt, tryckte ut
muskel punkterad
hindret borta
för dem båda
vart skulle de nu

ta vägen

hår upp till navel
liggande stege, högt
gräs innan den öppna
avloppsbrunnen
gick och letade
efter svaren
föll, men
de blev
kvar ovan
man kunde läsa
från himlen
grässtråna - spikar
slog igenom

kloaken med blått blod
simandes i tunnlar
kände att det
var vad som fanns inom
men nu utan, såg
dess utseende
hur det glimmade och
med nöje renade
själar medan
de själva
förblev
döda

flytta (håll ut)

går på en gatan i min hemort
enda staden jag bott
känner mig som
ed dunkel på times square
tycker jag ser ett spöke som
liknar mig, inser att det är jag
måste bort härifrån
min tid här har dött och
jag springer in i ett svart hål

vitt papper

vart försvann natten
hela himlen är nu vit

hörde ett skott i mörkret
och alla bakterier flöt ut
inte längre någon identitet
när de började granska
opererade, tog bort patron

sydde åter igen och
kvar fanns inga moln

den billigaste tavlan den mest speciella

din lunga är min kudde
sjunker djupare
för varje andetag du tar
allt du andas in
finns där, du målar upp
mina drömmar
berättar vart vi är på väg

nystart (slår ut onda, behåller goda)

det är över
jag har förblött
droppen har landat
och jag har mött min dom
hängde mig på tork och all
gammal vätska i min kropp
är nu borta från allt
jag är, tacksam
viruset hade
kommit
till hjärna men inte hjärta
hann slå undan och rädda
nu bara hjältar kvar, de ska
bygga upp, göra sitt bästa
lyssna på allt jag har att säga

vigda (slå bort väggar, få öppna landskap framför dig)

jag ska steppa likt min
skrivmaskin flämtar
men fortsätter att kämpa

knäppa med fingrarna som
hammaren möter spik
finna en fast rytm
(ett hus man alltid kan gå till
och känna sig hemma, älskad)
men samtidigt kunna
stanna upp och sjunga ut
byta melodier utan att lämna
någon ensam, full med unika tankar

knäppa med fingrarna som
man gnuggar med två pinnar
för att göra eld - ljus och värme
ser vart man står
hur långt man kan gå
ser vilka man har
vilka som går att lita på

-

jag ska gå genom väggar likt
en å som fylls och blir
en flod av full fart, nya tag om
tyglar - rida till länder
bortom alla gränser, där jag inte
behöver fokusera på
vad som behöver förbättras, då
allt är som det ska
vilket inte betyder att det inte
finns problem, alla
har det hur de än har det hos sig

-

jag ska promenera och se mig omkring
tänka ut en historia och hoppa in

med lätthet
ingen suck, ingen
ångest, inte alls tveka
i slutändan finns det
bara en sak som
är det rätta

rätten till liv
designat såsom
du vill ha det, för
ingen äger din själ...
men varför
går du och kapar träd
det märks att du inte
har ätit av
dess gudomliga frukt
utan endast
tagit små ynkliga bär
kom här, jag hör inte
vad du säger
trippa inte fram på tå
om du vill sätta spår

26.7.10

jordbävning (inte den bokstavliga)

röda rosen
blodsår under
vita skjortan

skjuten i hjärtat
faller raklång
kan höra slagen
vibrera som
en ballong flyger
försöker fly
fall, tappar grepp
om luft


väckarklocka
var en dröm
jag dödade dig inte för
att bevisa min kärlek
önskar att jag gjort det
för igår begav
du dig av
följde med en ström
som tog din själ
värsta går långsamt
om jag ändå
tryckt av
vi kunde dricka av
var och ens hav
ensamma tillsammans
delat lika
du behövde inte
ha överlämnat dig

blå (rot inte inkopplad)

utan sol är de gröna löven blåa
inte längre en del av trädkronan

fattiga barn på gatan
deras sorg tynger grenarna
väger mer än vad mynt kan fiska

blå måne gör den blåa himlen grå
suger in all tvekan, hjälper andra
att gå vidare, bort från problem

blå måne blir potatis, ska skalas ung
skalet falla, aska från lik släppas fritt

himlens tårar komma först efter
försäkrar sig att sjukdomen
inte ska växa ut igen

plantera blomma och förflytta dig själv

grottan är ett berg
inte i höjd, men bredd

toppen på berg är närmare sol
desto längre in i grotta desto
närmare kärnan jordklot

inte längre beroende
av någonting
tar av vad som finns

aldrig växa ut ur kläderna
denna stad har
ta in klädernas virke och
bli starkare än
vad jag någonsin varit

tynar

ljudets skugga fortsätter när
vi tror att det är tyst
smyger bakom
stjäl tid

konversation fick punkt
en uttråkad och en nervös

ett intensivt brus river bild
pixlar, förfallet hus med
byggstenar krossade till grus

lavespe

handflata
en betydelselös karta
pratar aldrig rakt
omvägar för att dra ut
sakta övertala

vapen sluter inte fred

han
håller i pistolen -
de lyder så
mycket bättre då

jag
sitter i gungstolen -
kan drömma
mig bort lättare då

känner modet
för färden mellan
smala väggar

mördare kräver inget alls
de har inget att leva upp till
allt är redan dött för dem

hur kan de tro att det blir bättre
om de raderar ett liv
det kommer endast leva starkare
inom dem själva
anden flyr ur mun och öron
och in i den, de får då dra
tyngre lass än förut

25.7.10

solblek

skepp på botten
vilar på moln
behöver inget göra
kan bara ligga
och allt flyter på

vajar i sanden
vågor agerar vind under
gräver sig ned
utan att det riktigt syns
korn följer med
och egentligen kommer
skeppet ingenstans
men det känns och känslor
är allt och allt är
vad som
räknas

korna slipar lager för lager
nageln blir mindre
allt närmare finger och värme

plockar kornblad från prästkragar
tänker: älskar och älskar inte
vartannat blad som faller av
undrar om valet som görs är rätt
ett viktigt beslut att ta
avsluta och påbörja
något på samma gång

tar vingar från flugor när de blivit tämjda
lurat dem - gjort en fälla
vill vara på den säkra sidan
rädd för att bli lämnad ensam
när nattens trupp kommer från underjorden
likt en spade kastar upp jord
gör ett hål för blommor
färgen på dem är ödet
du blundar, vill leva
som du är i nuet lite
längre innan du ser
och måste anpassa dig

husfar

ekot i ihålig man
backar endast
kommer aldrig fram

laddar kanon med emotion
avfyrar och kula borrar sig in
kropp böjer sig likt en banan
någon öppnar från hans huvud
laddar kanon med emotion
avfyrar och kula borrar sig in
krok, hänger kläder på tork

inte längre rak rygg
tappat andan
andas inte längre egna tankar
kommit till
en annan planet

andras tankar är slag i magen
tycker att han aldrig visar känslor
utan bara tar av maten de lagat med
svett, blod och tårar som ingredienser
de får väl anta att han gillar deras mat
men vad tycker käre husfar om dem
som gör den med egna händer?

flint

de som hatar bär höga svarta hattar
förvarar djävulens tankar, går
med käpp för att inte dras under jord

fuktular

mina tofflor ser ut som grottor
men istället för att vara kalla
och hårda så är de varma
och mjuka - likheten är
att de är mörka -
alltid något
nytt att
visa

konfetti med lovord skrivna på

regnet dalar ner
som silkesgardiner
hängs upp och flirtar
med ett nystädat rum

sparkar undan
gamla tider, skakar
hand med rena händer
fåglar tvättar sig för första
gången under vingar på länge
välkomnar ny årstid utan att
dölja någonting, vill lära
känna så snabbt som
möjligt, vara trogen
från början

mattan landar mjukt på golv
vattenfallet faller längs klippan
intvålad av lödder slipas den
till kulle len som kvinnans bröst

regnet skiner likt solens strålar
flyr raseriutbrottet bakom kulisser
friskar upp de som drabbats av solsting
ånga stiger från asfalt, mannen sitter ensam
och möter morgonen med pipa i krogen med
tomma glas runtomkring tittar han ut på regnet
som lockar rötterna att sträcka ut sig igen och den
färska lukten underifrån säger att maten är klar att
ätas lugnt, all tid i världen finns, jordklotet snurrar
alltid i samma tempo, inget förändras i nuet trots
att det känns som det - pusselbitarna läggs efteråt
liksom nu: passa på att njut

24.7.10

tålamod (handla medan du vandrar långt)

varje ögonblick, pupill blir äggula
fantasi dör innan den fötts
ser och tar in verklighet: äts upp

slut ögonen, ruva längre
öppna inte förrän du känner
att du nått utveckling och

kan förvandla bilden
till det levande, till
hjulet som rullar
och upptäcker

han ärädd för att lämna

ditt vapen är ditt hem, avtryckaren är dörren
som du stänger framför, klämmer fingrar
och tår av de som försöker komma in

säker när du är hemma, men nu är du långt bort
vem ska värma handen till självsäker när den
skakar av okända områden och utlöser bomben
splittrar, isen spräcks
brons plankor fuktiga
tappar grepp

högsta rang ner (för förbättring)

fingertoppar mot varandra
gör ett tält med lägereld
benhus under kött omkring
grillar sömnen tills mötet
med verklig dröm

evigt oljeregn ur farkost sätter eld
iväg till ny idé om världens ursprung

uppståndelse gång
på gång
lager skinn har vi
gott av

knacka bottennapp (takets last)

krokiga fingrar, skelettet gammalt
slipat till vasst - genom hud
krokiga fingrar håller jacka mot rygg
häst bredvid, gnäggar mjukt

vandrar med fötterna åt motsatta håll
öppnar havets osynliga dörr
ambulans i full fart, alla
personbilar flyttar
sig snabbt

smal korridor, ingen trafik under natt
alla parkeringsplatser upptagna
sover utanför under risk att få
dörr i huvudet och stängas
in med smärtfylld bild
på varje anslagstavla
varenda vägg
omringad
rör på
låt de inte hinna sikta
bli inte träffad av deras ord
ryggsäcken är tung när
man vet var kartan tar slut

atroliu

kometer kommenterar vad de ser
ute på sjön är det storm
står aldrig still
revolution, slår sönder plankor
dras ner under vattnet

alger växer vilt
botten är inte synlig
ser ut som översvämning
en torr skog mött vågor
och blivit träsk
insuper lera som
bevarat ägg
målning:
astroliu
(akryl)
/pjnr

vändnej

hyvla skivor
vita hälar

steppa inte i närheten
av prinsessans lycka

surrlj (allätare)

du har chiliörhängen, inga kyliga vindar når
vindar med kunskap av glasblåsning knackar på
släpper in i öronen
hallen till huvud där de gör
glasbur att förvara alla möjliga ljud
vanliga världen har de mest ovanliga
skuggorna av steg på grus
röst utan någon bas
granska och se, man vänjer sig trots att man inte vet
när ingen mat finns är ljud det enda som kan rädda

pjägeft

en mask utan dess like
varken glad eller ledsen

ett rakt streck till mun
icke salig, icke infernalisk

en dators skivintag
väntar på ett ansikte

att spela och bränna
få reda på allt, ta över

när det väl kommit
upp på skärmen
gör det som den säger

underjärnet

trasig själ trasslat in sig i presentsnöre
pappret är hyn, vilken är stjärnhimmel
med stjärnbilder som de spår framtiden
svart som däcken lämnar ifrån sig märken
på matt asfalt, svarta floder leder till styx
trasig själ lämnas i en korg utanför hus
vid dess trappuppgång - många steg att
gå innan morgon lär varelsen att se och
springa ifrån innan tyna bort till vattenpöl
som suga in allt som kommer dit

mysilspik

mystisk vålnad våldtar musiken
skapad av nattens liv efter festen
glassplitter på vägen berättar
att någon har tagit sig igenom
slagit sönder luftens fönster
jag hör människor ovanför
njuta av den andra naturen
under tak kropparna deras
men det räcker inte som
bevis, insidan har inte
lämnat något avtryck

sazx

i forna tider skulle de
kalla henne häxa
med onda
andar

jag kallar henne vacker
såsom hennes lockar
vinkar in mjukt och blott
ordlöst men förståndigt:
"det är lunch nu, grytan har jag rört klart
den är avrundad och redo att huggas
till dess innersta själ av gudalika
helvetes drömmar"

så jag släppar fötterna
så jag tappar mina skor
kommer in barfota och
doppar mina tår i grytan
för att känna temperaturen -
alldeles perfekt, "kommer du ihåg när
jag tog handen igenom som skeden?"
frågar jag utan att släppa blicken från
den sega vätskan som
bara drar mig närmare
&närmare

stadens klöver

kontanter kopplar ihop folk
de tänker länge och långt
för att bli en av de med gott
rykte till rytande ledare

kontanter kontaktar
levande döda
okänsliga rövare
köper konst
bara för dess värde

krona eller klave?
jag tar då alltid klave
bort från den delen av staden
in till djurens rike, de djur som
beter sig fridfullt men vilt såsom
de hänger med naturens kretslopp

dr

kvinnan läks, helas av
dockan, hennes doktor
får henne att minnas
barndom, skjuter bort
problem och tid

stirrar på den glansiga hyn
nervös blick studsar bort
tar lång tid innan hon förstår
när hon gör tas hon in
i dockhuset
av liten yta
men stor
kärlek

mångalen (get the fuck out of here)

kvinnans fingrar... cigarretter
hennes naglar... elden
visar vägen efter... kvällen

in i tältet av rökelser
som formar vännen
lovar att bevara hemligheter
emellan inom, aldrig visa andra

skriva lista över vilka som
är de bästa ställena för det
underskattade vinter helvetet
får mig att känna och ta ut

bli fåraherden utan problem
föra vita spöken hem
där de kommer att trivas bäst

skatornas svarta fjädrar speglar i vinden
svarta kristaller med ögon av silver
gör inbrott hos små stakars fåglar
endast sovande ungar hemma
fågelholken är mitt huvud
mina tankar tas över
fast i näbb, hand
tar tag, kastar
iväg, flyger
över träd
trädtopparna är vassa naglar, kulsprutepennor
river upp och skriver ned månskenets ylande
kratrarna är vargars munnar öppna, redo att hugga
slita ut ruttna bitar, åter hitta skatten
de visade för mig en tid sedan
att det skulle vara min
inspiration till att
fortsätta leva

nya tider
nytt som fött nyss
ny sida att ta sig igenom
det andra glömt, lagt på hyllan


vaknar svettig, pärldroppar
rullar nedför min hals
natten fick sitt sagt

ser vart snigeln har passerat
får mig att undra hur
länge jag sov -
stygn över
hela min
kropp

nya hårsäckar planterade
blomma ut, sträcka på benen
inte glömma att gå vägen de riktar

nya hårsäckar planterade
släppa ut lukten för orden jag
tänkte men inte sade, missade
chansen att bli far - får stå mitt kast

som kastades åt fel håll

23.7.10

utgått från planeten

kylskåpet en likkista
förvarar varor
tidlöst, håller för alltid
tro inte på datum
lita på smaken, alla
minnen famnar bakifrån
först när du håller i
bergskanten, sekunder från
att falla kommer de
och ger handtag
kommer du ihåg vad som
hände? dags att ge tillbaka
dö inte med skuld
släng inte bort varor
som skulle kunna rädda liv

mumie

låt oss jämföra ett människoliv med
en tv-apparat och en fjärrkontroll
teven är det yttre, kontrollen det inre
för besluten mellan olika kanaler
som visar olika program, väljer mellan
karriär och familj

en dag möter man vad som kallas
myrornas krig och mycket riktigt
känns det som insekter kryper
och täcker kroppen, gräver sig in

nålen under mark
hör fingertopp
gå på gatstenar
ligger och ber att
någon snubblar
över en som
sitter löst, ojämn
med kant upp
så den kan slås
omkull och visa
ljuset

drar uppmärksamhet
tar med hem i sin byxficka

dumhuvuden

ät aldrig något som kan
innehålla spår av nötter
du riskerar att få din
hjärna tvättad när de
exploderar i magen

svarta tröjan med
mönster likt karta
blir så vit att man
kan se igenom

musgel

kylan bryter sig in
i stenen
hittar kärna därinne

drar ut hemligheter
stelnar
sprickor uppkommer
försöker springa ifrån
men någon håller
i tröjan och dras genast
tillbaka

halvt naken, ett
skal gungar med sin
runda rygg på det
istäckta havet

oskyldiga ägget
kläcks fastän inga
lagar brutits
släpper ut ljud av vågor
och fiskmåsar
som den anklagas tagit

svälj

lampan ger ifrån sig
rostat ljus, gyllenbrunt

värmer upp område
så långt den når
mjuknar det hårda

släck och vänta en stund
risk att bränna sig

snittar typerna till olika grupper

behöver inte förstå
vad det står
kan se på handstil
vad han menade
under ögonblicket
han skrev
hur han mådde då
vad han är för typ
av person
nervös eller självsäker
genomsnitt under livstid
skakig eller stadig röst
ändrar sig snabbt
eller vet direkt

sträck ut insidan

ser att du är smickrad
med smattrande kinder

dina fingrar trycker
lämnar avtryck av vita

övergår sedan till
det rödaste av rosor -

punkter som berättar vart
man ska vattna
för att få dig att växa utåt

22.7.10

regnbågar kopplas

jordklotet skyddas av en guldlock
släpptes på toppen, föll ner avslappnat
skruvade fast bordsben, knöt band emellan
ska klippas av när fred invigs

om det någonsin slutar så borde det väl vara
efter homo sapiens sapiens eftersom
vi är av våldsam börd

regnbågar blir jordens ringar
utvecklas till något som
påminner om saturnus
fast hela, inga pusselbitar som
jagar varandra och aldrig
kan samsas om färger till tavlan

ångrat mig om vad jag tänkt
för om livet är meningslöst
så är det inte så mycket att
bry sig om - inget man
måste göra, kan skriva
ny mening, man har fria händer
därför ska jag ta en roll när jag
ändå är här, ska inte sörja eller be
inte ens skratta bort ( hela tiden )
utan hjälpa till de som vill
leva och känna frid

regnbågar är jordens ringar
kom hit så får jag krama er
ni barn av nya tider
generationer av nya idéer
andra tankesätt
nya mästerverk baserade
på att alla har rätten att
leva upp till gud och ta
hans tronstol
sätt dig ner, du som gått
genom träsk, uppför berg
smutsa ner stolen och
gör oss alla lika för vad
vi betalar varje
månad

handlar inte om religion
inget krig är så heligt att
alla sår läks och glöms bort

släpper ;

tvättsvampen tätnar
alla hål stängda
öppen hand kommer
som en kran ska
ta gosedjur

kinderna spänns
berget får sprickor
armarna håller upp kikare
dess ådror springer
med stadiga steg, väljer
vägar som aldrig känt
ett friskt tryck med
tydligt mål aldrig dimma
vana vid drömmar
svart och vitt går ihop
och blir grått då
tårarna kommer med
en glans av matt
oslipat värde upp till
ett barn, doppa huvudet
kyss, sug upp
dela era krafter, var
alltid där när någon
behöver hjälp, stöd

tvättsvampen tätnar
alla hål stängda
öppen hand kommer
som en kran ska
ta gosedjur
tyg brister
syr ihop, blir mjukare till kära
hårdnar mot de som hatar
få dem att förstå vad de väcker
och skapar

adoptera ett barn
ge den ett jag
inte vara en av de
klockan slagen
veta vad den gör
varför den är här

dagdrö

vi människor är flockdjur

män i skor
eftersom det oftast är män
som styr last- taxibilar, skepp och flyg

vi människor är de enda flockdjur som
självmant går ut
bort ifrån familj
beslutar för att
börja om på nytt
föda något annat uttryck till ensamhet

gräver och drar upp rötter
byter håll, växer nu uppåt
fingrar som rör om i himlen
med moln som trädkrona

är den olycklig innerst

kalendern byter sidor av bara farten
förändrar temperaturer som
ändrar ljus och känsel
löv faller ned, men dras genast upp
snö kommer, bildar flod
glimmar i solen, flirtar medan den
med vickande höft går därifrån
och världen hänger sig ännu en gång
hur många liv den har är det
ingen som vet, omöjligt att få reda på
då allt är slut sekunden efter
man förstått

ledtråd

skälet till att jag är i livet
är att experimentera
ta reda på konstens hygien
som är allt sammanlagt
så stor att vi inte ser
måste dela för att ta in
i näsborrarna, våra
små gömställen där vi
framställer kaféstolar
som människorna sitter på
dricker kaffe och diskutera
hemligheter i gåtor

tunneln byggs upp framför dig medan du går

kryddor är kronor
smaken på tungan
som är pensel
ger färg och form
till livet, låter dig
bära fruktkorg
med din egna design

nävarna mot väggen, golvet
slår hårt, krossar till korn
tills det bara är en atom
syr nya skor att gå i
känner varenda stenflisa
under och kan berätta
vart den kommer ifrån

friskt

vätskan från flaskan till glaset
vattenfallet kastar det onda
och gör det rent, kastar sedan
ner rep och hjälper det goda upp

bakom rygg

de skickade en tom mask
ville sudda ut och få mig anonym
det var något jag hade sagt
men de vägrade påminna mig om
vad, det skulle bara bli värre
de kunde också drabbas av sjukan
som gick över min stad

de skickade en tom mask
genomskinlig, såg den knappt
en vind som drog mot mig
förstod att den ledde till en fälla
av något slag så jag gick emot
rev upp och ut bolmade rök

a

min granne Andy skriver i sanden
det är han som syns utåt
ska göra som jag säger
men det är inte alltid han lyder

innmutiz

orden är viktigare än melodin
med ingen melodin
kan vi sjunga hur vi vill
utan att meningen rubbas
ingen som säger hur det ska vara
men fortfarande samma skäl till varför
den har skapats

melodier som sitter fast är inte
lyckliga, tittar ut ur fönstret men
kan inte ta sig till platsen de ser

instrumenten anpassar sig efter
de är djur som visar sina
känslor genom att låta
fingrar som håller
kanske de inte
gillar, fräser ifrån, kallar på
någon de känner
barn till alla naturens väsen

en sträng, en tangent, en ventil
är en man som håller
en rulle med ett språks alfabet
sträcker ut och säger
när du frågar dess egenskap
likt någon vid en bardisk
berättar hur olika drinkar smakar

vilsen kärlek

står en kvinna vid kvarteret jag bor
hon verkar ha glömt allt hon är
vet inte vart hon ska, tittar mot
höger, mot vänster och tar beslut
om vilken väg som är rätt
hon tror det bara finns en

men efter några meter
vänder hon och går
tillbaka till sin plats
en parkering utan bilar
vid sidorna lägenheter
bredden utgångar till
vägen där hon står och
väger vid trottoarkanten

undrar om hon har något hem
hon står där vad det än är för väder
påminner om en jungfru som står
på en klippkant och väntar på sin
man som seglar i poseidons storm
och aldrig kommer fram

kanske är änka,över 50, inte evigt ung
letar efter anden han lämnat efter
vill känna kraften, men vinden skiftar
berättar så mycket till så många
vilken av dem är hans röst, övertäckt
av de rikas pengar, hon hoppas
hon hittar sedeln med hans ansikte
istället för Linné som satte namn
medan mannen fick en hel värld att
blomma utan att röra en kvist

tcczhh (brasan rider på vinden)

namn förklarar personlighet
vad heter du?
jag kallas tysthet, för har du
någonsin hört mig prata
mellan dessa
rader?

letar (vart såg du den senast)

jag slängde iväg mitt jag
gjorde saker jag inte
brukade göra för
att få ett grepp
om mig själv
igen - försäkra vad jag
gillade och ogillade
likt gamla vänner
blir sams efter
att ha bråkat
dykt i en
sjö där
det bottnat för länge sedan
bryr sig inte om det
börjar gräva, tror
att det är så
mycket mer
som ligger
bakom

minne föds av nuet

istället för tatuering tog du en kakform
tryckte formen hjärta mot din hud
lät mig smaka, för att visa att du inte ljög

21.7.10

med en skugga likt en mörk nebulosa går jag på öppna gatan

jag är en apa med
abstrakta tankar
jag fann mina grenar
innan mina rötter
lärde mig att blomma
utan att ha någon
kontakt med jorden

de försöker utrota min naturs
ursprungliga befolkning
likt cowboys sköt ihjäl indianer
men de kan inte stoppa
naturens sätt att hantera saker
fortsätter att växa med
uppfriskande blomster i färg
och doft

rötter skruvade som handdukar torkas

bär på en tyngd som
trycker ner mig till
en plats där jag
inget längre
känner

flyger nedanför skogar och städer
är det värre med utslagna celler?

simmar under utan att känna hur
länge andan kan hållas
ligger döden lika nära, har den
rotat i min nattdukslåda?

dep

sitter och väntar på... ja, vad?
finns det något som betyder mer
än ett liv och allt som hör till
ge mig då det, hjälp mig se en framtid
med leende ögon, krypande nerver

sitter och väntar på... ja, vad?
dags att röra på sig, få in ny luft
och ändra samtalsämne även om
tankarna kommer att vara kvar

låg öken

halsen skröplig, skrynklig
som om det vore rynkor
stege upp för andning
hinner inte ifatt
svimmar, faller bakåt i
utveckling, blir
dubbelt så svårt att
komma tillbaks
när motivationen sjunkit

bara naglar som växer
mer skit under
tappat tänder
ingen sax i närheten
kan någon klippa av tråden
innan jag drar i den och
hela tröjan faller medvetslös
på golvet som en enda
lång tråd, vilar som en orm i solen
där den kan fälla vem som helst

kan jag inte bara lämna
trycka på knappen
sluta spela in
gå backstage och
diskutera felet
inte göra som de
säger om det
inte känns mer än okej

det man lämnar bakom
uppstår i starkare form
när man ser eller hör
något som påminner
om vad man
slängde
bort
bara för att
slippa handskas med sorg

förstenad kamerablixt

desperat för regn
kan ni inte ta en hink
och hälla över mig
slänga in mig i ett rum
utan fönster, utan ljus
behöver tänka, vill inte känna
onödiga känslor som att inget
betyder men ändå går man och
längtar efter bättre tider

desperat för regn
solen klistrar fast mig
i en period jag inte
känner mig bekväm i

vad vill den?
att jag ska bättra, ta
bilder med bättre skärpa
för att soppa bort skuld
istället för att gömma det
viktiga och gå ner i källaren?

i så fall kan någon ge
kan någon ge tips
finns det någon väg ut

eller måste jag ta
reda på det själv

om ni låter mig gå

tomhet

hur kan man sakna
missa ett mål man en gång träffat
varför vill man göra
det fast man vet att magin passerat
hur kan man veta
att något är äkta, kan hålla trots
att man lämnar
för att man för tillfället inte vet bättre
vill utforska och
se att det
faktiskt stämmer

poe: återuppståndelse

jag gick bort från poesin
kände varken det
bra eller dåliga i mitt liv

jag gick bort från poesin
såg varken de
vackra eller hemska saker
i denna värld

men nu är jag tillbaka
efter att ha blivit
kallblodigt misshandlad
av vädret, tack
nu kan jag
känna
igen
följa den
sylvassa vinden till
något som dött
och föder sista magin
inom dess kropp

kartan ritas om

från tornet, min bergstopp
ropar tills jag är vaken själv

munnen större, ögon öppnas
huden sträcker ut
rynkor som är gränser bryts
nationer och språk
blandas, det första barnet blir
blåögd kines svart hy
flaggan med alfabet hissas upp

från tornet, min bergstopp
ropar tills jag väcker dem

molnen tunnas ut, separerar
kan inte hålla ut
solen räddar, händer genom
opererar dagen
lång, molnen sedan himlens
färg, likt skummet
var en del av sjön som rullar
på stenarna ner
slipas tills de kan rulla själva
och bygga vägar
till krigets hetta

limesmile

ditt öga med pupill centrerad
hav omringar exotisk ö
grotta med en utgång
ett ljus att följa för
att komma hem

storm med lugn i dess kontor
lösningar för allt, vet hur
saker och ting ska hanteras
behöver inget tänka ut
en galax med en enda planet
alla stjärnor fokuserar
odlar de bästa frukter man kan få

en öken med ett träd
van över hetta
runtomkring
känner och
tar in den
skönhet som finns

brytfrost

tar ut mat ur frysen
är lik en rostig cykel
men det är inget att bry sig om
alla kan komma i form igen
fråga bara björnen i idet
eller ormen som
rensar skinn

körrök

sjunga olika stämmor, delat upp med varandra
lätt att man hamnar i fel spår, hamnar där
basen finns, där det är majoritet och
troligast att man kan slå undan
ben

he said:

"that's why I
will be poor -
honest friends"

lättttäl

koja byggd på hö, allt
förberett innan filmen
tråden genom nål direkt

rullllur

flotte byggd på åror
inbyggd motor, du kan
ligga och få massage

kammad

kranen evig slav
ger det du vill ha
utan att klaga


(ibland tar fantasi över
önskar att den kunde
ta med sig andra drycker

stackarn nu skygg
efter dina värsta stunder
få den ändra tycke
fråga om den vill ta ett glas)

20.7.10

res lagerpålager

snabbt upp på benen
efter lång
stund stilla sittandes

dök och var kvar där jag
kunde slappna av
ett isolerat rum där alla
höll saker hemligt
lät inget komma ut, sade
att det var nyttigt
att gå över gränsen, släppa
ut varenda detalj
för att känna sig tom, åter
kunna fyllas, men
istället med motsatsen

krossade glas
fick för mycket att dricka
svamlade till

snabbt upp på benen
vaknade upp
gick till fönstret för
att andas in nattens luft
av trygg, förstående röst
genomgått mycket
om jag inte kan lita på den
finns det då någon
för mig, någon som tar
mig på allvar

enda som känner mig
utan och innan
kan överlämna, steka
om lusten närmar
sig tanken

inget kärleksbarn för den som klär ut sig

"åh, jag klarar inte av att
se mig själv, titta på henne
kurvor och smal midja
ansikte utan tecken på trötthet
åh, låt mig vara henne
skulle kännas bättre
gå bort från min kropp och
lämna alla problem
bakom, finna en man med
kunskapen att vara
romantisk"

mjölken gick ut och hon fick
dåligt samvete
hon hade inte riktigt vilja bli
mamma innan
det skulle bara bli ett fult barn
trodde hon
och ett sådant skulle hon inte
klara av att ta hand om
men nu föll tårarna -
hon hade inte längre chansen

SlagenSVvecklas-ut

"klipp till en och
han hämtar släkten
får håret ditt att växa

är granne med de
värsta fienderna
trappan i lägenheten
känns längre när
man går förbi, de säger
"berätta ingeting"
de är så osvenska man
kan bli

finns inga lappar på anslagstavlan
utan de går själva och knackar dörr
litar inte på någon

de säger att alla som bor
under samma tak
ingår i en familj och måste
bry sig om
tror att de uppfostrar oss
med slag, bara för att
vi inte lyder onödiga regler

flyttat ifrån uppväxtens hem
titta! kan stå på egna ben
utan någon husfader i
närheten, någonsin

jag tar så mycket ansvar att
jag inte säger till om maten
smakade skit på restaurang
ansvarar för alla omkring mig
inte förstöra deras dag, nej"

-

loppor hoppar på hårståna
som om de vore fjädrar
alla i sverige har en
egen studsmatta
ingen vill dela
med sig

när de hoppat klart, ork och lust tagit slut
springer de mot poolen för att tvätta sig
skrubba bort alla runtomkring
vill vara ensam en stund
vad är det för mening
med att umgås om
man inte gör
något spec.

vill vara tillsammans på egna villkor
prata genom frågor, höra vad alla tycker
säger att alla åsikter är viktiga, men
när de väl gäller bryr de sig bara om sina
egna - tränger sig i kön som ingen
har sagt att de ska stå i, gammal vana
om hur man skulle sköta sig
allt glider ifrån, helt plötsligt
blev jag "du" och inte den
jag är, de säger "hej"
vilken tid på dagen
vi än möts

torra händer masserar
tar upp all vätska
tappar energi
tjuvar hittar
vill dra ut på ungdomen
komma med eget
inte bli som
förälder
säger att livet tar slut
när man får barn
inte hunnit
resa och
koppla
av

för ungdomen är
sitt drömda jag
när man är vuxen
är man där och
framtiden har man
lagt bakom sig

för vem är du?
självförtroendet sviker
du har litat för mycket på staten
följt dess regler och kan inte följa
din egen väg hem, finns inga lyktstolpar

rulla nedför, ta med matta (byt om)

du går och jag hör snö som faller
medan solen skiner
du tar sats för att följa med floden
frisk fläkt till orört fält

tappar hår

hunden skäller -
trädets bark
skruvar och trycker
ut grönska

få ut det
du tyglar men
aldrig rider

brussusning

att ta djupa andetag
är detsamma som att
gräva upp ett lik
från en bortglömd grav
gå tillbaka till en tid
innan skepp störtade
mot botten och
fick höra parningsljud
från valar

att ta djupa andetag är
detsamma som att ha
en döende hjort i famnen
och säga: "allt kommer
att ordna sig, du kommer
att överleva" och sakta
haltar dess hjärta in i stallet

jag känner mig skyldig
för att ha ljugit -
ingen har någonsin överlevt
men den gick tillbaka
glad i hågen
troende att allt skulle
vara som vanligt

endast)_under

glade visslaren med tonen som nål
skridskor ristar in den gömda sorgen
livet är meningslöst och så kommer vara
trots alla försöker få det att lysa bortom ögat

silvio

fåglarna känner vinden
och vinden är tiden
de nickar som det tickar
luften skiftar, förhandlar
om förändringar
instämmer och
accepterar

blir vad du gör (är vad du gjort)

tänkandet har en så stor
del i verkligheten
att det hela blir en fantasi

var häromdan inne i Moanas rum
det är under vattenytan och
allt går så långsamt, i sin egen takt

hon tappade bort de andra, men
sade att det var meningen
då hon kunde slappna av och gå
sin egen väg, för nu vet
de inte var hon är

vi pratade länge, kändes som
att man blev äldre
men behöll fysik och utseende

andades i glaset när inget fanns kvar
immade igen, stängde för dagen

gick sedan in på toaletten och visst är det konstigt
att allt ska komma då, tankar om livets frågor
men vad gör jag? spolar bort och går ifrån

färskfrukt

saxens toner slingrar ihop
sig med trumpetens
kysser och skalar banan

Rosa&Rött

blomster brast av det
opassande faktum att
de tillhörde jorden
men var så mycket
vackrare

de släppte sina blad för att ge dem
bättre framtid, och de dalade
iväg i vinden (fram och
tillbaka, vaggan tjöt
kökskniven delade
runda gurkor)

fuktfrukt

känns som man tältar
när man sover med
fönstret öppet

rymdens mörka tyngd
vatten samlats på ett ställe
efter regn, finns så mycket kläder

"vilka ska jag bära
nästa morgon?"
undrar en del

(?)

jag är som en person
som säger "va?"
och inser två sekunder
efter att han hörde
fast i mitt fall handlar
det om skrift
läser om omedvetet
vill antagligen
långt därinne
förstå till 100 %, men
100 % av något är
inte möjligt
så jag fantiserar ihop
något själv

planerar

jag ser löven dansa
med vinden -
stormen nyss vaknat

bakruta

vänd mot bilens destination
ser allt försvinna
kan inte längre välja

19.7.10

na-na-na (nynnar melodi, lätt att minnas)

namnge det du känner
ont som gott
sätt namn på personer

kom ihåg hur de är
deras mest förekommande
egenskap som sätter grund
ger bild i bokstävers former

skakar farväl med min - second - hand

vad vill du bli
när du blir stor
vart vill du bo

gräv ett hål
slänga upp jord
pumpa i dig
någon annans blod
när svetten
börjar rinna, lämna
ge till barnhem
säljer begagnat

varför skulle du
vilja gå i samma fotspår
som din familj
när du ser att de inte leder
till någon skatt, någon vart
de är undersökta och förbi

bakom
går runt,runt
bildar spiraltrappa ner
ligger på ryggen och cyklar
rulltrappa när du rullar axlar

bakom
ögon i nacken
tittar ner på skorna
tar tag i skyarnas linor
som flygplanen lämnar efter

springer barfota
som ungdom
råd att drömma
säg vad du
vill bli
säg vart du
vill bo

blir först vuxen när
man dör
den döende perioden
är pubertet
utvecklas till något mer
ett spöke styrandes
natur, inga
gudar - men någon slags
helighet


hur bra förtjänar man att må
gör vad du vill
hur hårt kan de egentligen slå

luften formas - efter

vi är hav, hör hjärtslag
bubblor från andning stiger
under och slår i tak

kommer de
någonsin att vakna, för
bubblor är moln
jag skriker som en unge
tappat ballong

dricka med skum
omskakad av färden
ut ur flaska

går förbi stort träd
gräns till annan dimension
baserad av värmesyn

blodspräckta går de skilda
och jag halveras av
det silverrena svärdet

fast i den fria världen

hunden försöker följa lukter
bli hög på den
himmelska världen endast synlig
i ljuvliga drömmar

men ting
runtomkring distraherar
hörsel och syn
koncentrerar sig för mycket

| <-

raderar text med lätthet
skickar tillbaka
bokstäver till tiden
innan datorer fanns
där de gjorde allt för hand

sparkar ut personal
genom dörren
försäkrar att de aldrig
kommer igen

regnby innan regnbyxor

bebisen tar sina första steg
på det klara vattnet -
har ännu ingen
bakgrund

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

( i denna värld
innan svarta hålet sög
tidigare i ljuset så mörkt
en mäktig varelse )

jobb_UNDER_semester

ledigheten
inga tider
att passa

fri, du får
göra egna
nycklar

lås är öar
kan gå på
leva i naturen

skönheten
alltid
svårflörtad

deadend

den kristallklara faran
regnbåge lurar
det är en raksträcka

återvändsgata
slutar med vägg

reflekterar olika håll
men du kan
inte välja vad du vill

får börja om igen

nowhere (milkshake)

vi är nu här
äntligen
världens ände

är var vi är
första gången
vi vet vilka
kroppar vi bär

och ska släppa
då utgången nu
är så synlig som
den kan bli

efter änden
kommer den
lösa vätskan

hoppar i och
ingen tid finns längre
tidlöst på vintergatan där vi
åker med skridskor och pimplar
om vi vore fiskar skulle vi för alltid
vara mätta

suhsuhsuhsuuddgummiiaiaiaich (blu/r/red_vision)

allt samtidigt
hoppar och
faller

höjden består
när alla landar
på varandra

grumligt vatten
svårt att gå
igenom en person

alla gryn väger lika
vissa äter mera
men det vi äter har
vi redan dödat

ger inget
ger inget
åt själen
ger inget

bildar ett eget
ljud, en egen färg

grus till gröt vi glider i
när morgonen spräcks upp
för ännu en operation

innan vi somnar om och
drömmer drömmar om
vad vi hörde före de
gav sömntablett

st/rum/mer|

med dobrogitarrens ljud
mot örat rensar
vass med stadig hand
trycker

är som en nål som
syr ihop en
ärm till linne vid
sommarens
slut

hudfärg åter vän
med sig själv

sidor faller på plats
i någorlunda ordning
kan få alla att förstå
känna igen

boken stängs
dragkedjan dras upp
när alla sett blåmärkena
likt oceaner drunknade
nästan med ögon

tellus blir *

gräset förrädare
ansluter sig sakta
till annan sida

gulnar och börjar
att brinna
solstrålar de blir

~~~~~~~~~~~~~~~~~~

(ansluter sig
till solen
jorden dör av
överdos)

wulkahnn (havet)

luften stilla
men värmen
likt havets vågor

luften börjar stelt röra på sig
värmen springer och piskar

vill vinna mark, sprida folket
utrota de av annan ras

ta igen efter att de har
dragit upp rot
droppen landat
fått dem att inse
allvaret - får nu vara nog

skrattet som klunkar/låter ingen komma förbi/sväljer ner igen, glupskt

solen redan uppe
tittar ner, visar vem
som bestämmer

hunnit dricka och
vänt uppochner

vem ruvar på ägget
är universum ett skynke
döljer den riktiga världen

vakten med lampa
ser vad alla gör

lämnar kvar reflexer
känner att något är fel
tack vare andra sinnen

18.7.10

"duharlikalångthårsomentjejmenuppfördigsomettsvin"

"precis börjat odla mitt hår
växa sig tjock lagom till de kalla vindarna
kunna motstå gudarnas sömntabletter
sprutorna för att ge upp dröm och istället
göra slavarbete, skänka gåvor för
fortsatt förtroende mot mitt liv
de kan trakassera mig om de vill
jag bryr mig inte längre"

'çoise

försöker så hårt
hålla båt stadig

rösten är alltid rak
och orden står i rad
alla vet vad de ska göra
allt är planerat i minsta detalj

varför skulle hon
varför skulle hon
annars vara så lugn

denna gång hann vi ta en tugga med stressat pålägg/(hälsa-med-sladdrigt-leende-på-läppar)

din tid är min tid och vi har tajming
krockar alltid, tappar grejer
måste finnas mening i att tvingas visa
varje hemlighet till tanke

kan inte hejda, det är som om någon lockar
med något som var och en av oss älskar
som om denne vill att vi ska klä av oss
inför varandra och ta av varandras kroppar
forma något av degen emellan
lägga i ugnen, göra oss yngre
gå tillbaka tillsammans till tiden
innan vi fastnade i separerade
fängelseceller
själarna slås ihop till en innan
det stelnar
igen

han är øsæker (clash)

de flyger med jas
inväntar krig med kanoner
jag går med jazz
inväntar tjej att bjuda upp

behandla som ståbas och
få publiken att njuta
av rösten hon har, gudalik

tungan som en ängels fjäder
glittrar lätt vitt
flyger över alla
men lämnar ingen skugga under

jag har en ö som agerar magnet
till skrotiga skutor med rikt innehåll

ingen bryr sig om dem
tycker nästan synd
om de som inte gör det
allt som de missar
när de inte tar risker

åh min ö
tar aldrig fel
bildar band som
förespråkar fred utan
att säga det,man kan se
hur lyckliga vi är och blir

svetten stänker och
blåsinstrumenten skiner
bara mer och mer - livet är
till för att levas och inte stå still
med en pistol som ett finger för
munnen - "nu ska du vara tyst
låt inte fienden märka, detta
kan vara vår enda chans"

hon är 0säker (på sig själv )-(ingen är klok)

hon vill begränsa mitt sätt att vara
tycker inte att jag är riktigt klok
vill inte utsätta sig för fara
istället vara beredd på all
framtid, tror att hon kan
spå när det enda hon
gör är att analysera
liv, vare sig hon
känner dem
eller ej, vet
ingeting

hemÄrIngethem

kan du vara där du vill vara
inte känna att du är bunden
av rädsla eller beroende

hemmet skriker aldrig efter dig
alltid du som inte klarar av att
se vilket ansvar det kan ta när
du inte är där och lär ut

du vill för alltid vara en del av det du byggt
men varför inte bygga nytt eller resa och se
hur andra kulturer uppfostrar sina barn

hon föll av hjärtslag

han som skötte trummorna i bandet slog hårt
hon kunde inte stå still, flög upp och
låg helt plötsligt på golvet som var som en sjö
med jämna vågor, händer masserande
kände efter vad som ströp och knöt därefter upp

du var min älg på vägen

hjärtattack var vad jag fick
du slog mitt hjärta högre upp
tog det med en klackspark
tryckte ner plattan, lät hjulen
rulla så snabbt

hjärtattack var vad jag fick
ditt hjärta attackerade mitt
kom underifrån och slog upp
i halsgrop

såg ut som adams äpple
och sanningen är den att
jag aldrig riktigt kommit in
i målbrottet

tills du bröt min väg
fick mig att svänga in
i terräng

målet skulle nu betyda mer
när jag fick kämpa
till det

_y-Y

"jag har varit labil
rädd för andra, deras
tyckte om hur jag
framstår när jag sitter
och bara tittar en
lång stund utan att
blinka och sedan
blundar en lång stund
utan att titta

tar foton och går sedan ner till mörkerrummet
gammalmodigt nuförtiden, jag vet, men jag tror
att jag har en gammal själ i mig och att den
kom fel genom att rycka upp en dörr av
ljusa rum istället för den bredvid

jag har varit labil
men det håller på att ändras
sliter av mitt hår
får de att koncentrera på annat
det som är viktigt
istället för färg och längd
allt blandat till ett
oändligt, tidlöst, osynligt ljus
luften som andas"

sluta inte vara den du är, gör det helhjärtat till slutet

när fick vi läsa eller se
ett bra avslut på en berättelse
spelar ingen roll om det är glatt eller
sorgligt, bara det ger en bild av vad som
kommer att hända efter - ett avslut som inte
kastar bort det man lagt tiden på, gör allt rättvisa

känna sig lika trött som när
man bestigit ett av de
högsta bergen

alla idéer verkar alltid ta slut när de behövs som mest
om de dör, dör huvudpersonens personlighet och
inget blir längre sig likt, gå inte in för mycket på varje del
lämna över till den som tittar, låt den se i sitt
perspektiv, läsa mellan raderna och inse

mod behövs för
farväl kräver andetag tagna
från marken man står på
först då kan tro
växa och nås

jag står och
sover som en häst
tänker inte ge upp frivilligt
tänker inte lämna över mig förrän
jag känner att det är dags att ta in natten
och låta den för en gångs skull visa allt den kan
när någon har stulit mig på allt jag har, för
när man inget har behöver man inget
vänjer sig, nöjd med att inte längre
vara skilsmässobarn mellan liv
och död, glad över att inte
längre ha några syskon
att dela med

17.7.10

jobbet i stan

naturen vill komma in
såsom det knackar mot
fönstret

naturen märkte att jag
är en av dem och vill
bjuda mig på fest med
fyrverkerier

naturen klappar händer
såsom det smattrar mot
fönstret

jag bugar och går ut
showen är slut
kan nu vara mig själv
gå bort från roll
sluta mig till skuggan
tagit hand om
blommor och hundar
medan jag varit
borta

förlossning: regnbågens skatter

ögon är mödrar, tårar är barn
ser vart de kommer ifrån genom
utseendet, för vidare arv och synsätt

ögon är mödrar, tårar är barn
fokuset hamnar där de landar
kind, skrivbord eller golv
känner hur de mår

förenar
bildar familj
målar mästerverk med
vattenfärg av mänsklig grund
så länge vi finns
kommer det att finnas
det är det sista som kommer
falla ner från väggen, falla ner
och begrava oss

ögon är mödrar, tårar är barn
fastän de ger sig av
är de alltid närvarande
har kompass i sinnet
säger var de faktiskt befinner sig
inte bara inom, kan röra fysiskt
röra om, ta bort det spända
slappna av, släpp allt, erkänn
att du är rörd utan att ångra
för vad kan du göra
när det är vad
du känner
komma

vattensängar omringar

jag lever för låtar som får mig att sluta med
vad jag än gör vid tillfället
jag lever för att stanna upp och höra vad
tystnaden har att säga
då kan jag förbereda mig för det värsta
som kan hända efter

blixt

åska åsamka sig fiender
när den berättar skillnaden
mellan dig och mig

vi blev delade
håller inte längre håller hand
utan står en och en
skickades ner på jorden igen

jag tappade kraften
vi hade kommit överens
om att jag skulle bära upp dig
när du ställde dig på mina handflator
du skulle ta av de vita molnen
när jag hade lyft upp högt
du skulle ta lika mycket till båda
men jag orkade inte stå ut
din tyngd drog ner mina händer
och de grävde ner min kropp
som du störtade igenom och
fick besöka min underjord av mörkrets
cyniska spåkort, de hade rätt:
våra känslor för varandra försvann
vi gick skilda vägar, mellanrummet
som bara blir större och större brinner än

väntar på vågen till himlen

regndroppar är livets kretslopp i miniatyr
föds medan de faller
när de slår ner mot marken är de frön som
sås och växer upp direkt
rasar hastigt, rullar åt hållet dit det lutar
floden till havet som med
tiden kommer att dränka hela planeten

HAPPY BIRTHDAY

allt är mycket lättare att säga på engelska
eftersom det inte är mitt modersmål
meningen gjord med ord väger inget då
jag bär en mask vars vanliga liv jag
inte känner till, bara för stunden jag betalat
för att vara clownen, bakom den
hoppas jag att det snart är över
gå till badrummet, ut i regnet
få bort ansiktsuttrycket med
det uppmålade leendet
som säger: "tack, jag
uppskattar att jag
fick komma och
fira denna dag
tillsammans
med dig"

16.7.10

allt dör

faktum är att inget
kan vara fakta
visst, det känns som
att allt är som
vanligt här hos mig
det är varken
bra eller dåligt, som
ett grått rum
utan möbler själen sitter i
men allt förändras hela tiden
jag påverkas för att jag blir äldre
man kan inte veta vad som händer
människor är allt för långsamma
kommer först på efter
då inget går att
stoppas
räddas från att
försvinna från
vårt synfält
hoppa till annan
planet
säg sanningen
jag är sjuk
drabbats av
perfektionism
när jag samtidigt vet
att inget går att
göra helt

kan inte längre nå dig

kommer du ihåg när vi gick lugnt i regnet
kommer du ihåg när vi hade vattnet som sängen
kommer du ihåg när vi sprang viktlösa på ängen
kommer du ihåg varför vi inte längre är vänner
inte? det var du som hängde dig
hoppade ut ur universum
gick mot planetens svängar
in i okända skogar, blev
uppäten av djävulens ögon
som aldrig släpper tårar

utan farväl gör du mig osäker

vart är du, vart har du gått utan mig
jag trodde att du brydde dig om värmen
vi gav varandra bland de gråa, nakna
statyer som står och sörjer

var inte meningen att göra så du smälte
är du bakom galler nu, sitter du fast i kloaken
mitt system har precis stannat och det
kanske är orsaken

slänger bort tid

rakad, kan inte vinna
eller förlora
kan inte börja loppet
eller avsluta
då inget strå är längst
alla är lika
långa, alla tycker samma
ingen vill
vara bäst, de vet redan
att de är
lika bra som resten

sommaren stjäl

de hatar vintern men
ändå så fryser de
ut honom

de tror själva att de
har lämnat honom för att dö
känner sig nöjda och
stolta, men han såg deras riktiga jag
innan de träffats
förstod att de skulle
försöka få honom
hjärntvättad, bli en
i gänget för att stärka deras självkänsla

han vägrade ta simtag
i svettet från deras
massiva orgie

av bluffmakare som nu inte kan ta itu med det
vet inte hur de ska gå till väga, utan hatar
honom istället bortom denna värld
säger att han inte finns här
de har i alla fall aldrig sett
honom sedan dess och
om han inte syns hur
ska han då höra
och komma
överens

kommande dagarna

tärningen är kastad
men huset står kvar

hjärnorna skakade
hängde inte med

hur många steg var det
som de skulle ta?

frågor som de aldrig har
fått ställs mot
dem och press läggs
beslut måste tas för framtid

kan de diskutera och finna
fortsatt vänskap
eller är skilda vägar det
enda som är ett vettigt förslag

svara nu, svara nu
tystnaden gräver bara ett
ännu större hål av
frånvaro till att läka sår

15.7.10

kafé KAFKA (kaffe med kaka doppad)

"jag ville bli utsparkad av
någon jag inte kände
hamna på en plats som
luktade hemtrevligt
men smakade desto värre

man vänjer sig, sade de
trodde det inte först
men de hade rätt

man kan klara av allt i livet
och det var detta jag ville få bekräftat
det finns ingen skyldighet
att ta ansvar då det inte finns något
allvar i livet - man hinner
dö innan det överskrider
elstängslet stoppar innan den djupa
friden hinner hoppa över
och göra de sura glada"

"men kära lilla C
det var bara kaffe du drack
det betyder inte
att du blir vuxen och erfaren
kartan ändras
hela tiden, man kan först bli
världsvan när
alla frukter inom har mognat
plocka dem innan
de faller"

"kaffe är svart, tro mig
jag överlämnade min själ till
den svarta sidan, förstår du inte
jag är en av alla fastbundna nu
djävulen har gjort mig beroende
jag kommer inte loss

varje morgon sitter jag på puben
utan känning av trötthet, det
tar kål på kroppen när den
inte säger till att den
behöver vila för att
klara av att lägga
alla bitar klart
så dagen kan
säga sitt

drack ur en vit kopp, när slutet
började närma sig såg jag ljuset
men än sen? jag landande i något
som verkade som kramgo snö, men
det ville göra mer än bara kramas "

hans händer skakade, ögonen var vattniga och
smått blodsprängda medan de stirrade på partnern
hon skrattade hånfullt "du är inte riktigt klok"
ställde sig upp, vände sig om och gick därifrån

mugshot

lokomotiv på isrink tynger
motivet en spegelbild av profilen
spåren efter skridskor
fingeravtryck, livshistoria nedskriven
berättar vart han har gått

tar ut det bästa

bin är taxibilar från New York
hämtar och släpper av
personer från och på blommor
bort från stad som kvävs
men växer hela tiden till större

vår höst

vår och höst
inte för mycket av något
lite av varje
något för alla, ingen hamnar
utanför, inte
för varmt eller för kallt
alla samsas

14.7.10

HÅL.I.TANDEN (m/i/s/s/f/a/l/l).

Hon satt outvecklat på huk vid dammen som höll upp näckrosor med hela sin kraft. Ryggen böjdes långsamt och ansiktet kom allt närmare vattenytan, även om det knappt märktes. Flickans händer stöttes mjukt samman, de var inte raka utan försiktigt böjda likt en vagga - bildade en båt som tog efter rörelsen nedåt, där ansiktet stannat. Dammen var ett öppet sår på en inåtvänd pojke. Hon gick in i en hemlig kammare mättad av orörda böcker. Det fanns historier byggda på känslor, det fanns historier byggda på tankar. Kött täckte, hon ville till skelettet och få kontakt med det enda som spelade någon roll: sanning. Om det fanns någon, vilket hon skulle ta reda på. Pojken verkade alltid suga på napp, en heliumballong då basen av hans röst aldrig kom ut. han verkade så liten men var egentligen stor som gammal och lång redo att krympa, böja sig när han gick genom en dörr, ge handlederna till polisen eller fria till den han älskade mest. Vinden tjöt. Det blev svårare att andas. Kvällen hade precis kommit när hon såg hans orörda skelett.

Skelettet var en öken

Oskulden som varit så vit så man knappt hade sett den stod nu i brand och var snart bränd. Totalt becksvart. Dunkuddens öppning var uppsliten och från gapet kom vita fjädrar uppsprättade med mellanrummen helt synliga, såg vad som försökte döljas. Hon hade ryggen vänd mot solen - som stod på en skyskrapa med skiktet inne - grävde där hennes egen skugga var belagd. Kände hur händer vandrade igenom hennes hud vid ryggen som om det var ett klädesplagg (föräldern lyfte på duken och under bordet satt barnen, sade att de byggde koja). Det var som om någon kom bakifrån och tog sina händer för någons ögon och frågade: "gissa vem det är", bara att någon denna gång höll för ett hjärta istället. Flickans hjärta. Kvävde slagen och hon somnade in i, somnade i hans famn. Hon hade äntligen hittat rätt. Äntligen hittat hem.

daglig injektion

min spruta trycker in blyerts
(bakom galler finns spad
gisslan ger svar)
grillar det råa
överkommer det blåa
kan gå vidare, fortsätta måla

allt handlar om test
hur ska man annars veta
experiment kostar
liv är inte gratis, man dör
av någon orsak

stenar faller aldrig på plats
så sluta slipa
jag tror att det är bättre om
de är vassa
kan då rista in frågor och svar
som leder oss
någon vart - hellre i rörelse än
stilla stående
vill inte sjunka till botten innan
jag nått toppen

giftska

jordklotet är ett äpple
ruvar medan det ruttnar
en orm växer inom

kommer att äta sig ut
rensa skinn
när tiden är inne för
sanningens
dryck

perf

hon gick ner på huk och
plockade varsamt upp
maskrosen som stod
på gräsmattan
vaggandes
i vinden

formade munnen som
man gör när man
ska vissla, men
ingen ton kom
endast luft
och vita duvor flög iväg
budbärare hade fått
order, skulle
hämta mer
ogräs

trötta ögon (somdennyföddes)

ständig solnedgång
speglas i sjön
slingrar sig likt orm
ska hugga tag
i land och dra sig in

ladda med patroner till ris
vita snöflingor
inte runda, utan avlånga
fyllda med grus
asiater med konor på huvudet
avrundar tid och
rum, borrar till underjord, når
svart hål - sugs in

gäspa och öronen stänger fönstren ett tag
ögonblicket bevaras och undersöks
gräver i dess kärna som gör att världen
andas ut och in genom klockslag

13.7.10

gamle greta vinkar in

skogen vid vägen
skuggorna från träden
följde efter henne
inbrott i hennes huvud
kom in genom örat
allt hon därefter hörde
var vindens skrik
mot grenar som knakar
ben bryts sakta
börjar regna tills det blir
hål i asfalten, det
svarta flytande svämmar
och fyller lungorna
fantasier slukar upp
verkligheten utan att tveka

klick

alla har kameror till ögon
varje ögonblick sparas som minne
om det blir något speciellt
utav något av dem

alla har ett lås och en
nyckel som leder till
flera ingångar

ibland dörrar till hus
ibland till rum eller till ett
litet skåp som är helt tomt

ger erfarenhet
beroende på vad som
finns inom

större inblick om vad
du i framtiden
bör välja

Reinhardt

varje timme slår hammaren på spik
värmen blir allt tätare, stubinen kortare

när spiken är nere och sitter hårt
avlossas kanonerna, fått godkännande
då alla är skyddade från kriget

en kartong tippar och nålar rasar ner
spräcker hål i ballongen som tagit all luft

fångar befrias
leder som var stela
mjukas upp
ånga stiger, tar upp
färsk rotfrukt

känslan vars senaste besök var länge sedan
känns nu helt ny, friskar upp minne å
andningen går utan ansträngning

flugsmällare (mentalinbillning)

smällare - fyrverkeri
en mygga spricker
av för mycket blod
väggen är himlen
om du bara visste
hur mycket du styr

damerna i fängelset

det enda tidsfördrivet de har är att lyfta skrot
skrot som deras språk var mot kvinnan i huset
menade att hon skulle sköta alla smutsjobb
och senare ge dem rustet efter ha tagit krutet

en värdesak vill ha värdesaker

hon bara önskar och önskar
att hon hade det och det
om jag hade en önskebrunn
skulle jag skänka henne
tjäna tid som hon kastat bort
genom att be mig köpa
allt hon ser, trodde det räckte
med äkta kärlek, men
icke det

pärlhalsband

pärlor är det renaste av det smutsiga
små och runda
men går inte att se igenom
djupa spåkulor
jag litar på att du inte ljuger för mig

tillflyktsort (bort från mig själv och allt därtill)

det som verkar livfullt känns dött

fristaden i stressad,pressad stad
med en sol som slår tills man blir blå
ett tryck från husen när man går
gatorna ner, vägen till hotellet
med korridoren som hypnotiserar
gungar av vrede, hoppar in i rummet
sista sekund - precis som känslan
av att lyckats hålla allt inne i kroppen
innan man kommit in på en toalett
___________________________________

hotellrummen är dova, dämpar
gästers röster som varit och
släpper in nya

finns oändligt utrymme att fylla

det är rum utan tid
kan endast se vilket årtionde
det är
genom möbler och arkitektur
men inget mer

glömmer bort hur gammal jag är

det är stillastående rum
man kan lämna utan
att det längtar samtidigt
som det väntar
finns alltid där, redo att
hjälpa till med
vad som än står i vägen
för gästen

känns som man står i blotta luften

likt en bensinmack för människor
stanna och tanka
låta allt komma ifatt där inget kan
påverka, inte ens
huvudpersonen i dramat, allra minst

korteKontroversielleFormskaparenFrånDenBronsbrunaHöstacken

han är en trädgårdsmästare
vattnar blommor och klipper buskar
framhäver färger och de perfekta former
gör så kläderna sitter bättre tack vare träning
bevisar att han går i skor med den rätta storleken
tar risker, klipper ibland finger å växternas hjärtan
kan tyckas vara fel teknik, men de fortsätter att växa
till följd av det, blir levande då allt levande gör misstag

tar vägarna som de säger leder helt fel
möter väggar, men inte stoppas han för det
krossar dem och tar delarna för att bygga upp nytt
andra skakar på huvudet, tycker han är dum som inte
förstår att detta kommer att leda till hans död, nå en ände
innan han ser den - då han går så snabbt fram av entusiasm
att känseln tappas och han tror att han svävar lätt iväg på det
han har, inget material, bara själ av kreativ natur - han är en humla
små synliga vingar, speglar världen tar in den och flyger över, släpper
ner pulver från levande under, håller allt vid liv, tar fram det goda som finns
___________________________________________________________________________

tradition håller inte i längden
tänk på vilken kort period
människan har funnits
och hur mycket vi
har ändrats

det känns som det går långsamt
men det är bara vi som inte
uppfattar tidens gång
vi är naiva, ser saker
å ting från ytan
känner inte
kärnan

inte helt centrerad,ingen kan inte få allt
någon får alltid en bit av något och har
man otur hamnar man bland fattigdom
eller ondskans besvärliga kvarter av
spända axlar,något som trycker
nedåt medan en pundare
viskar i örat: "kom här
seså, komhit" med en
smått nervös,darrig
stämma, otålig att
visa han gömmer
innanför kavajen

kaninte räkna mednågot

jag har inga förväntningar
genom dem fylls huvudet av
vad jag tror kommer att komma
och därför skulle jag aldrig kunna
koncentrera mig på vad som faktiskt
händer runtomkring mig tills det som
jag tror kommer komma kommer
ord som händelse

skulle lita på mig själv för mycket
tro att jag såg framtiden innan
det ens fanns något tecken

här. nu.

idag och det som varit
är viktigare än det
som kommer att bli av

förflutna är grunden nuet står på
och nuet kommer bli detsamma
till framtiden när den väl är här

men låt inte
dåtiden komma för nära
då kan du bli
en dåre som slutar att tjäna
börjar gräva
gör en tunnel som leder långt
innan du var

svävar ute i tomma intet
din stackars mor blir schizofreni
ser UFO:n under nätterna
hör röster inifrån magen med ägg
verkar åter igen ung
men hon känner sig död
undrar om detta är livet efter
att allt går om och om tills nacken bryts

12.7.10

elizh

så ivrig, vill vara synlig
så söt, ilska framträder
när inga förstår
vad hon försöker säga
yttra åsikter om
att hon tycker det rätta

hon går bestämt
likt en marsch
rakt fram

höften rör sig sida till sida
slår trumma som
en av musikanterna har
längst fram i ledet
fastspänd vid magen, stor
och ljudet likt en
studsmatta skickar barnet
till högre höjder

alla mina sinnen dras dit och
jag vill bara följa med
inte stå och titta på som om
jag var någon slags idiot
pervers, när jag känner så
mycket mer än sexuellt

så...
mycket annat
som om mitt liv
gömmer sig bakom
draperiet hon har till hår
vacker brun färg, påminner mig
om en trädstam som har kontroll
över allt - är det hon som gjort att jag
stannat i utvecklingen, åtminstone fått den känslan
jag som förälder till mina barn inom kan inte uppfostra
eller ge dem lycka, utan de smiter bara ut - rymmer för nöjen
och här står jag hjälplöst förvirrad med förkläde, mat i ugnen
smutstvätt på golvet, disk täcker hela diskhon och jag
inser att jag måste äta direkt ur formen, hon har
tömt min stad på pengar, jag får snart
sova ute i kylan hon framkallat
önskar att hon kunde
försvinna, ta allt
tillbaka, så som
det var förut
önskar...
att jag aldrig träffat henne
eller i alla fall inte inbillat mig
att jag kunde få henne och därav
satsat allt jag hade

inre formar yttre, men deras yttre så tunt att det måste finnas mer

det är omslagstjejernas år
tidningar täcker mitt golv
glömt bort hur det ser ut
svagt minne av att det var
av äkta trä med mönster
som såg ut
som magdans genom Rio i
auditorium atmosfär 1945
billie holiday
mitt bland alla skådespelare

vågar inte öppna och läsa
nöjer mig så som det är
får blåsa bort med vinden
likt blommor slå ut
bladen som ängelns vingar
flyger iväg till nästa område
som behöver färg och glädje

hennes utseende stammar
hon kommer bort sig
när hon ska öppna hjärtat
leda mig in i kammaren
känner sig obekväm
tror inte att hon är vacker
utan snarare ser ut
som en räv med rabies
tycker synd, men

vissa likheter finns
hon är skygg
för att bli lagad
vill klara av
allt själv, hon skäms
annars

ska säga er att jag
inte bryr mig om hur
egentligen vem som helst
ser ut

men om jag ska ge någon
form av kritik - skippa det
konstlade utseendet

vill du att jag ska lära känna dig
ställ dig då vid handfatet
släng små portioner med
kallt vatten och gnugga bort sminket

kall dusch
väck din lust
om du verkligen vill
kommer det inte stoppa dig
utan tvärtom

det döljer dig och din skönhet
om du ska ha smink
ha då något eget, uttryck vem
du är med färger och mönster
fånga mig med spindelnät

en blomma i hennes hår
vid höger öra
blodröd, det enda som pulserar
för håret annars dött
förlamat av spray
bortkommen genom annan färg
kan inte kämpa emot
motvinden och lyfta, greppa den
universella plattan
helikopter landar
rest omkring i andra galaxer
hämtat souvenirer
billiga ting som kan revolutionera (här)

jag kanske ska öppna en tidning och hjälpa
alla kan trots allt
göra misstag så
det står härliga till
gränsen mellan heligt och helvete är hårfin

mun-mot-mun

kyss mitt namn, du formar varje bokstav
kinderna dina blir hela tiden större
kyss mitt namn, jag blir döpt av dig när
sista bokstaven är lagd på plats före
punkt

ännu inte slut, endast svacka
en dal mellan berg
finns en annan sida att klättra
vet för jag har din
hand, jag har kartan till lättnad
lova att aldrig släppa
släpp inte förrän jag kan lyfta

glaset (ny värld börjat, de andra har städat undan)

hjärtslag-slag, rytm, rid iväg
rym, vad känner du, vart är vi på väg?
det är som att sitta under ett
täcke med en ficklampa och berätta
hemligheter för någon man
just lärt känna ordentligt, ord för ord
tydligt så att ytan skrapades
av tungan, visade vad som fanns och
för alltid kommer att vara där
barnvisor av sann guldtand sken av
djupa fotspår i snön

avslöjad

solen kastar skumma blickar mot mig
röntgar min kropp
ser vad jag döljer
en tyranns isslott mättad med kyla
om allt smälter kan det
släcka branden av hysterisk ilska
förstöra planerna
sparade däruppe

svetsar igen alla mina öppningar
nödsignaler når fram
röda lampor blixtrar
men det är försent - kommer inte ut

blir knuffad i ryggen och rullar nedför
genom dörren till en potatiskällare

fylld med andra månar
står i kö för att
bli slukade till döds

är man med i leken får man leken tåla (spela eller dö, även om du inte valde..)

jag är en
tragisk person som
inte förstår sig på
människor

livet är ett sällskapsspel
man kan välja en
egen pjäs
man kan styra den
med egen
vilja

spel ska vara på skoj
men det verkar som vissa
går in med allt de har
tar fram sitt vrede
istället för sorg
baserad på att
inte förstå
ett dugg

verkar som de som går med
böjd rygg och bär gud
tror att de tar ett steg närmare
himlen för varje dag
känner att de dras ner till jorden
varje natt, vägrar höra
att de aldrig kommer att kunna
flyga utan änglar och
de hinner dö utav kärleken du
offrar till dem...

hoppa utför, vad kan du förlora?
du är ett löv i ett släktträd
kom överens med mark och vind
se på vattenfallet, långt bort
och fall, du kan starta upploppet
att hitta andra världar värda
något som är större, mer än detta

_______________________________________

sport och politik
är det så viktigt?

båda tjärnar bra med pengar
men verkar inte göra så mycket åt
världen, som de skulle kunna

sparka iväg en boll
få den att rulla
mellan två träd där
mellanrummet
är en ingång till en
en lyckligare
plats

symbol är det allt
bra början
men det krävs mer
till att öppna
dörrar som alltid
varit stängda
sluter sig mer desto
längre tiden vandrar