10.5.10

/domnad/

knastrar likt en stråhatt
suddigt som en sommar
med huvudet förtryckt
i den täta luften
som inget får av istet
med isbitar som grus
knastrar likt torra löv i näven
suddigt som en mordbrand
med huvudet ute ur fönstret
huvudet fast i tågets portar
resten följer med tills
tunneln separerar ljus från mörker

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar