11.1.10

Tror du att det börjar nu? Okej

Vem trodde att jag
Skulle fastna här
Vem trodde att jag
Ville göra detta
Det kanske är
Det enda rätta
För mig
Trots allt
Dags att lägga ner
Tiden
Och se igenom kallt
Slå igenom is
För att salta livet med
Glädjen av att leva ut
På den andra hjärnhalvans
Rus till den egendomliga
Viljan av att göra en
Röra av allt som man vill
Till ingeting
För det är så mycket som
Kommer och vill gå
En promenad
Varför tackar man
Egentligen
Aldrig
Ja
En runda kan ge så
Mycket mer än en
Kurva i magen
En förlossning i
Sjukhussalen
Det behövs inte ta på allvar
Allarmet kan man utesluta
Bara man tar svängen och
Det ögonen såg
Med värdighet och tro
Inför framtiden, jo, det är
Nog då
Man kan vila i ro
Det är
Nog då
Man har bestämt sig att gå

För att må
Som man vill
Göra något av de saker
Som man får
Skaffa sig erfarenhet av
Djupa sår
Komma ihåg dem med ärr
Som tecknar en låga
Ska vi springa in, ja
Vi båda
Ska vi brinna upp
Samtidigt som vi fäller
Lyckans tårar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar