Jag hänger i gardinerna
Försöker att undvika att
Dras ner i skorstenen och
Dess törst
Efter människans värme i
Kropp
Jag hänger i gardinerna
Som är andras polisonger
Jag hoppas att de inte
Rakar bort dem innan vår
Jag hoppas att de inte
Byter gardiner innan påsk
Jag klättrar uppför gardinerna
I hopp
Om att dra ut på tiden
Men istället drar jag ut på tyget
Och så tunt som det är
Så spricker det och faller handlöst
Utför och i denna färd
Faller alla kläder och
Mitt skin
Skelettet är kvar
Men benen de är snart alla av
Slutet startar alltid med en ny början
Pusslet är att plocka pin och
Sticka en ny tröja