(Till morgondagen)

Jag tog sats ifrån framtiden
För att komma tillbaka
Där jag skulle
Vara
Jag kom att tänka på dig
När jag gick nedför stan
Skyltdockan som jag såg
Var lika stel och ovan
Som du var
När du kom till en ny stad
Jag kunde inte
Inte
Verkligen inte
Förstå
Vad som var så förbjudet
Med att våga leta istället för
Att bara gå med blicken framåt
Hur kunde du låta dina öron ta in
Allt fantastiskt som var utanför
Utan att ens tänka på att
Breda en smörgås
Som att lacka en bil
Förbereda en farkost
Där arbetet dessförinnan
Hade varit som att gå tusentals mil
Och nu
Äntligen kunna färdas iväg
Som att gå ut skolan och ta
Farväl
Välförtjänt utsparkad från huset av
Uppväxt
Mor och far gav den slutgiltiga läxan
För att kunna gå igenom alla träsk

Jag vet inte vad du vill
Rim är till för att likna, rulla och klinga
Sätta ihop en kedja
Där målet är en saga av puls
En diamant av lera som smälter och visar
Meningens oreda
Jag är ledsen
Men
Detta var nog sista gången
Jag
Riktigt tänkte på
Dig
Du får gärna sitta kvar i ditt barndomshem
Medan jag
Nu
Går med ögon som blundar och övriga känslor
Som undrar
´Vad är det som flyger förbi
Vad är det som kommer närmare´
En kall-kall vind
Av kusten
Vattnet stiger och dränker mig
Jag far med vågorna till
( )