21.12.10

clockspot -:+

han betraktade tavlan i två sekunder
var det inte i hans trakter den hängde?
-
ett lik fäst i
lyktstolpe gav honom inga känslor
för det var ingen han kände,
det var ingen överhuvudtaget, inte
längre...
-
var den vid de rika hemmen? där han
inte känner att han hör hemma, utan tycker att
alla toner som kom därifrån är felstämda - skär
sig med rötterna under vägen - under
leendet med blekta tänder finns tårarna som
kommer dränka Nederländerna när de väl släpps
och bildar stora floder säkra på målet

... han betraktade tavlan i två sekunder
vad var det som han inte fann av intresse?
var den för vanlig eller för långt ifrån hans
område, kanske till och med både och?

hade aldrig varit vanlig, föll sig inte naturligt,
hade aldrig heller haft viljan att vara,
aldrig kunnat stå på jorden då
den bara av vanliga var skapad
föll sig inte naturligt,alltid ett steg före,
tillhör rymden, svävar omkring i sina synder -

dyker längre in i mörkret,
att försöka skapa något som
uppenbarar sig för ögat är
inget som lockar - det skulle
fungera om han stannade
till och stirrade riktigt länge,
men det är inte så det ska vara,

ett mästerverk ska vara likt en dammsugare som
suger upp alla stjärnor på natthimlen, blir en
stor sol av olika nationaliteter, exploderar
och fyrverkerier breder ut sig likt en

bråkstake till pojke tar den snälla flickans teckning
och knögglar ihop, slänger i papperskorg,
som hon sedan tar upp igen, rätar,
sträcker ut, blir som ett

aluminiumpapper - ljus reflektera åt olika håll
täcka varje hål som uppstod när ögonen
började att endast användas rakt fram
__________________________________

hon tittade på tavlan i en timme,
ögonen borrade -
sprang runt planen, klatschade
alla händer som tillhörde
de som hade sin plats raden
närmast - tills de
nådde duken, hon dukade upp
med tallrikar från sitt egna
kök, med mat som hon lagat själv
och under timmen
färdigställts i ugn, för att återfå
känslan av ungdom - en
tidsmaskin tillbaka - vara nyfödd,
varm om hela hjärtat
så full, men utan sprickor, rynkor

olika synpunkter, hon siktade på ett huvud,
medan han mot ett träd -
han visste att han inte kunde klättra upp, men
det var inte heller meningen -
det skulle inte vara värt - snarare dra till
rötterna så de åter kunde
komma i rätt bana, få ett flöde, samarbeta
med grenarna, fingrarna
passa perfekt i deras motsatsers mellanrum -

medan hon med lätthet skulle kunna ta sig in
i huvudets ägare och dess tankar bara
genom att synas framför, befinna sig i fältet
skotten korsade för att nå sitt mål -
satsa livet för att leva mer - första draget lyder:
"all (or) in.", allt eller inget, inte sova
då förlorar man fingret som stadigt kan sätta punkt,
inte skaka, utan reagera lugnt när tunga
beslut ska fattas men inte är förstådda av andra ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar