17.2.11

bubblor är havets moln

skriver för att slippa tala,
precis som boken är bättre än filmen,
vill jag inte förklara, utan
istället låta alla måla upp en egen bild,
vända på orden, hitta sina
vinklar att ställa sidorna till speglar och
sina ögons ljus riktas till
en svag punkt där det börja brinna och
man sjunka till sitt djup, finna guldet som
från början är sand, forma klimpar med
egna händer, sätta punkt, komma fram till
jordens ände där man plötsligt stanna...
för att ta ett andetag och
hoppa, få vinden att ta alla kroppsdelar
så man kunna sväva, flyta,
lyckas gå emellan dörrspringan - inte
finnas någon begränsning
för hur långt man kan fortsätta utanför
bokens rader, bokens ram

slå ihop och damm flyga åt alla håll,
torkad tid och luft efter alla
resor fram och tillbaks

smaka på varje ord,
varje bokstav, uteslut inte
någon, men känn 'visor, inga ord',
trots det, då man flyta och varje
bokstav vara som en ton
vilka bildar ackord

som i rad skapa en
sång, vilket i sin tur bilda
en atmosfär som forma en värld...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar