inspiration är som
lockar utanpå
spiraler in
trappor till en nöd-
utgång
när man behöver
en spegel
kind mot kind
jag vill att tårarna
ska rinna i svängar
inga raka vägar
utan sväng av
och kör igenom
alla remmar
till ändlösa ängar
där änglarna
efterlämnar sängar
dröm dig vidare
bort
bortom pengar
framför dig är det
folk och som det regnar
toner från röster
takt från steg
ta mig till hösten och
låt de fega
våga le
när taket ryker bort
står endast skorstenen
kvar och stryps till döds
av fågelbo och påsk
kvinnorna på käpp
lider av lågornas hopp
de biter sakta på torrt
men slingrar sig in i
öronen och sätter fart
på maskinen som
låter alla liven under skinnet
förstå
att inte ha inspiration
är en ursäkt
som är lika fånig som att
sätta stopp för kärleken
via telefon