Fickan fick hicka
Hostade upp pengar
Som en tvättmaskin
Putsar fåfänga
Till tavlan som
Består smutsig men
Som beviljar
Att det ska regna
Sanning, ärlighet och
Förlängning på livets
Goda känga
Av utslitna sulor
Och hängslen som
Hänger liken till drängar
Om och om igen
Är det Kurt Cobain som
Skjuter sanningen till
Sängs

Det är bättre att låta facklan
Brinna ut
Än att släcka halvvägs
Och hoppas på en bättre tur
Som
Elektriskt ljus
Moderna maskinerier är konstlat
Bruk för de som brukar ge upp
För de som hoppar av
Båten som seglar i motvind
Det är bättre att säga som det är
Än att
Kamma bort mjället på din
Tungas man
Det som har lossnat och ruttnat
För att det aldrig
Har sagts
Hur känns det att frysa till is
Över att du
Inte sa det du tänkte fastän du kan
Få all makt
Eller
Åtminstone all uppmärksamhet
Till
Förändring

Titta vad jag
Hittade i fickan
En smutsig
Boulevard
Lika blå och trång
Som
Röda stan
Tar mig tillbaks
Till födelsen av
Lyckan till en julgran
Gröna barr som
Stack till på mina bara
Fötter
För första gången
Mindes jag tillbaka
Och kände smärta över
Att jag inte hade
Hört av mig till mina
Rötter
De som har fött fram
Mig
Och blir därför äldre före
Hur långt jag än
Hoppar längd eller
Hur tjock och känd
Jag än blir
När jag vrider mig i min säng
Av jord och damm
På min födelsedag får jag sandkorn
Av nummer
Ålder
Sahara kväver sorgen
Och
Framhäver korgen till målet och dig själv
Som bollen

Spola solen för
Att den ska återvända
I ny form
Se rektangeln som är
En kartong
Öppna den sakta och
Se ljuset som är lika ljust
Som snö är när man
Går ut
Från ett mörkt hus
Få allt att falla som regn
Snön ska smälta och bli
Som en sjö
Ungefär som leran blir
Fastare för var dag
Och alla löven
De splittras i bitar av
Torka och spår från
Smutsiga skor
Samtidigt som alla
Gråa moln försvinner
Som rök som lämnar kvar kol
På allas ansikten små
Dåren som reste iväg
Har kommit tillbaka för att
Uppleva en sann vår
Men han missar hela processen
Med att genomlida vinterns
Stryptag om fettet på alla lår
Som stressas med att
Producera hår
För att värma och
Utesluta kylan
Som gör alla tårar till istappar
Vars spets
Spetsar alla personer som rappar
De tappar orden eller stammar
Stammen har dragits upp och
Frusit fast på
Okänd mark

Tacka tanken som
Erhöll tanken för
Framtid
Det var ingen idé
Att gå i ide
Det var lika bra att
Hålla igång
Och gräva med
Din sked
Leende
Man klarar alltid av
Något
Av helheten om
Man vill
Man hittar alltid en
Bit av pusslet om
Man inte är blind
Fynda bitar
Slipa och borra
Dem till ringar
Gift dig med nuet och
Skilj dig ifrån det som
Var
Innan såret blir varit och
Bildar hårda
Skal

Tacka talen som
Talade genom konst
Fångade upp ditt sinne
Genom fantasi
Åh, kära Dalí
Ser du låset på toaletten
Om och om
Tänk dig vad det kan bli
Ett svarthål som du sugs
In i
Föralltid borta
Från verkligheten
Föralltid närvarande
I fantasin
Som är bikupan där allt
Surrar så realistiskt
Mellan raderna ekar talen
Om förändring för
Svarta får
Men kära
Kung av lutande torn
Varför vill du vara som
De vita som nickar till
Vartenda ord
Vare sig de gillar det
Eller ej
Vare sig de förstår eller
Bara tror
Som vi
Med gospel och dess
Alldeles egna kohorn
Som befinner sig i en kyrka som
Är en grotta som är till för att rasa
Mot rasister som endast vill gasa

Tacka tron för att
Vi ska fortsätta gå
På egna fötter och
Skapa med egna
Idér som händerna
Tar åt
Gråt
Allt du har
Dra
I snöret
För att se
Fyrverkerierna
Fyras av
Fira livet som pågår
Natt och dag
Vi lever för att
Leva
Inte för att förbereda
Även om vi vet
Att det finns en framtid
Som står lika stelt som ett ägg
Ruvas
Lika stelt som en vägg försvarar sig
Mot att rivas
Här kommer vi för att fria till
Friheten
Vi ska rädda dig
Vänta
Håll ut
Lite till
Vi ska böja oss fram
För att gräva milt
Vi får inte skada
Madam
Som serverar
Vattnande växter som
Växer som en drink dricks
Jag beställer en palm med
Kokosnötter
Jag ska behandla dem som
Ägg
Jag ska ha dem i mitt skägg
Jag ska gå i solen och låta
Dem bli varma
När de knäcks så ska jag
Dricka kokosmjölken
För att stanna upp och
Fokusera på annat

Gå över alla gränser
Trotsa alla influensor
Känn in alla känslor
Spara ingen energi
Om du gör
Förorenar du
Vattnet
Oljan som är ditt svett
Kommer att korsa sjöarna
Som den svarta katten
Korsar vägens slavdräkt

Spräck alla linser
Genom att fånga vinden
Och torka upp all fukt
Måla av frukterna som ger
Vitaminer till världen
Byt ut dem och ändra alla
Olika värden
Till noll
Det är dags att få igång
En helt ny sång
Baklänges som bakåtspolad
Denna vara är efterfrågad
Att få ändra allt till det bättre
Slå igenom rutor utan att
Betala ersättning
Äta utan att känna sig mätt
Inte kunna mäta sig
För att man är för lång
Stå på berget och se ut över staden
All elektronik drabbar barnen
Så bra
Att de har en egen hage
Att bli
Styrda av
Ta tag i fjärrkontrollen och töm magen
Våran tur är nu
Göra allt ordentligt i ett enda
Rus

Jag såg människor i min ålder
Sjunka ner i soffor och fåtöljer och kvävas till döds
Jag såg deras genialiska framhållning sparkas bak av
Ovilja och trötthet som någon gång fötts
Av beroende med tjut av längtan
Att få göras om och om
Igen
Jag hörde samtal som handlade, hela tiden, om samma sak
Jag behandlade de med väntan att få komma hem
Och baka ett skägg som döljde alla svar om vem jag var
Jag dök in i tavlor av
Picasso, Dalí och Miro
Jag fick en spegel som var lika gammal som Michelangelos
David
Gjort på ett hav där vinden hade fotat den stillsamma
Urringningen
Till strandens förtjusning och samtida besvär
Jag förstod inte hur gott och ont kunde vila i något runt
Och hur gott kunde dela säng med ont så stumt
Jag ville tömma alla tankar och gå omkring
Vilse
I en dimmig invigning på en liknelse
Som jag nu skulle komma att bli
Ingen såg
Ingen förstod
Det var bara ett ställe där alla
Dog för att såga av alla metspön och fråga sig själv hur man ville bo
Allt kunde bli bra om man vänjde sig
Allt kunde bli bekvämt om man hämtade sig själv
Men det var något som man inte kunde
Jag hade bara själen kvar
Resten vore ett under

Torkat gräs och
Skuggor lika iskalla
Som månens ljus
Genom trädets grenar
Jag står här vid
Kanten
Mellan skogen och
Staden
Stigen som blir vägen
Och tänker på hur varm
Naturens närvaro skulle
Kunna vara
Om morgonen
Varade i frost medan solen
Sken i dess glittrande ögon
Älskvärt hårt men samtidigt
Vitt och mjukt
Som molnen
Förbereder regnets
Kyssande grodor

En man med basker och
Pipa
Står och fryser medan han
Väntar på att hans hund
Inspekterat klart
En en symboliserande
Droppe
Från näsan
Utvecklar sig
Till ett fall
Det är dags att gå
Säger han
Och rycker i kopplet
Han är rädd
Han känner att locket för vildliv
Öppnar sig
Och skriker sitt
Dödsskrik
Redo för mord
Nerverna stelnar och kroppen blir
Till sten
All vätska faller av
Som sista varningen blinkar med
Bländande ljus
Ta tag i rodret för att styra hem
Där värmen flyter och forsar
På dina skelettben
En gång för alla ska vi smälta för
Att inte ha vågat testa gränserna
Över förändringarnas frälsare
Som gör att allt händer
Nätt och jämnt
Som en steppares takt
Sitter i klackarna
Som efterskalvningar till
Ett skämt

Vad sägs om det som
Har skrivits
Vem har slagit ner den
Som har rivit och
Bränt upp allt
Förgäves
Varför skulle vi slå
Honom/Henne/Dem
De får skylla sig själva
När de om några år
Går i säng
Fast vem är det egentligen som
Läser det vi lyssnar på
Vem förstår det vi tänker
Vem vill önska något
Som inte skänker
En belöning till dig själv och
Alla omkring
Vem är du när jag är borta
Vem är jag när jag får reda på
Att du inte finns
Vem står vid vändningen
När det inte finns någon sväng
Vem vill lämna
När man aldrig är hemma
Varför gör vi det vi gör när
Vi kan himla med ögonen för att
Hoppa på karusellen
Jorden runt
Upp och ned
För att besöka allas våran skaparfe
Och en gång för alla
Väva ett spindelnät som fångar
Alla ögonblick och gör det till en deg
Lagom fast för att göra bullar med
Lagom hållbar för att vänta med att
Äta dem till åldern knackar på här
Här
Och handen tog där hjärtat dunkade som
Basen på ungdomsdiscot och dess
Fulla debutanter

Ladan var
Fanan till
Ett nytt
Område
Ett
Område
Av
Gårdar
Med
Kossor
Och
Svin
Fanan bars
Av någon
Höna som
Värpte ägg
Som skulle
Bli liv
Men som
Åts upp
För att ge
Energi
Till de
Som har en
Kniv som
Skär upp
Gåslever till
De fina
Festerna
Får jag äta
Resterna
Som är grönsakerna
Jag vill växa
Som bambu och bli
Färgglad som paprika
Jag vill tugga en morot
Som en kanin
För att inte tappa hakan
Som ni
Gör när ni ser
Att jag äter samma sak
Som de ni dödar
Vill ni äta mig med
?

Som
Randens omväg i nuet
Var det ingen genväg
Alls
Att göra allt
Utan att tänka
Svänga om utan att blinka
Som
Skogen var skjulet
Till förvaring av allt som
Inte var ägande
Lånade vi
Inspiration för att slå
Läger i hinken
Av svamp och bär
Slå ner oss
Om och
Om igen
Vi vill bli skadade för
Att lära oss om våran
Kropps mönster för
Att sedan
Byta
Bryta
Rita om
Randen ska svänga
För att hitta ringen
Som är gränsen till
Koppen
Drick upp och
Lossa sedan på proppen
För att börja om
Med de eviga loppen
Av alla känslor som
Aldrig lyckas nå toppen
Men som ändå känns
Som en kniv skär upp bottnen
På påläggets lagring

Jag vill klippa av alla trådar
Som säger att jag inte vågar
Göra något annat än att hålla
Mig till min vana
Att bara skriva rakt av och
Svära åt mörka dalar
Även om det är sant så vill jag
Bana min kärra till andra
Tävlingar
Andra stilar
Jag vill vigda mina fingrar till
Andra ringar
Stretcha mina muskler till
Andra kuskar med
Andra träningsmetoder
Och ha andra rustningar än
Soldaterna i krig
Det handlar om mitt liv
Jag vill måla den med fingeravtryck
I färger som svart och vit
Ta bort all silver som lyser så fint
För fint för att smutsa ned och
Renas igen
För fint för att vilja
Ta hämnd
Med
Jag ska stå naken vid bergskanten
Där vinden blåser som mest
Jag bära den som den tyngsta hanteln
För att prova min väg
Medan flera klädesplagg kastas på mig
Som ett träd får löv
Som kyrkorna får klockor för att kunna
Ringa in ny glöd
I ögonens suddiga seende som
Ölens medvetande

Samspela med grottans
Vattendroppar som
Sakta faller i
Takt
Sjung i olika harmonier
För att göra stämningen
Till nylagade bullar i
Sin fylliga prakt
Vad blir det för smak
Undrar alla barn
De känner direkt på lukten
Att det är utöver det vanliga
För det blir ingen kanel
Eller kardemumma
Utan lite av saltet från hav och
Avgaserna från vägarna som nu
Är lämnade bakom

Känn en smak genom ett tal
Visa blir illamående men de
Flesta ler av spänning och
Välbehag
De vill också åka långt och
Kunna gå upp så högt i
Registret
De vill kunna måla minnen
Som smakar godare än godis
De vill kunna bada i floden
Som springer snabbare
Men är lugnare
Än tiden
"Följ med, hoppa upp på
Hästen så rider vi iväg"
Utvecklas och föd fram en
Ny värld
Av landskap och utmaningar
Om din uthållighet sviker dig
Denna gång
Var inte ledsen
Du kommer bara bli starkare
Och ännu längre än stigen
Bort från hemmets
Gång
Sjung bara med i denna sång
Det gör ingenting
Om du inte klarar av alla toner
Absolut ingenting
Broder

Lågor som tungor
Prata till mig
Värm mina lungor
Sätt mig i kläm
Eldsvåda som visuella
Tankar som omedvetna
Blickar
Alla går över de kriminellas
Gräns till straff
Bränner ner alla hus
Som ett bowlingklot
Krossar grus
Som håller fast trädets rot
Och viker sig
Ut
För att finna in
Men det finns bara en väg
Och den går bara att hitta
När allt tar slut
Som kokande vatten är
Döden levande
En ånga som är anden
Till de besegrade
Stegrar upp för att uppenbara sig
Och visa att sandtornen betyder
Något till handen
Som skapar statyer som friar
Till andra länder
Även om tänderna isar när de
Hugger in så
Tror de att det är ett gott täcken
På att rim är en lika stor myt som
Att sonen väljer en fru som är lik
Hans mors personlighet som
Dukas med varma ljus

Böckerna står och bockar
Samtidigt som de lutar sig
Mot bokhyllans vägg
De serverar resor med
Bildspråk
Mörker är nödvändigt för
Att trippen ska nå ut till
Oändliga sträckor för att
Få tiden att kunna finna
Alla viktiga detaljer i
Skägget med tätt lagda
Hårstrån
De av silver som är som
Glitter i sprängningen av
Granit
Som syns mest och vill
Locka dit
Fler
För att kunna ge mer

Snön ligger fortfarande kvar
Om vi vill få bort den måste
Vi andas kvavt
För att pressa snön till vatten
Och åter igen låta allt rinna av
Känna vikten flyga iväg som
Ett ballonghav
Andas in all helium som finns
Att ta
Kvittra genom att skratta som
Att sjunga som alla fåglar pratar
I tungor
De ser hårstråna som maskar
De vill leva i skägget som är
Som köttfärs
De vill dricka all öl som rinner
Ner till alla grenar som ska
Eldas på för att fira
Maj
Maj
Fjädrarna ligger på backen som
Böckernas sidor är gula av solen
Eller av ålder
Tala inte om sorgen
Bara för att de är bortglömda som
Han som gjorde stolen ståendes
Sätt dig i nittio grader och
Fotograferas gåendes
I eld och lågor

Broder död
Seglar ner som ett löv
Broder död
Lever du
Som en nål
I en höstack
Jag har inte sett dig
På länge
Har jag varit för trött
För att kunna somna in
Till elektriska strängar
Som utgör gränser mellan
Verklighet och eden
Broder död
Kan du forma krukor
Kan du forma mig en brud
Jag vill fimpa mina tankar
Men också spara dem så
Att ingen tjuv kommer och
Hyvlar bort min hud
Kan du
Snälla
Forma mig en brud
Som har attityd
Och är så sällsynt att hon
Gillar ruiner som bohemers hår
På morgonen
Behandlar tidiga morgnar bortom
Sorgen
Ser den ljusa sida genom
Solens uppgång och
Den växande rörelsen på torget
Att
Hon
Gillar upptäcktsfärder på
Kvällen
Leta för att hitta rälsen
Vänta in tåget för att hoppa på
Längst bak
Sitta och dingla med benen som
En trollstav
Vart är det vi ska
Inte vet jag
Bara vi kommer ifrån
Vardagen
Broder död
Vad vet du om livets bröd
Har du någonsin upplevt
Hunger och törst
Har du någonsin behövt
Att tänka över din röst
På vilket parti som förtjänar att
Vinna
De som ska styra dig som en docka
Till blinda
Om inte
Ta med mig
Här är
Min arm
Min hand släpper nu
Denna värld
Som annars hindrar min
Vilja
Att urarta sig till oväder och brända
Fingrar

Kontakten som en navel
Jag klippte av sladden
För att börja leva på
Något mer än
De digitala talen
Dess
Kanal
Sprakar ibland
Lite som männen
Skriker i krig
De vill något mer än
Att bli
Kastade genom rutan
För att berätta att
Fred inte kommer att
Komma till
Så länge vi skjuter ner
Blommor och bin
De vill istället sticka ifrån
För att komma hem
De vill sticka som bina gör
När de är rädda över deras
Livslängd
De önskar så
Att de kunde blivit något annat
Än amerikaner
Nu måste de älska alla och
Hata alla orkaner
Även om de själva skulle vilja bli
Slängda
I väggen
För att vakna till och våga stå emot
Göra upptåg genom en ridå
Föreställningen är i slutspurten och
Publiken står
Klappar händer och skriker
"We want more!"
Men stannar tvärt när de får syn på
Soldaternas attack från
Någonstans
Alla flyr
Globen börjar luta åt höger
Det blir en sådan obalans
Tiden börjar gå snabbare
Stenarna har tappat all sans
Och börjar nu att rulla ned
Ned
Från berget av makt och
Krigsdans

Carlifonien,
Du och din
Sol
Bränn mig från
Fossingen till
Min nos
Jag vill smälta
Och få liv i
Fossilen i mig
Som varit i koma
I år och dagar
Timmar som
Hundratals sekunder
Annars skulle den
Åtminstone ha
Beklagat och
Bett efter kunder

Mitt hantverk
Min själ
Jag vill tillverka
Trummor som är som
Kärleksbär
De ska dunka in i
Hjärtat som en hammare
Slår ner en spik i en bräda
För att hålla fast en annan
Bräda som senare blir en
Skohylla
Efter livets nedgångar och
Hyllningar
Fånga ögonblicken genom att
Lägga dem i ryggraden
Gå rakt för att framhäva
Hela fasaden
Oskadd i den annars utslagna raden
Där mina generationssoldater står
Med flertalet sår
Jag vill bara suga åt mig allt blod
För att få liv i min gamla fossil som
Ska hjälpa mig att ta inspiration
Från förr
Och
Även bli
En ny litterärisk omstart och
Dörr
Göra alla kanter raka efter jordglobens
Smörja
Snurra efter skuggan och få sanningen
Alla lögner att dölja

När klockan är
Runt midnatt
Så kommer jag
Att gå nedför
Trappan av is
Den som leder
Till månen
Ska jag halka
Så att jag kan
Få se dig
Småle
Jag vill att du
Ska råna mig
På glädje
Jag har så mycket
Och du så lite
Så länge man
Har lycka så
Har man ett läger
Ett extra skydd
För att slippa bli
Arg lika lätt
Man kommer inte
Behöva att stödja sig
På en käpp
När man blir äldre
Även om man
Måste offra sina
Bens styrka
Genom att gå den långa
Vägen efter lädertäta
Skratt
Det ska komma helt
Utan varning
Det är då du vet
Att du har funnit
Barnet

Som
Varje gång jag
Kommer ned
Blåser det kalla vindar
Precis som jag inte
Är välkommen hit
Jag vill mitt barn
Det bästa
Jag vill att mitt barns
Hår ska växa
Långt
Ska inte behöva frysa
Utan vara varm så
Varm
Som kärleken hemma
Och hos tänderna när de
Renas av tandkräm
Jag ska kunna kasta
In dig i en snövägg
Låta lavinen falla för att få
Dig att friskna till
Låta alla dåliga minnen
Forsas bort
Glädjen må vara kort
Men skratta så länge du känner
Att mängden folk
Lever på pengarnas hopp
Jag vill köpa mig
Loss
För att bevisa att jag inte behöver be
Om att inflationen sänks
Utan att jag bara kan
Gå till sängs och drömma om vad jag vill
Göra
Och nästa dag
Åka iväg och slutföra min dröms enda krav
Var glad
Men aldrig falskt, plastigt
Utan bara bart

Morgonen skriker av rosa ärlighet
Fönstret står öppet och fåglarna sjunger
Allt annat än milt
De vill ha mat och maten är ljusets
Stekta lik
Jag börjar lida av sömnbrist
Ögonen ser mer än vad det finns hat
De vill ta hatten över för att locka tillbaka
Natten
De vill få slag för att tvingas blunda och
Kanske till och med svimma så att de kan
Simma iland
Just nu är de så uppspärrade att de flyter
Som lågorna flyger i en våldsam brand

Sängen är ängen som
Låter dig drömma medan
Du växer ifrån den tömda
Redan avklarade stationen
Att döma
Sängen är gränden som
För dig bort ifrån storstadens
Volym och folkmängd
Slingrar dig emellan en extra bädd
Med pubens dova spelning
Där blåa toner verkar eka för evigt
Sängen är rälsen till tidlösa horisonter
Nedgångar av glädje existerar inte här
Solen skiner igenom allt som bör resas
Och gå
Inte bara resas och sedan stå kvar
Som en staty
Solen kommer att smälta genom all väntan
Att få vila efter arbete och banbrytande idéer
Även om jag inte ser milen av
Tid
Kraft och
Frid
Så förstår jag att sömnen är till för att
Återfinna sin takt och del

Mystiskt mysigt
Mustigt och lustigt
Som julmusten och
Brasan i hörnet
Jag vill känna vårens
Sol skina genom röret
Till titthål
Till fönster
Till ögon
Som leder till hjärna
Jag vill få en lampa till
Mitt kontor
Jag ville bara svära
När den förra gick sönder
Mörker ruttnar aldrig
Det slukar alltid något för att
Hålla allt i sin form
Jag är uppäten och ur kontroll
Temperaturen är lika med noll
Mina fötter har tappat känsel
Och mitt kön är en törn ifrån
Att känna väggarna och lita på
Att landa på sängarna
För vem är jag här
Vem är jag när jag uppträder kärt
När jag egentligen inte menar det
Är det värt att ta reda på vem man är
Eller är det slöseri med tid
Jag kan bara le och ge mörkret en
Gnutta motstånd med
Positiva vågor som också kan
Kallas varma
Även om mina händer och fötter
Är kalla
Så kan jag tänka mig igenom
Verktygen som handlar
Med liv
Bandar ljud från stora kliv
Bort
Bort från
Mörkrets påtvingade
Våldtäkts min

Damen i blått går på
Södra promenaden
Snön faller och hon
Fäller upp ett paraply
Som vargen ylar mot
Skyn och hunden smyckar
Naturen med ögonbryn
Gula så
Gula
Dagens verklighet befinner
Sig i en tv-ruta
Kylans dagar erhåller en
Kanal vars existens inte finns
Det knastrar medan tiden går
Som fyrverkerier slår
Trumslag av grafisk vision
Tinnarna pulserar som om
Födelsen pågick
För evigt

Damen i blått går med
Sitt paraply
Känner all världens tyngd
När vikter från storm
Läggs på
Golv och tak med
Dess skorsten
Jag går förbi
Tittar upp från marken
Och upptäcker henne
Jag tänker;
Paraply, nu?
Räcker det inte med att
Snön tillför framtida tur
Eller ska du flyga iväg
Också
Till ett drömland
Under din
Älskares hud?
Jag skrattar för mig själv
Och det är också skrattet
Som leder mig hem

Jag tror att jag dör
Inget fungerar som det ska
I dessa moderna dagar
Är elektroniken en vara som
Alla bör klara av
Men jag tror att jag dör
Elektriska chokar av att inget
Fungerar som de tjatar om att
Det ska vara så enkelt och bra
Ta mig tillbaks
Till normala krav
Inget behov av utskrivna papper
Om det ändå dög med skrivmaskin
I höga takter
Med industritrumpeters skrik genom
Väggen av tunn isolering
Alla ska se vad grannarna gör genom
Att höra en eller annan mening av
Vad som händer på andra sidan livet
Salta jordnötter men ändå rätt
Så blå
Få mig att förstå
Att vi lever nu och nu är inte då
Som 60-talets San Francisco är
Lika med bortblåst
Dra i mitt hår
Detta är våran uppgift
Skriva till elektroniska trummor och
Förfalskade syntar
Skriva sin historia medan man går
Förbi stela byggnader och skolor utan
Liv
Överallt lyser datorskärmar som uppdateras
Febrilt
Och tillslut kraschar på grund av att det antingen
Är för mycket i systemet eller så har något
Virus rivit schemat i bitar
Nu får vi börja om
Vi som litade på deras teknik
Även om vi inte förstod ett skit av det som de
Ritade
För att visa hur man ska göra
Jag vill bara
Mörda all tid som all energi tar ifrån oss
Kom och frossa
Socker
Medan vi kan
Gå loss

Ta aldrig igen
Ge aldrig tillbaks
Det som har hänt
Ligger i en djup grav
Dina händer kommer
Bli som de var
Hantverkaren i dig blir
Inte glad
För det var
För det var
En period när
Näven slog emot
Alla ögon till fönster
Krossades och bitarna ligger
Fortfarande kvar
För vissa
Som inte förstår
Eller ligger i en koma
Nära till underjordens vulkanrike
Där tårar är några
Mer av ilskans låga
Stenad till döds på grund av
Rädslans vibrerade röst som fick
Öronen att skaka som metall ger
Ifrån sig
Tjut när det möter obehagligt material
För vad som var
Vad som var
Är en annan rad
Människor
Som står med
Huvudet mot vägen
Redo eller inte
För att få
Skott i nacken och
Falla mot backen och
Gräva sig bort
Multna som ett äpple ruttnar och
Få maskar i sig som gör hål vilket blockerar
Friheten

Rulla

Rulla dina axlar
Accelera lika länge
Som dina taxar
Är långa
Rulla dina vrister
Viska lika hest
Som din systers
Klack fimpar
Cigarretten
Rulla dina hjul
Ljug lika mycket
Som citronen är sur
På sanning

Skruva din flaskas kork
Använd all ork
Du kommer få tillbaka den
När du öppnat den
För
Det är som när du borrade ett
Hål
I en fågelholk
En familj flyttade in och
Nya medlemmar kom
Nytt liv blomstrade och
Skruva din flaskas kork
Sätt din handduk på tork
Töm din kontakt på folk
Flyg med fåglarna och
Rulla ditt huvud som dem
Se dig om för att känna dig
Långt uppe
Långt bort

Du
Du är som
Brooklyns brutna
Vinge som
Verkar tappa fjädrar
Varannan timme
Skott far åt alla håll
Toner slås ihop och
Bildar en orkester
Som sjunger i
Blommor
Sjunger i blommor
Väx tillsammans och
Bilda en färgpaljett av
Känslor
Tänk om du försköt
Ett bud
Skulle du orka springa
Efter bollen
Som du kastat iväg
Skulle du orka att leta
Vart den än flugit iväg
Brooklyns bröder gör
Det nu
Nu detta sker
En
Orkester för att ta med allt
Skräp
Papper, cigarrettfimpar och
Svordomar
Tar med allt i orkanen av ljud
Surrar förbi genom kvarteren
Vrider alla huvuden
Alla ska se innan ögonblicket
Blir en
Bil
Bestående hjul
Som en vinylskivas
Ödsliga vy med
Rika gryn som ger
En helt annan syn
När du blundar till toner av
Vågornas by

Ljusa
Upplysta
New York bortom
Kartan
Vart är vi på väg
Undrar jag
Samtidigt som jag
Kommer ihåg
Att vi slog en
Tärning för hur
Många mil
Närmare vi skulle
Röra oss mot
Satan
Lite ondska är
Aldrig fel
Säger du
Och ler
Bara den används
Rätt
Det är dags att
Sluta be
Och istället göra
Något själva
Allt går att vända
Och jag tror honom
För första gången
På riktigt
Det är hans prat
Som är så spontant
Men ändå känns så
Planerat och skickligt
Väldigt verkligt och rakt
Men sedan säger han att
Vi ska svänga av
Inte ifrån våran idé
Utan snarare att svänga av
Och få med fler
Hämta upp andra från andra
Spår
Andra som aldrig kan bli först
Med något som vi kommer på
Men
Ingen är villig nog
När den första säger nej
Faller alla som domino
-Brickor
Alla har sprickor
Likaså vi
Säger han och skrattar
De kunde se in i oss för klart
Och blev bländade av alla
Overkliga skatter som vilade där
De var förundrade att inte svarta korpen
På min axel
Hoppade in, tog allt och senare flög iväg
Flög iväg
Dit vi nu är på väg
Platsen alla är rädda att tro på
Det gyllene ägget som knackar då och då
Hjärtat som pulserar och ger luftvågor som trummar
Mot örat och alltsammans påminner om din mor
För du förstår
Vart du är påväg
När du börjar känna dig
Grå
Lika fantastiskt fri som en ängs sädesslag flyger bort
Bort mot solen
För att äta lyckan och torka tåren som gått
Lika sakta som en snigel och lämnat spåren
Men det är över före föraren vet
De bromsar alltid försent och
Några månader efter så sitter en gubbe och mekar
Han
Han tror att han rättar
Alla fel
Med det ligger fortfarande kvar ett lik som aldrig kommer
Att komma tillbaks till detta liv men inte heller kommer att ge
Något som han haft med i döden
Alla sinnen vilar i gröten
Åh, du vita papper med spår av sudd
När omvandlas du till ludd i kudde
Och när omvandlas ludd till snö
Jag vill falla genom varje varje ö av ånga
Som blöta kyssar:
De behöver inte vara många

Jag är här
För att
Dra slutsatsen
Till
En ny
Början
Dra ut strumporna
För att slita ut
Fåtöljerna
De behöver
Lukten av
Tåbira
För visst är det så
Att vissa tar en
Bira där
Efter en livslång
Vandring
Döden är till för att
Slappna av
Liksom
Bastu medan du smetar
In dig med din
Favorit choklad
Massage medan du badar
Och låter vågorna
Gnaga
På din slutkörda hud
Du behöver rensa
Skin
För att
Åter igen
Ta en tur
Sovmorgon är till för att låta
Kroppen vakna
När den behöver rakas och
Granskas för den sista
Gången
Innan tvålen gör det igen
Ja
Inleder
Säsongen
Nu sommaren
Utan alla tvången som annars
Kan följa med
Höga mål kombinerat med
Annat som trängs
Var lugn och
Kom ihåg:
Du kan alltid gå till sängs

Lönnfeta lönnmördare
Dränkta i lönnsirap
Hugger av träden
Som står i vägen
Hugger av dem och
Gör dem till en ark
För att korsa alla
Öknar till dagar
Timglaset ska krossas
Och fria alla tagna som
Sitter fast av ovilja och
Djävulsk lathet
Som gatans smuts ligger och
Vet
Att den inte bidrar till ett skit
Kom
Kom och lossa på din blöja
Du är stor nog att stå och
Modig nog att gå utan att
Ha något att dölja
Alla bör använda lögner för
Att mörda tid i hemlighetens
Ack så stora bölder
Jag äter smörjmedel varje dag
Till fruktos
Det befruktar min själ och mitt
Lugn till våran yttre värld av
Affärsmänniskor och ekonomer
Jag skulle vilja räkna får men jag
Har allt för många gårdar och för
Tillfället så lever jag i en osäker
Gråzon
Trampa på mina tår för att få
Mina fingrar att arbeta i all världens
Takt
Men jag behöver ingen snabbhet för
Att tacka livet för tiden i makt
Jag äger mig själv så länge jag
Känner till mina viljor och drömmars
Rök
Från papperstryckerit
De skriver ner varje mord som en
Stor rubrik
Som en spik i plankan som ska vara
Grunden för seglet
Jag ska surfa över oceanen
Jag ska kunna stå emot allt med
Leendet

Får fåret fara
Jag vill inte bespara
Får fåret fara
Ska jag berätta en saga
Det fanns en framtid
Som alla framtider finns
Denna lovade väldigt gott
Som flertalet dock inte minns
Det var ett får som skulle fara
Upp i rymden för att upptäcka
Att det fanns något djupare än
Grunden utan också hål till en
Underjord
Det är som att tro och inte få
Nog av att blåsa i alla kohorn
För att signalera krig
Ta mig till fredens planet

Jag ser ett berg av gin
Föra allvetandet bort
Det är som en giftemåls ring
Som gör utforskningen kort
Jag vill forsa all tvång med
Mina sista tårar
Onda som goda
Jag vill segra med glädjen
För att upptäcka alla dårar
Precis som våren och
Dess solar
De skiner mer än stjärnorna
Över vintern någonsin gör
Man får också ta dem och
Dela svettet med
Jag kvävs av mina läderbyxor
Till håriga ben
Det är som en djungel
Man kan inte fråga efter mer
Jag skulle vilja skriva
Skriva en bra historia till er
Men för tillfället så är jag
Avvisad från landet
Som tillåter mig att vara bättre
Än en penna till gren
Även om jag växer
Så behöver jag blommor och löv
Att ge
För att bli uppskattad
Gräv genom mitt hår
Innan morgonen ser

Duschen som regn under
Sommaren
Mer än skönt att få bort
Det som tryckte och
Istället få se
Vad som är sant och vad
Man ligger efter med
Få bort alla
Ord som varit fastklistrade
På ryggen
Byta sida på kassetten
Efter
Man har gett alla lavetter
Som är värda att ge på
Alla kinder som bör
Öppna nerverna och se
För ibland tappar man fokus
Ibland trampar man snett
Ibland är man för lat
För att göra någonting rätt
Duschen var som en avrättning
En elektrisk chock till döds
Min själ ströp kroppen och
Återhämtade det som än gång
Blivit fött
För ibland gör man fel och
Orkar inte mer
Ibland struntar man i allt för att
Se döden le
Det var som skott i nacken när
Jag stod naken för de
Jag kände att de drog upp mig för backen
För att senare slå mig ned
För ibland måste man lita på sig själv
Ibland måste man veta
Man kan aldrig vara säker på att något är exakt
Men det gäller att kunna fatta det möjliga
När det står mellan vinna eller förlora allt

Cigarrettröken dansade som
Askan från den brända kroppen
Nedför berget
Till dalen där floden var omloppet
Som torktumlaren sprutar ut
Luftiga lakan där
Tiden lägger sig och
Flyter iväg på
Slappnar av och låter allt fara
Som luftens sommarvågor
Ansvaret gäller inte förrän
Medvetandet når vinden i bur
Slår huvudet i taket och
Känner hettan i baken
Hostar upp maten
På maten som
Din vän ska äta av
Han märkte inget
Nej-Nej
Nej
Han var nämligen och
Hämtade ett glas, hängde av kappan
Och bytte välkomstfras med
Borgmästaren
Nu
När han kommer tillbaks
Ler han stolt och du
Ställer dig upp och säger:
"Jag hämtar mer mat"
Men innan du har hunnit fram till buffén
Känner du att någon tar delar av
Din kropp
Inifrån
Du skriker:
"Det sker ett rån!"
Men ingen hör
Alla är döva på att se duvor som är blodröda
Du hör ett läte som är som när man kramar
Frigolit
Där allt faller
Sakta
Bit för bit
Du önskar att pressen hade gett dig uppmärksamhet
Så att någon kunde spika upp dig
På anslagstavlan
Med nål
Istället för att vara ett papper som liknade en
Kopp latte
Vitt men
Nersmutsat
Dock inget material att kalla
Storslag
För lite grund att veta
Vad
Som hände
Man kan endast utgå ifrån vad som var kvar
En lövdans
Bestående av piruett
På stan

Ny moder har
Solen i ögonen
Inga moln i
Himmelens
Ljudlösa dans
Varje gång jag
Vaknar så är
Jag i ett drömland
Tider förändras
Verkligheten enas
Hand i hand
En gåva av under
För att förstå att den
Nya moder har
Solen i ögonen men
Hon kommer även få
Moln i ögonen någon
Gång

Jag går ned till
Stadens centrum för att
Spela biljard
Jag ska slå ett annat
Nummer för resans
Berg-och-dal-utvecklingsfras
Krympa för att växa
Som den nya moderns syn
Hennes ljus sträcker sig
Längre för var dag
Brinn upp för att stanna kvar
Gå inte ut
Då faller du av
Hängmattan som hänger de lata
Låter de vila som de döda
För att senare leva som
De nyfödda

Förrådet är tomt på
Ord med grunden råd
Jag vill ha tips som
Trippar livet till en
Inre ro
Jag vill sväva och
Fånga allt som jag
Vill ha
För att senare använda
Till tankar och tal
Ett spöke som
Stannat kvar
För att hans ord fortfarande
Sken lika klart som solens
Dag
Kasta in mig
Mellan bladen på boken med
Gula sidor
Den bortglömda som tappat
Den nytryckta färgen
Jag vill lära och leva i en värld
Som är så smutsig och rå att
Jag lär mig att svära
Lika hårt som järn och stål
Färga mig med graffitins brottslighet
Som konst
Svart som jag mår
Jag kan inte tänka mig att
Jag är en idiot

Minns du
När du var
Min
Kommer du
Ihåg när
Koman kom
In
För att störa
Ja
Förstöra
Våran kontakt
Vi kom i oktakt
Och rösten sprack
Nu
Har du tappat rösten

Minns du
När du gjorde en
Min
Det var ett leende
Som var lika avslappnat
Som när någon
Ligger ned
Men sedan kom ett
Meddelande med posten
Ja
Det dunstade ner på golvet
Det var från
Sjukhuset och det stod att
Du var döende
Hela kroppen skulle ha sagt
Att den var redo att sjunka
Ner
För att låta dig höjas upp och
Se

Minns du när du gick flera
Mil
Allt för att arbeta ditt hjärta till
Liv
Minns du hur ditt minne var
Före allt som hände
Du gick uppför ett berg när
En sten drog sig undan
Den tyckte inte att du var värdig att
Beundras
Du föll ner i en dal som
Kom att bli din grav
Grav Grav
Jag kan fortfarande höra ditt skrik som
Ett garv längs alla så fint ihop snurrade garn
Livets skämt vilar kvar
Allt kvar inget
Klart

Tankar som trappar upp
Och snurrar runt som
DNA
Vem eller vad vill jag
Ha
Vad är mer värt än
Livet och dess barn
Vad är värt att ta
När man samtidigt
Förlorar vad man har
Skänk dig själv till
Horisontens rättegång
Föds igen med
Solens uppgång
Nya syner över trädens toppar
Nya stämmor som tillför nya sånger
Varje sekund lockar för
Att få se allt som händer mellan ögonblicken
Och dess lock
Göm dig där om du vill undvika en
Känslomässig krock
Stå kvar om du vill
Växa i hopp
För
Allt som svänger går
Inte längre rakt
När man kör i svängar
Har man ingen vidare fart
Ta därför all tid åt att
Utforska förändringar så att du förstår
Vart
Vart allt går och vad allt tar dig ifrån
Känn och hör vägen falla
Medan du går
Endast blicken framåt som skapar ljus
Blås bort all damm för att skapa klara mål
Dina fingrar som trådar
Sy ihop dem med hjälp av nålar
Som dina naglar är
Sy ihop och skapa hus
Som är så lätta att alla vågar
Väga sig och ta på sig ögon med bågar
För att se
Världen med andra glober

Hem

Dagen
Och natten
Är uppdelad
I tolv delar
Var
Dagens tidevarv är
Ett liv uppbyggt på
Namn som kommit
Till
Efter känslor
Man kan varken ta på
Ord som sprids utanför
Eller tankar som
Oftast
Stannar innanför
Men
Dess mening är mer än
En rad
Ett stycke
Det är en väg
Färgat av människans blod
Till svar
Kan vi bygga en tillräckligt
Lång linje
Direkt till
Ögonen som rinner
Av sorg
Ja
Vi kan
Om vi tar
Alla sandkorn i Sahara och
Förenar dem till ett land
En värld
En väg till alla vackra vaser
Som står
Utan vätska till växten
Det är dags att slå ihop alla raser
Och föra världen med rep som
Dras av den vita hästen
Hem
Hem
Vart än och vem du är
Hem är det första som du hälsar och
Det sista som du säger farväl
Till

Ful i munnen
Som en flöjt
Lika bunden
Som öronen till
Volym som höjts
Lika fokuserad som
En kamera
Kan inte titta bort
När han ser de galna
Han lever i en saga
Där vuxna är barnen
Och de gamla är lagren
Kroppar som står och
Väntar
Till att användas igen och
Glänsa
Vem vill ha en kropp som
Upplevt
Vått och torrt
Allt från familjebråk till
Woodstock
Låt oss skilja på stockens
Släkt och grenar
Vad händer när de bryts till
Flera
Är det vännerna som
Badade i lera och
Var höga på att se
Jimi Hendrix, Janis Joplin och
Cocker
Med flera
Kom den som vill veta mera
Känn deras rädsla och humör
Känn hur det är efter dödens
Röda blod
Som rinner ner i ett glas
Och äts tillsammans med en
Champinjon
Mästarnas svamp
En champion som gör comeback
Gräver sig genom jord
För att ställa sig på ett bord och
Dansa sönder alla flaskor fyllda med
Koda
Flugorna ska härmed flyga och inte
Längre leva i en låda

Den djupa skogen
Tar ifrån mig orden
Den djupa skogen
Är som ett roder
Till min hjärna
Koppla av och låt dig
Färdas
Genom spindelnät
Så täta
Nya ögonhinnor av
Väta
Vänj dig vid natur och
Spänning
Gråt inte när du känner en
Vändning
Allt är i räkning
Hela tiden
För att sedan
I slutet
Summera alla
Uppgångar som var mitt i sitt skratt
Till
Nedgångarna som var en mardröm i
Tragedi
Regnet i skogen faller och
Väcker dig till liv
Livet säger att regnet tar med det som
Är gammalt, smutsigt, nergånget skit
För att vattna dig så att du växer en bit
Du är en krita som har risk att torka ut
Du behöver vatten för att måla din livslängd
Flera mil
Milen är flera över världens utskickade kartor
Finns det flera världar
Också
Eller är det bara lador som
Ateljéer
Måla ett självporträtt för att resa renen
Besegra älgen för att segra vid eden
Gör det du hör för att föra det som dör
Ner i havet

Rim utan skäl
Varför gör jag det här
Rim utan själ
Vem är det som jag klär
Av och på
Dränk mig vid en å
För att få mig att må
Som morgonen
Som bara står och glor
Klipp kattens klor
Som du klipper av mina lockar
Av tankars fjädrade kroppar
Små så små
Att det krävs två att förstå
Hur man går nedför spiraltrappans
Svävande cirkulation
Allt går runt
Snällt till dumt
Ge mig en bunt papper att träna
Minnet på
Börjar vi från noll
Så kommer jag bara ihåg igår men
Jag kommer fortfarande skriva ner
Allt jag ser
Allt för att få dig att le ett
Tveksamt leende lika krokigt som
En missbildad gren
Vårtor som alla får en del av
Vissa har en större spontanitet än
Känslan för svåra val
Vissa har större förståelse för det
Som står före än för det som var

Gårdssvinet satt
Och fiskade
Gården var hamnen
Och det var där
Man diskade
Bort alla resor
När man kom tillbaka
Havet var en mångsidig
Men tuff vara
Inget varade som det var
Efter en eller två dagar
Vågornas tempo
Växte som blöta naglar
Och grisen undrade;
"Är det bara jag som
Undrar varför alla fiskar
Är så lata?
Jag menar varför solar de
Magen
När gatan upp till bryggan
Är fylld med människor som
Är mördare bakom ryggen?"
Efter ögonblicket till tanke
Kröp en syra fram
Utan ankare
Mer som en matta
En flygande art med en skugga
Som vilade kvar
För här var den
En gyllene gas
Som dödade alla
Som inte var av rätt ras
Grisen tänkte:
Dags att stå emot
Slå tillbaks"
Så han tog metspöt och
Fiskade luften för att
Finna nya andetag

Tor tror att han är en fogad fil
Till nordens kungahjord
Han vill slåss och besegra
Onödiga ord
Han kan inte rå för att båten
Inte har någon motor utan
Endast paddlar
Han kommer att ro tills
Kraften sjunker lika långt ner
Som tallar är höga
Bevisat genom att man
Kan ta av dem utan att de kommer
Att falla
Träden blir
Helt enkelt pallar
Som man kan stå på och
Titta ut genom gallret som
Världens bubbla är
Varför besegra ord som är onödiga
När man ändå inte har
Nöden att använda dem
Kasta vatten genom att få dem att torka ut
Tavlan ska stå på lut
Det ska vara som att titta ner från högsta våningen
Och se en spiraltrappa snurra till sig ett ändlöst slut
Om och om
Kom igen om ni umgås med troll
Som för in allt till staden för att bryta en nagel på ett
Långfinger
Sluta peka och fatta tag i nyckeln och
Öppna grinden

Jag skakade som ett spjut var kastat och
Nyss hade fastnat
I gräsmattan av dåtid
Jag styckade de förlovades framtid som
Därav kom att bli
Ett bråkande par med åskan som en tjur
Att rida på
Bullra fram och attackera allt rött
På grund av att de båda försökt
För mycket med det som är sött
Kärleken dör när allt går djupare
Liksom allt som har dött
Men genom det så föds även något nytt
Ett skäl till
Vårens rytande hytt som hissas upp för att
Sätta liv i lyktan
Framtiden är osmyckad
Endast rykten från förberedelserna
För vad är det som jag har hört
Undergång och allt blir pinsamt blött
Är det bara jag som blir trött och sitter kvar
I gräset som snart blir pånyttfött
Skakar av spänning
Min vilja är som en sändning till alla mörka dagar
Skin för jordens räddning
Lagra inte tankar och idéer till kommande bakomgångar
Om något blir över
Skänk till de magra

En grumlig dag tillför inga direkta svar

Det var en grumlig dag i vattenparadiset vindslag. Allt for så snabbt att tiden fastnade och fick genom det vänta in nästa dag - samma tid som den stannat på - för att på så sätt få den att börja gå igen. Vad som var så bra med det var att man hann onormalt mycket; Man hann älska världen såsom träden och alla egna rötter som hade gjort de nutida levande till löven. Allt föll sig så fint att man funderade på att avskaffa allt trams som tiden tog med sig: Passa möten, vänta på något mest på grund av längtan för något och sova gott för att vakna bättre då man sovit längre. Vad var sämre än press från osynliga fenomen? Det finns endast dag och natt, mörker och ljus. Det finns inget när utan endast hur.
Hur ska vi avskaffa en stor jävla mur som står så ostabilt att man tänker; "Nu.. Nu faller den och mossar mig till något ätbart, jag måste skynda mig till tiden som tillgavs efter att den andra bars iväg på en bår på grund av inlåsta sår - försent att öppna och om det gick.. För svårt att förstå. Endast mögel inte längre vårt.."
För döden tillhör någon annan. Jag längtar fullständigt halvt efter månens ljudlösa kall
Vargen ska döda mig som en människa dödar en varg
Skjuta ihjäl mig
Med ett tjut
Som når fram lika snabbt som en kula
Dock utan
Krut

Fjärilar från alla håll
Fjädringen är färgens
Känsloroll
Desto ljusare och
Starkare
Desto högre upp
Desto mörkare och
Dunklare
Desto djupare når
Ankaret
Flyg mig till
Altaret
Hugg av mitt finger
Jag vill vara lika
Okantad
Som en cylinder
Rulla mig nedför
Den ofärgade randen
Låt mig fylla den
Med alla färger som
Jag har inom mig
Jag vill vara utsidan
Som vinden
Jag vill kunna flyga
Över alla hinder
Genom alla grindar
Och finna allt som
Lindrar
Låt mig vara en
Fjäril som flyger fritt
Utan pilar som visar
Vart den ska
Utan pinnar som
Hjälper den gå och
Även
Äta mat
Låt mig flyga och
Leva utanför murar
Friheten är matens gudar
Låt mig växa och upptäcka
Istället för att växa upp och lära
I burar

En forsande å
Har en
Ånga som är
Spöken små
De släpper taget
När livet gått och
Börjat att föras bort
Till något större

Ett stilla stående hav
Vilar i frid
Den låter människor
Komma och ta
Rester från tidigare liv
Som lever tills de
Blir uppskurna av
Bovarnas kniv
Alla spår som bortblåsta
Eller finns det något mer

Allt går till botten
Svaret på alla frågor
Sista lotten är vinst
Det gäller bara att gräva
Veta sin historia och födelse
För att förstå sin
Framtid och död
Gå där ingen någonsin gått
Istället för att stå i kö

Jag mår lika bra
Som en kinesisk karneval
Är färgglad
Samtidigt så verkar det som
Att gyttjan är den enda
Som vill hålla mig kvar
Värma bort all kyla som finns
På kuster och höga toppar
Jag är den ende som
Aldrig kommer att bottna
Eller ha klara motiv på varför
Jag blev lika speciell som
New Orleans innerstad
Rid på mig i drömmen
Hoppa hage och
Räkna liv
Det finns inget bättre än att
Leva som jag
Döda mig två gånger om för
Att få överträffliga svar som
Är så perfekta att de skulle
Införas som ny lag
Det är som en gränslös resa
Ingen vet vart vi ska
Fortfarande så
Älskar jag hat
Eftersom
Jag kan skratta gott
När jag ser tillbaks
På den
Svarta skatan som bara tog
Men efter ett tag inte fick tag
På någon mat

Ett mål jazz
Du kan aldrig
Äta dig ifatt
Ett prov inom
Dig
Improvisera för
Att finna hem
Takten är
Trummornas del
Basen tar oftast
Genvägar som
Leder fel
Men ger mer
Till allt annat än
Kronor som
Pianot klingar
Med
Trumpetens
Metall är rik på
De
Slingrar sig igenom
Det övre partiet
Som tänker genom
Moln som rök
Vad som ska komma
Vet vi inte
Om vi somnar så
Får vi en glimt
Men då kan vi
Samtidigt missa
Vad som händer just
För tillfället
Och det vore
En bit att klippa av
För att kunna dra
Tillbaks
Men om bandet rullar
Så får stenarna följa med
Klippan är så pass brant
Att sömn inte ska
Kunna ske i natt

Jag skulle kunna raka av
Ögonbrynen för att visa
Hur mycket jag bryr mig
Om vardagsberoende
Tragiska arbetskamrater
Som sitter och
Röker upp sin tid
Eller om du verkligen är
fin
Jag skulle kunna låta mina
Sår vara öppna istället för
Att sy dem
Då kanske jag skulle vara
Så öppen så att jag skulle
Säga allt rakt ut
Istället för att böja mig och
Sitta på huk för att plocka
Upp all krut
Och ge dem tillbaks för att
Låta alla ladda om och
Få mig
Åter
Att tappa fart
I arbetets gång
Annars skulle allt redan vara klart
Och jag
Vara långt, långt bort

Jag satt på berget
Som var min säng
Jag tittade ner på golvet
Som var stranden
Kornen var som små
Foton över allt som
Jag hade sett
Jag kollade ut genom
Fönstret
Som var havet
Jag öppnade upp och
Tog de sista andetagen
Innan det avgörande valet
Simma eller drunkna
Bestämma destination
Eller bli en i den osäkra raden
Näckrosor med kläder på
Så vackra att endast
De fick mig att gå
Nu när jag är i
Tittar jag ner och ser alla
Koraller som lyser
Sedan hajen som varnar om valet
Två minuter kvar
Jag ryser
Havets yta är som en
Eldsvåda på land
Medan allting under är som ett
Kylrum med lik
Redo att begrava alla som inte är rika
På en avgörande slakt
Slå ut allt
För att satsa på något
Låt oss simma för att
Få svar på frågor

Jag stod mitt i en ocean
Sportens boll var en
Orkan
Målet var att städa
Ändra placering och
Få något att hända
Utan tanken
Med händernas nämnda
Identitet
Skapa en växande
Värme
Se luften böjas som
Smedens metall
Se vågorna föra med
Drömmen till
Verklighet
Och
Djungelns regn
Duggar som
Grenarna tillför terräng
I luftrummens
Sängar
Jag står stilla
För jag ser inte fram
Jag sover illa
Jag har inte längre ett
Eget land
Men vad gör det när vad är
Metspöet till gren
Fiskar upp min dröm när jag
Sover
Får den att gå som
Dåren väcker de mördade
Bovarna med ett skrik
Till morgonens hemkomst
Som bet tag i all konst
För att föras dit
Bakom galler och smuts
Du ska inte tro att en natt
Förändrar allt
Med en gnutta puts
Men titta tillbaks och se att
Inget varar som det var och är
Just då och nu
Säg vilken man är förälskad i
Sin fru
Hela livet ut
Jag gör slut med livet som
Cirkulerar runt klockan
Ta mina kläder och förgyll dem
Med en genomskärande smocka
Allt som de behöver
För att känna sig värdiga i
Smutshögen

Hö som mustasch
Lite som kon äter
Som giraffen och
Slår bak
För vilan längs
Åldern är som
Ett tak
Man blir tröttare
Desto äldre man
Blir
Kor är som konor
Blir trötta väldigt
Snabbt
Åker ner från
Livets topp i
Otakt
Och allt
På
Grund av
Oss
Det är botten när
Grunden slår roten
Och försöker växa
Upp
Som en vulkan av
Mjuka tag
Huvudet genom tröjan
Havet från bukten
Varför kan vi inte bara
Mörda liklukten
Eller är det för mycket
Begärt
När man ska äta något
Som sägs vara
Värt
Ett eller flera tusentals liv
Ska vi ta jättekliv över
Er
Som hugger hals och
Äter rått
Se blodet forsa som
Ett avfyrat skott genom
En landsmans kropp
För det är så
Mycket mer värt
När någon från
Samma land dör av
En kopp olyckor orsakat
Av naturen
Lägg på luren innan vi
Båda får cancer eller
Blixten kanske slår ner
Se upp
Hoppa ner
Vi lär aldrig se dagens ljus
Som det lös
Endast ett täcke som
Väntar på att katten ska komma
Med ett klös
Och öppna upp
En ny dörr för djuren
Låt mig nu gå tillbaka till
Jazzen och alla ljuden
Som himmelen bjuder
På

Han sitter längs bak
I bussen
Blåser såpbubblor
Och spräcker dem
För att dricka luften
Och förbi se
Lusten av att
Passa en tid
Allt är
Lika långvarigt som
Ett sår blir varit
Om det inte tvättas
Och
Varas under en
Pappa
Ers nåd
Biter som
En fil bearbetar en
Nagels kurva
Lång som tjock spelar
Ingen roll om
Lusten är bullra och
Tjuta
Som bussen accelerera
Stannar och öppnar
Gnisslande dörrar
In
In
Från cigarettröken till
Avgasens krök vi skapar
Lika mycket orenad luft
Som löken skapar drama
Och tårar
Vi önskar att vi kunde
Våga
Låna lite-lite
Syra på liter
Heliumballong på diametern
Flyg upp i högt register
Utan olagliga finesser
Endast delikatesser för alla
Passagerare tills
Bussen krockar i reningsverkets
Kontor för du kan ju tro att
När man går ut
Så ser man graffiti som skriker
Tills alla färger är slut
Väggarna är gallret på din bur
Hur var vi
När vi var ni
Satt vi på bussen för att
Åka någonstans
Något planerat
Var allt i balans
Eller var då som nu
Omöjligt
Eller hur
Jag minns en hektisk tid
Den sprang som en brasa slukar liv
Brasa som händelserikt, lärorikt, mycket
Fik på kanten
Alla åt kladdkakan neddränkt i kaffe
Men vem vill inte doppa
Frihetsbarnet i dopet
Korsordet söker något lodrätt
Dags att ställa sig upp
På ett eller annat sätt

Han har
Kohorn som
Öron
Pinot Gris
Som örhängen
Liv
Som Ögon
En kontrollerad
Eldbrasa till
Mun
En tunga däri
Som roder för
Att undvika
Förräderi
Hjärtat är
Hjärnan bakom
Allt som är
Framför
Sidorna har inga
Kanter och de
Får inga blickar
Förutom när
Han får laveter
Av lungorna
Som föräter
Luftrummens diken
Hoppa i
Och sjunk så lågt
Att du känner tillit
Att få nya rötter
Och en annan sorts
Vishet

Vanten är för hårt bunden till livet

Kroppen flög iväg
Som en vante
Men vanten stod kvar
Fingrarna sträckte sig
Efter en tanke
Men hjärnan var
I luftens hav
Himmelen är en dörr
Till en
Lång-Lång
Sal
Den pressar ihop alla
Drömmar till
Ett avtal
Alla får dö för sin vilja
Alla får leva utan att
Bli hindrad

Kroppen kommer
Alltså
Härmed
Aldrig att landa
Vanten lever nu sitt
Egna liv
Med de osanna
Jordnära och
Träden som kallas
Gamla
Hugg ner mig
Hugg till med ett
Karate slag
Låt mig svimma så
Att jag kan simma
Iväg
Jag vill inte vara
Omringad av
Kläder såsom bark
Låt mig få en själ
Som luktar starkt
Whisky och blues
Flödet kommer från
Barens rus
De rappar om grogg
Och mister jobb
- Som de inte vill ha -
När
De falnar in i en
Inre logg
Glöden tyder;
Lämna huset av träd
Fall som ett löv
Utan karta till färd
Kom aldrig mer tillbaks
Gräv dig till en
Annan färg
Jag önskar att blåsippor
Var rosa och växte på
Jonas Eldberg
Då skulle han skära sig
Till sömns i sängs

Jag ska försöka göra
Mer än vad jag måste
Jag ska göra mer än
Vad jag kan
Du kan säga
Vad du vill
För jag ska göra
Vad jag vill
För att uppnå verklighetens
Overkliga lycka i
Nutidens mage
Jag har nyckeln till att
Smälta maten snabbare
Gå ofta
Pressa potatisarna
Till mos
Byt still från
Röd till svart ros
Flytta till okända städer
Få in en lagom dos
Av andra atmosfärer
Prova på allt
För att bli vandrare
Fattig men vet mer hur man
Handlar med livets
Olika skor
Vänj dig vid alla
Men inte mer än så
Beroende är ett psykiskt
Fängelse som man lätt
Stöter på
För bekväm för att kunna
Klara sig utan sin mor
För bekväm för att
Inte komma till ro
Under resande fot
Ta min hand så
Ska jag dra dig längs
Leran
Alla rötter och
Stenar
Mjukna upp för att
Leverera
Stammar till alla
Grenar

Vi går ifrån skuggan och
In i ljuset
Klockhuset blindas
Bluesens blåa toner
Fryser ut
En explosion med
Åskans läte och
Blixtens kraft
Träder fram
Våran andedräkt
Luktar salt
Orden flyter upp
Som fiskar simmar
Under isen
Orden är molnen
Och snart är himmelen
Klar för val
Vilken stjärna
Vilket mål
Ska du satsa på
Kasta dina ögon och
Famna med dina armar
Krama ut all kraft som
Aldrig landar
För vi går in i de odödligas
Banker
Pengarna är känslorna utan
Tanke

Jag såg dig skjuta
Skjuta ihjäl min vän
Vargen hade inte
Tagit en peng
Från din fickas
Plommonbok som är
En gård med stängsel
Och ett träd
Allt badar i skogens
Tår
Lera
Jag ser trädet
Som är en flock fångar
Ett par får som
Gärna skulle vilja storma
Dig och ditt hem
Om de hade kraften till
Att vara mer elak än
Snäll
Tjänar dig
Med ost och
Ull
Ät dig bred och
Värm dig tunn
Kylan kommer att krossa
Ditt lugn

Dagen sköts ihjäl och
Liket föll
Lyktorna i staden blev
Kritorna
Som symboliserade
Farten
Av en mans tid
Låt oss duka och äta i
Frid
För att sedan fira
Födelsen till
Liv

Vrid på mitt huvud
Se min kraft skifta
Från sömn till energi
Som får bära eller brista
Ska vi byta ögon
Se andra färger för gnistan
Över drömmen som vill
Komma bort från sängen
Och upp till taket
På månen är det en fiskare
Som fiskar upp vraken
Han äter dem till middag och
Låter dem komma ut igen
Nakna
Nyvakna
Redo att
Baka
En redig sats regn
För att få allt att
Falla och mjukna upp all
Terräng

Länder emellan
Gränser skulle jag
Sällan
Vilja ha
Röda linjer på kartan
Dödsoffer som har
Dragits till ett och
Samma ställe
Fällda för att bidra
Med värme
Brinna till aska för
Att vila i
Ro
Jag vill sno åt mig
Hysterisk uppmärksamhet
Bara för att folk ska
Glo
Se in i växthuset febriga
Jord
Som svämmar över av extas
Till synen av vatten som
Egentligen är svett på
En frusen karl
En spindel har
Tagit honom tillbaks
Håret är som när öronen hör
Växer desto längre tiden bär
Allt slits och vi behöver
Rostfritt stål
Rosta min smörgås och
Hjälp mig att få nog
Med röda rosor på
Mitt fällt
Det är redan överfyllt
Och rötterna är då värre än
Taggarna
Sätter sig i kroppen och
Låter lösen
Krypa
Sätta sig och
Sy
Trots smärtan så tycker verkligen
"Nationerna" att det är något
Värt besparingarna
Att tvinga personligheterna att
Förvrängas och bli som
Förlamningar likt
Handbroderat tyg

övergång

Det
Är
Zebror på gatan
Jagade av
Krokodiler som
Aldrig
Avtar sin vilja
Att slita
,Förstöra något
Som någon har
Ritat och
Äta
Från något levande
Och fritt
Ett fängelse är som
En mage
Du hör hungern
Men är inte kunnig
Att svara så
Slipp
Smällt igenom din dress
Förbered dig för en
Himmelsk fest
För
Visst
Är det så att gatans bredd
Är som ett livs längd
Många intryck
Trycks med fötterna
Stora som små
Ord passerar
Lyckliga som blå
Men ändå är det så
Att gatorna
De dör av
Ensamhet
Graven är ekot från garvet
Alla vet
När de har passerat barndomen
Men vad de måste förstå är att
De fortfarande sover inför allvaret
Magen som kurrar och
Du som öppnar
Slaget som kommet och
Händerna som lyfter sig för att
Hålla om
Vulkanen
Minnesluckan
Som svider och
Vrider
Pressar ut varenda droppe
Av hat och kärlek
Åter igen en
Milstolpe som du gick in i
Innan du läst färdigt

Tungan smet för
Att smeta in sig
I degen
Degen
Som skulpterades
Till staden,
Affärsmännen och
Den ödebelagda heden
Låt oss tala livet
Medan delikatessen slutförs
I ugnen
Fritid från och med nu
Behöver inte känna oss bundna
När vi har låst utsidans verksamhet
Tala i tankar och bränn din
Värdighet
Om det inte passar det du säger
Vad kan du förlora
Vad kan du vinna
Om du döljer
Ett hjärta under tröjan
Se så vi målar
Tyvärr men du missade konstverkets ögonblick
Nu när den hoppat iväg som en groda
Tror du på prinsens trick
Kyss och använd
Tungan
Skapa honom till något som
Du beundrar

Fågelbo

Fenomenala gnistor i luften
Värmeslag är som deja-vu
Kläder är som en bur
Om bara inte isen täckte bukten
Eller
Om jag åtminstone hade lite tur
Jag vill in
In till en annan värld
En annan sida
Av allt som tär
Flyg hem till mig
Jag vill få möbler och
Livsmedel av dig
Jag vill bygga min kropp
Runt dina saker
Vakna på morgonen och vara på toppen
Av alla känslors parter
För jag
För-För jag
Kan inte flyga än
Hur mycket jag än vill hem
Stänger kraften mig inne
I klippors sprickor som har
Ett alldeles eget sinne
Tänk om man föds igen
Återvänder man
Till samma form
Igen

Jag lämnar min ställning
Till vinden
Den får slå mig om
För att kunna visa mig grinden
Leda mig dit
En trappa som är hög nog för
Att kunna hjälpa mig se
Bit för bit
Av livets dödsmagnet
Individens lek
Mot alla möjliga
Hinder för att hitta sin plats och
Tid

inspiration är som
lockar utanpå
spiraler in
trappor till en nöd-
utgång
när man behöver
en spegel
kind mot kind
jag vill att tårarna
ska rinna i svängar
inga raka vägar
utan sväng av
och kör igenom
alla remmar
till ändlösa ängar
där änglarna
efterlämnar sängar
dröm dig vidare
bort
bortom pengar
framför dig är det
folk och som det regnar
toner från röster
takt från steg
ta mig till hösten och
låt de fega
våga le
när taket ryker bort
står endast skorstenen
kvar och stryps till döds
av fågelbo och påsk
kvinnorna på käpp
lider av lågornas hopp
de biter sakta på torrt
men slingrar sig in i
öronen och sätter fart
på maskinen som
låter alla liven under skinnet
förstå
att inte ha inspiration
är en ursäkt
som är lika fånig som att
sätta stopp för kärleken
via telefon

nedgångsvana

Ratten nerdränkt i svett
Bortrövad av kartan
Kört ett tiotal mil i sträck
Jag stötte precis på satan
Däcken uppför sig som när
Människor hoppar säck
Leran är starkare än när
Hatet pratar
När nu viljan har släkt
Så kommer jag ut på gatan
Fordonet är täckt
Av alla möjliga grenar som
Man kan använda till brasan
Däcken är nu som bläck och
De spelar upp en historia
Från knä till käpp och åter igen
Slutorden är och förblir;
Jag är tillbaka, min vän

Beundra dem som ser igenom
Industriernas energifyllda rökmassa
Beundra dem genom att fråga sig
Hur de kan se en väg där de fraktar
Mer än en guldtacka
Ren som ditt blod
På massmördarens korphacka
Vingar med fjädrar
Som faller ner
Till smutsiga världar som tackar
För att de fortfarande lever på kroppens
Droppar och det som de ser
För vad var det de såg igår

Solsken vid träsket
Drick te i häktet
För att lugna nerver och hjärtans slag
Låt sekunderna gå snabbt
Men bry dig inte om mer än det
Som är sant
Dyk in i draget av stillastående vatten
Låt tätnaden värma områdena som är okända
Och kalla
Ta hatten
Och fyll den med vätska, växter
Och motsatsen till rädsla
Drick tills magen är mätt
I längd och bredd
Låt den växa tills den är sedd
Säg att inget är lätt eller rätt
Bara att det finns bättre alternativ
För kommande bäck
Över stenarna
Ska vi låta den torka ut och
Pressas mellan raderna och under meningarna

Det är nedstädat på kontoret
Ett organiserat sabotage
För rent för att vara en marknad på torget
Ge mig en annan vernissage
Av
Livets kommande ronder
Dåtiden står alltid längst bak
Med långa listor över alla misslyckade mediabomber
Rubriker som skriker ut falska lögner och
Sedan liftas iväg på ett flak

Det är silverpatroner i alla
Synliga
Amerikaners ögon
De gnistrar av lycka och hopp
När deras män är i krig för frihet
Det är svarta hål i andras kroppar
Samma land
Där de lyckliga hoppar och omfamnar
Så kallade hjältar
Hålen är vägarna ut ur storstaden och
In på repen som håller fast balansen för
Att gå in på den döende valsen som
Vinglar till någon gång ibland och
Kommer emot avtryckaren för att avfyra
En tank fylld med bensin
Skickas ut där det är vätskebrist
Drick
Drick och brinn upp
Brinn
Brinn och förfall
Till aska
Som sanden i havet där det växer korall
Efter personligheternas färger och
Rösters kall

Kyrkans Klockor

Kyrkans klockor
Spricker andliga tal
Den låter oss alla vakna
Och låta verkligheten ta tag

Kyrkans klockor
Vajar som en
Gammal man går
Backen ner
Händerna om tidningen
Händerna bundna bakom
Ryggen
Inte en chans att klara av
Att slå ifrån alla myggen
Som attackerar synen och
Stygnen om minnena
Kan endast täppas igen åter
När han dricker från brygden
Som kokat i kåken
Efter vandringen som lät båten
Fara ut på stora hav igen

Kyrkans klockor
Är rostiga som
Vägen är sliten och grå
Skatten av brons
Går att få
Om man leder denna
Till en uppbränd gård
Med endast ruiner kvar av
Ben små
Bygg in stenarna i sinnet
Och lär dig först att stå
Stå och blicka ut över
Ögonblickets dån
Eldar upp all sågspån

Från kärleken inifrån
Ut genom dörren
Den ska slå sönder alla
Fönster som
Luften bär som
Speglar
Dyk igenom alla spillror
Som havets vågor skickar
Iland
Önska dig lika många
uppgångar
Som sandkornen på stranden
Kan bygga berg
Ta in mannen
Som kan
Väga insida och utsida jämnt
Låt honom tala med stämman
Kränkt
I ekon som hoppar mellan
Ränder
Trappor ner och
Upp
Morgonen lyser som en
Tupps ljusa tjut
Och kvällen
Den
Som en häst sparkar
Bakut

Girafftrumpeten löd
Genom savannen
Den såg rött
Över molnen
Under jorden och
Bortom solen
Täcket av siden som
Snart hade lagt sig
Var som is täckt av
Fläskläpps kyssar
Var som en man ståendes
I en gränd
Redo att nysta upp
Nästa garn som
Rullade förbi
Man såg
Ondskans glöd
När natten rörde sig vid
Väggarna som var
Uppiffade med graffiti
Där texten efterliknande
Ligisternas slagpåsar till munnar
En blodröd himmel
En känsla av svindel
När allt föll ner
På samma gång
Introt, versen och refrängen
Låg på lager och slogs om
Originalitet
Sången var om frihet
Men vem vet
Hur man får det

Grinden av gummi
Gungade beroende på
Humör
Denna gång sakta
Lyckan frös
Sorgen var kvällens tös
Alla
Alla
Myror
Sprang där
Igenom
Med stickor till pinnar små
Redo att sticka och tända eld
På gammal kol
En kärna täckt av jord
Du kan inte ta på ord
Eller känslor
Men nuet tar vi på hela tiden
Det är en hårsmån från
Alla rädslor som
Befinner sig på gräsmattans bår

(Värmen av solskeppet)

Solen kommer att
Skina
Som guldet renas
Solen kommer att
Skina
Som färska grenar
Solen kommer att
Skina
Som oanvända kedjor
Solen kommer att
Skina
Som gräset tinas
Våran vår
Blir allas son
Planterat nya frön för i år
Gården kommer att
Blomstra som en glädjetår
Rinner sakta ned i ett sår
Och på så sätt läks det
Glädjen
Glädjen är den bästa vården

Berget är högt
Vem har styrkan att
Klättra upp
Om man har känt sig
Högre förut
Det är snö på berget
Vem har viljan att
Börja om
När man ändå är
I full gång
Vindarna går åt alla håll
Vem har tiden att spilla
Om man redan vet
Vad man vill
Vart man ska
Vid berget faller sten
Och smågrus
Den rensar skin
Som en orm
Det du känner igen är
Intressen som
Kommer och går
Så du tar fötterna och
Styr dem över de döda
Stenblocken som har
Bildat en bro
Över ån
Vattnet flödar och
Vuxna löv seglar iväg
För att hitta en bostad
Vid havets botten
De vet vad de vill och
Du känner viljan till
Att vara dig själv
När du har gått över
Har du lämnat något
Bakom dig
Du känner dig lättare
Än tidigare
Stenblocken har
Fallit vidare
På någon annans axlar
Berget har trådar som
Den styr människor som
En människa styr en
Marionettdocka
Håller livet bakom
För att inte bli lockad av
Klassiska smockor
Låter oss alla
Vänta och känna
Tills vägen är den rätta
Att svänga

Mörkrets skog kallas
Trolldomens bord
Där alla kusliga
Äter och planerar
Mord
De målar upp idéerna
Direkt från huvudet
Man kan se det i ögonen
Beroende på akustiken i
naturens ändlösa rum
Det är ingen slump att
Träd är papper
och att det är så pass tunt
Även om det bara är
Luften som kan se
Igenom en hel bunt
Vita lögner

Trädets toppar är himmelens golv
Där går alla pandor om natten
och strosar runt vid luftrummens torg
Djurens spioner
Giraff, anakonda och sork
Ser allt människorna gör
Men de säger att de endast behöver ligga på tork
För att bli kloka nog
Att kunna förstå
Att det inte finns något himmel eller helvete
Endast ett liv och ett enda bränsle
De lovar också att de kommer att sätta på sig hängslen
Så fort det händer en förskräcklig händelse

Kom här
Ge mig något
Ge mig något
Att ge
Ge mig ett liv
Gå bort
Gå ifrån mig
Du som sänker
Liv
Vill du verkligen
Dö för någon annan
Gå iväg
Lämna mig
Lämna mig
Något att leva på
En uppblåsbar
Madrass
Att segla iväg så
Att vi båda slipper
Förstå vad allt handlar om
Meningen är berusad och
Orden hoppar omkring
Släpp mig fri
Släpp mig fri i ett land
Med krig
Släpp mig fri hur går det till
Släpp mig jag vill ha en tyst
Minut
Allt ska vara still
Så att jag kan städa upp och
Slippa tänka
Ljud och bilder
Bilder och ljud
Sänk
Sudda
Släng iväg
Lyssna på tystnaden
Se in i solens ljus
Hör de dövas värld
Se de blindas
Också
Känn efter för att tänka
Tänk efter för att känna
Dem

Prova att lunka fram
Prata som bara
En prydnad kan
Måla upp det
Du vill få sagt
Ta in andras tankar
Och lägg dem på
Minnet
Låt dem även ta
Tillbaka
Håll aldrig något
Bundet
Prisa andras lydnad
Punktera för att förtydliga
Att du förstår och inte
Behöver höra mer
Se till att de går och gör det
De ska
Se till att de är lyckliga och ler
Måla upp varje dag
Som ett schema biter dig i nacken
Och för dig dit som det nämner
De vill bli något stort
Någon måste se till att
Något händer

Jag hänger i gardinerna
Försöker att undvika att
Dras ner i skorstenen och
Dess törst
Efter människans värme i
Kropp
Jag hänger i gardinerna
Som är andras polisonger
Jag hoppas att de inte
Rakar bort dem innan vår
Jag hoppas att de inte
Byter gardiner innan påsk
Jag klättrar uppför gardinerna
I hopp
Om att dra ut på tiden
Men istället drar jag ut på tyget
Och så tunt som det är
Så spricker det och faller handlöst
Utför och i denna färd
Faller alla kläder och
Mitt skin
Skelettet är kvar
Men benen de är snart alla av
Slutet startar alltid med en ny början
Pusslet är att plocka pin och
Sticka en ny tröja

(Till morgondagen)

Jag tog sats ifrån framtiden
För att komma tillbaka
Där jag skulle
Vara
Jag kom att tänka på dig
När jag gick nedför stan
Skyltdockan som jag såg
Var lika stel och ovan
Som du var
När du kom till en ny stad
Jag kunde inte
Inte
Verkligen inte
Förstå
Vad som var så förbjudet
Med att våga leta istället för
Att bara gå med blicken framåt
Hur kunde du låta dina öron ta in
Allt fantastiskt som var utanför
Utan att ens tänka på att
Breda en smörgås
Som att lacka en bil
Förbereda en farkost
Där arbetet dessförinnan
Hade varit som att gå tusentals mil
Och nu
Äntligen kunna färdas iväg
Som att gå ut skolan och ta
Farväl
Välförtjänt utsparkad från huset av
Uppväxt
Mor och far gav den slutgiltiga läxan
För att kunna gå igenom alla träsk

Jag vet inte vad du vill
Rim är till för att likna, rulla och klinga
Sätta ihop en kedja
Där målet är en saga av puls
En diamant av lera som smälter och visar
Meningens oreda
Jag är ledsen
Men
Detta var nog sista gången
Jag
Riktigt tänkte på
Dig
Du får gärna sitta kvar i ditt barndomshem
Medan jag
Nu
Går med ögon som blundar och övriga känslor
Som undrar
´Vad är det som flyger förbi
Vad är det som kommer närmare´
En kall-kall vind
Av kusten
Vattnet stiger och dränker mig
Jag far med vågorna till
( )

Genom eld
Lågor som reser sig
På dalar
Lika höga som bergets
Topp där vi återser
Svenska granar
Grannarna till vanan
Är långt borta ta an
En ny plan för att
Klara att klättra över
Hinderbanan till gråzon
Vi är nära det känslolösa
Ålderdomshemmet för
Människoblod
"Drick inte mitt!"
Skriker Rick
Men försent
Min vän
Försent
Du skulle börjat gå och
Upptäcka
Dra upp täcket
Då solen reste sig
Nu låg du kvar och
Friterades som fåret bräkte
Ta an min arm för jag har
Börjat gå
Ta an mitt svar innan du
Börjar att förstå
Står du på föregående jord
Ja då är det inte rätt att låna
Mod

Tror du att det börjar nu? Okej

Vem trodde att jag
Skulle fastna här
Vem trodde att jag
Ville göra detta
Det kanske är
Det enda rätta
För mig
Trots allt
Dags att lägga ner
Tiden
Och se igenom kallt
Slå igenom is
För att salta livet med
Glädjen av att leva ut
På den andra hjärnhalvans
Rus till den egendomliga
Viljan av att göra en
Röra av allt som man vill
Till ingeting
För det är så mycket som
Kommer och vill gå
En promenad
Varför tackar man
Egentligen
Aldrig
Ja
En runda kan ge så
Mycket mer än en
Kurva i magen
En förlossning i
Sjukhussalen
Det behövs inte ta på allvar
Allarmet kan man utesluta
Bara man tar svängen och
Det ögonen såg
Med värdighet och tro
Inför framtiden, jo, det är
Nog då
Man kan vila i ro
Det är
Nog då
Man har bestämt sig att gå
Gå
För att må
Som man vill
Göra något av de saker
Som man får
Skaffa sig erfarenhet av
Djupa sår
Komma ihåg dem med ärr
Som tecknar en låga
Ska vi springa in, ja
Vi båda
Ska vi brinna upp
Samtidigt som vi fäller
Lyckans tårar

Jag mår som naturen somnar in

Jag känner mig som
En å som ryter
Som en blomma som
Står emot
Vinden som tjuter
Som en snöflinga som
Smälter lika fort som
Den nuddar marken
Som trädet som huggs
Ner för att användas
Till arken
Den som ska pressa
Samma å
Som kände frihet då

Jag känner mig som
En äng
Blomstrar lika mycket
Som det faller regn
Lika mycket som jag
Sover i min säng
Och drar över täcket
För att växa i längd
Släcka dagen
Vila mig vid räcket
Och falla ner
Ner-Ner
Ner
Månen är den enda som
Är vaken
Den enda som ger
Ljus
När jag sover
Sover
I ett släkt hus
Huvud
Hur vandrar udden
Normalt
Utan att utgöra stenras
Vasen målas
När drömmen vågas att
Antas
På en bräda på ett skepp
Hoppar jag ut
Och simmar till ett annat
Land
La La
Nog med dans
Solen är stjärnan över skyn
Ingen horisont finns när
Du rakar dina ögonbryn

Se fingeravtrycken gå
Gå härifrån
De bytts av med ålder
De tynar bort med ånger
Sorgen sörjer
Glädjen döljer
Allt inom mig är allt inom
Naturen
Håret växer som vargens tjut
Månen går bakom kulisserna
Molnen är ett skynke och
Bakom dem döljer sig
Stylisterna
De som ändrar tid, humör och
Vilja
Låt oss alla tjuta för att göra så
Att vinden snurrar månen ett varv
Låt alla skepp komma iland

Låt låten låta
Så mycket som
Du höjer ögonbrynen
Fråga fåren om
Du fångar ögonblicken
Fiska upp fiskarna
Och lätta på djupet
Få dem att förstå
Det ytliga gruset
Som de annars fimpar
Skärp skräpet till en boll
Kasta bollen i en
Papperskorg
Tänk klart
Bortom allt som var
Surrealism kanske
Inte är någonting att ha
Om inte
Vem är jag
Är verkligheten verkligen verklig
Är allt som det ska
Var allt bra eller
Var det dåligt och så gjorde
Vi så att det blev bra
Jag förstår inte livet
Om det inte är en bubbla
Vad kan det då vara
Endast fantasin kan besvara
Och få
Människan att undra

jag sträckte mig efter bollen
när jag sträckte låret och
tappade kontrollen
mina tår mina tår
de släppte taget om kanten
som ett barn tappar taget om
en ballong
jag flög iväg
varken upp eller ner
jag flög iväg
varken höger eller vänster
jag flög iväg
endast känslorna tog efter
kroppen var kvar
i en dvala av skräck som
sömnlösa djur under nyår
jag hade sträckt mig efter bollen
men vart var jag nu

Tro inte att taket
Täcker oron
Tro inte att du vet
Vad som väcker ett
Hjärta
När du själv sover
Gåvor är försök till
Vänskap som man
Inte kan få
Att sluta är att börja
Gå
Gå in i en tunnel av
Förgången sol
Som länge sedan
Dykt ned för att hämta
Andan

Bror bröd åt
Upp alla frön
Minnen av
Födelse var
Borta
De hade varat
Lika länge som
Ungmön bakade
Bröd ofta
En öde ö
En mark som inte
Dög
För att människor
Skulle leva där
På grund av det
Åt han upp ytan
Av sin kropp
Det var som de
Löv som dog
De som ett träd
Släppte för att
Orka stå på
Bergskanten i
Vädrets allra
Ovilliga
Tårar
Bort
Bort
Börja om
Våga
Väga noll
För att lyfta fram
En ny roll

Det var som stjärnor i horisonten
Innan hunden somnade in
Det var som bomber i Bagdad
Innan staden vaknade till
Det var som orkaner i skogen
Innan jag satt still
Det var som jag varade ung
Innan jag lärde mig vad som
Var lätt och vad som var tungt
Smalt och tjockt
Jag sköt ihjäl alla djur i en flock
Utom en
Jag ville se demonernas hem
Inom mig
Jag ville gräva mig ut för att
Hitta dem

Strupen skar knivens bredd /
Adamsäpplet gav större färgpalett
/ Till stråna på det nu så långa skägg
/ Som annars skulle varit grått /
Om man Inte hade trotsat svordomens män
/ Tänk vad tanken bär
/ Tänk vad magen jäser här /
I solen /
"Är vi i?"
/ Om du så vill
/ Om du omger viljans rim /
Om du duger för att avvika vägen och gå in i dimmans mingel /
Av lik och nattsyn
/ Avvika är de fattigas fika
/ Hoppa in i dimman för att uppleva en himmel av ett jordnära helvete /
Gå i hand med din inre berättare /
In / In / Här / Titta och se / Vad hör du? / Det du vill / Vad vill du? /
Det du förstår / Vad förstår du? / Det du mår / Hur mår du?
/ Som en annan person
/ Jaha /
Vi skiljer på volym /
Dags att sänka sig ned i skyn
/ "..Nej, varför, NEJ!"
/ "Okej, jag stannar här med dig, men jag måste förstå... " /
"..Måste du för att du vill, eller måste du för att du är osäker
Rädd för närheten, inte vill ändra på dagens sanna ljus
/ mörkret är väldigt förtjust i det verkliga
Kom
Kom
och ta
Vändningar
Gräv dig ned i
Detta grus / "

Jag ler när jag
Ligger ned
Allt snurrar och
Surrar som
Bina gör när de
Vet
Vet att de har
Funnit det
Som de har letat
Efter
En blomma att ta
Kraft ifrån
Jag ler när jag
Ligger ned
Allt snurrar och
Rullar som
Bilarna gör när de
Kör
Kör någonstans långt
Bort
På en väg som man inte
Vet namnet på
Bara kör för att
Komma ifrån

Blinka när du blickar ut över framtiden
Skicka dina skickligheter på vandring
Minns alla minnen som gjorde en handling
Förbered alla bestämmelser för landning
Allt gäller alltid
Du måste inte veta om det är rätt eller
Om det är detta du vill
Men du måste förstå att
Tiden spills
Sedan får du själv avgöra om det
Spelar någon roll eller
Om du trivs

Jag jagar i blommorna
Jag jagar upplevelser som
Kan få mig att leva högt
Jag ska söka tills jag blir
Alldeles trött
Varför ska jag jaga
När det är leta för att döda
Varför ska jag inte söka
När det är att hitta och ge föda
Skapa ett liv
Leva genom det
Strunta i allt som hatar och
Rakar bort blommorna ifrån
Trädgården
Lev genom soluppgångens
Order
Le
Gå
Gå
Vart
Följ molnen runt
Piruetten är spårvagnen ner till
San Francisco
Måla husen med färger som är lika avlägsna
Som Montecristo

Underjorden har
Tänder som
Äter sig igenom
Huden lika ofta
Som en gränd
Städas
Spotta på
Händer
Hälsa på
Mig
Om det är
Något jag vet
Så är det att mina
Fönster måste vädras
Få in ny luft
Uppleva nytt väder
Se andra städer
Gå uppför fler berg
Från och till så är
Dalens stenstig
Min färg
Grå
Gås
Grå
Flyg där solen står stark
Där himmelen badar i salt-
Vatten
Vågorna forsar
Vågorna har växter med blad
Koraller med färger som nation
Låt mig få dyka i ditt hav
Låt mig få dela blod och puls
Höra dina tankar som regnet
Smattrar på mitt fönster
Allt faller
Vad är födelser
Alla som ändrar mönster
Är monster

Fastigheterna bortåt skogen
Sitter fast i jorden
Rötterna som är fötterna
Till borden
De är längre än utredningarna
På morden
Vägarna runt omkring
Vägrar att sätta punkt
Ja, de vägrar att stå still
Myrorna går och bär
Svängar iväg
Deras arbete är att finna
En ny väg
Till en
Bättre värld
Det är en liten kriminalitet
Här och nu
Hur som
Men vad vore huvudrollen om
Inte våldet kom
Då frihet blommade ut
Besegrade dom
Som lät läten av
Motor få de att
Somna in till
Synen av deras
Halshuggna vän

Mamma
Mammut
Mannen
Manglar
Vem
Vet
Vad
Som
Ramlar
Ut
När
Grunden är
Lagd för
Ett
Slutgiltigt
Tjut

Hatten
Skjuter
Bort
Prydnad
När den
Är för
Smutsig
För att
Höja
Respekt
Och
Lydnad
Vem är
Det som
Är hög
I kylan

Trumpeten
Skriker
Vad
Människor
Där ute
Känner
Glitter och
Glamour
Är vad
Snön ger
Tro inte
På annat
Än det
Du ser
Tänk på
Allt som
Du inte
Vet

Jag låste in dig i en kropp
Nyckeln lämnade jag i din mage
När du är redo att öppnas upp så
Är alternativet är att stå i raden
Kön till balen
För det är ett krig
Mellan dag
Och natt
Vem ligger på topp
Vem erhåller tidens skatt
Längden är bredden och ihopslaget så
Är det allt
Ingeting är alltid konstant, ändras aldrig
Då det inte finns och kommer aldrig att
Göra
Det finns bara en fråga;
Vem vill du föra

Regnet stack i hälarna
När jag sprang över gatan
Det var som en film
Där amutionen alltid hamnar bakom
Döden, Döden
Det är ett vakuum
Det är som luft
Man klarar sig inte utan den
Det är som förnuft
Man vet vad som händer sen
Eller, vänta
Vem sade att jorden är din vän
Vem sade att tiden är en räls
Med stationer
Stannar efter order
Nej, Nej
Livet, Livet
Ta inget för givet
Om du inte ger
Om du inte ger
Så får du inte det liv
Som du vill få efter en tid
För vi skrattar åt de som tror på att man lär sig av alla fel
För vi dör när vi tänker på döden som smöret
På gåsen som verkar flyga iväg
Allt är uppätet
Eftersom du inte hunnit känna din värld

jag gick nedför 5th avenue
När blod rann förbi
Mina ådror pulserade i samspel
Som jazzens takt är beroende av nikotin
Målet var baren som var allt annat än ren
Mannen bakom idén var James Keane
Ja
James
Han som sörjde med tårar och drack upp dem
Med alkohol
Vad ska man tro
Sorgen simmar runt borgen
Där krokodilerna är få
Men tillräckligt smarta för att äta vad som för att låta
Magen vila i ro

Jag kröp in bakom kulisserna
Mitt i ett teaterutspel
Jag förstod inte vitsarna
Det kändes en aning stelt
Jag önskade just då att jag var i
New Orleans
Som inte var så helt men än dock
En stad av orkan
Tar i kragen för att visa vad som är
Drag

Släktet

Fäder av fjädrar
Flyg iväg
Kan du lägga ägg
Så ät dem med
Jag vill inte känna av en
Övre kraft
Jag vill inte veta av en
Längre rast
Ifrån mig själv
Ta bort
Ja, fäll
Trädet som står och
Ruskar av likpåsar
En efter en
De kanske ville hem

I mörka träd
Under ljusa år
Lastar det
Stora skeppet
En annan grön värld
På sin nu ruttna gård


Små fiskar dör
Gyllene timmar sprids
Under samma sekund
Kommer jag springandes
För att knyta dina skor
Små fiskar föds
När de gyllene timmarna faller
Tiden är nu ett hopplöst galler
För vad som en gång var frihet
Inom livet


I budbärarnas anda
Modern tid
Vågar de inte
Ge ut personliga tankar

Andra sidan är under midjan
Att våga är att förlänga
Avklippta trådar

Släng aldrig bort din inre pil
Den som riktar viljan till det
Som ger

Bladen är hagarna av
Aldrig skådad grönska
Precis när snön har smällt
Framhävs den bevarade önskan
Grönare för varje gång får djuren
Den fällda säsongen av barn
Vart, vart
Ska vi gå idag

Valen är punkterna för vad som var
Vad man tyckte och sa
Valen är början för vad man nu tror
Vad man vill och hoppas gro

Sidorna är dagarna efter det ack så kalla bad
En förändring aldrig tidigare gjord
Flera intryck som står på rad
Styckena är delar av en människohjord
Vilken arm
Vilket ben
Passar bäst till detta nya fenomen
Som har hela skogen som sin famn
Varenda djur vet hans namn

Är jag verkligen allt
Som är utanför min kropp
Är jag verkligen allt
Som är utanför min kropp
Från kriget i staden till
Vinsten i ett lopp
Är jag verkligen allt
Från en dal till en bergstopp
En blomma till en sten på
Havets botten
Rötterna sträcker sig som
Ben till ett par fötter
Erfarenheten av olika humör
Har tillgången att byta
Kulör
Och likaså form som bildas
Genom vågor och vind
Är jag verkligen allt
Är jag i verklighetens
Balanserade takt vars lina
Är tunn som en fiolsträng
Alla vägar leder någonstans
Men vart är min ljuva äng
Men vart
Vart har längden av livet
Bestämts och vart kommer
Man sen
Fantasin kommer att vara
Min vän
Jag tror på naturens nämnda
Yta
Som endast är ett ord ifrån
Att byta
Till kultur dess barn
Kultur dess garn som den
Stickar med varje dag
Varje dag

Är du också rädd?

Jag sprang på ängen
Med ögonen slutna
Var det drömmen
Som fick mig att frukta
Solens genomträngda kraft
Skinnet var mer eller mindre
Som en skugga
Som vingar till mitt skelett
Jag styrde dit vinden tog mig
Hjärtat var min ratt

Skulle det bli
Precis som jag drömde
Skulle det bli
Precis som jag drömde

Jag tog ett steg som visade sig
Vara fel
Jag täppte igen min arm på tröjan
Som tidigare hade slingrat sig ur
Alla problem
Nu var jag fast
I en gränd som inte hade något
Grädde på moset
Så smal och lortig som de kan vara
Jag tog de första stegen utan beklagan

Ingen bör kalla mig eller
Dig
Drömmare
Ingen bör kalla mig eller
Dig
Drömmare