Sängen är ängen som
Låter dig drömma medan
Du växer ifrån den tömda
Redan avklarade stationen
Att döma
Sängen är gränden som
För dig bort ifrån storstadens
Volym och folkmängd
Slingrar dig emellan en extra bädd
Med pubens dova spelning
Där blåa toner verkar eka för evigt
Sängen är rälsen till tidlösa horisonter
Nedgångar av glädje existerar inte här
Solen skiner igenom allt som bör resas
Och gå
Inte bara resas och sedan stå kvar
Som en staty
Solen kommer att smälta genom all väntan
Att få vila efter arbete och banbrytande idéer
Även om jag inte ser milen av
Tid
Kraft och
Frid
Så förstår jag att sömnen är till för att
Återfinna sin takt och del