23.1.10

Minns du
När du var
Min
Kommer du
Ihåg när
Koman kom
In
För att störa
Ja
Förstöra
Våran kontakt
Vi kom i oktakt
Och rösten sprack
Nu
Har du tappat rösten

Minns du
När du gjorde en
Min
Det var ett leende
Som var lika avslappnat
Som när någon
Ligger ned
Men sedan kom ett
Meddelande med posten
Ja
Det dunstade ner på golvet
Det var från
Sjukhuset och det stod att
Du var döende
Hela kroppen skulle ha sagt
Att den var redo att sjunka
Ner
För att låta dig höjas upp och
Se

Minns du när du gick flera
Mil
Allt för att arbeta ditt hjärta till
Liv
Minns du hur ditt minne var
Före allt som hände
Du gick uppför ett berg när
En sten drog sig undan
Den tyckte inte att du var värdig att
Beundras
Du föll ner i en dal som
Kom att bli din grav
Grav Grav
Jag kan fortfarande höra ditt skrik som
Ett garv längs alla så fint ihop snurrade garn
Livets skämt vilar kvar
Allt kvar inget
Klart

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar