sexsträngad
ingen är lik den andra
(olika tjocka)
jag har sex fingrar, med min penna inräknat -
den som gör något åt de andra fingrarnas puls -
de är stumma och kan inget göra med den -
gör något åt maten som i skolan slängs, tar
energin så den orkar ta del av all kunskap
som i sekunderna bränns - hinna med att fånga
innan det har dött - sekunderna innan döden är
då man lever som mest
pennans spets är min nagel, min nagel är
mitt plektrum - den som mer exakt
kan sätta ord på saker, ta mer
rena toner, sätter färg, silar
fram mest äkta guld -
sanning, kärlek
vad det än är
kommer det fram genom ett skrik som
får hyn att spricka upp och ta
bort gammal ytlighet
jag har sex fingrar, är
sexsträngad
ingen är lik den andra
(olika dna-strängar)
en näve är hela jag, men ett finger
är bara en del - för jag är flera,
det är väl vi alla? skulle kunna
dela upp dem i olika situationer, i
olika känslor, men det är så
mycket mer än till exempel
glädje, ilska och sorg - en färg har
inte bara en roll, för dem
spelar det ingen roll, då de
ändå inte vet vad de gör, så hur ska
jag veta vem jag är?
när jag är uppdelad
i sex och allt
ska vara jämnt, trots
att vissa trycker på
mina nerver
ibland
det är inte lätt, det
ska jag säga dig!
här bär vi alla
burka, fastän vi inte
måste - som i
er värld, men det är
någonting med
det okända
mina fingeravtryck är bokstävernas karusell
en keno-remake - fast med bokstäver
istället för nummer - blandas
slumpvist, living on the edge (för hur ska
man annars kunna skapa något nytt
om man inte är först ute
och lägger plattor där det ännu inte finns
något fastland att bo och gå på...?)
bokstäverna är spår i snön
och jag är alltid på flykt
vill inte stanna för länge å
lära känna, vill lämna
lite till fantasin, inte veta
allting - då känns allt
så himla stelt
och jag blir en del av tiden
som var
och jag blir en staty som
omöjligen
kan hänga med
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar