är hjärtat som slår
knuffar skådespelaren ut
på scenen, hjälper
till med att ta sista steget
då det är intränat, då
personen i fråga
lever för det
borde det
sitta i ryggmärgen, synas
i hållning, i hur han går
och pratar utan att
öppna sin mun
rösten gör texten levande
det som aktiverar,
ser om allt fungerar, om
bron håller, eller
om man måste göra en ny
konstruktion, gå
tillbaka till sitt lilla ritbord
rösten gör texten levande
blod som pulserar
hindrar från att ligga stilla
å långsamt stelna
rösten är som en väg med
flera filer, en arm
med flera lager skinn - en
färg är inte en, utan
har lite av allt, från vän som
ovän - måste ha delar
från varje hörn för att bli hel,
bilda en atmosfär, ett
rum som man kan kalla sitt
då man varit med
och byggt samt att allt som
däri finns har en
speciell relation till person
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar