krokiga fingrar, skelettet gammalt
slipat till vasst - genom hud
krokiga fingrar håller jacka mot rygg
häst bredvid, gnäggar mjukt
vandrar med fötterna åt motsatta håll
öppnar havets osynliga dörr
ambulans i full fart, alla
personbilar flyttar
sig snabbt
smal korridor, ingen trafik under natt
alla parkeringsplatser upptagna
sover utanför under risk att få
dörr i huvudet och stängas
in med smärtfylld bild
på varje anslagstavla
varenda vägg
omringad
rör på
låt de inte hinna sikta
bli inte träffad av deras ord
ryggsäcken är tung när
man vet var kartan tar slut
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar