31.5.10

julafton

juni är julafton för mig
månaden som övertalar året att ge sig
där jag börjar få göra vad jag vill
inte behöva gå efter några tider
kan dra ut på drömmen medan jag sover
istället för att återkomma när
magin är borta

juni är julafton för mig
behöver inga materiella ting till presenter
bara jag slipper bestämmelser
långt ifrån skräddarsydda för
mitt hjärta, mina lungor och revben
mitt huvud, mina höfter och axlar
hela min kropp, allt är för stort!
jag snubblar på strumporna och
händerna får ingen chans att andas
gå på fingertoppskänsla, trycka in linsen
ärmar täcker dem - blir ett, blir en näve
ett svart hål, vad finns där inne?
frågan blir olöst, obesvarad
då mörkret kvävt ljuset och
magin är borta

revanschen är ljuv
okej, jag kan inte ta någon seger i förskott
inte än, men väldigt snart stampar juni in
revolution på gatorna
fram till podiet där det ska hållas tal
för folket inom
de som slår sig ut med nyskapande idéer
de som gör så att
magin blommar

ut
ut
ut
stigar med
högt
högt
högt
gräs
skyskrapor vilka man få svindel av
när man tittar
upp
upp
upp
tar tag i repet och drar
hissar ett vitt blad mot toppen
det täcker himlen
men jag bryr mig inte om vad
det är för väder
för jag kan göra vad jag vill och
vad ska jag göra idag?
mitt humör sätter grunden och
därifrån börjar jag att klättra
om jag vill ändra
byter jag riktning
byter spår
annan låt, annan artist, annan genre
allt för att tillföra magi
känna mig fram
vart kan den ta upp störst delar
på vilken sätt kan jag leva ut
göra experiment i källaren
inte gå upp förrän jag lyckats
med något nytt

de tog allt han hade

tuggummit plågas
lider av återkommande slag
en utsliten fånge kryper mot gallret
blir utsparkad, har avtjänat sitt straff
räddaren i nöden är papperskorgen
fångar med båda händerna
landat i famnen som blir sängen till
återhämtning

motsatser står rygg mot rygg, kan vara svårt att skilja på

de säger att jag är en perfektionist
trots att jag skrattar åt dåliga resultat
jag skrattar åt dem då det var
vad jag förväntade mig
känns som jag fick reda på det
när jag gick därifrån

de säger att jag är en perfektionist
trots att jag inte bryr mig om
hur jag ser ut, vilka kläder jag bär
jag är född med mitt utseende
huvudsaken är att jag syns
och att de ser mig som jag är

de säger att jag är en perfektionist
och det är ju detaljerna som
förlänger livsländen
framhäver styrkor och svagheter
visar personer bakom skyltar
låter de prata
välja egna ord, istället för de
som är skrivna i pannan

de säger att jag är en perfektionist
men de har helt fel
de säger att jag är en perfektionist
och det skulle jag vara
om något skulle kunna vara perfekt
i konstens värld
jag anser att det inte finns
därför kämpar jag åt
motsatt håll

de flesta gillar de bästa

varför ska jag alltid vara emot de största
varför ska jag alltid
hålla på lagen som spås komma tvåa
varför kan jag aldrig förstå de
som vinner majoriteten av rösterna
snälla ni som är med mig
visa att ni är bättre, slå till
det har hänt förr
och något som hänt kan alltid hända igen

meilleure chance la prochaine fois

så ledsen, men jag gjorde inte
som du beordrade mig att göra
du skickade ut mig på uppdrag
men jag gick en annan väg
avvek och gjorde helt andra saker

jag behöver inga andra chanser
jag vet att jag gjorde fel och
att göra fel är ibland det
rättaste som man kan göra
då nya vägar dyker upp
är som askens sida till tändstickan
tar stegen och elden tänds åter

så ledsen, men jag gjorde inte
som du beordrade mig att göra
allt är trots över nu och det har
redan börjat att gå till historien
du behöver inte lita på mig
för att jag ska kunna gå vidare
det är lättare när ingen tror
på det jag gör
då har jag bara mig själv
att skylla
om inte går som det ska
då har jag ingen press från
alla runtomkring
samtidigt som det inte finns
en bättre motståndare än
mig själv

upp på tårna

släng av dig skorna
så de är långt ifrån varandra
ligger ned, pekandes åt olika håll

knipsa upp låset
till skåpet med en tång
fastän du kan koden
få dem att tro att det var
någon annan
som gjorde inbrott

slå sönder fönstret med en sten
hålet - ett monsters mun
vrålar ut en cynisk sång
bestämmer roll till ögonen som tittar ut
vad de ser blir verklighet
glassplittret skär igenom
ser vad som händer bakom skynket

slå upp grinden till hagen
locka tigrarna med ditt egna kött och blod
gå en stadsvandring och
peka ut vilka de ska ta kol på
se om de står emot
se vilken kraft livet kan ge om
batteriet håller på att gå ut

separera från den
du antog var dig kär
välj den du hatar mest

smyg försiktigt
lämna inga spår
från den de tror att du är

tröskeln ingen tröst

allt har två sidor
en dörr är
tjockleken på brädan

i min värld finns det bara skatter, men om jag kommer utanför gränsen rasar gruvan

jag är en glasblåsare
gör det jag brinner för
lever som andas endast för det
tillverkar glas som passar
mina händer perfekt
dricker jämt
det är därför jag alltid
är tyst, ja, håller käft

jag blåser såpbubblor
rena för mig men
smutsiga för andra
mina rum har alla samma tapet:
regnbågsfärgad,
ränder med olika färger,
grön, röd, orange, gul, blå och violett
som speglar
så jag inte ser ut
följer inte deras regler
går mina egna linjer

ledsen, men jag är inte rumsren

jag läcker
hemligheter
som jag dricker
utan att tänka efter

jag vill inte dölja något
jag vill inte sitta tyst när jag vet
svaren på frågorna: vem
var det som gjorde det och det

kalla mig förrädare
men det finns
värre saker som man kan göra

till exempel

att fortsätta med något
som man vet inte lönar
utan endast tillför skit

det finns lättare saker att bära
som betyder mer
även om man lär sig mycket
bygger upp muskler
av det dåliga
av det tunga
kan det vara svårt att ta sig ifrån
en tyngd
en klump i magen

bättre att säga som det är
komma ifrån hoten
jag gör vad jag vill
era regler är inte officiella
eran andedräkt är inte äkta

30.5.10

maten var färdig

jag minns ett vrak
det var en koja
vid ett träd
vid ett berg

jag minns det så väl
för jag och en till
hade gjort det själva

jag minns det bättre
än vad jag kunnat göra
för den rasade
efter några dagar

och nu undrar jag:
vad skulle hänt om den
stått kvar
skulle vi ha bott där idag?

jag minns det som ett vrak
för det var det sista jag såg
av det annars så fina slottet
med en stor,öppen matsal

letar efter labyrintens utgång

den letala dosen är aldrig huvudperson
trots att den dödar
den letala dosen kan inte hindra sin verkan
bunden i förbannelse
fast i ett fängelse
obalanserad, skiftar psykiskt
men har alltid samma leende på läpparna
mannen i hennes liv
tar upp mer
än hennes hjärta
gör henne kortare, syns inte på kartan
är inte inräknad som en del i befolkningen
räknas som död
så svagt skelett att huden snart är för tungt

^upptåg-

gatuljusen är höjdpunkter
facklor ner mot centrum
de som solar i solarium
kan aldrig bli eldflugor

spjut i marken
gräver med handen
som kastade
kraften håller i sig
den dök ner tidigt
för att kunna
borra, nå och väcka
vulkanen
få folket att sätta fart
få vätskan som de druckit
att rinna ut snabbt
inga mera lögner
de får ta egna apelsiner
trycka med båda händerna

skruva loss mitt huvud, för all del

en människa kan inte
jämföras med pengar
det är vi som gör dem
och inte de som gör oss


en människa bör få
göra vad den vill
så länge det inte stör andra
-
då kan de klaga

det finns så mycket hat
simmandes fram i luften
greppar runt halsen
men jag behöver inte andas
för att kunna skratta
det är ett skämt
livet är inte vidare känt
utanför dess murar
vad som händer där
stannar där
så jag kan inte förstå hur ni
kan vara så allvarliga
hur ni kan älska papper
framför levande personer
mordhotar om jag skojar
att jag ska riva det i bitar
det är på grund av er jag kramar träd
vill inte att min själ aktionernas ut
bli skickad till en ägare
jag vill bestämma över mig själv
som trädet är tänkt att kunna göra
men ni lägger en tråd framför rötterna
så den snubblar

vattnet speglar

skinnfåtöljen är utnött
när du reser dig upp
har en dödsmask
utformat sig

till minne av gammelfarfar
du satt alltid i hans knä
han var så mjuk
du sjönk in i hans värld

nu får du klara dig själv
sätt dig inte ner igen
sitt inte för länge
sjukdomen som han fick
kan föras över
utan att du märker det

(2) bowlingklotet rullade ner i rännan

de lyckades tämja den vilda draken
de sista käglorna föll aldrig
bowlingklotet rullade ner
i rännan tillsammans med vattnet
den glödheta farten avdunstade
och tiden är nu vunnen:
de kan vila upp sig för nästa omgång
då de har hela truppen
hundraprocentig hälsa ger både en mer
uthållig och kraftfull styrka

det kommer inte bli lika lätt
kom ihåg att
enskilda individer vinner matcher
medan samarbete mellan alla i laget
omringar de andra
pressar ut dem svaren

29.5.10

de äldre är mer erfarna

de gamla kommer ihåg när de var yngre
finner styrkan, fördelar vikten
i luft och jord
borrat ner hälften för bättre stabilitet
det ska sitta i ryggmärgen
grunden är viktigast när det kommer till
ett lyckligt slut

de gamla drömmer om när de var yngre
glömmer bort hur gamla de är
vaknar av solens hetta
känner sig som nyfödda
pigga och skadefria
dags att åka till den andra staden och
vinna första matchen i finalen

öppna händer i luften

barnet har ett fast tag om
klubban med violsmak
står på ett tak
tittar ut över violinsträngar
skatorna sitter där
bredvid skorna som hänger
med skosnörena fastknutna
skatornas fjädrar skiftar från
svart till violett
beror på hur ljust det är
vart ljuset riktar sig
de som står på gatan vet att
det är i kväll det gäller
de som står på gatan väntar
på en fjäder färgad lila
att falla i deras händer

bowlingklotet spinner iväg

solen över Phoenix står ännu uppe
den som orsakat skogsbränder i LA
gör sig redo för de sista käglorna
är vågorna tillräckligt höga
kan de sluka lågorna
floden till havet med en botten av aska

lyfter på hatten / rösten av öst

hustomtarna gör det de ska
jag kunde inte vara gladare
de för bort alla inkräktare
håller tomten ren från smuts

med käppar går de stadigt
trycker ner
det är som en sladd som
sätts fast i en kontakt
elektricitet: ljus
frön likt gnistor från staven
plantor planteras

de rustar upp, vattnar växter
försvarar vitklövern
som andra skulle tycka var ogräs
vad dumma de är
inte underligt att deras trädgårdar
ser likadan ut

sitter i gungstolen under eftermiddagen
pipan i munnen spottar ut tankar
de som inte får plats
blir effektivare när det väl är jobbdags
botten nådd med ankaret
befinner sig i den bästa positionen
man kan tänka sig

de rustar upp, vattnar växter
försvarar vitklövern
blad som är missbildade
är desto mer kompletta
fullständigt friska
med flera åsikter
accepterar de andras lättare
samarbetar med de som vet
hur man byter däcken
hissar segel på skeppen
stannar tiden för att
få ett nytt grepp
komma ihåg vad man gjort
vara stolt och fortsätta kämpa
för att göra det igen
glöden i natten är djup
med gråblå färg lockar de djuren
som försökt äta upp frukten
men de så mogna att de visste
att det var något som inte stämde
rapporterade
och bladen leder dem nu till de
giftiga bären

för många

du vet inte vad du har
förrän det har försvunnit
bortom räckhåll
dags att svänga om
vända på vinden
hoppa i sängen
låt den knaka
öppna upp sig
få fram spöket
alla gör misstag
och du hade för många saker
för att kunna hålla reda på allt
tappade bort gruppen
hade ingen att passa

brainstorm

när jag ska skriva melodier till
vandringens blick framåt
behöver jag aldrig koncentrera mig
på en speciell idé
för det är alltid vilda vindar
härskandes i mitt huvud
finns ingen herre på täppan
alla får vara med
bara de kan klättra upp

jag behöver aldrig koncentrera mig
alltid något som intresserar med
erbjudande som är billigare än
att inrikta sig på att tänka
jag har alltid mer än en sak
som snurrar
och allt utgår från samma kärna
knyt upp min fluga
töj ut den
så blir den en slips
jag går dock mer än gärna utan
känns bäst om jag kan vara fri
göra vad jag vill
inte gå på en linje
använda mer än ett finger
minst två
för gott och ont
stor och liten
ytlig och djup
svart och vit tangent
befinner mig i mitten
nere på jorden för tillfället
men i mitt huvud
är det alltid en storm
löven är vantar
jag har olika för varje gång

(inte) tillverkad i kina

livet är skit, en sopptipp
begagnade prylar på loppis
står på bord i både
trettio gradig värme utan
försvar, ingen täcker bollen,
och regndimma som
håller alla inne
me-men det är de-det
som gör det fint
går igenom hårda tider
överlever och som alla vet:
det som inte dödar, härdar
ett tåligt skal byggs upp
och det är då vi vet
att de inte är tillverkade i kina
att vi inte är födda i kina
vi lever trots skador
jag lever utan avancerad teknik
och friterade husdjur
springandes runtomkring mig

to love sandals / walk among people all alone

jag har svårt att lova något
jag kan inte spå
hur kan jag veta när något är färdigt
jag vågar inte ens tro
varför ska jag bry mig om
meteorologens rapporter
när jag går på strandpromenaden nu
och inte senare eller om tre dagar
varför ska jag planera
planet ska fungera hur som
det är när man flyger över landskapen
som man ser vad som ser bra och
mindre bra ut
det kan ändras snabbt
smälta in, gömma sig i grottor som
fortsätter att sprida viruset
när ögon är riktande åt annat håll
så varför planera
varför lova något
när jag kan vara borta i morgon

jag har svårt att ge någon lov
att lägga sig i det som har mitt namn på
jag är egoistisk när det kommer
till mig själv och min egna karriär
har svårt att ta emot hjälp
från vem som helst
det är mitt jobb att klara mig genom
alla möjliga situationer
behöver inte be
för att ett mirakel ska ske
det handlar inte om den rätta tekniken
de bäst valda orden
för det härskar ingen gud i mitt hus
det är bara jag och jag är stark nog att
bära alla världens biblar
samtidigt som jag går på vägar som brinner
jag har svårt att ge någon lov
jag har svårt att ta emot hjälp
men det betyder inte att jag inte hjälper andra
om någon ser vilsen ut går jag mot henne
sträcker fram min hand
frågar om hon behöver vägledning hem

28.5.10

tält

själen i hörnet kramar om alla
armarna längs väggarna
ärmarna uppdragna
för korta
väggarna faller
men alla överlever
tack vare den mänskliga kontakten

o

jorden runt på ett fåtal sekunder
socker runt munnen
tungan sopar gatorna från grus
gör en gång till ett hus

de är inte roade (de är överkokta)

clownens smink rinner ner
en pöl efter en bil
ståendes stilla under
någon timme
bilen åker iväg men den har
tappat magin
går inte längre att
spegla sig i lacken
bensinen bildar inga vingar
det är inte ens medvind
längs riktningen den valt att ta
karriären har gått i kras
men det är svårt att inse
trots att tårarna kommer spontant
utan att tänka på
vad som faktiskt händer

ryck bort nätet

bollen rakt i nätet
pappret rivs av på mitten
en blåval öppnar munnen
fyller den med applåder
mäter volymen och känslor
från två sidor
blir bara högre och högre
men känslorna återstår
de ena dur, de andra moll
när spelarna slår ihop och
blodet börjar flöda
blir det helt plötsligt tyst
men när de
kommer tillbaka på planen
ökar volymen igen
och någon av dem
spås sätta det sista skotet
sätta spaden i marken
finna något hårt:
stadens guldhjärta
åter funnet efter en lång tid

månbarn

han spelar i en egen liga, står över alla andra
han kan ha halva kroppen förlamad och
fortfarande vinna, fortsätta att klättra
för han vet att man alltid kan bli bättre

han är från början ett måndagsexemplar
men det spelar ingen roll
vad man föds som och hur man är
för alla kan bli lagade
ingen trodde, ingen tittade på
med ögon som glänste
men han tränade och fann chansen
att slå underifrån
tog makten när de minst anade

och nu
spelar han i en egen liga
men det betyder inte att ingen kan påverka
han vänder huvudet och spanar
tar in det han ser
låter det positiva fortsätta att vara som det är
medan han tar det negativa
bryter ner och börjar om från början
det finns ingen mening med att ta
gammalt material för nya projekt

skinnbyxor

frysta varningar
dina blåa läppar kysser mina
drunknar i oceanen
hör flera röster
de är lager med is och sprickor
händers mönster
olika från person till person
när jag blundar
öppnas dina ögon och tvärtom
det är det enda sättet att läsa
läsplattor och
vart och hur långt gången kommer
att leda

jim morrison morrar gillande
han vill prova allt som innebär fara
han vill göra allt med hjärta och se
om kroppen klarar av det
jim morrison är uppe hela natten
väntar på solen som slår ett slag
för dagen när den påbörjar morgonen
får allt att rulla åt det lutande hållet
jim morrison är alltid först
når änden innan alla andra
står på en garderob
slappnar av
stupar långsamt framåt
alldeles spikrak
kläderna lämnade han kvar
kläderna tog han med sig
benen gick inte att klä av
byxorna satt fast

de sitter på bjälkar och knyter fast ett rep (för dig)

varför går du ut med hunden
om han ändå inte får göra
det han behöver
det som är orsaken till promenaden
när han stannar
rycker du till medan du fortsätter att gå
tänk själv om du skulle
få en stöt varje gång du tar tag
i toalettens handtag
eller att polisen ser när du gör
dina behov på allmän plats
böter efter böter
till slut har du inget revir kvar
blir uteliggare
får sova som bäst under en parkbänk
som en hundkoja där
kylan är kedjan som stryper långsamt
regnet är vattnet som stått i solen
under flera dagar
skräpet är torrfoder som är så torrt att
det bara är små smulor kvar

27.5.10

osynlig[a]

ord lever
de är flercelliga organismer
som rör sig
vissa simmar, en del flyger
andra hoppar mellan grenar
eller smyger omkring
väntar på det bästa tillfället
att anfalla det tänkta bytet

ord lever
men vi ser dem aldrig
de som jagar är oftast så
smidiga och snabba
att vi inte märker förrän
de är framme och hugger
i venerna som fraktar blod
till hjärtat
känner att det sticker
och riktigt svider
en orm högg när du
försökte smita från framtiden
och giftet har snart sagt
"ja" till döden
bara en liten kyss och
de som flyger tappar vingar
de som simmar mister gälar
de som hoppar från gren till gren
tappar greppet
brandmännen är framme
hann precis ta deras madrass till
platsen där orden kommer att landa
där kan de sova
tills de återhämtat sig
för ord dör aldrig
dör aldrig då de inte syns

motorsågens kedja skiner inte lika klart

förknippad med rakapparat
nu börjar stubben växa
bli ett träd med grenar
som sträcker efter sin form
likt ett nyvaket djur
med sommarens solstrålar
smygandes bakom buskar

blir nedtrampad (ignorerad)

på trottoaren, mot väggen, står en skitunge
försöker sälja bullshit
det är åtminstone vad andra tror

han står och sjunger i en ständig falsett
med en banjo som hjälpmedel
det är åtminstone vad det verkar som

ingen bryr sig längre om låttexter
man går efter melodin och rösten
det är precis som att döma efter
utseende och klädsel
vid första synen
bygger upp fördomar innan man vet
hur personen är
och det är samma sak här
texten handlar om en själ som kvävs
men folket bara fnyser medan de går förbi
räds över vilka olyckliga människor
det finns
de får skylla sig själva att de varken har
pengar eller bostad
till hands

*trumvirvel* ÅÅÅååOOoo... STANNA

du pratar med dig själv, tänker högt
har för mycket i huvudet
avgaser bolmar ut
har du funderat på att byta växel
ta bort någon fot från någon pedal
eller lossa på trycket
det luktar gummi
hjulen snurrar runt, men står kvar
på samma ställe
dags att gå ner ifrån stegen
tänk bort utsikten du nyss såg
det kan verka som att det är
mycket att göra och ta itu med
men om man tar en sak i taget
går allt så mycket lättare
fler vill göra affärer med en
fokuserad och påläst

sömnen i livet
helar fullständigt
om man har rätt inställning
sekunderna innan ögonen
täcks av handduken för jäsning

barnslig

han tar inte skolan på allvar, började som barn
och kommer vara det tills han går ut
får känna och se hur det faktiskt ligger till

han tar inte skolan på allvar, vem sade
att det finns vuxenlitteratur?
majoriteten av vuxna är minst lika korkade som barn
naiva, lockas av deckare där man vet
vem mördaren är efter de första kapitlen

de kan inte lura honom
han är inte dum
förstår att man inte kan veta allt
men han frågar
för lite mer än honom
borde de veta
och om de inte vill ha honom där
kan han inte få leka
springa över ängar med händerna
i det höga gräset
rycka upp och sätta i håret
komma fram till en stad
där det kommer olika melodier
från varje fönster som är öppet
dansa ner mot centrum
snubbla någon gång på kullerstenarna
fastna i springorna
men hinna ta sig upp innan tåget kommer
hinna ta sig upp och skutta vidare
skulle vara lättare att lära sig
om man gick bort
från klassrummen som ser likadana ut
skulle kunna få större sortiment med
färger på färgkartan
då det är lättare att gå ner i spagat som ung

26.5.10

blockchoklad

bry dig inte om anfall
försvar är allt som behövs
när du tar emot slag
skickas kraften tillbaka och
de får vad de förtjänar

fryser ihjäl

kallt krig mellan mig
och världen

min hjärna styr
använder delar av mig
för att få mer makt
ha kontroll

hjärtat slår i en annan takt
annan tonart
detta är inte vad jag vill
bättre med ett avtal
vara överens om hur
saker och ting ska
behandlas

för:

en kedja rostar sakta
liggandes i regnet
brödet som är bränt
smular långsamt samman
nyckeln till låset
passar inte längre in
det ett låst läge och
det enda draget jag kan ta
är att ta ett steg tillbaka
samla energi och mod
göra mig redo för att satsa allt
säga som det är och
hoppas på det bästa mottagandet

lossa på kapsylen

jag är ett objekt
packa ner mig i resväskan
du lär behöva mina tankar
som, för andra, bara
kommer på fyllan

tuggar

en köttbit så seg
en fralla likaså
tuggar tills det smakar torrt
drar tills den släpper och jag
faller bakåt

en skosula till köttbit
skulle kunna sätta den på foten
och gå genom träsk
en slang till fralla
smular ner innan strömmen kommer
drar med allt som
befinner sig i närheten

jag sitter fast, jag kommer
ingen vart
vad ska jag göra för att
komma bort från
denna plats
vart än mina steg landar
fastnar tuggummin
hur ska jag hitta min rytm
när jag inte ens kan börja gå
innan jag börjar tänka på
något nytt
något annat än det första målet
som ska vara så lätt
att nå

står bakom skynke

en luva över huvudet
täcker håret
ingen får se vilken väg
han följer
åt vilket håll hans kompass
pekar åt

25.5.10

går på torklina, mellan2hus, i en gränd

jag kryper mot havet
den djupa oceanen
kavlar upp sina ärmar
det öppna vattnet delas upp
och akvarium omringar mig
genomskinliga murar:
hinnor
om mitt finger nuddar
blinkar de
bubblan försvinner
och åter igen brunnen:
kasta ner hinken

döden är inte slutet

klockan är rastlös
själv går jag barfota på en äng
som står i brand
lågor likt nålar
smärtan av väggar som pressar
är ingeting jag känner
verkligheten är drömmen och
det enda jag tänker på är en picknick
äta på okänd mark
flytta ut, gå igenom grindarna
hoppa i rör
lösa korsorden före dig
det är nu vi får reda på om vi älskar
varandra för alltid öppet
som döden sitter ihop med livets röster
ekar i det tomma rummet

godtrogna litar på vågornas simtag

körsbärsbladen släpper redan taget
det tog fem dagar
och vinden hade lurat allihop i fällan
men det finns inget paradis
dumbommar
och det är först nu som jag förstår att
alla är blinda
vill alltid ha något bättre
begär att det utvecklas successivt
så de inte tröttnar

trötta är vad de kommer att bli
brisens gardin i fönstret hälsar farväl

de får veta att de inte är speciella
för skönheten sover inom samtliga
utseende och personlighet gör ingen skillnad
framförallt inte om den är medveten
ändrad endast för högre status

i det långa loppet

tystnaden säger mer
än ljuden
dina ansiktsuttryck
berättar hur du känner
för situationen
innan du öppnar din mun
och ska tala

stillheten förflyttar sig
i högre hastighet
än själva rörelsen
reser genom tid och rum
tålamod är nyckeln till
molnens hemligheter

det lugna existerar i
större utsträckning
än det livliga
går så mycket längre
skrapar inte bara på ytan
kan skilja på rutor och ränder
bäddar sängen
förföljs inte av sömnen

de svagas slag går
igenom mer
än de starkas
tunnlar som plåtburkar
utan vätska
någon enstaka droppe
och de orkar till andra sidan

de långa har sämre balans
än de korta
mycket att hålla reda på
kontolera storstaden
medan de små kan utforska
bygga ut och utveckla
kunna planera dagen
utan att behöva tänka

det otydliga betyder mer
än det tydliga
berättar mer
jord istället för sten
kan gräva och hitta porslin med
historier uppmålade i huvudet
inuti grus:
pusselbitar som kommer att
avbilda dörrar
du bestämmer vart du vill
landa

sprickor

man kan tro att mikrofonen är på
att sladden till högtalare är i

men det är en röst från fötter
som jagar dig
det kan verka som den är trött
men den har bara börjat
född med en naturlig raspighet
ett flås som inte påverkar energin

åskan över berget
stenar rullar till havet
bygger en bro
låter dig springa över
han kommer att ta dig
när du inte orkar mer

24.5.10

höjdhopp

du krymper när du suckar
slagen i solarplexus
gör dig allt mer framåtlutad
och du tappar snart balansen

fånga luften som smiter
väx till längden du är van vid
bli rakryggad igen innan du ens
börjar tänka på att dansa limbo
det kräver en viss självsäkerhet
innan man börjar att
träna på högre höjder
då det kan sänka en totalt

bakterier

tungan mot frimärkets baksida
vad flaggan döljer
framkallas snart av smaken
brevet dalar in
landar på nattduksbordet
där frukostbrickan ställs
och böcker läggs ifrån
när han är redo att gå

dylan

grattis till
dynan som inte är dylik
du är en dyckert
tillåter ingen att hamra
dig ner
för mig står du för
dygdetik
dyr på alla sätt och vis
då du framhäver ett
viktigt mål att
dyka efter: sig själv
vem det än
är
dyrkar upp alla låsta dörrar
med dynamisk styrka
får det att kännas
som att jag har dyslexi när jag
själv ska skriva
dygnet stannar till
regnet pausas i luften
jag blir dyblöt av att gå
genom alla väggar
jag skulle vilja bo
där du skrev
knockin' on heavens door
åka bob
nedför stegen från
sovrumsfönstret
fara genom allén
släpa händerna i marken
utan att farten sjunker
ta upp löv
skriva på kontrakt och
flyg iväg från denna
dystra värld
flyga dit där de behöver
mig

pepparkakor

spöket ditt
spöar dina
föregångare
generna som du fått
är ingeting i jämförelse

en ny asfalterad väg
i solen
ångan som flödar är
lik rök man
beordras att ducka för
men det räcker att man
bugar, hälsar varmt
erbjuder sig att duka för
de andra gästerna som
lär komma alldeles strax

jag kan inte dansa breakdance
men jag kan bryta mig in i
lyxvillor och dess kassaskåp

med en bindel för ögonen
går jag i ett spegelhus
känner formerna i luften
trycker dem mot huden
och lägger mig mot botten
om något är hett
så är det verkstaden
kärnan där allt händer
den som gör grenarna som
sulor dagligen glider på
ugnen min
får mig att känna mig ung
inte rädd för någonting
mina nyfödda barn får springa
hur de vill

starkare än tvångströjan

du har rätten att säga
fel saker
slipa dina knivar
mot allmänna ledstångar
sätta naglarna i den
svarta tavlan
som katten klöser i mattan
knastrar som hunden
tuggar benet
som brasan
skapar frihet
vart den en befinner sig


när jag inte får bära de kläder som jag vill
känns det som de bär mig
släpas till kyrkogården i en likpåse
efter jag har blivit hängd i badrummet

jag går ut ur mitt skinn i natt
väljer ett nytt
en storlek större än vad jag behöver
vill kunna blåsa in egen luft i ballongen
nå obeskrivliga höjder
få ting att bli drömmar så fort jag rör vid dem
klappa löparen på ryggen
utan att han anklagar mig för misshandel

för jag har rätten att göra saker
som inte passar in
som man bör hålla inne
när dörrarna fortfarande är öppna

pianofingrar

händer täcker hela synfältet
händer rör sig så snabbt
får dig att se olika landskap
mellan varje finger

ångrar att du tog allt
skakade handen
fyllde gapen
stoppade hungern
kunde tagit ett finger istället
valt ut de bästa egenskaperna
från varje person
till en enda
en partner att vakna upp vid
le mot den nya dagen
med tamburinens plåtbrickor
slagna var för sig

tunneln i trapphuset

när jag har gått
flyttat ifrån
kom då ihåg mig
med ett hånskratt
sådant tryck från
magen
som kan slå omkull
en hel värld
sådan blick från
ögonen
som kan tända eld
på glaciärer
utan att de smälter
nej, nej
de tjocknar och täcker
stoppar om barnet
och säger godnatt
bättre tider kräver
kramar kavlandes till änden
backen ner
det enda mor tänker på är
spåren som grässet lämnat
på alla kläder
springer till tvättstugan
lämnar barnet naken
ståendes på tröskeln
kan inte hålla inne
all nyfikenhet

de slukade tjutet som var deras egna dregel

en nyfödd unge
omringad av vilda vargar

gamla män
vars hår aldrig klippts av
fångar kvalster av
alla möjliga slag

ett ormhål
med blotta ögat ser man att
det går ner i jorden
motsatser spelar spratt
sprättar upp liknelser
blir sopputkast i en lägenhet
klättrar upp

nämen, vilken överraskning
att de var så
raska att hoppa över varandra
kraftmätaren på tivolit
räckte in till
skyskrapan föll, tallarna stupade
men kottarna överlevde
som alltid
med baskern på sned

gammelfarmors karamellskål

när jag kom hem
såg jag en skål med karameller
jag ville inte känna mig hemma
så jag tog en
sög på den länge och väl
läste tidningen
från bravader till misärer
jag satt någonstans i mitten och
kände smaken försvinna
mindes alla sysslor jag var tvingad
till att göra
för att få betalt
vilket betyder:
ha någon som litar och tror på mig
någon som kan ge mig ett hem
innan jag kan bygga ett själv
i skogen nära havet
där jag brukade bada när jag var liten

23.5.10

det enda jag begär är att ni / accepterar det jag gör

de stirrar, borrar sig in
skapar bilder
som inte stämmer ett dugg
fel, fel, fel
fel väg in
prova med att knacka
eller ta åtminstone av skorna
då de är dränkta i skit
stått i svettet som runnit ner
vittnena från huvudet
rymt genom öronen
när ska ni bekänna att ni
inte hade rätt på en enda fråga
men inget att oroa, oroa
oroa sig för
jag förlåter om ni tillåter mig
att hamra ner er till era stövlar
tälta i terräng, buga inför mig
kyss fötter, sug in all vätska
lär er läxa, läs på tills nästa vecka
om ni vill gå ut skolan och gå vidare
vilja leva med er själva
kunna analysera okända
för det verkar som det är vad ni vill
det verkar som ni längtar
längtar efter att ha någon vid ena sidan

x

kalla det dagar, veckor
månader och år
livet är detsamma
oavsett
finns inga ljus som
tänds automatiskt
när svarta hattar
faller ner
sätter sig på huvudet
snett
allt gick snabbare än
man trodde att det skulle
planen sprack
blev inte som det var
tänkt

taktiksnack innan match

måste skriva av mig
tatueringar beskrivandes scenarion
om hur pjäsen kan bli
leva mig in
för att komma igång
en satellit i rymden sändandes signaler
vilken musik som passar bäst
till filmen
som egentligen aldrig slutar att
spela in

genrep innan
konserten brakar loss
en tidning fylld med dödsannonser
viker ihop och trycker i näven
utkasten blir hårbollar
kastandes från trepoängslinjen

innan någon kommer ifatt

du säger att du ska göra det
någon gång
men varför inte göra det direkt

du säger att du inte har någon lust
just nu
men kommer du någonsin ha det
när du säger så hela tiden
nuförtiden

är du säker på att detta är
vad du vill
valet är fritt
du sviker inte mig, om du slutar upp
utan bara dig själv
om du fortsätter
med något som du inte trivs med

har du saker som står i kö
sådant som du "vill" göra?
du kan glömma det
den som väntar på något gott
men inte gör något åt saken
väntar för länge
saker tar tid men det betyder inte
att man ska vänta på de rätta tillfällena
de kommer aldrig att komma

allt kräver träning
bygga upp styrka och
klara sig igenom svackor
jag förstår om du sitter fast i ett dike
eller står i botten
av ett hav med en tyngd fastbunden om din
vänstra vad
och säger "nej" hjälp
bevisa att du kan klara dig själv
simma upp
få de andra att tappa andan
ta för dig
andas in
andas och gör det nu

min katt

min katt stryker sig mot mina byxor
vilka blir raka men luftiga
känns som jag inga har
men vad gör det
när vi ändå känner varandra så väl

min katt stryker mina plagg
fångar upp ludd som blir till päls
får mer kännedom för mina
former och känsliga punkter
kan kännas som att jag tittar in i en spegel
fylld med mjuk, positiv respons

min katt stryker mina hopknycklade papper
låter mig se mina svagheter för nu och då
vad jag tyckte var dåligt vid tidpunkten
så jag vet vad jag behöver bli bättre på
eller förstå att det egentligen inte var
onödigt att lägga tid på

min katt är ute på nätterna
när jag är som mest kreativ

jagar mina tankar
och ger dem senare till mig

lägger dem i huvudet
blandas med andra
för att uppnå sin slutliga form
tar sedan ut dem på tork

morgonen efter
stryker min katt
sätter allt på plats
om något krympt
drar hon bara ut dem
tills trådarna sprakar - färger skiftar till det ljusare hållet -
likt fingrar knäcks
som någon glider ner
från ett berg
och sätter klorna i
ristar gränser
gjorda med syftet
att gå över och övervinna

( )

döden

22.5.10

unga töser skär i dimman med machete, försöker att hitta vägen ut från krisen/paniken/hinken

när jag läser om mördare
tänker jag på mödrar
de som föder barnen

vad som än händer
uppfostrar de dem
med eller utan en fader

om de lämnar
pojken / flickan
ensam liggandes i skogen
med en korg till hem
visar de att de inte har
något godhjärtat att lära ut

ungen är en pusselbit
om modern är mer ond än god
får ungen det goda och
modern har inget ljus som
kommer att leda henne i tunneln

då det förmodligen inte var meningen
att dela sitt liv, trycka ut kopior
mer än att skära sig i sin handled
och glömma bort problemen

kråkan lever tills du blir fågelskrämma

huggen av ett grillspett
pekfinger knackandes på hennes högra axel
vet att det inte lönar sig att vrida kroppen
efter orden hon tidigare hörde att de sade
pressade mer hennes namn
tillsammans, skrattandes
men hon gör det ändå och tar emot slaget
som hon förväntade sig
svaret de får av henne är ett självsäkert leende
under det svarta, tilltufsade håret
frågor dyker upp i deras huvuden
men de är inte så smarta
så de fortsätter att slå

timmar efter, vaknar hon upp
ligger på ett hustak blåslagen
det kan verka som hon blivit
grillad av solen
men hon har bara fått känna på
hur det är att vara svart
sjungandes blues
pratandes beat
för en publik
av vita som inte kan hantera
negativ kritik
eller se en individ sörja
de svaga har inget att göra
i systemet
speciellt inte om de påstår att
troende är svaga eftersom
de tror på gud

för jesus
jesus-us
han dog för någons synder
men inte hennes
hon står för dem själv
behöver inte be för att
klara sig
i framtiden
bara hon har förtroende för
hennes fortsättning
som artist
skapar nya världar vilka
slår himlen med
hästlängder

dom(stolen)

till de som dömts
vill jag uppmuntra

för vi ska fylla på tills de inte har
något utrymme kvar till sig själva

till de som dömer
vill jag försäkra

att vi inte kommer att lägga av
förrän de tillåter oss att gå på trottoarer

ponerse furioso

kunde inte låta bli att le
när matadoren misslyckades
träning förgäves
inget att vara skicklig på
pennan likt tungan
mäktigare än svärdet
vill du riskera din talan
över att få smaka
på ett dött djur och dess blod

kunde inte låta bli att bli arg
det är så fel att tjuren
kommer att bli avlivad för självförsvar
de som gör det är som kommunister
alla måste tycka lika och göra samma sak
annars blir de dödade på en gång

djur har en helt annan natur
låt dem vara
istället för att få dem att
försöka anpassa sig till
våra övermodiga liv
tvingar dem ifrån deras vilja
det är djurplågeri


om ni vinner dör de men om de vinner
borde inte ni dö då också?
eller är ni för rädda för att offra
all den kärlek ni ger till eran familj genom den
mänskliga styrka som man måste vara stolt över

hur kan man leva som dålig förlorare, ta och dö
om motståndaren förlorar så måste han göra det
alltså är det en regel och borde gälla för alla
är man med i leken får man leken tåla
eller har jag helt fel?
jag som är svensk kanske inte förstår ett skit

ligisternas förfest hos mig, den 21e

de var som hundar, gick in på min gård
rökte och drack som de ville
försäkrade deras maktställning
genom att urinera vid buskar och träd
stördes mitt i processen: slutade att blomma

lämnade kvar alla ölburkar de druckit
cigarettpacket låg vid bänkar
salivet som de kastat ifrån fylldes med sand

jag skulle inte behandla dem som hundar
hundar behandlar mig alltid bättre
och de var människor i min ålder
men betedde sig som stora bebisar
gick över stängsel bara för att de kunde

klump

om man håller inne något för länge
försöker det att borra sig ut
från något annat ställe
vilket känns mycket värre
än vad det kunde ha gjort
om man hade gjort det på direkten

jag hoppade ner i en vulkan

vi har ingeting
gemensamt
bara livets stenar
lyft på en
det är du
som bestämmer
vilka myror
som ska göra dig
till sitt revir

ska väl kunna stå på egna ben utan att de darrar samman

å-jag
jag försöker

komma ihåg att
glömma bort
vill verkligen inte ljuga
för någon
som söker hjälp
"vilken buss är det som
går till resecentrum,
är det den som kommer
om en kvart?"
"nej, den kommer alldeles strax
men
anländer på andra sidan gatan"
"okej, tack!"

när de hade åkt iväg
kom jag på
att de hade haft rätt
de missade antagligen tåget hem
fick stanna ute
sova med uteliggare och
planera hämnd på mig

vill inte
verka skyldig till
något dumt
visst, jag visste innerst inne
men jag gjorde inget åt det
öppnade inte facket och
tog fram pärmen med instruktioner
utan lät allt gå

kom ihåg att glömma bort det här
tänker jag
det var ett misstag
något inom mig föll omkull
bad om ett handtag
men min hand gled ifrån
och fick den andre
att svimma
vaknade först när de åkt
till helvetet av brusande hat
för hög volym
förstörde den bra musiken
tyckte allt lät falskt men
sanningen är den att
den silade fram det som var äkta
likt bluesskivorna på grammofonen
tyckte att det var
kinakvalité på det hela
men jag
jag är ingen kines
bara en luffare som aldrig går tillbaka
till en plats där jag en gång
har varit

blåmes

blåmesar utgör förintelse
sitter på soplock och kvittrar
gör inget åt något, någon
håller sig själv frisk men
låter allt annat ruttna till döds

blåmesar utplånar allt mod
påverkar andra att sitta kvar
tidigare tapperhet glöms bort
eller ställs åtminstone i
skuggan -
mellan vått och torrt
syns inte längre till
krävs att man lutar åt
något håll
om man ska kunna behålla
hållningen om sig själv
även om ramar för mänsklighet finns
är det ingeting att bry sig om
vill man ta steg framåt
måste man ibland bryta
regler, traditioner eller andra
bestämmelser

men varför ska blåmesar
göra något
när de inte gör något
och därför inte kan
göra något fel
eller rätt
inga misstag
bara sitta där och låta
tiden smyga förbi
utvecklingen deras står stilla
men så länge de lever
som de vill
gör det ingeting
ingeting alls
upp till oss om vi vill få övertag

21.5.10

hej då, ruiner

visste inte vad han
skulle säga
drog täcket över munnen
lät överkastets mönster tala
men näsan kunde känna
lukten av lögner
tom på saliv, rädd för att bli
påkommen av sitt andra jag
som annars, alltid, kom försent
till brottsplatsen

ingen sol, säger solcellerna

samma väg, varje dag
spåret blir djupare
går ner till en källare
fabrik för droger
bieffekterna för dem
är att man ser
vardagen dubbelt
där hjälpmedel som
miniräknare stängs av
har uträkningar men
inga svar
kanske är lika bra
vill inte vara allt för säker
på min sak
om det visar sig att
jag har fel

det finns mer
än en sanning
det finns flera svängar
att ta
finns ingen mening att gå
samma väg
trots att man har
samma mål att nå

tillåt ny riktning

krockar med granatäppelträd
motorn kokar
förbereder desserten
innan saxens sidor möts och
klipper av bandet
innan smällen inträder med
fyrverkerier och konfetti
i kärlekens alla färger

bara frö kvar av frukten

fruktar att de kommer hänga mig
hänga i lyktstolpen
tills jag torkar, tills ljuset blir gulare
och sedan sluter sig med mörkret
av rök från grytan

fräser ifrån, men då attackeras jag av en kraft som jag inte kan stå emot

släppar fötterna
en stekpanna torterar
får brännskador
snart bara benen tillgängliga
och efter det rullstolsbunden
lagom till middagen
fredagskvällen framför teven

20.5.10

fängelse

de hejdar känslor
genom att
förbjudna andra att
yttra sig
berätta om hur och
vad de tänker på
går runt som planeter
utan stjärnor
det är ett svart tomrum
utan luckor ut
håller inne alla behov
in till det sista
ruttnar tillslut
blir en sopptipp
där uteliggare får inspiration
ifrån

linjalen kan icke böjas

ett skepp kommer lastat med granater
spränger bottnar med bara farten
vågor mot land så starka att byggnader rasar
endast svajande trädstammar står kvar
möter gästerna bockandes och därefter ett handslag
glada över att någon hörde deras kall
befriarna tar bort seglet från masten och hissar som flagga
nya juveler till kronan, nya riktningar att följa
sträcker ut sina rötter, sprider deras klan

räkna inte med mig (varje gång/varje situation)

den flygande mattan
nedtryckt av bordsben
håller upp bordet
med en matematikbok på

ännu en ofrivillig match
att ta sig igenom
ännu en påtvingad tävling
där min personlighet
mina egenskaper
inte matchar mina lagkamrater

den flygande mattan
fastspikad
jag är matt efter alla försök
att få upp
de små nubbarna placerade
vid gränsen
utan något som helst mellanrum

min mage kurrar i samma takt
som ankornas näbbar
när de äter smulor
men jag måste först få allt
överstökat innan jag kan duka
för en ny och
förhoppningsvis godare måltid

nydaning

musiken i hörlurarna strosar runt i huvudet
stör frön vänster till höger
hjärncellerna kittlas och slappnar äntligen av
ändrar destination
låter fötterna leda till platser de aldrig har varit
är noga med att följa takten som slås
anser att man
kommer fram snabbare och ser allt klarare då
smälter ihop
tankar blir realitet utanför
inspirerar andra att göra som frankrike

snacks

sommaren är perversa gubbar
kommer allt närmare med
sina klibbiga fingrar
sätter sig fast och suger blod
tröttnar ut motståndarna
slår till när medvetandet saktat ner
får den attackerande personen
att reagera försent
vaknar upp i nuet när
vätska kommer och svalkar
inser med ens vad som har hänt
men då har mörkret sänkt sig och
alla butiker stängt

19.5.10

stöt stöttar in till det

han gick sakta mot sjukhussängen
när han kommit fram frågade han
"vendela, säg mig, när tog du
trapporna istället för hissen senast?"
"åh... det var åratal sedan"
sade hon längtande
"nu ska du snart få göra det igen"
bekräftade han med ett grin
samtidigt som han tryckte av
hon viskade att det lät bra och
att hon skulle sova djupt
göra sig redo för nästa dag
skulle antagligen kräva
en hel del kraft

inter

flickor med kappa
och paraply
flyger iväg med stormen
fastnar i en gren
täckt med spindelnät
håller kyliga grepp
går inte att fly

;

balettdansösen gjorde
jumping jacks
blev en stjärna och
flög iväg till
nattens uppvisning

~|

och discokulan föll ner
rucklet sade farväl till alla barn
tredimensionella kuber
som mer än många ville dricka ur

läppstift

skiljaktiga konstformer är olika språk
ingeting som syns, hörs eller luktar
utan känns - suger sig in
vattnet kryper efter skydd
genom huden
klara inte av värmen länge till
minan söker efter nerven
använd minst

genrer är dialekter
bokstäver uttalade på andra sätt
skrivna med ett annat teckensnitt
stavar alltid rätt

flyktingar rymmandes till andra kontinenter
utformar sociolekter
kodord till kvarter
vilka inga utanför ser glansen i

kritisera inget som du inte förstår
allt har sin charm
visar det bara annorlunda
kan du inte se att tänderna lyser
under skiten du har slängt
utan någon som helst grund

nybörjare

skiljaktiga konstformer är olika språk
vilket kan du behärska,
vilket är det som du talar?
jag pratar genom musik
alla bilder som det framkallar för varje ton
säger mer än min livshistoria

,

balettdansös med en
slägga i handen
gör piruetter
förstör allt i sin väg
bländar med sin skönhet
de andra människorna
hinner inte med

18.5.10

graffiti på vägen som sägs vara mur

kammen i afrot
sitter perfekt
raka bestämmelser
skakar hand med
njutningen till livet
ballongen visar
det raka snöret runt
genom sina tankar
blundar för det mesta
låter ögonen se in
fylls upp av
en annan världsbild
en sådan som
händerna söker
tänker att
tegelväggen måste ha
en tegelsten som
sitter löst
någon som går att trycka in
en knapp som gör
så att allt vänder
det omöjliga händer
motsatserna smälter samman
och blir något mittemellan
något som alla gillar
inte längre några krig
även om de vet
att det alltid kommer finnas
och en dag förstöra och
ta död på allt levande
som finns bosatt på
planeten tellus

en oral tanke

ord har så många betydelser
synonymer och definitioner
från person till person
år och decennier
vad ska man tro på
hur kan man förstå
vad andra menar
om man inte umgås i samma krets
inte lever i samma område
hur kan man ta någon på orden
om man själv skulle ha valt andra
för att förklara sanningen
bakom händelsen
till livets uppkomst

inga fåglar i holken

himlen över dig
saknar själ
det är vad som
gör dig tom
och uttryckslös
uttorkad
släpper varken
svett eller tårar
fröna i dig
krymper
går tillbaka till
platsen där
de första fotstegen
pressades mot
marken
först stegen från
vinden
sedan trappan till
källaren
flytta på de lösa
golvbrädorna
kryp ner i gropen
invänta duschen
vattnet brunt
haltar fram
tar ett tag innan
förståelsen för uppgiften
dyker upp
renar och upplöser allt
kvävandes av lera
som då faller platt
delas på mitten efter
sprickor varnat
ditt huvud först
reser dig stelt från
underjorden

väx,håll upp

grannen står och vattnar blommor
balkongen är hissen
som går emot verkligheten
ytan skrapas
det är ett svärd
hugger igenom plåt
men vad vill de åt
vad vill de uppnå
ska världen lukta som avhugget gräs
väntandes på regnet
ska färgerna på samhällets hus
vara som blommornas närvarande ljus
det fungerar inte
om något är detsamma hela tiden
tröttnar vi och kräver något som är nytt
och bättre
grannen står och vattnar blommor
vill känna närhet
när hon sitter ensam och dricker kaffe
efter jobbet
vill känna att något fyller ett utrymme
vilket det finns många av utomhus
vill känna att den ena handen kramas
medan den andra vajar fritt

frivillig utpressning

drunknar hon så drunknar han
inte sant
han gick ner på knä
bad om hjälp
hon har hans liv i sina händer
för alltid

varje öppen hand som knyter sig
tar syre från hans hjärna
kryper till telefonen
men den lusten han har till livet
och dess grundpelare
kan inte bära upp honom
med sina egna muskler
byggda av naturen


var lugn

det var du
bönade och bad

hon försöker få dig att
hosta upp ett nytt liv
du kanske kan
trivas bättre med
någon annan
att ta i hand
gå en strandpromenad
forma den till
något eget och kärt
drar dig iväg
på-på-påbörjar en karriär
där du lär
vad som är viktigt
för dig

skrubba

brandmannen glider ner
rinner med vattnet i rännan
branden svetsar, gör burar
slår undan kryckan för gamla
trädet som ska lämna över kronan
tvekar och dör innan beslutet tas
alla beter sig lika
alla vill lika gärna ta hand om riket
men det är den som lyckas att släcka
som kan klara av resten

tar från ofärdiga revolter från glömda epoker

sicksack-sicksack
skosnörena på skorna
skapar en egen bubbla
skosnörena på skorna
tusentals trådar
kramar om varandra
nät - klättra upp
sno åt dig tyglarna
och rid iväg till det brustna
sy ihop hjärtan
sicksack-sicksack
rid aldrig rakt fram
ändra riktning
annars kan de skjuta dig
riva ner din bild på framtiden
ta nya foton
sparka in dig i en cell
enda hoppet som finns kvar är
ett bevis på kärlekens styrka
din flammas fläta
kastad upp mellan galler
nålen i stacken funnen
stick ett hål var i fingertopparna
och låt floden flöda

kalldusch (välsignelse)

någon drar i filten och du rullar ner
stranden likt en silkesgardin
i mitten av juli, du borde inte vänja dig
det kalla vattnet väntar
vill ha lunch, magen kurrar
bita tag i huden, leta sig in till kärnan
när du lyckas att ta dig upp igen
finns troligen ingen ork kvar
se till att lägga dig
marken har allt som kan få dig att må bra
sanden klistrar sig fast och blir ditt nya skydd
gamla mynt följer med
tappade för länge sedan
hjälper dig att minnas det som du behöver
för att gå vidare

17.5.10

erfar/ varje /enhet

gör ett drag
före du vet vad
som kan hända
stå och
håll ett föredrag
utan att du vet
vad du ska prata om
du kan vinna
stora summor
som kan användas
till nästa gång
du ger dig ut
på okända hav

pussel: augustihimlen

har dribblat förbi många länge nog
tänkte väl att jag skulle kunna
se ett mål inom sin tid och där är det
en ram att måla inom
visa lite mera av den värld
man hoppas kunna nå
korta historier är pusselbitar
bildar en epok
beskriver vilken stil som uppkom
och nu börjar att påverka framtiden

bryts ner

vem smyger efter
fyller mina fotsteg med sand
vem tar rester
kopierar och spelar någon annan
vem kysser den andra sidan av kinden
ändrar mina bevis på vilja
till vilket parti jag tycker ska styra
vems högra öga
ser in i mitt vänstra
när jag ser in i spegeln
granskar mina rynkor
blir allt fler
men jag har glömt bort vägarna
som ska ha skapat dem
vem fick koden in
sa han att han var min vän
att ni kan vara så naiva och tro på det
fattar ni inte att han ljuger
vissa gör allt för oljan till mekaniken
vissa gör allt för att lyckas i livet
en karriär med ett kugghjul som går
runt-runt
kan inte bara stanna upp
lat som
jag är
för många tagningar i samma scen
måste hålla igång
improvisera och gå vidare

virtuell vital

ville vi
vara livliga
vad hör annars livet till
om inte leva och genom det
låta sitt barn nästintill slå hål
i magen
bli flera
desto äldre man blir
desto längre man ser
desto mer rätt
man börjar få
fånga flås
pumpa upp madrassen
sov över
hos husdjuret
på planetens övervåning
vi lever tills berg och dalbanan rasar
vi dör som vi föds
står i kö
om vi fortfarande
vill vara
livliga
i lusten om att få ta kliven över
förfallna soldater
du och jag
går över rustningen och
finner hagen
blommar för fullt
smaragdgrönt
blir mörkare för varje liv
väntar på det svarta golvet
ett våningsplan
ta hissen upp till en
ännu finare dag

blind boy...

kaffekoppen blind
trots det: spelar en symfoni
mönstret olika personligheter
instrument som styr vädret
angående smak och styrka
på kaffet som befinner sig i
när det är dags för ännu en
uppspelning till de
springandes över stadens
mittpunkt
slår flertalet slag för mycket
lugnet finns
följ floden
finn sjön och
dumpa allt av
prickfri röst
varken djup eller källor
inga kulor som ger smärta
falska pengar slängs mot bordet
rullar ner
kaffekoppen hör vad som är verkligt
och låter endast det
komma in

16.5.10

klanglös

det är inte som sabotage
värre än så
ett slag i magen
en himmel utan moln
minnet borta:
vad var det som de tog?
allt står kvar så prydligt
det är en text
som döljer något mellan raderna
men man vet inte vad
alla fingrar sitter fortfarande fast
helt oskadda
men tangenterna, som det är meningen
att de ska spela på, fattas
slår hål i trumman
finns ingen annan känsla
brunnen lider av vattenbrist
huvudet dunkar

glitter

skator med kostymer
knappar uppe
under vingar: en lunga
till kudde
drömmen andas in luft
när den flyger

skrapa: vinst varje gång

crème de la crème
fingret doppad i grädden
en strimma på den
översta skivan i bokhyllan
res tillbaka i historien
aldrig någonsin utgången

hotellrum 85

åttiofem är mitt favoritnummer
jag vet inte hur det kommer sig
men det känns som ett hem
rullar fint på tungan
kan visa vem jag är
,fastän jag står på en okänd plats,
genom att prata och kunna välja ord
prata mitt egna språk, åh, precis som konst
finns ingeting som alla förstår
finns ingeting som alla gillar eller håller med om
åttiofem, tänk: det är som en färg
därav undrar man:
hur lång sträcka kan man måla med den?
är den tunn eller djup, fattig på vatten eller lever den rikt?
ja, allt slutar hos mig
då det var jag som tog upp den från gatan
lät den få makten över
mitt rum
och allt dess innehåll
synligt som gömt
blottat som påklätt
gratis som dyrare än alla pengar
till världens ände
änden som toppen med brant väg upp
högt som djupt
omkretsen i en liten kub
koden till ytan betyder allt
som finns inom mig
gör ett försök
men om du slår fel
kommer du aldrig in

badrock

hästens mule i himlen
flåsar ivrigt
morgonen insvept i dis
släpar fötterna till
frukostbordet
måste få i sig näring
dagen är lång
gömmer på många
hemligheter

15.5.10

flygplan igenom (solen nära)

popcorn hoppar ifrån
de är så populära att de blir
jagade av beundrare som
inte kan behärska sina
känslor nypandes i porerna
all vätska sprutar ut
fontäner skildrandes
ungdomlig gud historisk

de vill så gärna känna på dem
finns inget annat sätt
för att de ska förstå att de
faktiskt finns

salongens förarsäte

fåtöljens armstöd är som
uppkavlade ärmar hos
en skjorta
är den reserverad
eller vill den vara med
och duka
bära maträtter till bordet
där alla ska sitta
fåtöljens och dess armstöd
kanske väntar på att rulla ut
när någon
som den har stor respekt för
sätter sig
för att vila eller fundera över
viktiga beslut

skräddare i triangel (stav i handen)

det sitter en man i hörnet
gå till honom om
du vill byta namn
han kan göra det officiellt
på ett ögonblick
och du kommer känna dig
som ny
utan tvekan
naglar filas
håret faller av
börjar att växa fram i
annan färg och kvalité
återbetalning till hunden
kostymen för liten
fel färg - passade helt enkelt inte in
välj ny, fritt att välja vilken du vill
men mannen i hörnet
han är erfaren
kan se in i dina ögon
som trollkarlen ser in i sin spåkula
när du ändå är här
passa på att utnyttja honom
det är gratis så länge du bär vitt
från huvud till fötter
redo att smälta in bland moln

gemensam knuff

fortsätt att jobba
du vet vem du är
fortsätt att jobba
visa vad du kan
fortsätt att jobba
gäller att få det ut
om det ska räknas
som riktigt
alla kan ha rätt
det handlar om
bevis och alibi
träna, låt dem se
svetten, ett lager fett
försvinner bort
insidan närmare för
varje sekund
slit sönder skjortor
knappar ska flyga som
stjärnor från skyn
gå och lägg dig när
ingen annan än du
lyser upp
fortsätt att jobba
men låt din kropp ta ifatt
vila, samarbeta
det går snabbare om
man är två
rygg mot rygg
ser vad som pågår

storebror, hoppa högre

om bollen är ditt huvud
din uppfattning om livet
och hatten din stolhet
självförtroende till egot
så ska du titta noga när jag
använder den som
ett jordklot på fingret
snurrar runt
ser hav, berg, öken och skog
framförallt städer och nationer

tar av min hatt från huvudet
vill äga mer mark
ha större makt
sätter den på bollen
ska skaka hand om fortsatt förhandling
men bollen kastar ifrån
och tappar koncentration
faller ner mot golvet
och jag inser att du inte kommer gå långt
om du fortsätter som du gör
tacka mig
jag gick i dina spår
såg dina brister och nu
sätter jag ihop dem
så du kan fortsätta din sopning av gång
bort med allt damm
nya tider ska få plats
nya tider ska kunna ha chansen
att bygga ett palats

mm-mhm

slarva inte med slagen
slingra inte runt
det är för orden
slint inte med näven
ska höras tydligt
vara fast och hårt
lyssna på j dilla
sanden rinner emellan fingrar
men lugnet återstår
i sitt utarbetade mönster
en pepparkaksform till stjärnfall
statistik faller ner fritt och oberoende
vänder om, vänder om
nya versioner
teatermasker nymålade
steg mot centrum, fläkten pustar ut
publiken applåderar
visslar silkeslena pilar
vilket betyder:
vägen du går är den rätta
fortsätt så
bevisa att vi kan spå din framtid
mikrofonen är på

skugga - eko

kantiga öron hör
ljuden som studsar från
vägg till vägg
de hör allt dubbelt
om igen
andra gången olik
hör detaljer
förstår vilken teknik
som är använd

kantiga öron är gången in till
en hiss som stannat
ett ryck till spark
få igång motorcykeln
dra i repen
blås huvudet av loket
dra iväg över
havet utan vittnen

skakar, gungar på kanterna
närmast till marken
hallen lika ojämn som bark

kantiga öron väntar på
runda nostoppar att doppa
dyka i
göra mål och få sin vinst

kantiga öron håller rent
sniffar upp kokain
finns inget kvar
allt flyter i strupen
som en kloak med bitar av
bortdragen hud
för fet för att visas ute
vill få godkännande först
vara säker på att lönen höjs
desto mer det ekar

ung kvinna i röd tröja, blicken genomborrar

"dissekera mitt hjärta", tänkte han högt
det var en sladdrig mun som formade
ordens rakt bestämda mening

sladden satt fast i kontakten under soffan
hade ett kontrakt med hjärnan om att
spela bekväm och diskussioner om pengar
gick hett: lukten av grillad bläckfisk
spred sig som en sugpropp ner i toaletten
ett steg ner i myrstacken
en fot halkandes på granntaxens avföring
väckte alla lagom till undergången, övergången
astronaut dykte till u-båten som hade drunknat
släppt in vatten, spräckt alla bubblor innehållandes
röda stugor, granar, kälkar och snön fallandes ner mot marken
högre och djupare
snöbollar kastandes mot fönstret
brasan så varm att de smälte direkt
den unga pojken nära, fokuserade på vilken droppe
som nådde slutet först

"dissekera mitt hjärta", tänkte han högt
han var på middag med arbetskamrater
de diskuterade arbete och ekonomi
han satt stelt med blicken fäst, rakt fram, på ett porträtt
av Rembrandt
han blandade ihop det
med rader skrivna
av Rimbaud
verket som hette kökspigan var inte längre tydlig
endast bokstäver snurrandes
hans psykes toarulle utrullat likt den röda mattan
alla kunde läsa utkast som hatbrev och anteckningar skrivna
slutet på dagen, men ingen brydde sig
de fortsatte att prata
hans avslöjanden tjänade inget till
det var ingen som hörde
han började spontant att fnittra
falsetten steg och ögonens hinnor krossades som
mormors kinesiska vas han tappat
som barn

14.5.10

enligt kontrakt

ute på marknaden
det är fortfarande
en svart katt på vägen
alla väntar tills den har gått över
vill inte köra på
då kommer det att kastas
brinnande spjut av hastighet
från den oövervinneliga himlen
morgonen kommer gå för snabbt
alla erbjudande borta
ingen får något gjort
har inte råd med det
som de skulle göra

ute på marknaden
kanske bäst att handla svart
när man ändå kan
innan det är försent
tänk om ljuset aldrig lyser upp vägen
så man vet
hur långt det är
kanske bäst att handla svart
kanske räcker med att se sin egna hand
fatta egna beslut
inte påverkas av folkmassor runtomkring
kissemisse, stanna där
jag kommer och hämtar dig

mager mage med tjocktarm

hoppa omkring, nå ringen
få ramens kanter att böja sig
mjukna upp, stå högt i kurs
alltid redo för jobb under midjan
där ingen vågar slå och ta
det som ingen tidigare upplevt
en tunnelbana under land
plaskandes i vatten
tunnlar som lager med salt och sött
fördelat i gränser

hej margareta
jag faller inte ner
du kommer inte hitta mig nere
som du gjorde förut
jag är större nu
går istället för kryper fram till
ännu ett mål
det går snabbare att gå
så skynda på
om du ska hänga med
innan jag börjar jogga och
därefter springa
snabbare, snabbare, snabbare
med bergsprängare till
dynamit
en tunnel som genväg

laddad och klar

gummisnodden kramar
tumme och pekfinger hårt
ligger på bräda
töjer ut kropp
spänner musklerna blir
trampolin till suddgummit
med en karta beskriven
utropstecken stavat med
dramatiska färger
betyder att utgången är där
kollar en gång till
så att det är riktigt säkert
innan den skickas iväg med
pilbågens sista pil
blå med texten
"kungsgatan" i vitt

bordtennis

hoppa från bryggan av trä med svamp
så fuktigt, sniglar krypandes uppför
man kan tro att de håller uppe allt
och deras slem stelnar blir till stål
våg vinge under både ler och gråter
hoppa från bryggan av stubbe ung
fjädrar faller upp på brädorna
stormen lugn för att vara storm
fiska medan du kan
hugg av pelarna med tråd
och dyk som raseriet till panik:
förlorar lotus - löv faller mot paradis
kojan uppochner

runda av

den enda som uthärdar att
dölja sig själv bakom
element och tar ett steg
längre fram, mot sidan
den enda som vet vem
talar inte med andra
använder trick till att göra
en sallad av någon
efter badkar och dess ånga
tvingar fläkten sätta igång
om de ska komma någon vart

13.5.10

mappa (dömda lär)

innan jag börjar att leta efter henne
så ska jag först hitta mig själv
men jag kanske hittar mig genom henne
hon kanske är jag och jag kanske är
även om vi inte har någonting gemensamt
så tillhör vi samma värld
i slutändan

röran smälts samman i ugnen och ut kommer en kaka
med olika nyanser, skiftande mönster till motsatser
hård och mjuk mark beroende på ställe i skogen
bestiger berget med högsta hatten
accepterar när man faller och börjar sjunka i den leriga gyttjan
tar sig igenom, sväljer
formas på nytt i magen
och om man kommer ut har man bevisat att man kan
kommunicera och hitta lösningar utan karta
lärt känna varandras styrkor och svagheter

hället

samhället utanför staden var
ett ofärdigt dockhus
vita vägar av papp vajade
medan himlen var gråare
inte lika många att lysa upp
karaktärerna var få och de
gjorde ingeting som var
något vidare speciellt
en möblering med utrymme att andas
men samtidigt så tråkiga
så de kunde dö av det
lättare att hitta lik
också lättare för dem att aldrig hitta
en ny rörelse kring stillheten

0.8

skosulorna var kex
knastrade när han
trippade lätt på tå
hemma igen
platsen där han kände sig trygg
omsvept av servetter
han var en man på trettiotvå år
kokade potatisarna
på låg värme
gick väldigt långsamt
men han njöt
han njöt som
tonerna till vågorna mot stranden
innan tsunamin skulle
ta landet

kittla mig längre in

mördaren speglar sig i kniven
innan attentat
vill känna känslan att döda något
inom sig själv
finna glädjen igen när han skjutit undan
något intill
moln framför nosen
en hand över huvudet filar ner glitter från hud
gör honom sömnig och yr
tappar ambition i livet
han har endast ett krav och kravet är att han ska
komma ifrån stycket tilldelat honom
ta sin penna och skriva ett nytt på ett vitt ark
knyckla ihop och
svälja utan att tugga
kugghjulet ska brinna
en hastighet så snabb att människan inte kan se
storm över natten
åska till onda andar
blixtar till blixtlås som öppnas
goddag claes, du nakna man ska vi ta och fundera
över frukost
de första byggstenarna till dagen utan reklamskyltar
fördomar, överdrivna påståenden och förhoppningar

åder å

hand i fot vandrar vi på
vibrerande mark
snarkar stadigt med
drömmars fiktion
spökandes runt maskinen
med skruvar fastskruvade hårt
tar in allt den hör och ser
så mycket luft inhalerat att
bron delas och delarna
går upp mot skyn som titanic

12.5.10

tjutet har halvslutna ögon

vakna till tuppen
spräck alla fönster
vill vakna innan
jag dör
vill blunda innan
ögonen spärras upp
och torkas ut
av synen
en almanacka:
allt fastställt och
klargjort
ta mig bort
ta mig härifrån
kanske går bättre
om jag gör allt ensam

mjölk utan vita lögner

jag är lika sjuk som husknutar aldrig knyts upp
jag är lika sjuk som mördare bär med sig gud
jag är lika sjuk som rika med en förfalskad tavla
över ett kassaskåp fyllt med minnen från en
fattig barndom

jag är lika sjuk som svensk politik alltid fegar ur
jag är lika sjuk som slutna människor inte har ett slut
jag är lika sjuk som frukter mognar i otakt liggandes i
brödkorgen, befinnandes i skugga, åldras och smular
tills allt sammanställs till en fjäder som läggs i ett kuvert
och skickas ut till den minst framgångsrika bonden
i östergötland

makar på murar

merlyn, min pony
hon red hela natten
och jag tittade ut från fönstret
såg landskap ändras för varje ögonblick
varje tår var en kristall som blommade ut till en regnbåge med
armar och händer som förde mig till en skattkammarö
fyllde önskningar som jag inte visste om att jag önskade
men förstod att jag behövde när jag fick dem
åh, merlyn, min pony
hur ska jag slita mig från det osynliga
hur ska jag kunna hoppa av och gå med egna ben
när jag vet
hur mycket längre du kan ta mig
hur större livet kan bli

mörkrum

kritik kritvitt
källaren kabin
resan rak
ett mål:
bedöma andras liv
när det är
som mest privat
tvinga ner dem
i träsket
och rädda dem
innan det sista
andetaget
annars finns det
inget kvar
att ta av
källor insugna i ett
svart hål
ingen sanning att
utgå ifrån
en dynamitens veke slocknad
och man börjar att undra:
vart leder fotstegen

nedtrampad växel

guldmynt från himlen föll
guldmynt borrade sig igenom marken
det var en solig dag
och solen visade att
inga smycken bländar med skimmer att
reflektionens gensvar är
en nål som sticker hål likt en skör tråd
mellan färger som skär sig
tills det inte finns någon
botten kvar att gräva och känna in
utan något som alla har inom

11.5.10

äter egna ben

han får varningar:
bör sluta prata
gommen uttorkad
tungan i hundkojan
fastbunden och bevarad

pengar är kärlek och
kärleken tar över din kropp
han sitter i någon annans makt
använder honom till att
jaga bort ovälkomna gäster
om han står emot
och använder ord oralt
måste han hoppa över hinder
innan han kommer fram
där stjärnor faller
brinner upp gräsmattor
gång på gång

kolväten

fimpa din hörlurar
i vattenpölen
vill se vad du ruvar på
om barnen sparkar hårt
eller sover djupt
hur de kommer att bli
när de korsat havet
slitit sig ifrån och
blivit en självständig stat

vädnos

häng discjockeyn högre än du når
bort från alla skivor han spelar
de är så förbaskat utslitna
hackar sig in i våra system
glömmer bort allt lättare, allt mer
vet inte längre vad vi tänker
det är något som styr oss hit
sitter och gör som (det) säger

ögonen speglas

de skriker: "stoppa filmen!"
men om sanningen ska fram
så är det inte möjligt
du kan inte ens gå ifrån
då den visas överallt
de som får syn på den
blickar genast bort
tror att de kan lura
salen fylld med speglar

10.5.10

hinken i brunnen, brunnen i skog bland eldflugor

hennes örhänge i hans mun
lyser lite extra när en själ
blandar sig i
kryddar stämningen med
den blotta närvaron

det levande ljuset på köksbordet
är det enda
som vi kan relatera till

rostfria bestick
och en enda röra till mat
är inget som hör hemma mellan oss

det levande ljuset rycker till ibland
rycker till som när man vaknar
med endast några få minuter kvar
tills första lektionen börjar
det levande ljuset rycker till
känner om våra ögon fortfarande
är kopplade
det är våran energi
den lever på
det är våran energi
en sanning
kan inte ljuga
då brinner det snart ut

hennes örhänge i hans mun
hämtar kraft, hämtar syre
till deras egna bubbla
den svävar försiktigt
men går snabbt upp över
regnbågar och genom
diffusa inslag

inte inne (än)

kunde ha röjt henne ur vägen
men han
kysste hennes hand och vände om

rakryggad med en trenchcoat
som sopade upp allt damm

fick det att leva
en vägg i luften
gjorde henne blind
för en sekund

tillräckligt länge
tillräckligt länge
för att hon skulle glömma bort honom
eller åtminstone att han fanns
i verkligheten

sekundvisarens gränd

klockan har stannat
klockan är klok
klockan har gått i ide
klockan har slagit rot
klockan behöver vila eftersom
klockans batterier är låga
du skulle bara våga att tända på
göra en låga med två glasspinnar
spola tillbaka och låta de smälta igen
inget är som förr
inget är som framtiden framför oss
inget är som nu
nu, nu, nu
när allt känns
tidlöst

/domnad/

knastrar likt en stråhatt
suddigt som en sommar
med huvudet förtryckt
i den täta luften
som inget får av istet
med isbitar som grus
knastrar likt torra löv i näven
suddigt som en mordbrand
med huvudet ute ur fönstret
huvudet fast i tågets portar
resten följer med tills
tunneln separerar ljus från mörker

rulla höbalar

montera muntra miner vid
centrums stressade gatulampor
led loken fram till
naturens kärna
sätt på lock för deras öron
så de får äta upp det
som de har orsakat

leendet är som en skateboardramp
efter varje man som tappar kontroll
över sin bräda
finner man en ficka med stöldgods
lögner av ren nervositet och rädsla
och han tvingas hoppa från piraternas bro
bevisa att han orkar att simma till en ö
utan proviant
bygga upp en ny värld
utan inspiration
från andra
då inga andra finns där
bara fiskar
som flyr när de ser att
han är på väg
när de hör hans steg
som är som pelare som
reser sig

9.5.10

pantai

existerar i en dimission som dividerar
med galaxer långt bort
skrikit sig hes för länge sedan
men viskningar gör mer skada
river genom skynket mellan
dag och natt som en tigers klor
klorna böjda likt vattenfall
hugger i fångsten
dregel som lödder
från munnen
äter
sväljer
forsar
stillar
hunger
borta
en icke-existens av världen
samtidigt som jag existerar
här i magen
älskar att spela på revbenen
låter som änglar pratar
svarar på alla frågor jag har
"hur många barn
får jag när jag
blir stor?"

vagga

ner, ner
längre bort
blir mindre
splittras och
blir fler

fred, fred
behöver ytligare
personer som är som du
så mänsklig att
andra tycker att
du är omänsklig
föråldrad en ny förfäder
i nålens öga
rep mellan planeter
väcker eller hjälper
de andra att somna
mittenpartiet är viktigt
en bra hållning gör att du kan
gå och se längre

höger, vänster
slå hårt
sist rakt fram
spara luften
hör vad den har
att säga innan
du fångar bollens
skissade kast

rutor, ränder
hoppa, klättra
hagar med stängsel
följer varje station
gränsar att gå över
broar som rasar
hissar att hålla
få med alla

finns inget att hämta hos mig (bara hos er själva)

de omringar mig med kärnvapenrobotar
såg det först nu
brukar inte se mig omkring så ofta
eftersom jag har
fullt upp med mig själv och är
fullständigt oberoende av dem

har de inte hjärta nog
att döda mig med egna nävar
har de inte hjärna nog
att diskutera problemet över en fika

förstår de inte att jag inte
har några pengar
endast rik mentalt
endast satt upp mål och
tagit mitt ansvar
livet är oklart
tar en sak i taget
andra handtag kan glida ifrån och
man riskerar då så mycket mer
än vad det är värt
i slutändan

vad har han som inte du har?

är ni så ointressanta
att ni bara kan prata om andra
är ni så ointressanta
att ni bara klagar

om ni inte tänker på vädret
utan något annat
kommer ni inte känna någonting
tämjer en frihet
som tyst kastar sig ut bort från branscher
bildar en hög
tio våningar senare
alla är lika värda
alla är speciella
de är vad de gör från och med nu
de är inte längre pressade i ett fack

är ni så ointressanta
att ni bara pratar om andra
och vad de gör
vilken tid de kommer hem från jobbet
vilka kläder de bär

ni kan lika gärna sitta hemma
och analysera
om det känns bättre

glömde att det enda ni
egentligen lever för
är pengar
så det skulle ju inte fungera
särskilt bra
men vad gör ni för pengarna
som gör er gladare
jag ser inget tecken på att ni kan le
utan vidare ansträngning
men ni kanske inte vill vara glada
och tro på er själva

en sak är säker och det är att jag
inte kommer hjälpa er upp på benen igen
när ni fallit ner
rullat som en snöboll
dragit med alla som är som er

stroke, pest och bokbindning

beroende
inte längre road
ögonen stirrar
rakt fram
öronen hör inte
när de ropar
mitt namn

sitter i trans
tills allt är slut
för denna gång
varför ska jag alltid
rota fram något som jag
ångrar så djupt

beroende
blir rånad
för svag för att
stå emot
smutsiga händer
i håret
hårståna vissnar
medan plundrarna tar
alla pengar
allt grönt gräs
som min kropp bär

sitter i trans
tills allt är slut
för denna gång
efteråt ångrar allt
skulle tänkt längre
kan jag någonsin lita på
mig själv och mina löften

beroende
har ingen kraft att ro ifrån
tillhör ingen religion
kan inte be till någon
har ansvar för mig själv
väx upp
riskera livet för det du vill
inte för det du inte står för
beroende
att jag råkade göra det igen
rimmar inte hos mig
morgonen efter hittar jag
döda råttor under min säng

sitter som förstenad
på min sängkant
vad har jag gjort
vad ska jag göra
förvirrad och alldeles stenad
tungt huvud värker av
brännbolls kast i sömnen
jag är bränd och
brinner än
jag är rädd att jag aldrig
lärde mig
att vinna mitt inre folk
och deras röst

tar knoppen och drar ut roten

rycker blad
från rosen

bort med kläder
bort med ord
bort med smink
bort med symboler

letar efter kärnan
vill kasta livets tärning
hårt mot vattnet
vill se den studsa
sex gånger eller mer
vågorna den bildar
leder vattnet runtomkring bort
skapar en stig, en bro
följer med, dyker om det behövs

har inget att förlora
ryckte bort alla blad
sålde mitt hem
för gatan

byggstenens kant ristar in spådom

förstår mig inte på
de som söker efter
meningen med livet
vad finns det att hitta
om man inte skriver
tar in känslor
provar det som
intresserar
går igenom det som kan
kväva, dränka och få dig
att tänka om
meningen kommer inte
om du inget gör
att skriva handlar inte om
att sitta och skriva
det handlar om att uppleva
leva över alla andra
agera som en gud
det är ditt liv
fri att göra vad du vill

är vad du gör
gör vad du tänker
tänker det som
kommer fram
det som inte går att stoppa
gör det tills
du dör
dör när du
går så långt att du korsar
bytt stycke
vänt sida
påbörjat nytt kapitel
kanske till och med en ny
tegelsten till huset
du bygger

8.5.10

plötsligt överviktig av smutsiga kläder

mål kan endast nås med
spegel eller glasögon
se något annat
något mer
kunna justera
inte behöva någon annan
som säger till

perfektion handlar om
skärpa och detaljer
perfektion är det
som vi som ser bra
utan hjälpmedel
vill undvika
med glasögon suddigt
suddar ut alla gränser
den ena sidan på vågen tippar
folket får ta dess innehåll
liggandes på gatan
medan du hissar flaggan
på den nya planeten

jonglera

ögonen är inga lampor
lyser varken svagt
eller starkt
ögonen syns inte när någon
kommer försent
släpper in en bit
av natten till klassrummet
du kan leka ung
när du sitter i fängelset
låstas som om ingen ser
när du blundar
smiter genom gallret eller
gräver en tunnel
kom bara tillbaka till lunchen
jag känner då ingen som vill
gå hungrig

trämögel

på en ostämd sträng
instrument oklart
hör avgrundsvrål från
det övre partiet
undrar vilka det är
som leder inspelningen i
den kalla juninatten
med små gråa pixlar
fallandes från skyn

snarkar fram malda örter

tändstickan försvinner
duckar i samma stund
som tystnaden trycks av

asken innehållandes
aska från hårklippning
och tagna foton
har med det sista ljudet
blivit osynlig

ingen atmosfär kvar
skillnaderna framhävs och
alla likheter attackerar
samtidigt

byter tillbaka till gamla skruvar

ringrostig relation
klingar falskt
när huvudet slår i
rören med lösa skruvar
springor där de möts
krockar och tappar läroböcker
båda faller ner på knä
rafsar hastigt upp kunskapen
hur mycket den än kan och är värd
klarar den inte av situationen
särskilt bra
uppväxt på ett flak
biblioteket i staden
många fingrar som tagit den
fram och tillbaka
men denna gång var den första
som den fick känna
sidorna bläddras av blåsten
finna slutet ändlöst
en ny historia som börjar skrivas
med hjälp av törsten och inte hungern

kolamoln från brunnen

har tänder som sockerbitar
knastrar och glimtar
smälter sakta av
salivets inverkan
är där och genom det
bryter ner
snön på topparna smälter
glaciärer rasar samman
flyter ifrån
fyller på
men mjölpaketet snart tomt
du förvånad över vikten
när du ska hälla upp
det mesta har gått åt
under veckan som
veckor rullar den röda mattan
ut och in, från och till
tar emot kängor som promenerat i skog
genom kvicksand och ormbo

tandköttet alltid rått
vare sig du äter välstekt lamm
röda flammor med
vita armbågsben över
äventyrliga bloss
grillar korv i vildmarken

gamar flyger som tallrikens form
tar tag i ratten och
kontrollerar din kropp
slutet är närmare för varje sekund
slutet närmare för varje droppe svett
från döingen som tar sig upp
från graven
söker efter syre i första hand
ishacka att klättra med i andra

7.5.10

från frys till diskmaskin till besticklåda

världen är en kub
en låda där allting
får plats
jorden är en fågelholk
hänger på en hake
som seglet på
en mast
livet är en chokladruta
med vassa kanter
ingen idé att slipa
det är då man får stå
sitt kast
orkar mindre
hinner inte springa färdigt
distansen
som är satt
för godkänt

landskapet är det enda som skapar

cykelns ringklocka
en basketboll studsandes
mellan väggar
och hjulen, hjulen som
kransar på dörren
sätter spår på asfalten
med dess spröda löv
torra händer
flagnad hud
behöver ingen olja för
genialiska planer
eller för att hindra bedövande tjut
när hjulen snurrar runt
allt går framåt
myrsloken följer slaviskt och
sniglarna hänger med
ingen vet hur snabbt det går
men det är inget att bry sig om
då det bara är en som har huvudroll

gungstolen en vagga

varje våg
en tår
av både
glädje och
sorg

varje våg
en ny ton
befinner sig
mellan dur
och moll

varje våg
en kniv
som skär upp
en strimma
suger i sig
nytt blod

vågar sig
intill land
sveper sig
runt en bägare
format av händer
sörplar i vaggan
tippar sakta mot
mimarens rostfria
spärrar

blindtext

snälla, snälla
upprepa inte det ni
en gång sagt
betydelsen tynar bort
och det blir bara
ord från maskiner kvar
som inte går att stänga av
varnar med stötar som kan
leda till explosion
ingen vågar gå nära
ingen vågar gå och säga till
inte ens ta tiden att göra
en skylt till
fredlig demonstration

visst, jag själv
stammar innan jag
kommer fram
men det är långt ifrån
samma sak
tar ingen omtagning
allt händer nu
fingeravtrycken förmedlar ljudet
till högtalarna som är
runtomkring
överallt för alla
små fack med album
ta en och placera en stämpel
placera ditt finger på en särskild nerv
kort eller lång väg att gå
färre eller fler att träffa på
mindre eller större chans att bli tagen av polis
en sådan är jag
går alltid på gränsen och balanserar
går alltid på smala nerver som tillslut slutar att leda
finns alltid någon som hämtar upp mig när jag
åter igen börjar att lifta
ingen fara
jag kan hantera
okända bättre än
utnötta vanor

...har småstäder någon källare?

rädd att jag träffar på någon
jag känner
rädd att denne redan har skrivit
en mening om mig i
sin adressbok
jag har flyttat och gör det ofta
jag har flyttat och är inte som
jag var förut

rädd att jag aldrig kommer
att träffa någon
som jag inte kan se igenom
rädd att jag aldrig kommer
att träffa någon
med ett ändlöst djup
någon som flyttar och gör det ofta
någon som inte kräver en
ansiktsoperation för det

6.5.10

snubblar över sladdar liggandes under mattor

trädkronan en mikrofon
vi kan alla höra när
fåglarna diskuterar
morgonens nyheter
undrar vilka som kan
höra oss vid frukostbordet

tyckte väl att solnedgången lyste för starkt

hon tog en avkopplande
fredagskväll ifrån mig
spolade tillbaka
ska nu ha möte med
fredagens framsida
som är allra jobbigast

skrivmaskin

spikar över väggarna
jag har hamrat
ska nu rulla upp
affischerna köpta från
fingertopparna
hänga dem för verkligheten
täcker nuet och bildar en egen bild
som vikter att släppa på
för fångarna
allt är tyngre
tiden går långsammare

en kropp berättandes med tatueringar
sår från träning eller slavarbete
tjock som mager
med eller utan synliga muskler
berättar en livshistoria
tänker på hur många jag har
knycklat ihop, slängt i graven
offrat för högre makter
som jag egentligen inte tror på
mer än det jag nyss slängde ner
målade om väggen eller rev
isället för att finna kraften och
hitta en realistisk väg ut

mellanrummen trycks ihop till en enad plats i slutändan

mitt mellannamn är en
udde mitt i havet
mitt mellannamn är
huvudet av en man som
håller på att drunkna
men klarar av att
hålla sig kvar
hårstråna planterade
på hakan
rycks genast bort
en badboll i panik
ber om att bli slagen
slås upp
innan luften går ur av
alla nålar som attackerar

mitt mellannamn gör en tunnel
under havet
innan de andra har påbörjat bygget
med bron
mitt mellannamn har pressats ner
av storebrödernas tillväxt
de betyder så mycket mer
får självförtroende när de
syns och automatiskt
representerar mig som person

snabbhet dödar / göm dig från ögat

sekundvisaren på ditt armbandsur
springer runt med ett rep
binder dig vid ett av
hundratals träd i skogen
med magen emot barken
beordrar att du ska hålla händerna
för ögonen och börja räkna

flytande kristaller

två avlövade träd
en väl nedtrampad stig emellan
den första tv-skärmen
sänder de sista programmen

vilda svängar

de strör grus och
sätter upp en skylt: risk för halka
på vintergatan

5.5.10

tagning

klipp av repet
invig båtens självständighet
fira, ja
starta en fest på vågorna
alla har rösträtt
vart ska vi placera oss?
där vi kommer att finna maktbalans
vem ska styra rodret?
den som kan glida mellan klippor med
meterhöga kragar
svänga runt, runt tills nya dörrar öppnas
svänga runt, runt
lossa knapp efter knapp på skjortan
som får allt fler fläckar
vi ska bosätta oss på naket hav
aldrig tidigare upptäckt
vi ska bosätta oss på ett hav som är varken
på-eller avklätt
ett hav som är så djupt att man inte ser botten
ett djup som är redo att fiskas upp
som ögonen vänjer sig vid mörker

kan du höra mig?

de som fallerar
trakasserar
det enda de kan
samlar ihop allt
de har
och ger bort till
en borttappad vän
på födelsedagen
kommer du ihåg
minns du när du
fick luft
du sa att det
kändes som
tåg genom tunneln
flygplan uppe i skyn

säregen ansiktsmålning sökes

trasiga afrika med
erfarna stycken
bubblor sprängfyllda med
kakao som kväver rösten
här är vi, här är vi
om vi ser dig
så borde du se hos
men ingen ser, ingen ser
fela kuti står som jungfrun
vid bergskanten
tittar ut mot havet
men ser endast pirater och
ingen vänskaplig själ
med ett reningsverk till
bröllopsnatten

kona

korna i ganges under
mötet med våren
korna gudomliga när
de springer nedför backen
klövarna trycker ner fyrklöver
aktiverar all lycka som gömmer sig
bakom kamouflerade luckor
får önska sig vad de vill
innan bönderna stänger
grindarna till indien

fel omgivning

dra ut mitt fett
kavla och
sy för hand
vill få musklerna
att visa sig
kom, kom stämpel
acceptera mig
låt mig säljas i butiker
alla delar ska gå
skilda vägar
börja om romansen
med Lucy
uppe i himlen med
diamanter från
Sierra Leone
byggstenarna som jag fick
användes som trappa
till kontor
redan från början
så dra ut mitt fett
sy med dina naglar som nål
skrapa ytan av mitt skelett
som kritan mot den svarta tavlan
få mig att rysa
få mig att leva
en bindel för mina ögon
vad faller mig i smaken

kritisera inte det du inte vet någonting om

res på resan
ställ dig upp
stå aldrig på
ett ställe
sära på benen
skilj inte på
rum och hus

skifta mellan
president och mus
prova allt
innan du vet vem
som har rätt
innan du kan säga vem
som har den bästa lösningen
för världen

de som vill ha fred
studerar krig
då de måste vara beredda
på vad som kan hända
måste förstå hur
människan fungerar
finns olika nivåer av
ilska och maktvilja
klättra upp på skrikets spets och
inspektera vilka metoder
de använder
få dina ögon att borra igenom
den stjärnglänsande huden
som stavas:
"jag krigar för mitt land och gud"
frågan som dyker upp först
hos mig är:
vilken religion tillhör du
vilket land vill riskera
att en hel värld
förstörs
det du gör just nu är att be:
se här
gör så här
på mig
jag vill känna
din näve
ta tag mellan
mina lungor och
dra ut proppen
som ett badkar visar
sitt ansikte igen

4.5.10

bort med en beskaffenhet, hit med en ny

extatiskt fårull
stålmoln skarpar bort
rester från mat
tallriken en friserad frisbee
en bumerang är bunden
kommer tillbaks
men tallriken tallrik och fri
flyger långt bort
finner nya kontakter och
tar det lugnt
det extatiska fårullet blir ett
med håret
som i samma sekund
rakas till stubb
hakan ankaret
somna inte än
åtminstone inte på magen
som kurrar
gräver hål
navelsträngen pimplar
efter koppling till rasen
dess ton var bestämd att stämmas till
lockarna som en orm
smyger mot halsen
snurrar runt
utför långsamt
offret dör snabbt
saxen ler efter ha klarat hoppet
från norr till syd
tog klivet på en trampolin

lådans knopp

hör regnet utanför
släpper min vikt
och höjer volymen
vill höra livet komma
närmare inpå
ta min hand
kyssa, sluka
visa mig vart dess
hjärta ligger
se allt passera
när jag hör det slå
slå ner spikar
hänga tavlor
sätta dit tiden som inte
har något alibi
stift nitat i
regnrockens krage
fast för evigt
minnet med
polishelikopterns strålkastare
lagrat

bättre att rengöra

de hänger vita lakan
mellan skyskraporna
krigsflygplanen ger upp
de skulle riskera alltför mycket
om armébilarna med bomber där nere
exploderade för freden

själar emellan

försök att hitta balans
balansera mellan
blues och jazz
funk funkar bäst
fungerar som magin emellan
två ihopslingrande själar
en hängmatta i regnet
varma vågor mot stranden
solstrålar som svetsar
kropp med mark
ingen vikt på någon sida
ingen vikt alls
frekvens från universum till jord
sammanslutning
en kedja hittar sina nycklar
och låser upp
till det djupa registret
där stötarna föds

hoppade stavhopp och rev

ljusrören somnade in efter en
mödosam hosta

fönstren blev sotfärgade av all rök
som befunnit sig i lungorna

garaget blev becksvart likt däckens läder
som mannens ansikte under
den gamla bilen med
skruvar, muttrar och rör

fläkten för öknen den rest igenom
skiftat ledning och sparat ändringar
bestämt vilka nummer som var
vinster i lotteriet

men nu när allt slocknat
kändes bara garaget
så mycket större
än vad det
tidigare
gjort

han antog att han
skulle behöva
en karta
för att
hitta
ut