vi är hav, hör hjärtslag
bubblor från andning stiger
under och slår i tak
kommer de
någonsin att vakna, för
bubblor är moln
jag skriker som en unge
tappat ballong
dricka med skum
omskakad av färden
ut ur flaska
går förbi stort träd
gräns till annan dimension
baserad av värmesyn
blodspräckta går de skilda
och jag halveras av
det silverrena svärdet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar