när jag tittade ut ur fönstret
huset bredvid hade nu ett tak
som var vitt, lös i mörkret
första snön för året föll å jag
visste inte vad jag skulle känna
"lustigt att kalla det första när
det snöade i januari, februari å mars
det kanske är för att det var en
stekhet sommar emellan - fick oss att
glömma, verkade osannolikt"
önskade att det var stjärnornas ljus
att det var så starkt å att de snart skulle
få allt att brinna upp, resa med
rymdskepp genom tid å rum
jag kanske hade sagt för mycket
så mycket att de skulle frysa in mig
göra mig till en pinne, huset bli
glassen som stormar sakta skulle äta
å när de slutligen skulle komma
till slutet - till mig - skulle de bryta
få mig splittrad, så jag fick något
vettigt att göra - hitta mina
delar, upptäcka något
nytt, utvecklas till
det bättre, för
nu är jag
för tät
kan knappt dra in luft
allt håller på att
smälta ihop, ge mig en
dynamit till tunga
åtminstone en cigarr
vars rök fräter -
vill släppa lös själen
den förtjänar att
lyfta, gå över gränsen
jag till glasspinne
tusen olika vägar inom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar