synen är klar genom ett nålsöga

allt jag gillar är en nål i en höstack

i min vardag, en sladd till en förstärkare -

jag är elgitarren som inte kan få ut

några rena toner, fokuserar alltid på fel

saker, trycker på fel knappar, mitt

utseende ser ut som en varningsskylt ute

på landsbygden, varnar för vildsvin,

kan klanta till det, dra med andra ner i

skiten, ta ifrån den värdefulla tiden -

sekunderna är deras osynliga vänner,

utan dem är de ensamma, vilket gör

dem magra - de har inte hittat sig själva,

ser ut som stickor som inte går att

tända

allt jag gillar är en nål i en höstack

i min vardag, jag undrar:

"vad ska jag med den till om jag inte

har någon tråd att bilda

kokong med, så jag kan sova och låta

sömnen utveckla mina

vingar?"

allt jag gillar är en nål i en höstack

i min vardag, jag undrar:

"vad ska jag med den till om det inte

finns någon jag kan sticka

hål i och suga i mig blodet vilket jag

få kraft över min vanliga

förmåga genom?