sazx

i forna tider skulle de
kalla henne häxa
med onda
andar

jag kallar henne vacker
såsom hennes lockar
vinkar in mjukt och blott
ordlöst men förståndigt:
"det är lunch nu, grytan har jag rört klart
den är avrundad och redo att huggas
till dess innersta själ av gudalika
helvetes drömmar"

så jag släppar fötterna
så jag tappar mina skor
kommer in barfota och
doppar mina tår i grytan
för att känna temperaturen -
alldeles perfekt, "kommer du ihåg när
jag tog handen igenom som skeden?"
frågar jag utan att släppa blicken från
den sega vätskan som
bara drar mig närmare
&närmare