jag sträckte mig efter bollen
när jag sträckte låret och
tappade kontrollen
mina tår mina tår
de släppte taget om kanten
som ett barn tappar taget om
en ballong
jag flög iväg
varken upp eller ner
jag flög iväg
varken höger eller vänster
jag flög iväg
endast känslorna tog efter
kroppen var kvar
i en dvala av skräck som
sömnlösa djur under nyår
jag hade sträckt mig efter bollen
men vart var jag nu