31.12.10

går tillbaka till rötterna

påsar under ögon, skit under naglar
klipp till motståndaren
få regndropparna att hamna i
vattenpölen, utgör en
blåtira, se bluesen bredda ut sig, sprida
sin lära, hur man ska
leva för att få ut det mesta av
livet, ta fördel av alla
dalar - underst startar alla rötter

bortskämd eller oberoende?

ja, snart fyller jag år och denna gång är det de som hunnit fråga vad jag vill ha,
innan jag har talat om, för sanningen är den att jag inte vet då jag inte längre är
intresserad av materiella ting - vill inte ha någonting som direkt går att få tag på,
en känsla osynlig men fast i dess kontrollerande maktinnehav,
men jag har ändå tänkt att kläder inte vore så dumt, eftersom det inte är något jag
brukar spendera på, men! främst då de kan fånga lukter och få mig att smälta in i
miljön runtomkring, så jag komma närmare kärnan - så jag inte får en resa bort,
innan jag är klar här - har lite kvar innan jag kan ge mig av

sepia ((impuls))

sitter helt stilla i mörkret som gulnar
en bläckfisk utan bläck, löven tappar
koll på vindens riktning, mister syre
synen av en öken, allt smulas sönder
för torrt för att kunna behålla grepp
inte tillräckligt fuktigt för att både
kunna hålla och samtidigt sjunka in

det är helvetets himmel som avbildas
en tapet som skrynklas, blir till en boll,
en klump, räcker inte till, blir lövet som
dalar ner, en vagga med ett barn i, skepp
mitt i en storm, lyktan på bordet glider
mot kant och går tillslut över gräns, faller
på golv som spräcker glaset, befriar elden
vilket startar brand - de översvämmas av
det inre som de aldrig tagit itu med förr

man kan känna lukten av cigarettrök
man kan känna att synen går ur fokus
två bordshalvor som inte sitter ihop
blandar kort, separerar, ser igenom
under, delar ut spådomar man själv
inte tror på, men som sätter andra i
skräck inför sitt liv, inför sin framtid

det är utanför ett café i italien vid
ett runt bord med rödvitrutig duk
de sitter och först hör ett skri som
om någon klämmer sin tå i mellan
dörren och dess öppning, som om
någon föder - offrar sitt liv för att
leva mer, delar med sig av sin lycka
för att se andra lyckliga och på så
sätt bli lyckligare, kunna säga "lycka
till" med trovärdighet vilket är just
vad de tycker att vinden säger efter
och de får omedvetet ett ett tacksamt
leende på sina läppar, känner att det
värsta har gått och de kan satsa korten

rösta (visa vem du är, vilka du stöder)

rösten gör texten levande
är hjärtat som slår
knuffar skådespelaren ut
på scenen, hjälper
till med att ta sista steget
då det är intränat, då
personen i fråga
lever för det
borde det
sitta i ryggmärgen, synas
i hållning, i hur han går
och pratar utan att
öppna sin mun

rösten gör texten levande
det som aktiverar,
ser om allt fungerar, om
bron håller, eller
om man måste göra en ny
konstruktion, gå
tillbaka till sitt lilla ritbord

rösten gör texten levande
blod som pulserar
hindrar från att ligga stilla
å långsamt stelna
rösten är som en väg med
flera filer, en arm
med flera lager skinn - en
färg är inte en, utan
har lite av allt, från vän som
ovän - måste ha delar
från varje hörn för att bli hel,
bilda en atmosfär, ett
rum som man kan kalla sitt
då man varit med
och byggt samt att allt som
däri finns har en
speciell relation till person

skriver på utkast, publicerar inte förrän det är perfekt (men, okej, då har jag misslyckats för länge sen)

du säger att det inte är så svårt att prata,
utan det som är svårt är att säga något meningsfullt
men jag tycker att båda är lika besvärliga -
fast jag antar att du gör rätt, för desto mer man gör
något, desto bättre blir man på det, alltså
borde du komma fram till något riktigt fantastiskt,
snart, medan jag står här, utan att ens ha
yttrat mig - men det kan också vara så att du pratar
förbi allt som betyder och ingen bryr sig
då alla är så vana av att höra dig prata, medan när
jag kommer på något - ja, då lyssnar alla

målar upp falsk bild (så man inte tittar på det värsta, utan kan fortsätta)

ett år, vad spelar det för roll?
ett år, bara något som vi hittat på
ett år, fyra årstider å 365 dagar
men vad betyder nummer om vi
alla tillhör varandra och är
ett i slutändan?

det är nyårsafton, men alla vet
väl att det inte kan
ske någon förändring på en natt
är man optimistisk
för att man ändå inte kan veta hur
framtiden blir och
därför hoppas på det bästa så man
inte tappar hoppet och ger upp?

knyck (hinner inte med)

hon stoppade värken med tabletter
likt man hindrar en flod från att fortsätta -
fylldes inuti och när de hade slutat
att verka kom allt ut på samma gång istället
för att vara en utdragen matta med
alla nyanser separerade och märkta - det
blandades, det bra med det dåliga
blev lagom, var som en spruta - ett litet stick,
tar en sekund och sedan är det över,
får inte uppleva någonting, kan inte ta nytta
av det dåliga, kan inte göra det till det
bättre, stannar kvar på samma ställe, kan inte
sätta ord på känslan man hade då man
flydde så fort man kände av den - ett knyck,
hinner inte med att känna om det
egentligen är bra eller dåligt, mycket av det
bra kan verka dåligt i början, mycket
av det som känns bra i början kan man tröttna
på snabbt eller lätt bli till det sämre

ingen allmän sanning

desto mer man tänker
desto närmare sanning kommer man
det är därför man blir deprimerad -
det finns inget som är sant

skåda från insida (ut)

för att en skådespelare ska spela andra roller bra
måste han/hon känna sig själv först -
en bra skådis är aldrig ensam (röster i sitt huvud)

snäcka över/under

speglar som speglar varandra
står mittemot och stirrar
in i sina inren, mellan
havets yta å botten

vem är jag nu? (blommaväxaupp)

det känns
som att det är dags
att låta allt gå, låta allt gå
inte stanna som barn, använda
medel som vissa andra
för att se yngre ut
men visst måste
man återvända
psykiskt för
att komma
framåt?
ska återupptäcka mig själv
fastnat i en tid, inte hängt med
därför jag blivit gråare -
börjat tyna bort, fått askans färg,
hyn blivit som tyget
för saccosäck - torrt och tunnt
kan lätt skäras upp
och innehållet vara som korn
vilka inte ha
några problem att komma
emellan
golvets springor och på
så sätt
försvinna bort, strypa
rot

30.12.10

-image-2

I am age
there is no date
I am as
old as I feel and
that is
really everything

days does not exist
everything's together
hand in hand,
no black hole

I am age
there is no frame
the whole
world is a painting
and the
pencil is the lake
of spirits

it's only time n' space -
days does just exist
in the sense
of light,
when there isn't night
and the mind is free
to flow without a wall to
have to make a crack
in to get by
inside

fall som om du vore medvetslös (vi omringa dig, ta emot, knuffa dig emellan oss) -image-1

jag är imitatör, men snälla-snälla!
döm inte, är ännu amatör på
det jag gör, håller på med

skapar bilder genom labyrinter som
ord är, gå genom varje helt, så
får de färg efter din vikt
och sorterar sedan ut
den fysiska och
psykiska, ser
vilken som
väger mest
tar fram din personlighet, gör
berättelsen till din, känner din takt
och ditt sätt att läsa på, formar
sedan för din kropp och din hjärna
samt gör en karaktär som du
med ens känner igen dig i
sugs in i pappret tunnt
som skinnet, alla
har vi lika nära
till hjärtat,
alla är vi
lika...

tungan rätt i munnen

jag har sex fingrar, är
sexsträngad
ingen är lik den andra
(olika tjocka)

jag har sex fingrar, med min penna inräknat -
den som gör något åt de andra fingrarnas puls -
de är stumma och kan inget göra med den -
gör något åt maten som i skolan slängs, tar
energin så den orkar ta del av all kunskap
som i sekunderna bränns - hinna med att fånga
innan det har dött - sekunderna innan döden är

då man lever som mest

pennans spets är min nagel, min nagel är
mitt plektrum - den som mer exakt
kan sätta ord på saker, ta mer
rena toner, sätter färg, silar
fram mest äkta guld -
sanning, kärlek
vad det än är
kommer det fram genom ett skrik som
får hyn att spricka upp och ta
bort gammal ytlighet

jag har sex fingrar, är
sexsträngad
ingen är lik den andra
(olika dna-strängar)

en näve är hela jag, men ett finger
är bara en del - för jag är flera,
det är väl vi alla? skulle kunna
dela upp dem i olika situationer, i
olika känslor, men det är så
mycket mer än till exempel
glädje, ilska och sorg - en färg har
inte bara en roll, för dem
spelar det ingen roll, då de
ändå inte vet vad de gör, så hur ska

jag veta vem jag är?
när jag är uppdelad
i sex och allt
ska vara jämnt, trots
att vissa trycker
mina nerver
ibland
det är inte lätt, det
ska jag säga dig!
här bär vi alla
burka, fastän vi inte
måste - som i
er värld, men det är
någonting med

det okända

mina fingeravtryck är bokstävernas karusell
en keno-remake - fast med bokstäver
istället för nummer - blandas
slumpvist, living on the edge (för hur ska
man annars kunna skapa något nytt
om man inte är först ute
och lägger plattor där det ännu inte finns
något fastland att bo och gå på...?)

bokstäverna är spår i snön
och jag är alltid på flykt
vill inte stanna för länge å
lära känna, vill lämna
lite till fantasin, inte veta
allting - då känns allt

så himla stelt

och jag blir en del av tiden
som var
och jag blir en staty som
omöjligen

kan hänga med

björn väckt (fyr verk er i)

himlen morrar, dess mage kurrar
kom på att den var hungrig,
nu när den blev väckt från sömnen,

märkte att världen inte var den sköna
och att det finns mycket att
göra innan den så ska bli och vara...

ljuset skapar den mörka skuggan

en konversation ska väl inte behöva innehålla några ord?
räcker det inte med att kroppen står för ogenomtänkta
uttryck - att språkdräkten inte är någon alls, står där
helt naken och visar allt - det skapar ju ramen -
tavlan som innehåll ska man inte behöva
oroa sig för - det är ju den andres sätt
att vara som avspeglar sig, utgör
samspel, går efter varandras
regler, lär sig av varandra
gör mål, punkterar däck
blandar andedräkt

face the truth

hans ögonlock slogs upp av en våg parfymlukt
likt håret på huvudet faller för vindens grupptryck,
varje strå skruvas som illaluktande disktrasor,
färgen ändras - matchar inte längre personen - kan
inte längre gömma sig i det höga gräset, blivit
avslöjad, måste börja tala sanning - de har makten
att avlyssna varje samtal då hans antenner som
ger alla signaler till omvärlden har lämnat över sig

hans ögonlock slogs upp av en våg parfymlukt
de var som en gammal dörr som knarrade när den
var menad att var tyst, då handen som tryckte
för att öppna tog det väldigt försiktigt - de var
kladdiga efter trånga tårkanaler, de hade sjunkit in
och lagrats i vinkällare genom djup sömn - hade
precis börjat att se bättre, hade precis börjat att se
det han ville se, börjat drunkna i sin allra vildaste
fantasi, i sin skönaste dröm när hans ögonlock
slogs upp av en våg parfymlukt, luften blev tätare
dörren i drömmen stängdes, springan av ljus
blev allt mindre - han föll och det fanns ingenting
han kunde greppa innan han nådde mark

hon satte sig bredvid honom i tågstationens väntrum på
bänken där hemlösa alkoholister brukade spendera sina nätter, men
bli utkörda på morgonen av parkeringsvakter - innan de
gick in i sin snusluktande bilar vars enda medpassagerare var en GPS,
som med stel och kylig stämma skulle skruva åt stämskruvarna för att
få det rätta ljudet - hitta den lättaste vägen till skattkistorna de var ute
efter, vilka de skulle tömma med hjälp av en nyckel - som de
skulle hålla med sina stelfrusna händer - skulle öppna luckan och få alla
mynt att åka rutschkana ner i en säck, vilket bli deras dagsverk -

"har du cigg?", sade hon rappt, väl märkt stressad,
som om hon flytt från någon, något
"... Jag? Nej, jag röker inte" sade den nyvakne
"Fan också" suckade hon uppgivet,
lutade sig bakåt och trummade med fötterna på
det smutsiga golvet, trumvirvel
utan slut - det fanns inget att sätta punkt på, de
grävde sig genom allt skit,
men hittade inget i närheten av skinande guld

han tittade upp på tidtabellen -
hade missat tåget
denna gång hade det inte varit
försenat
han tänkte: långt kvar tills nästa
går, jag kan lika
gärna börja prata med henne
kanske
tar mig dit jag vill snabbare -
man vet aldrig
med folk - eftersom de lever

ordets topp (sökte på genomskinlig)

spets - spetsar kvinnans kropp
gör det till en myt,
ger ett diffust intryck,
dimma som dröm,
får mig att gräva djupare än förr

blommönster
huden under är bra mark
då det växer så fritt å brett

bra näring i jord
under markyta - en själ som
brinner efter att bli upptäckt

____________________

( ställde mig på ordets topp,
vad som flest människor använder det till
vilken sida på gatan de oftast går på
för att få fram en betydelse

av ordet

närmast molnen - där det
regna som mest, blev genomblöt, då vi
består av vatten, å desto fler som
dör - desto fler tårar, desto

fler som är i samma rum - desto
fler svettdroppar rullar
nedför pannan )

livingdead

I feel nothing and that make
me fear everything

ta chansen och ta äpplena från trädet när du når dem

glöm allting som hänt
dra in mycket av nuets luft
i en inandning, andas
sedan ut, byt - sparka de
som arbetar för dig,
de ger dålig andedräkt, ett
yttre som inte ger ett
bra första intryck
utan två och
två plus
blir minus

ögon som falla på dig bländas,
vara likt ljuset i slutet
på tunneln - det vara så rent att
det blir smutsigt - de
som arbetar för dig putsat fönster
så mycket att andra se
allt å alla, utom du själv behöver
inte lära känna dig - men
du är genomskinlig och tom - så

sätt igång, flytta ut,
du är vuxen nu
klara dig själv innan
du krymper till
barn igen och aldrig
får chansen att
varken växa som
person eller i
längd

29.12.10

bästa bok jag läst (handflata)

hon tog hennes hand, öppnade min
fattade ett fast, men mjukt grepp
öppnade sig för mig, slog upp
första sidan, visade mig
stigar och träd, så stillsamt från nutid
att det var som en sagovärld -
hon sade att jag var den första som fick
känna och se - hade inte
vågat visa någon innan, men
att det nu kändes rätt, att det var
värt att satsa allt eller inget innan det
skulle vara försent
innan jag gått och vårt ögonblick
med en gnutta magi gjort på natur
skulle vara förbi...

actor

du har en lock vid ditt högra öra
ser ut som ett örhänge
och jag vill bara hoppa in, vara
som hamstern i hjulet,
springa av mig, börja spela in allt
du hör, för vad jag har
förstått är det annorlunda jämfört
med oss andra - du har
en lock vid ditt högra öra, ser ut
som ett avancerat örhänge,
så många varv att man
blir hypnotiserad -
håret är väl ändå
hjärncellernas
utsida? du
verkar
vara
underbart skruvad

du har lock för örat,
du är djup
ditt huvud är en gryta
jag undrar
vad det blir till middag

vet att en häxas krokiga
finger kommer
att locka in när det är
klart, göra en
ny version av Hans och
Greta, men inte
riktigt klar, för vi brinner
för varandra och
så ska det fortsätta att vara

eller hur, inte sant?

du visste

du visslar, får ljuden
att eka, finnas

kvar -
som den rosa himlen över gråa stan,
täcker hålen som skulle få allt att
bryta ihop om innehållet läckte ut på
en gång -

binder fast melodier,
skapar en hel
orkester med dina två
lungor, tar
det lugnt, tar allt som
det kommer

falsett faller ej, du är
sanning för

mig

du är pricken över i:t
spiken som
får tavlan att hänga på
väggen men
samtidigt får vara sig

själv

du visslar, får ljuden
att eka, finnas

kvar

du stickar en halsduk
som ska behålla värmen
likt en termos till
picknick - ska prata om
ett hett ämne som berör
oss båda lika mycket

om du ska tända tändsticka, låt den brinna ut, nå dina fingertoppar, få de riktiga ljusen att skina upp

hennes vänner? inte alltid så vänliga
hennes inre? ett krig som utspelar
sig utan mellanrum för andning
krig som värme, värme som
hat, hat som kärlek när
det värsta vänder,
blir så tungt att det slår
i backen och får
motsatsen att flyga upp
kanske så högt
att vingar börjar brinna
och göra så man
falla så tungt, då man är
så högt upp, att
man gräver sin egen grav

om man har allt, får man inget senare,
hon kan inte se framtiden, men framtiden kan se henne
hon gick för snabbt, brände sulorna tills
fötterna fick reda på tändernas riktiga färger vilka låg
gömda i väggen emellan, det nu gå nedåt

likt den akustiska basen lägger en brygga
för melodin som tappat energin
och behöver komma upp
ur den utdöda euforin
som efter tag börjar
att sluka all tid
komma igen, komma igen, möta ångesten
istället för att gå ifrån och tillåta den göra
en större spricka i vägen där däcket fastna
relativt lätt och då är det redan försent...

kontaktannons

jag skriver inte för att bli känd
då skulle jag göra något annat
jag skriver för att kunna hitta
mig själv å överleva resan, få
lite pengar så jag kan betala
notan av tankar jag tuggar
till små bitar å någon
dag hittar mandeln
så frågan kan få
ett svar, jag få
en dam vars
finger jag
trä på min hålighet å hon bli
mitt allt då jag inte hade
något alls innan -
äntligen klättrat uppför alla
taggar och kan då dansa
med lätta fötter
på alla mjuka blad som få
mer färg efter varje
beröring vi ta

holden (don't hold 'em, for chrissake)

jag kan ha hittat min röst,
men jag vet att jag inte hittat min plats
och om man inte hittat sin
plats syns man ej och desto längre det
tar blir man allt gråare

maten blir allt kallare desto längre
man väntar att börja äta
innan man har kommit på hur man
tuggar, hur man sväljer

när man tänker på saker dras de ifrån
och man blir mer isolerad
i den egna kroppen vars skafferi utan
världen utanför har ett innehåll
av dammråttor som raffat åt sig hårstrån
vilka är instrumentsträngar
från misslyckade sånger
sjungna och helst
glömda - men
någonting
som har
gjorts försvinner aldrig,
inte längre, kan
alltid spåras upp i detta
samhälle

jag kan ha hittat min röst,
men jag vet att jag inte hittat min plats
det känns mer smidigt att
finnas i luft, än att knuffa bort någon
överbord, ned i vattnet

men det kanske är vad som behövs
just nu känner jag mig som
flera, men man ska antagligen bara
vara en - alltså måste jag

radera

besluta mig för vem
som faller mig i smaken mest,
vilken jag skulle
kunna suga på så länge
utan ägget kläcktes
istället bara blev mjukare
så man skulle kunna forma kropp
och för en gång skull
känna att man hörde hemma

vill inte stanna på en plats
vill inte lyssna på samma sång
vill inte läsa samma ord
om och om
vill kunna skifta mellan
olika stilar, annars påminns jag
om alla rutiner jag måste
följa för att
min mage inte ska bli en
tyfon och nå upp till huvudet där
den kasta om precis allting
och jag måste
lära om för att förstå vart
jag är, vad jag är, vad jag håller
på med - men vad vet jag:
mästerverk
i form av filmer, böcker och
album måste man alltid se, läsa,
lyssna på två gånger för att
förstå själva

grejen

jag vill inte låta dum, men
jag tror jag är på smällen
hålet av ingeting expanderar
och suger in all materia
runtomkring, snart är det så
fullt att det, vad jag antar,
exploderar och blir ett

slags big bang för

individen

jag kan bara hoppas
här som jag

sitter

och väntar på något
som jag bara
kan känna i

luften

28.12.10

hon blåste bort likt orden skrivna på stranden i sanden

jag kan inte ta tag i vinden
men jag kan ta på dig
du är överens med din själv
så ditt inre och yttre
blir ett å hyn så slät å mjuk
att jag skulle kunna
missta den för en varm vind
en sommardag som
råkade komma den 1a april

motsatsen till bomber=fred? (vad vet jag, vad vet jag)

kan ni vara snälla å sluta smälla?
min hund blir paranoid

har aldrig förstått mig på fyrverkeri
de lyser upp himlen för en sekund
men riskerar att skicka upp själar som
bli stjärnor vilka lysa för alltid

jag som älskar abstrakt måleri
kan inte förstå nöjet

med att tända på tuber för att få dem
att fara iväg å explodera - när ska
de förstå att himlen är för fuktig, gör
så att färgen inte stannar?

när ska de förstå att dumma frågor
får dumma svar, även om de

kanske är så dumma i huvudet att de
inte begriper, utan bara tycker om

eller så är det jag, eller
så är det jag,

för det som är kortare än ett ögonblick
fastnar inte i minnet å gör inget av gott -

men jag begär bara en sak,
bara en sak -

kan ni inte vänta några dagar
å endast göra det när man 'ska'?
det är ju inte så många dagar kvar...

vad som ger och vad som tar (jagvarlat)

den stund jag alltid tyckt
varit den värsta
har visat sig vara den bästa
och den som jag
trott varit den främsta, har
varit den sämsta

stundens hetta

blir alltid deprimerad
när jag läser mina egna

tycker att de är så dåliga

att jag undrar vad jag tog
när jag skrev dem å log

samtidigt - varför ska jag
bry mig, när det endast är

skriva jag vill, sedan hur
det blir, ska väl inte

betyda någonting?

då jag uppfyllt min önskan
efter den fösta meningen

... prata på

strängar min mage med spagetti,
vill mjuka upp rösten som
annars är så hes, vill få den att låta
som en slapp bas utan några
problem - det verkar som man inte
behöver koncentrera sig på
vad man säger eller hur högt man
talar då, utan bara kan ...

på verk a

jag vill bo i ett land utan fastland
inte fastna, utan komma framåt
följa med de olika säsongerna
inte stanna kvar i vintern å
bli utfryst av det som så
färgglatt växer, utan
vara en del av den
osynliga ström som egentligen
inte är god, utan av rykte
trycker, tvingar - men den då gå
ifrån å tillåta mig att vara
mig, med egen vilja å eget tycke
forma å samtidigt få vara
en del i det hela

oups n düwnsi

allting som lever har sin gång
medan det döda sjunger på
samma sång om och om
hittat perfekta läget
en ö mitt i havet
med olika bär,
olika frukter
aldrig kunna tröttna som man
i livet så lätt kunde göra -
nu kan varken skiva eller öron
slitas ut av samma melodi

ibland är vi uppe å ibland nere
det tar sin tid att ställa in nivå
på snurrstol
som senare snurra ut i rymden
å göra oss trygga för mörkret...

ibland är vi uppe å ibland nere
måste trycka på alla knappar
för att se vad
som händer, måste sova på alla
kuddar så de blir mjuka, aktiva

27.12.10

ut till sjöss, överge klump

lätta ankar, vi har stannat här för länge
börjar låta som ankor i mänskliga öron -
säger samma saker, bara tjatar - om
skivan med hack fortsätter att spelas,
blir bara hacket djupare å vi kommer
ingenstans, utan blir endast mer osynliga
för varann - glömmer bort känslorna vi
annars känner när vi inte tar
tabletterna som ska reda ut allt

när vi skulle lätta på hjärtat,
sjönk vi in mer i oss själva,
så lätta ankar innan vi tappar
synen för världen som har
lite av varje

dra upp ankaret, hissa upp flaggan -
vit - ja, vi ger upp - avdunstar
det översta lagret av själen har stelnat
likt gräddsås som bara står -
flaggan är ett papper, ett tyg, redo att
färgas av sinnesstämning å
natur som komma när regnet faller
ner och rör om, vänder på
stek - de onda går över till de goda...

lätta ankar, alla fiskar vet nu vilka vi är å vad vi vill
dags att röra på sig, låta vinden göra seglet till
en gammal mans tjocka magen som liknar
en skattkista, låt seglet ta tag i pappret
och få orden att börja leva igen -
nog ska vi göra någon nytta
när vi kan få kretsloppets
däck att snurra så lätt

spräck skal le

tro mig inte, trotsa mig
tro mig inte, trotsa mig

gör motstånd, tänk
igenom vad det
egentligen är som
jag säger
ta allt bokstavligt
ta inget med
dina egna händer -
du kan
misstänkas för mord
fastän du egentligen
försökte rädda

inget kan vara sant
förrän du har
gått igenom varje källa,
tryckt på varje nerv,
gått förbi varje punkt å
äntligen hittat
en mening som dock

inte går att skriva ned,
men som finns -
vilket är allt som betyder

inget kan vara sant
utanför din
nationalpark där de
äter djuren de har
inom sig utan att det
enligt dem
känns ett jävla dugg -

vart går deras smärtgräns?

tro inte mig förrän du har
ställt mig mot kant
skrikit så ilsket att saliv
landat mitt i mitt
ansikte, droppar likt frö
smällt in, lagt ägg
som senare kläckts och
skapat liv, blivit mer

mångsidig
ta lite av allt
byggd din
egen person
testa andras gränser
hyvla deras hy
för att se deras riktiga
jag - först när
du kan se
deras sanna
ögon kan
du spegla dina

kan inte både njuta och tänka

världen av människor gjord visar sitt riktiga ansikte -
insnöad, efterbliven, hinner inte utvecklas med naturen
tänker inte på konsekvenser förrän det är verklighet

synen är klar genom ett nålsöga

allt jag gillar är en nål i en höstack
i min vardag, en sladd till en förstärkare -
jag är elgitarren som inte kan få ut
några rena toner, fokuserar alltid på fel
saker, trycker på fel knappar, mitt
utseende ser ut som en varningsskylt ute
på landsbygden, varnar för vildsvin,
kan klanta till det, dra med andra ner i
skiten, ta ifrån den värdefulla tiden -
sekunderna är deras osynliga vänner,
utan dem är de ensamma, vilket gör
dem magra - de har inte hittat sig själva,
ser ut som stickor som inte går att
tända

allt jag gillar är en nål i en höstack
i min vardag, jag undrar:
"vad ska jag med den till om jag inte
har någon tråd att bilda
kokong med, så jag kan sova och låta
sömnen utveckla mina
vingar?"

allt jag gillar är en nål i en höstack
i min vardag, jag undrar:
"vad ska jag med den till om det inte
finns någon jag kan sticka
hål i och suga i mig blodet vilket jag
få kraft över min vanliga
förmåga genom?

macka utan smör, kaffe utan mjölk

aldrig kompromissa, aldrig gå en medelväg
aldrig pruta, aldrig smöra - vad
tjänar det till, vad skulle det göra för nytta?
om jag ska göra något så ska jag
göra det helhjärtat, annars kan jag lika gärna
dö, om jag inte arbetar, gör något
som får mig att utvecklas kan moder jord lika
gärna ta ner mig under jord direkt
och multna till mark som ge plats till annat
som faktiskt växa och få färg på
sina blad som peka ut rätt väg till luft, inte få
något att torka ut, utan röra om
och göra så värmen blir jämn, alldeles lagom
så man får ut allt man känner,
från både in-och utsida, tänker bort vägg
huden bli mjukare, men snälla -
möt mig inte halvvägs, då tappar jag min rytm

26.12.10

jag syr in dig (utan att du vet om)

mina ögon är öglor, dit de riktas, det de ser
vara trådar som dras in och bilda ett
garnnystan i huvudet redo att användas till
virkning eller stickning av kläder -
hitta sitt väder, där man trivs bäst, smälter
in, glömmer bort sin kropp, blir
ett

virkning som att trampa fel,
vricka foten, gå där
man inte får, men inte ge upp

stickning som inte ha någon
stil, bära plagg vars
färger skär sig, uppföra sig

på ett sätt som inte är vanligt,
tänja på gränser

livet är en hårfin linje, linjal som ibland kan
böja sig under vattenytan och ta allt hopp,
men efter en stund släppa och kasta upp -
det kan svänga hastigt och det är dessa
svängar man lär sig allt avgörande av

mina ögon är ödlor, har fjäll likt fiskar,
men är ändock torra - är djupa
och har alla svaren - fjäll som takplattor,
fåglar bor under ögonlocken,
skickar signaler - gör mig medveten om
målet - vad jag vill ha i magen
vilka lukter, vilka smaker jag vill förstöra
och bygga upp igen, få dem på
mitt sätt - gå in för att komma ut, förstå
hur jag som person är uppbyggd -
mina ögon är ödlor, skiftar färg beroende
på hur jag känner mig, hur ljuset
och temperaturen är runtomkring, bäddar
om mig, får mig trygg, gör inget
om någon attackerar mig - kan offra min
svans - är ändå så självsäker att
jag kan balansera på tråden utan den ...

marmelad i min smak

var ute med hunden nyss
var så illa tvungen -

hade ont i huvudet och
hade därav ingen lust

när vi kom ut möttes vi
av en temperatur

som var varmare än vad
jag väntat mig -

kan bero på att det var
helt stilla och tyst

och vi inga vindar mötte

kände nästintill direkt att
det var vad jag behövde

lyfte huvudet högt medan
vi lugnt gick på den
snötäckta vägen
granskade den lila himlen,
avslappnat låg den
och lät vår sorg
jäsa så glädjen skulle bli
större när skyn ändrade
kulör och bjöd in solen

luften var frisk, det är
underligt att
den kyliga luften som
fått allt att dö
har mest hopp att ge

den visade mig sin
medkänsla
fick mig att tänka
på sommaren som
helvete där
allt skamlöst blandas

tvingar andra att gifta
sig, äta mat
tills deras kläder inte
längre passar

min värk började släppa
och jag tackade
samtidigt som första
tecknet på liv
uppenbarade sig i form
av en bil med förare i,
motorn brummade mjukt
och däcken
flöt graciöst på moln,
asfalten under
hade inget annat än minnen

att bjuda på,
bromsar som tagit i,
skrivit en fortsättning
på stadsliv

kände för en stund att jag inte
längre tillhörde tid

och jag log
när jag åter gick
inåt igen...

inte lika bra (som jag trodde)

känns som att jag inte är hel
att jag hela tiden
förändras
för när jag tittar tillbaka på
något jag har gjort
känns det
som att det är någons annans
verk och jag kan se
från annan
vinkel
upptäcka brister - om jag nu
har sprickor fast inte vet om
vems sång sjunger jag då på?

love is a one letter word (speechless)

I'm gonna write a letter
with just one letter

and it will tell you about
everything you need

to know, at least its what
I hope, if you're smart

enough to understand that
something will grow

if you open your heart
and take it inside

hur lång tid kommer det att ta innan jag är värdig att bära en skelettpyjamas?

min penna är trumpeten jag alltid velat spela
men aldrig fått något ljud från
aldrig lärt mig skrika eller sjunga från magen
kan inte få ut en ren ton

min penna är trumpeten som står i skyltfönstret
synlig, men ack så lång ifrån
tar tvärstopp när jag något ska göra, för mycket
saliv i tunneln av ljus

ljudet blir det motsatta - påminner inte om glädje,
inte om mod, står där påpälsad
inte vågat visa en bit hud, desto längre man väntar,
desto mer blir det en del

raderna jag skriver på, ett pianos tangentskärp
för varje ord som trampar snett
sätts en nit fast, gör det allt stelare, ögonen blir
bundna till pappret, får mindre

utrymme att lägga in eget då de gång på gång
bevisar att de inte kan kontrollera
vad de faller på och så länge stannar att fokus
går ut och själen försvinner från kropp,

gå närmare bytet, innanför, åter något att
gömma sig bakom - jag är fisken
som medvetet och frivilligt äter masken -
vill vara någon annan, ta in

andra vinklar, samtidigt som jag vet att det
är bäst att inte ta allt på en gång,
annars blir det kaos av kryddor, får en bara
att hosta, likt en gäspning

eller suck - blåser bort allt på en ynka sekund

25.12.10

I hear the waves a-coming

another good bye to another good friend
he never bored me out, I took the punches for him
but he did send his last request and gone
into the fire by himself, never seen him since then
I think the reason that we never had a
fight made him so whole and full that his shell burst

täcker mina hål (utan andras plåster)

om man inte gör något
till sitt eget
är man ingen konstnär,
ingen artist
måste vara beredd på
att bli ensam
när man går sin egen
väg som också är det enda
alternativet när man
tänker efter med hjärtats
slag, under marken
utgör jordbävning, blinka
och se en ny värld...

gå i mina bokstäver (utan stavar)

livet mitt den dikt
jag dag och natt
skriver på -
om jag bara skulle
kunna uttala alla
ord som den
innehåller
så skulle jag kunna
njuta av den fullt ut

men också dö av svält
då jag inget av det
negativa skulle känna
och allt av mitt intresse
redan ha upptäckt -
så det må vara bra att

jag nu ordentligt tuggar
innan jag sväljer
hindrar hinder att
uppkomma mitt i vägen
utgöra en otakt, få
bilen min att
svänga bortom tiden...

sudda (gör plats)

ladda pistolen och tryck av
ladda pistolen och tryck av
det är vad jag har förstått

håll tändaren och tryck av
håll tändaren och tryck av
ta ett bloss, för bort andar

vet att du behöver tillfällen
att smita ifrån,
genom hål i golv, ställa
plankor på sin
plats så ingen kan följa spår

utan migsjälvharjag inget

om jag inte hade haft friheten
att välja själv angående allting,
men främst vad och hur jag ville
göra med mitt universum, så
att säga undersöka vart liv finns
så skulle jag begå självmord
det var inte bättre förr
åtminstone inte i de
områden jag går
omkring i - skulle antagligen bli
nästintill tvingad att bli läkare
eller liknande - men vad som läker
bäst för mig är
vad jag gillar mest,
vad ska jag säga, jag
är inte egoistisk, men i
sådana tillfällen skulle jag
skita fullständigt i familjen om de
skulle vilja strypa mitt inre
för utan inre av personliga färger
har man bara skinnet, fast fryser
trots det inte, då man blivit cynisk
och ytlig av att ständigt leva
i den mänskliga vintern - vit å kylig

låt ingen luta på stol i ditt hus

bakgrund till hur verk uppstår
bör inte kännas till

då allt stoft i rymden dras
mot varandra å
bilda en planet - inte längre
vara fritt

då hemmet i skog få väggar
runtom sig - inte
längre kunna komma ut, se
ut som en

knapp ovanifrån sett -
någon trycka, spola ner all
personlig fantasi,
kreativitet -

mening på liv måste
ha varje bokstav formad av
varje individs
motsatta

hand - om hjälp från annat
håll - med främsta
hand inräknat - förekommer,
gäller det inte

för man går utanför fel ram -
ingen kan vara dig bättre än
vad du själv kan

24.12.10

jag må vara tråkig, men... (det var inte jag som bestämde hur jag skulle vara, vad jag skulle gilla)

inte trött, men uttråkad
kan inte för att
mitt hjärta har ruttnat å
inte längre är moget
för dessa tillställningar

verkar dock inte ha
något med ålder att göra,
för de äldre skrattar,
trots att skämten är så
gräsligt dåliga att
jag får allergiattacker

känner att jag ställs
mot väggen å måste fokusera
när jag andas, se vad jag
tar in då det finns risk att det
innehåller nötter -

himlakroppar mitt i
gatan, stoppa flyt, själen
snubbla över skosnöre,
falla bak, ut ur kropp, stanna
till för att åter knyta
skosnöre, hamnar efter -
tvingas sedan trycka
kroppen fram, upp, likt sten
uppför backe -

er högtid, min lågtid
jag kräver frihet,
distans, paus
i föreställning-få
chansen att gå ut å ta

frisk luft, blanda ut,
annars blir det som cement
å jag en varningsskylt

de frågar: ska vi ta en bild? -
det är endast de som
lever på gamla meriter som
behöver minne för
ingenting
vad ska de
med bilder som alla
ser likadana ut, å därtill är
på meningslösa ting?
samt är uppgjorda å därav

mister möjlig magi
som skulle
kunna ge ett djup

de måste få med alla
detaljer, annars tappar
de greppet om sitt liv

för tungt (går hål i botten på påse)

axlarna
galge
allt i kroppen
rinner ner
skinnet hålls
uppe
göras ren
torka, finnas
till hands
när någon
annan
behöver en
extra
vägg

ingen kontakt

trodde att han skulle
kunna prata mer
när han hade sett mer
men det blev
tvärtom, fick reda på
sådant han inte
ville veta något om å
gick därför
in i sig själv då det var
den enda plats
han kunde känna sitt
jag - kunde
inte längre relatera till
sin barndom -
där å med de han växt
upp, fick
bara känslan av att han
krympte till den
storlek han varit i när
han lämnat
å att inget av det han
gjort betytt något,
att ingenting gick att
förändra -
precis som att tiden
ignorerar, eller
bara står stilla, inte
når innanför bubblan

bara morgon

det är inte julafton än
ännu morgon
kan göra vad jag vill
behöver inte
sitta å svettas vid ett
bord med så
mycket mat att man
inte kan ha
en armbåge på för att
låta huvudet
vila då det tar in så
mycket ljud
från alla olika håll å
bara blir allt tyngre

det är bara morgon,
kan sitta och
lyssna på sköra toner
samtidigt som
ögonen faller i mjuka
snödrivor

ubåten fara mitt där
rysningar tar
sin början, repa lack
få sitt öde nedskrivet
följa månen
som över vattenytan
skiner

__________________

det är inte julafton än
ännu morgon för mig
eftermiddag för andra
men då mina dagar är

lagda senare på schemat
så är det fortfarande
arbetsdag och vilken tur,
för det är vad jag vill
även om 'arbete' inte är
ett ord som för med
sig en positiv klang så ger
det mig frihet då jag
fått rättigheten att få välja

själv - både vad jag
ska göra å hur länge
om dagarna jag ska
syssla med just det

å om det är största intresset
så kan man göra det
hur länge som helst
då det är vad man lever för
om man inte får kan
man lika gärna dö, då
man ändå känner sig som så,
fast med medvetenhet,
att blodet behöver en
knuff för att komma igång igen

granska, känn in

konversation, den förlorade konsten
det handlar inte om att prata på
utan ta pauser, lägga märke till den
andra kroppen och dess språk
under tystheten

23.12.10

I don't need to stand (to be able to dance)

you're keeping me sane
while the world is insane
the picture got a bad frame
but it's the picture that matters

you make me tame
while the world is frighten me
the music is bad recorded
but it sounds like birds singing
and melt the snow outside

a tape like an old analog camera
crackly, make the ice turn
to water,free to flow -
no longer a body, just a soul
no longer any rent to pay,
open to go wherever the will say

jobbapå dinasvagheter

var neutral i början
det finns inget höger och
vänster, om det fanns
skulle jag skaka hand med
vänster, vilket skulle
betyda att första intrycket
inte skulle vara det
bästa - ska vara lika för
alla - annars skulle
de överhuvudet taget inte
känna pulsen...

om man går medan
man blundar,
märker man snabbast
vad man bäst
gillar

skäms inte om det inte
är som du trodde -
det blir bara värre om
man försöker
motarbeta

som att befinna sig
mellan dröm
och verklighet, en

film som som lider av flimmer
frånvarande från stunden

de var svartsjuka/han ignorerade genom att leva svart (ta lätt på saken)

han rökte, fick liv i hans suckar,
synliga, inte en del av luft
ville framhäva att han var uttråkad
att de skulle ge honom ett
riktigt jobb

för om han skulle få det skulle han
på riktigt kunna visa vad
han kunde, då han - när det inte var
på riktigt - inte kunde göra
det helhjärtat

han rökte, inget speciellt, men dock
föraktat av andra i den tid
han levde i, det gjorde honom lugn
sjönk in i molnen, kunde
leva ut sina

drömmar - allt av något gav honom
kontroll, allt av något gav
honom sitt jag utan någon som helst
ansträngning

vänta inte, jäkta inte
gå varken mjukt eller tungt -
tänk inte så blir det
högst sannolikt mest perfekt

kära nån (slakt framför mina ögon)

svensk film, så pinsamt dåligt
och stelt att man märker att
det inte kan vara på riktigt -

när det är meningen att
det ska vara drama känns det
som komedi, att man kan
misslyckas så? man
märker ju dock att de är
utbildade då de inte börjar att
skratta mitt i, men sedan
vet man inte hur många
tagningar de faktiskt
tvingats göra för
att bara lyckas
att hålla
minen

att det sedan är gjort för
pengars skull förstår
man direkt, och det är
bara synd - att vi
inte kan av vilja göra
något mer, något fint -
ett bevis på att pengar inte

gör bättre konst på
något sätt
(som vi egentligen
redan vet)

fel gränser att gå över (tillbaka)

varför skulle man vilja ha evigt liv?
hur skulle man kunna stå ut,
hur skulle man inte tröttna? skulle
märka livets brister om man
gjorde allt det har att erbjuda två
gånger om, det okända är vad
som gör det vackert, om någonting

varför skulle man vilja vara evigt ung?
det är som att ta död på sig själv
men fortfarande kunna röra på sig -
när det är meningen att tiden
gått och man ska till nästa nivå, står
man kvar, då man gjort ingrepp
så man ser yngre ut och därför misstas

(som man önskar - men trots att
man ser yngre ut, hänger man
med vad som händer inom
den yngre generationen?)

att stoppa utveckling är att sätta
stopp för kretslopp och
kretslopp gör så allt lever och dör
i en rättvis takt, men om
man stoppar utveckling, växer
klyftor ifrån varandra och
tillslut är det några som aldrig dör,
medan andra dör direkt -

att stanna är att inte leva
trots att du sitter cirkulerar blodet
men då det alltid samma
för de som vägrar - återanvänder de
aldrig - efter ett tag stelnar

vädra (annars evigt isolerad)

desto mindre medicin man tar
desto bättre verkar det
men då känns också döden mer
om man inte är redo att offra sitt
liv, förstöra kroppen likt
man river papper - för det är inte
så ofta man klarar sig på
det allra första utkastet - kan man
inte förstå sig på livet, bör ta bort
alla pusselbitar då det
först och främst inte var en själv
som satte dit dem och
sedan, om de är rätt, se om man
klarar av att sätta alla på plats igen

måste uppleva den mörka sidan
för att upptäcka ljuset
låta det borra igenom skalet,
dra ut å färga bladen
blinda, göra så man ser längre

riv allt för att få någon som helst skillnad

tänker tankar för att tanka mitt hjärta med nya idéer och mål,
de är motsatser, så jag tror att det kan gå då de fylla varje hål,

men jag kommer aldrig till någon slutsats - trots att det är det
enda jag satsar på - utan stannar alltid kvar på marken - verkar
inte finnas några gränser, något stup där jag kan hoppa utför

lyckas aldrig komma under eller över, stannar alltid kvar på
marken så platt - de spelar samma platta för att få mig irriterad
och tappa kontroll, men inte är jag så dum, utan försöker

ignorera samtidigt som jag hoppas att den snart får ett hack så jag
kan få en springa att springa emellan för att komma bort, ett hack
som en grop på den släta jorden, där jag kan hoppa i, agera frö,

vänta tills mitt hjärtas batteri åter fyllts av kämparglöd som starta
branden av blodets känsla och puls, anlägga ny gata med nya hus

om du har skrapat på ytan kan du lika gärna börja gräva

om man går innanför ordet, säger
ordet som man menar, utan att nämna det -
och istället förklara dess innebörd, kommer
man närmare dess betydelse...

det kan ta längre tid, men
det är det värt
i slutändan vinner ingen på
att ta genväg

we are witnesses

they call him sweet and kind
but I know he ain't always like that

you guys wonder how, yeah
that's right - i'm not god, but then
who is? "he" doesn't exist

we better just believe in what
we see with our own eyes, don't let
them play some tricks on you

all they want is money for power
stand on the top of the
mountain, control the weather,
you might say: "what?"

they call him sweet and kind
but I know he ain't always like that

because everyone fuck around,
whatever it's literally,with words or
looks or whatever you like
everyone have something to do with
some other, we can never
be alone, so that got to be a proof that
everyone has a little evil inside of

them, right?
(it's a hell of a disease,
if you didn't know)

I don't know my math

"get a life" she said
after I had tell her how to
speak correct and
which other song the song
she listened to was
like, "can't I just enjoy it?"

"get a life" she said
but, hey wait, if I have found
out that life is some
kind of meaningless, how shall
I do to get over it and
be able to start all over again?

to live is to just be, to be
where time is and develop with it
I got life, I really have, but
she maybe think that I should do
something of value with it

precazaz

min pupill som en fisk på land
hela kroppen förminskas och
förstoras drastiskt var sekund

som om man skulle ta andetag
men inte få grepp om luft
utan luften vara som en kal vägg
där man bara kan ta in dess lukt
av absolut ingenting alls
befinna sig i skärseld, mellan allt

i landet lagom där inget är rätt
eller fel och därför står stilla
plågas av hur långsamt tiden går

mina ögon blå, is runtom pupillen
som är likt alcatraz, inte kunna
ta sig därifrån, allt jag ser fastnar
och snart får jag inte plats med
syre i min kropp, sjunker till bott

om det vore så enkelt

det är ju så att varje ord måste betyda något
och därför borde det vara en omöjlighet att kunna
skapa en berättelse utan betydelse, eller hur?

att dö tidigare

jobbade dag och natt
få allt gjort, sopa undan,
så han lättare skulle kunna
slappna av till fullo när
stunden var inne... -

om han inget skulle gjort,
skulle han enklare ha fallit
in, ner i sina mörka tankar

och känt att
det inte var någon idé

22.12.10

höjdpunkt

de vykort som jag nu skicka till dig -

genom att öppna postlådans lucka
med vänstra handen och
föra korten innanför, för att sedan
släppa - så de falla likt den
rena droppen mot den smutsiga vägen,
gå från tjock till utdragen,
få vikten mer jämn på båda sidor -
med högra - som jag tidigare
hade de innanför kavaj nära mitt hjärta,
vänja sig, känna sig hemma -

är skivor som skivor kött menat,
istället för att raka ben som så många
verkar göra nuförtiden, beslutade
jag mig tidigare att hyvla alltsammans
gå in helhjärtat i striden om vad
som är det rätta - går det att tänka på
konsekvenser när det enda man
kan göra är att leva i nuet?

allt endast vara det som leva -
alltså endast det som precis lagt sig
försvinna - den lukt som brett
huden och därav färgat, den stämning
som skruvat de fina hårstråna
och bestämt hur länge man ska leva för
denna dag krympt till sekunden

under är det dött
inte ska du få bära på
något som inte är
aktuellt
något som inte är
nytt och
inte kan ta din
hand, hjälpa dig att
ta steg fram -

utan rörelse springer
allt förbi, åldras fortare
då man får mer tid
till att granska
samma vy,
ensamheten tär
på så sätt att man inte
får ta del av andra, utan
har bara sina egna
tankar att
samtala
med

därför har jag skurit en bit
från min hy, jag kallar det vykort
fastän jag inget har skrivit

vill inte låta tråkig, men
jag tror att det säger sig självt,
ungefär som kort vikta
på mitten, vars mening är att
man ska öppna upp -
innanför dörr människor stå
med tårta och paket
bland ballonger, hurra - ljud
strömma ut i form
av musik - det osynliga museet
ger den största upplevelsen

de vykort som jag nu skicka till dig
är fotografier, plåster för
ögonen när de är trötta men du inte
vill sova, kan blicka tillbaka,
redigera tills du är nöjd med bilden
som egentligen inte längre
dig kommer att tillhöra, sista råden
sonen av sin mor får höra
innan han stiger på tåget för resan
runt jorden, likt de vykort
som jag nu skicka till dig - som skivor
jag spelat, stolarna jag suttit
stilla på, men ändock snurrat på stället,
borrat sig ner i stunden, gått
ner i kontrollrummet, lärt mig att hitta
och kunna spela en sång som

jag sedan dess kunnat kalla min,
ger nu bort den till dig för att se
om versen passar med refräng

lets not think of work

and he said what he
felt

to the girl,
because
sh
e
asked him to

"when I am alone I think
of you but when I
am with you I just want
to go home,

it is like illness - when I'm
ill I can do the things
I want, don't have to do
anything

and when you don't have
to, you're feeling

so free, can do it anyway"

he FELL in love, you can tell

he tried to kiss her
but she said: "none of that sir"
and turned away

we are the dead

"believer is to be a living being"
"well, then I'm dead, I guess"
"yeah, me too, such a shame..."

21.12.10

the ring (call-all you up/tighten)

these days I. Am. wasting my. Time.
got to stop breaking down
and instead build a house, a home
'cause cold winds are coming
and I just can't stand the tone every
eye have in its silence when they
are set at me, oh, I got to take a warm
shower, find my heart, wake it up
get them off, the ones that took over
my farm
do you understand?
well, I don't care - to be honest -
I'm just doing
this
for my own
good
so let me be alone,
it's a lot easier to find the hole
when you just
have two hands to hold

bildförhål, degåpå

att rimma är som
matematik med känsla,
man plussar på likt

pussar blir till kyssar
vindar från annan nation
signaler från satelliter

meddelar hur vädret är

eller bryter ned,
sammanfattar snabbt för
att komma fram

till sak, dagens nyhet

få en klang som
slår igenom å är lätt
att komma ihåg,

ett högt pris är mer
spännande för en
tidning att skriva om

men det är de små
tingen som lägger grunden,
är trappstegen upp

till toppen, vi behöver den
perfekta formeln för att
låta dem få uppmärksamheten

delapåer-(hittasnabbare)

handlar inte om
vart du kommer från,
utan var du är nu

annars vore du
kvar i din mors mage
men det kanske

stämmer in på dig

ingen är exakt likadan [och-inte-ska-man-anpassa-sig] (låt mig flytta på teven så jag ser bättre)

om man inte kan dansa
ti-ti-till musiken
kan man inte lägga över
eget mönster å
klippa ut, dela med sig av
remix, utan är
strikt styrt, bryter hand
för minsta vink,
vinkeln för sol blir rak -
borrar ett hål,
pålning, utgör grillspett
snurrar snabbt
spolar förbi, ökar livets
fart gånger tio

om man inte får gå vart
å hur man vill,
vad är det då för luft
man får andas?
världen förminskas, sitta
inne i en cell, vara
utan dag å natt, inte vara
bunden till, men
samtidigt inte hitta sin egen
rytm då någon står
på en ådra - man kan inte
få allt - utan om man
vill ta bort något måste man
lägga till något annat -

det är livet och
det är lustigt, får vi inte
bestämma själva
hur vi vill leva så länge vi
inte skadar andra?

avgörande knuffen [in]

vattnets lukt, en rädslas ormtunga
delad i slutet, det sista steget
utför stupet - ska man
våga eller ej? stannar till,
ångrar sig, återgår till vardagen
som man upplevt allt för
många gånger för att
kunna lägga märke
till dess säregna
ting, som gör
den till vad
den är...
desto längre man är tillsammans
desto mer lägger sig det
nyfikna, accepterar
läget, känner att man vet,
men glömmer bort varför man är
kär

clockspot -:+

han betraktade tavlan i två sekunder
var det inte i hans trakter den hängde?
-
ett lik fäst i
lyktstolpe gav honom inga känslor
för det var ingen han kände,
det var ingen överhuvudtaget, inte
längre...
-
var den vid de rika hemmen? där han
inte känner att han hör hemma, utan tycker att
alla toner som kom därifrån är felstämda - skär
sig med rötterna under vägen - under
leendet med blekta tänder finns tårarna som
kommer dränka Nederländerna när de väl släpps
och bildar stora floder säkra på målet

... han betraktade tavlan i två sekunder
vad var det som han inte fann av intresse?
var den för vanlig eller för långt ifrån hans
område, kanske till och med både och?

hade aldrig varit vanlig, föll sig inte naturligt,
hade aldrig heller haft viljan att vara,
aldrig kunnat stå på jorden då
den bara av vanliga var skapad
föll sig inte naturligt,alltid ett steg före,
tillhör rymden, svävar omkring i sina synder -

dyker längre in i mörkret,
att försöka skapa något som
uppenbarar sig för ögat är
inget som lockar - det skulle
fungera om han stannade
till och stirrade riktigt länge,
men det är inte så det ska vara,

ett mästerverk ska vara likt en dammsugare som
suger upp alla stjärnor på natthimlen, blir en
stor sol av olika nationaliteter, exploderar
och fyrverkerier breder ut sig likt en

bråkstake till pojke tar den snälla flickans teckning
och knögglar ihop, slänger i papperskorg,
som hon sedan tar upp igen, rätar,
sträcker ut, blir som ett

aluminiumpapper - ljus reflektera åt olika håll
täcka varje hål som uppstod när ögonen
började att endast användas rakt fram
__________________________________

hon tittade på tavlan i en timme,
ögonen borrade -
sprang runt planen, klatschade
alla händer som tillhörde
de som hade sin plats raden
närmast - tills de
nådde duken, hon dukade upp
med tallrikar från sitt egna
kök, med mat som hon lagat själv
och under timmen
färdigställts i ugn, för att återfå
känslan av ungdom - en
tidsmaskin tillbaka - vara nyfödd,
varm om hela hjärtat
så full, men utan sprickor, rynkor

olika synpunkter, hon siktade på ett huvud,
medan han mot ett träd -
han visste att han inte kunde klättra upp, men
det var inte heller meningen -
det skulle inte vara värt - snarare dra till
rötterna så de åter kunde
komma i rätt bana, få ett flöde, samarbeta
med grenarna, fingrarna
passa perfekt i deras motsatsers mellanrum -

medan hon med lätthet skulle kunna ta sig in
i huvudets ägare och dess tankar bara
genom att synas framför, befinna sig i fältet
skotten korsade för att nå sitt mål -
satsa livet för att leva mer - första draget lyder:
"all (or) in.", allt eller inget, inte sova
då förlorar man fingret som stadigt kan sätta punkt,
inte skaka, utan reagera lugnt när tunga
beslut ska fattas men inte är förstådda av andra ...

20.12.10

var jag född pessimistisk? (med vågor å vind)

när jag sover
är som en båt som
gått in mot strand

gungar sida
till sida, men vänder
aldrig blad, läser med

slutna ögon
sandkornen utgör
blindskrift, men det

finns så många
å man kan vrida å vända
i all oändlighet, lätt att

glömma att man
redan varit där å avläst
att man tillslut tro att

man blivit rånad
å börjar leta efter bevis
på vem det kan vara...

kanendastkännaettmvg ommanfåttettig

hörni, kom igen! ge
mig lite kritik, kasta lite skit!
hur ska jag annars kunna bli ren?
för nu är jag inte fin såsom ni säger,
glänser bara för oerfarenheten
en babyhy till tankar - enda
jag har är fantasi å...

den väcker inget, endast släcker
kommer inifrån - drar mig till sig,
gör så att jag inte kommer
någonstans, står stilla å ni
fortsätter att bre på lager på lager
tills jag inget känner, tills breven
inte kan komma igenom
dörrinkastet - för smalt -

ingen vinner något på det,

så kom igen, gör motstånd!
om vi pressar mot varandra, så
kan vi ramla in i varandra

låt mig gå på rosors taggar
istället för deras blad - hur ska
jag annars ta mig bortom

medelklassens i-landsproblem
som i slutändan inte betyder
ett dugg utan bara är en plugg,
i en vägg, som lossnar en dag -

åh-jag vill göra något av betydelse -
för varför är jag annars här
om jag inget som för mig är viktigt
gör? ... kan ni svara på det?

låt mig leva rappt
som flera hack
det utdragna
ihoptryckt -
inte längre blandat
med andra eller
dränkt i vatten,
utan alla färger fasta
står för sin sak
bara att gå å
ta då man
vet vad
man
får

jag vill känna
det är först när jag
blivit blåslagen som
jag ska kunna tända
andra själar

låt mig störta nu
å fortsätt sedan med
jämna mellanrum

innan solen tar
saken i egna händer å
visar hur man

gör på riktigt -

får mig att försvinna

för alltid

19.12.10

lever den?

är petig, är därför jag har smutsiga händer
verkar som fingertoppar smälter
men det är endast fett
är petig, äter av varenda maträtt i buffén
kan verkligen inte låta bli, vill ta
in varenda smak, måla
upp en abstrakt målning i min mage, knycka
med gaffeln, ingredienser flyga fritt
plantera motsatser jämte,
tvinga dem att på något sätt att komma överens
anser alltid att allt kan bli bättre då
det är något som är dåligt
och det dåliga är det bra då man upplever vad
man inte ska göra, vart man ska gå
utan kan beskära bilden
tills den fångar det viktigaste, det som skapar

är petig, begär att allt ska vara perfekt,
fastän jag vet att det inte är möjligt

söker efter något, vill att någon ska bevisa
att man kan styra tid - att det bara

är så att en fläkt står på dag ut och dag in
om vi skulle stänga av den - om jag

visste hur man gjorde - skulle vi kunna få
ut det mesta av varje ögonblick

mål målar måtten (elstängsel)

elektriskt är excentriskt
dina ådror är elledningar, dina fingrar kontakter
när du nuddar mig vaknar jag, ut genom ögonen -
spräcker hinnor, rymmer

å allt blir genast på riktigt
känsligt, känner minsta händelse
att inget någonsin står stilla

elektriskt är excentriskt
egentilldelad plats i samhället, inte av naturen bildad
mina hjärnceller når ut, gör så håret står upp, magnet,
ett fågelbo som samlar på

mynt som faller i smak å
tycke, trycker med sluten näve
gör så att man kan skriva

i luften,
fångar alla
blickar

elektriskt är excentriskt
men inte egocentriskt, är bara sig själv och det verkar
som att det råkar vara att inte passa in, gå egen väg
vare sig vilja finns eller ej

bytte om

fotbollsspelaren filmade,
hade ett så stort ego -

eller kanske tvärtom,

ett litet ego men
flera olika personligheter

fast bara en person synlig,

det var därför han
ramlade - en bubbla runt sig,

flera lager skinn

ingen skugga, flera färger
utblandade

med vatten,

de såg inte stackaren - och
han var inte beredd

låt dig inte luras

huvudet jobbat mer än vanligt,
så otränad att när den sprang
var det som om den joggade

hann inte med - de stängde av
väg, bara de bästa skulle få
göra upp i final - var helt
enkelt inte tillräckligt
smart, tog inga genvägar,
utan gjorde precis som de sa,
följde varje fotspår, läste varenda

rad i instruktionsbok

minst två gånger om

gör aldrig som någon vill -
om någon vill dig något,
vill han/hon antagligen att
det ska bli så bra som
möjligt

alltså på ditt sätt, på det
sätt det känns rätt, mest
bekvämt, att du får
improvisera å inte behöver
läsa innantill, kan titta upp
och läsa

mellan rader

då det är meningen

ÅRETS EP 2010

5. OWEN PALLETT - A SWEDISH LOVE STORY

4. JAMES BLAKE - THE BELLS SKETCH EP / CMYK EP / KLAVIERWERKE EP

3. SUFJAN STEVENS - ALL DELIGHTED PEOPLE EP

2. GIRLS - BROKEN DREAMS CLUB

1. THE TALLEST MAN ON EARTH - SOMETIMES THE BLUES IS JUST A PASSING BIRD



____________________________________

Som ni som tittar förbi ser har jag listat min favoritmusik som släppts i år. Jag ska ta med mig erfarenheten att skriva upp mina favoriter för nästa år direkt när de släppts (och jag har lyssnat) - så jag slipper komma ihåg, för nu har jag troligtvis glömt massvis... I alla fall! Detta var det sista och enda inlägget av denna typ (för i år åtminstone) - nu ska jag lyssna på tystnad, för att sedan njuta av musik igen i morgon (då detta blev så koncentrerat - gav mig huvudvärk...), och återgå till mina tankar om ingenting, i fri vers.

(en rätt så, i slutändan, improviserad lista av...) ÅRETS ALBUM 2010

100. I AM KLOOT - SKY AT NIGHT

99. THE SOFT PACK - THE SOFT PACK
98. THE MAGIC NUMBERS - THE RUNAWAY
97. MICAH P. HINSON - AND THE PIONEER SABOTEURS
96. GOGOL BORDELLO - TRANS-CONTINENTAL HUSTLE
95. SHARON VAN ETTEN - EPIC
94. EDWYN COLLINS - LOSING SLEEP
93. KANYE WEST - MY BEAUTIFUL DARK TWISTED FANTASY
92. ZOLA JESUS - STRIDULUM II
91. MOUNTAIN MAN - MADE THE HARBOR
90. JAGA JAZZIST - ONE-ARMED BANDIT

89. BROKEN SOCIAL SCENE - FORGIVNESS ROCK RECORD
88. RÖYKSOPP - SENIOR
87. BAND OF HORSES - INFINITE ARMS
86.
MIDLAKE -THE COURAGE OF OTHERS
85. WOODS - AT ECHO LAKE
84. OLÖF ARNALDS - INNUNDIR SKINNI
83. BADLY DRAWN BOY - IT’S WHAT I’M THINKING
82. SHE AND HIM - VOL.2
81. RADIO DEPT. - CLINGING TO A SCHEME
80. BONOBO - BLACK SANDS

79. TEENAGE FANCLUB - SHADOWS
78- FIRST AID KIT - THE BIG BLACK & THE BLUE
77. HOLLY MIRANDA - THE MAGICIAN’S PRIVATE LIBARY
76. DANGER MOUSE & SPARKLEHORSE - DARK NIGHT OF THE SOUL
75. LIARS - SISTERWORLD
74. CRYSTAL CASTLES - CRYSTAL CASTLES (II)
73.
SWANS - MY FATHER WILL GUIDE ME UP A ROPE TO THE SKY
72.
GOLD PANDA - LUCKY SHINER
71.
ED HARCOURT - LUSTRE
70. TITUS ANDRONICUS - THE MONITOR

69. GOLDMUND - FAMOUS PLACES
68. TEEBS - ARDOUR
67. DUNGEN- SKIT I ALLT
66. DOLEREAN - SUBIZA
65. THE MORNING BENDERS - BIG ECHO
64. HÅKAN HELLSTRÖM - 2 STEG FRÅN PARADISE
63. NINA NASTASIA - OUTLASTER
62. KAREN ELSON - THE GHOST WHO WALKS
61. ISOBEL CAMPELL & MARK LANEGAN - HAWK
60. THE DIVINE COMEDY - BANG GOES THE KNIGHTHOOD

59. JUNIP - FIELDS
58. MATTHEW DEAR - BLACK CITY
57. HARLEM - HIPPIES
56. CORINNE BAILEY RAE - THE SEA
55. JAMIE LIDELL - COMPASS
54. GRINDERMAN - GRINDERMAN 2
53. LAUREN ANDERSON - HOMELAND
52. MARNIE STERN - MARNIE STERN
51. BROKEN BELLS - BROKEN BELLS
50. BLACK KEYS - BROTHERS

__________________________

49. AVEY TARE - DOWN THERE
48. MASSIVE ATTACK - HELIGOLAND
47. CocoRosie - GREY OCEANS
46. PHILIP SELWAY - FAMILIAL
45. DEER TICK - THE BLACK DIRT SESSIONS
44. BLACK REBEL MOTORCYCLE CLUB - BEAT THE DEVILS TATTOO
43. GIL SCOTT HERON - I’M NEW HERE
42. TAME IMPALA - InnerSpeaker
41.
JÓNSI - GO

40. ARIEL PINKS HAUNTED GRAFITTI - BEFORE TODAY

39. KELE - THE BOXER
38. TWIN SHADOW - FORGET
37.
MGMT - CONGRATULATIONS

36. EMERALDS - DOES IT LOOK LIKE I’M HERE?

35. PANTHA DU PRINCE - BLACK NOISE
34. VILLAGERS - BECOMING A JACKAL
33. OK GO - OF THE BLUE COLOUR OF THE SKY
32. LUKE ABBOTT - HOLKHAM DRONES
31. MAX RICHTER - INFRA
30. WILD NOTHING - GEMINI

29. GLASSER - RING
28. NATIONAL - HIGH VIOLET
27. OWEN PALLETT - HEARTLAND
26. ADAM GREEN - MINOR LOVE
25. BRIAN ENO - SMALL CRAFT ON MILK SEA
24. RUFUS WAINWRIGHT - ALL DAYS ARE NIGHTS: SONG FOR LULU
23. ANNA VON HAUSSWOLFF - SINGING FROM THE GRAVE
22. WILDBIRDS & PEACEDRUMS - RIVERS
21. ONEOHTRIX POINT NEVER - RETURNAL
20. ANTONY AND THE JOHNSONS - SWANLIGHTS

________________________

19. LAURA MARLING - I SPEAK BECAUSE I CAN
18. GORILLAZ - PLASTIC BEACH
17. CARIBOU - SWIM
16. ERYKAH BADU - NEW AMERYKAH PART TWO: RETURN OF THE ANKH
15. WALKMEN - LISABON
14. ARCADE FIRE - THE SUBURBS
13. THE ROOTS - HOW I GOT OVER
12. LCD SOUNDSYSTEM - THIS IS HAPPENING
11. THE DEAD WEATHER - SEA OF COWARDS

10.
DEERHUNTER - HALCYON DIGEST

9. BEACH HOUSE - TEEN DREAM

8. BLONDE REDHEAD - PENNY SPARKLE

7. SUFJAN STEVENS - THE AGE OF ADZ

6. WOMEN - PUBLIC STRAIN

5. FOUR TET - THERE IS LOVE IN YOU

4. THE TALLEST MAN ON EARTH - THE WILD HUNT

3

2

1