ibland blir jag less på countrysångare som
sjunger om sorg och ilska med glad min, melodi och ton
det gör dem falska, likt någon man frågar om vägen visar
fel fastän han vet, bott där hela sitt jävla liv
detta gäller förstås inte alla
lustigt att dessa dock kom till minnet
när jag tänkte på sådana som
är arga eller försöker att vara glada
istället för att sörja över saken
att gråta öppet verkar vara det svåraste
man kan göra och ändå är de så
ensamma så att de skulle kunna brista
men trots det vill de bära åt andra
de hatar regn, jag förstår dem
så som de inte vågar släppa taget själva
varför koncentrerar de sig inte
på lukten efter - det är som en ny värld
öppnar sig
finns två världar, två ögon
ser likadana ut på utsidan men leder till
olika universum - hjärna och hjärta
låt dig inte luras: vad som känns sant är
det enda rätta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar