9.1.11

ett mynt (stumdum)

språket, ett mynt -
läsa är ena sidan, skriva är andra

när jag läser en sida i en bok,
skriver jag en egen version
i mitt huvud - ser ur mitt
perspektiv - vad jag
tror det handlar
om, försöker
att förstå
men

jag kanske inte begriper vad jag läser,
utan skrapar bara på ytan
och använder till mina ytliga texter som
handlar om ingenting och
därför inte innehåller någon poäng och
är formulerade på ett
sådant konstigt sätt att man inte förstår
trots enkla ord som barn
under tvåsiffrig ålder kan förstå - så...
varför gör jag det, kan jag
undra när jag tänker på det - låt mig gissa
kan det vara för att jag
älskar?
och som alla vet är
kärlek
något som förvirrar

varför är man mer hårig på
vissa ställen än andra?
jag är luddig ut i fingertopparna
men inte växer det jag
vidrör för det

därför är jag

rädd för att få slut på ord
rädd för att jag inte förstår
andras texter och att mina
egna egentligen betyder
något helt annat, som
jag inte står för,
för andra

är rädd för att jag är en lögn som
lever i en lögn som jag
tror är sann
att jag inte längre kommer ihåg
hur det var när jag
kom på
denna karaktär jag spelar dag
som natt, utan paus,
utan att detta verkligen är jag

tycker att de överanalyserar, men
det kanske är jag som är så ytlig
leker med ord jag inte förstår,
men om jag inte skulle
använda dem
skulle jag inte få fram
någonting alls
och vad skulle jag göra då?

det är ett

ett mynt som jag hoppas mynna ut
få fram resultat så jag kan gå vidare
in i mynningen av bländande vitt ljus

de säger att jag är myndig, vilket är
ett annat ord för vuxen,
men jag känner mig inte som dem, men
i och för sig - inte heller
som de andra kallade barn och ungdomar
det är ett mynt vars bredd jag
står på
en smal lina
och när jag går
börjar den rulla
men jag har ingen
aning vart, för jag kan inte styra

ett mynt som skiner, men inget avspeglar
redan bestämt vad den ska göra innan födseln,
inristat i pannan, går inte att ändra
tvingas fortsätta, trots att den inte vill användas
ett mynt som skiner, men inget avspeglar
inget är lik den, alla andra ting lever i andra världar,
till skillnad från de - kan inget ta in, kan
bara bli smutsigare och begravs tillslut av det -
jag söker efter något som verkar vara osynligt,
men eftersom det är osynligt, borde det finnas
så jag fortsätter att leta, då jag inget annat har för mig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar