vilsna där de alltid bott
känner till allt där de
aldrig satt sin fot -
alla vill flyga upp i det blå
känna hur det är att leva
på riktigt, riva upp några sår
tömma gammalt blod
ta in nytt på en annan plats
om man befinner sig
på samma kommer det
tillbaka som en bumerang
stöter på det igen, runt hörnet
så många som reser
rensar luften mellan fot å mark
så det inte blir en vana
att stå å stampa på ett ställe att
man omedvetet dras dit
så det blir lättare att förflytta sig
fällas av vind, bli förd
bort av ström till ingenmansland
bortom kontrollen finns
något vackert, emellan lycka å sorg
finner man den ilskna energin
att bygga upp något helt fritt, på fri
hand, för att sedan förstöra
tills allt blir perfekt
som inte finns
"perfekt" som utanför
denna värld
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar