jag kan ha hittat min röst,
men jag vet att jag inte hittat min plats
och om man inte hittat sin
plats syns man ej och desto längre det
tar blir man allt gråare
maten blir allt kallare desto längre
man väntar att börja äta
innan man har kommit på hur man
tuggar, hur man sväljer
när man tänker på saker dras de ifrån
och man blir mer isolerad
i den egna kroppen vars skafferi utan
världen utanför har ett innehåll
av dammråttor som raffat åt sig hårstrån
vilka är instrumentsträngar
från misslyckade sånger
sjungna och helst
glömda - men
någonting
som har
gjorts försvinner aldrig,
inte längre, kan
alltid spåras upp i detta
samhälle
men jag vet att jag inte hittat min plats
det känns mer smidigt att
finnas i luft, än att knuffa bort någon
överbord, ned i vattnet
men det kanske är vad som behövs
just nu känner jag mig som
flera, men man ska antagligen bara
vara en - alltså måste jag
radera
besluta mig för vem
som faller mig i smaken mest,
vilken jag skulle
kunna suga på så länge
utan ägget kläcktes
istället bara blev mjukare
så man skulle kunna forma kropp
och för en gång skull
känna att man hörde hemma
vill inte stanna på en plats
vill inte lyssna på samma sång
vill inte läsa samma ord
om och om
vill kunna skifta mellan
olika stilar, annars påminns jag
om alla rutiner jag måste
följa för att
min mage inte ska bli en
tyfon och nå upp till huvudet där
den kasta om precis allting
och jag måste
lära om för att förstå vart
jag är, vad jag är, vad jag håller
på med - men vad vet jag:
mästerverk
i form av filmer, böcker och
album måste man alltid se, läsa,
lyssna på två gånger för att
förstå själva
grejen
jag vill inte låta dum, men
jag tror jag är på smällen
hålet av ingeting expanderar
och suger in all materia
runtomkring, snart är det så
fullt att det, vad jag antar,
exploderar och blir ett
slags big bang för
individen
jag kan bara hoppas
här som jag
sitter
och väntar på något
som jag bara
kan känna i
luften
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar