ljus-reflexer

när natt blir dag
faller stjärnorna
delaktiga i vad
vi kallar frost
ett ögonblick och
beställningen är framme
innan ljudet av att
någon knackar
når lukten av nylagat
-
någon som ändrat sig
gått tillbaka
på vägen möblerat om
i huvudet
hittat varför han älskade
och varför
han kommer att fortsätta
-
brukar stanna uppe
stå bakom scenen
se dem ändra
miljö och ljus
byta kläder, då till en
annan kollektion
annat syfte, annat tema
dagens lunch avslöjas
det bestäms vem jag
ska spela

inte försäkrad (har mig själv)

fråga mig och jag svarar
inte vad jag
ingeting är säkert, har
aldrig varit

fråga mig hur maten smakade, vad jag tyckte om konserten
och jag svarar sådär, ingeting är gott eller äckligt
varken ja eller nej - kan alltid bli bättre eller sämre
förstår du det? kanske, okej, det är som jag skulle svarat
jag använder mig själv som exempel för jag inte känner någon annan
men du kan kalla mig egoistisk om du vill, givetvis, jag tar inte åt mig
kommer inte falla ut ur rutan eftersom jag har säkerhetsbälte
men, visst, du har rätt
ingeting är säkert
har aldrig varit
inte här

klappa (ner på jorden)

hundarna kan inte gå ut
innan galna fans kommer springandes
& frågar efter autografer

kamma ut lockar

silverstela ögonvittnen
dörrar behöver smörjas
kan annars skrika, öppnas
och visa

ögon som inte är vana
är bara barn
vare sig de tillhör vuxna
eller ej
spärras upp så att det
stramar åt
tappar alla bollar i luften

händerna glider ifrån
lyktstolpen som rasat
ligger med fötterna mot stupet
håller på att släckas och
glömma bort

frisyr (friheten syr) fågelbo

spindeln i nattens himmel bor
går från stjärna till stjärna
bildar stjärnbilder som fastnar
i vårt minne

visslar melodier
sätter oss i trans
gör vad som sägs

ångest kommer först
när det härliga är över
och tid har gått bort

vilse, snubblar ut ur
busksnåret
möts av ett överklassigt
villaområde

spindeln reser väggar likt
mimare rör vid luften
bygger upp rum likt
skräddaren styr vattnet med
tråd som piska
specialsyr kläder
till den som ber, alla är värda
ett eget hem, något
som bara passar dem

peanuts

tro inte att du är speciell, inte heller allmän
alla är tomma, har inget att dela
muggar sätts på varandra, fyller intet, går
uppför berget, når målet de tror förändrar
ryska dockor, allihopa, flera lager personer
stora som små - vi blir aldrig
läs-och skrivkunniga
det finns ett liv
utanför planeten jorden
denna planet
som inte betyder någonting

lösa i magen, tiden rinner ut
hör ni dem inte kalla
bortom vårt solsystem
lövet som föll på din axel
var en hand som knackade
någon hade något att säga
men du struntade, fimpade, gick
vinden försökte förföra dig
men du slog bort dess arm
tyget sprack upp, regn kom likt
en fallskärmshoppare från skyn
och du sprang in, inomhus
ville inte få barn med en okänd kvinna

vi är dumma i huvudet som
inte fattar att
vi inte har något att göra här
detta är ett garage
en depå
men vi låter inte någon röra
laga det som är fel
så vi kan aldrig
åka ifrån

fryst läge

mannen i svart gick fram till ett par
ställde sig bakom kvinnans sällskap
viskade så ingen annan hörde
en skallerorms tunga kittlade i örat
mannen i vitt skrattade till nervöst
medan han vände sig om för att se
mannen i svart andades då ut rök
inandat från hans kubanska cigarr
hans rock blev allt mörkare men
hans hy var blott en illusion i
pissoaren innan spolning
han var nu tillbaka på ruta ett
som han önskat, vattnet var kallt
kunde se botten, hur djupt det var
om han kunde dyka eller ej
vare sig eller ville han inte riskera
att bryta isen under, inte än
han var inte riktigt säker och ville
hinna njuta, hade trots allt
en fest framför sig

sugit in hans färska och tilltalande själ
rensat systemet som räknar gärningar
återigen kvinnomagnet
dominerande, de lät honom leda, kändes
som att han kom igenom
deras ögonhinnor
att han var där
ensam med henne i kammaren
ingen annan annars kommer in till
______________________________________
"återigen kastar man skit på överviktiga"
och de äter upp det utan att blinka