17.12.10

pust, vandrande pinnar

m-ditt hår med lockar vilda likt rötter
som simmar lite som de vill,
trots att de går över å under varandra
fäller de aldrig eller råkar knyta sig fast
å stoppa vägar - som en slang
till budbärare stoppas på vägen av
byggarbetare som tror på
fysisk utveckling, aktivt fiske -
vilket får en själv att vika sig på mitten -
men inte av skratt, utan det
är snarare så att man blir utpressad
på varenda personlig skatt
å utan reflex blir man påkörd, inte sant? -
hinner inte reagera i tid,
försvinner som sand
rinner mellan fingrar
som luften inte kan greppas
men hela tiden finns nära -
de döda är vid rötterna (... nervceller...)
existerar endast i tankarna

m-ditt hår med lockar vilda likt röken
från tummen som är grunden
för att ljudet av att
knäppa upp knappar ska höras,
visa hur världen blöder
i det medvetslösa
då människan för länge sedan
utfryst den naturliga själen
som ger liv till allt som är av värde

utan några omvägar

utgör spricka i isen

en stig i skogen till

det perfekta området

för
bärplockning

vilda som de som offrar
livet genom att lugna ner sig med hjälp
av något som kallas "giftpinne" i
folkmun, men av andedräkt att döma
inte följer de "vanligas" lista i hur
man ska leva sunt -
för att komma först måste man
ta vägar som aldrig tidigare har använts
åtminstone inte 'rätt' eller fullt ut -
om glaset endast har vätska för halva
dess storlek är det halvtomt

för handen genom ditt hår
(för det känns bäst så, vad som bör
finnas under min sula till
handflata som flyger över alla möjliga
kulturer - skapelser - luften
formad av alla händer, det som händer
är i våra händer, ska känna
till konsekvenser) för handen genom
ditt hår, känns som vågor in mot strand
vind som inte har så bråttom fram
en tår som långsamt vandrar
ned, lycklig som få -
äntligen fri - tar
med allt den upplevt å skapar ett nytt liv,
ett nytt öga - som snigelns slem markerar,
markerar tåren vart man ska skära
för att få den bästa biten
till julens macka med
skinka som pålägg
ökad kvalité för
livet - avskalat
tills man ser
skelettet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar