janus

du är så hungrig att du kan spy,

ett sista andetag, du pusta ut

de sista känslorna - inte

längre känna, dö av svälten

du inte längre vet om...

frågan är om du därför

finns kvar i luft, eftersom

du lämnade din kropp

innan dess batterier gick ur

och kapitlet fick ett slut

rensa för att växa

medan vi försöker lära barnen om livet,

så har vi tappat oskulden och skapat oss en bild

för vad som ska finnas under stenen, fastän det

kan vara olika från person till person,

tid på dag, tid på år och därför får de ingen chans

att själva säga eller tas på allvar för vad de tänkt -

även om det kan vara bättre, ha ett

klarare syfte, något som putsa våra ögon, få bort

alla fläckar som vi påverkats av utan att vi visste

då vi hela tiden tänkte och inte bara

såg,

lyssnade,

hörde,

kände -

tog in stunden -

medan vi försöker lära barnen om livet,

så är det barnen som lär oss vad livet handlar om,

(o)nödigt_överflöd//

vi har allt vi 'behöver', det är bara det att vi är medvetna om allt som finns

och går att få och börjar därför längta efter det och göra mindre då

det alltid varit så att vi fått vad vi velat, utan några större ansträngningar

och om man fått det mesta utan att göra något själv, utan att arbeta,

hur kan man då som person utvecklas, om man inget har testat, bara stått

på samma ställe - hur drar man nytta av sig själv, utan att fokusera

på alla svagheter när man upptäcker att man inget kan, fastän det kanske

är många som är så i detta land?

vilsna i vintern, trots att det är den perfekta miljön för sagorna, vitt

överallt, man hör inte hemma någonstans, fast mellan två

väggar som pressar allt mer desto längre man låter det gå utan att man

gör något - kylan bildar flera lager av osynlig is och jag vill bara

krama er, få er att kunna andas igen, inte kväva, nej, utan krossa alla lager,

göra så ni åter får kontakt med världen genom min kroppsvärme

som hjälper till att tina upp, stjärnan som visar väg, gör så ni känna, åter

komma tillbaka till verkligheten

om man är ute i kylan för länge börjar det brännas och hjärnan får för sig

att man svettas, när det själva verket är tvärtom - tar

av sig, bäddar för sin dödsbädd -

vintern kan ses som ett straff, att få oss att känna oss som döda, då vi inte

förtjänar att leva med tanke på vad andra måste göra

varje dag för att segra över alla

utmaningar som de får utan någon som helst anledning, precis som personer

sätts i fängelse fastän de inget har gjort, bara varit

människa och sagt vad de känt

och tyckt

dif 2

solen är uppe idag, men isen ligger fortfarande kvar,

ger igen med samma medicin, behandla likadant

solen är uppe idag, men isen ligger fortfarande kvar,

återkastar ljus och kraft och kanske är det bra

då solen bli så egoistisk att självförtroendet åter växa

och kunna besegra rädslan över alla förväntningar att

göra comeback efter den plötsliga förlusten mot natten

vilket utgjorde ett glapp som fick vintern en chans att ta

plats, ta tät, ta järngrepp om folket som inte fick något

annat val än att lyda varenda ord (om de ville överleva)

solen är uppe idag, precis som igår, jag hoppas att

den stannar kvar, för visst, vinter kan vara skönt

och sommar kan vara jobbigt, men variation krävs,

annars stannar tiden och vi kommer att stå här

(aldrig se, aldrig höra,

aldrig tänka, aldrig känna något

nytt, som att vara död,

ligga i grav, nej, inte än - vänd blad

fort...)

omringa (propp)

han gick längs gatan med

en fest i sitt huvud,

även om husen var förstörda

förstärkte de bara känslan

av att röja, krossa

alla väggar,

lyckas möta sin älskare på

andra sidan örat

han dricker sitt morgonkaffe ur en askkropp,

han häller i sig alla gårdagar -

det som blev kvar är vad som måste följa med

och vad som kan sätta igång,

lagras bli extra hud, tåla extra mycket, ta vara

på dåtid för att kommer längre,

annars börjar vi bara om, fastän vi inte känner -

vi tror att det är så vardagen

ska vara, men det är bara en dålig vana som

bäddar för döden, smälta in,

bli blekare - det krävs att man går nya vägar

staden av syndare (nå/go/to/min/get)

en blyertsspets borrade sig någon gång in

i min hud och attackerade blodet bakifrån,

det är därför jag bara kan tänka i fiktion

allt är grått, men jag lider inte av depression,

jag behöver inget ljus i tunneln, jag behöver

ingen tro - allt är en lögn och det är en dogm

allt är en lögn, vilket gör det möjligt att gå

över gränser, ta lätt på det allvarliga, gräva

ner sig i vattenfyllda bassänger, se luften

sanning är som salsa, inte nödvändig om

man endast är ute efter kärleken - det finns

lättare steg att bränna, fotspår att lämna

fotspår som finnas kvar, trots att man inte

tryckte så hårt och det inte blev så tydligt,

skriva lättförståeligt, enkelt, så det passa

alla, alla kunna vrida och vända, ta det på

sina sätt, då vi är från samma släkte,

medborgare i staden av syndare, fängelset

för oskyldiga - himlen, vi är alltid höga, men

drar alltid ner någon i skiten, slänger

ner vårt metspö i käftar som är som mest

öppna när deras ägare sover - vi ändrar om,

gör så att de andas in ljuden vilka stämma

om instrumenten inom så drömmen bli så

verklighetstrogen att de bli alldeles rädda

och vilsna, så verklighetstroget att de tro att

gud finnas - jaget inte längre vara fadern

barnet inom inte längre vara sonen och

anden inte ha något med hjärna, hjärta och

själ att göra (bara finnas utan förklaring)

lycka gäller endast när den är delad med andra

jag kan bara tänka mig att du skulle andas in

i min mun, det skulle inte handla om att fylla mig

med något jag redan hade, utan det gråa skulle

bli färgglatt, bli medveten om glapp, att springan

mellan dina läppar kan göra så min värld faller

eller faller, antingen begraver sig själv eller föder

sin ersättare, jag vet inte, jag vet ej, det är

därför du finns i mitt liv, någonstans, (besvara)

dif

solen är uppe idag, men snön lyser starkare,

vad är problemet? undrar jag -

när och hur kommer tiden där värmen slår,

ja, övervinner kylan? hur kan

kylan vara ljusare än värmen - börjar liken

vara livligare än oss som lever? -

är vi inåtvända, medan de är öppna mot alla?

solen är uppe idag, men ta inte ut segern i förskott,

solen är uppe idag, men förvänta dig inte att den krossar allt motstånd -

den har inte tränat på länge och är därför ännu inte

i sin form - rund och klar, född att vara

slangen som tvättar bort all löder från tvålen så vi

någon gång kan gå ut ur duschen och leva ut, smutsa ner oss, inte vara så

pryda, utan riskera vårt oskyldiga livsöde som vi fick

av den mäktiga slumpen

vi lever i nuet

för nuet har ingen historia,

bara en framtid

vi kan inte falla bakåt, utan

endast knuffas

fram och synas på scenen

vare sig vi vill

eller inte - om man inte

följer tiden är

man inte en del av den

verkar vara före, fastän det är de andra som är efter

jag ser ljuset i tunneln,

men de ser bara

ur en kameralins - allt ska

vara så verkligt,

de kan inte njuta en sekund -

de tar aldrig av sig

sina glasögon, måste se allt i

detalj, så de inte

ser fel, de kan inte skapa en

egen bild, åh-nej,

då kommer de inte längre

vara en del, men jag vill sticka ut för då kan jag ha

halva kroppen inom jorden

och halva utanför, i rymden,

ta det bästa från två världar

fötterna få planeten att rulla

fram, medan händerna ta

delar för att sedan göra ett

collage

jag tar snöns kyla och dess ljus,

tar ljuset mot kylan och bildar

en skugga, som en dörr ut -

kommer till dess motsatta rum,

varmt, men mörkt - en grotta

där man kan hitta diamanter

efter en stund

om man har tålamod,

om man har mod

nog att gå in i

sig själv

a////aaaa//a/a//a////

livet

dödar

jag är

dödlig

ni är

alla

döende

...

så vad är meningen med allt?

vad man än gör försvinner man

förr eller senare

spelar det någon roll hur lång

tid det tar, i slutet kanske man

bara lider mera (?)

det bästa man kan göra är att

ta vara på dagen, leva ut av all

kraft man har,

uppleva så man kan störta med

en sådan fart att man inte bara

begravs, utan

också når världens kärnan vilken

brinner, men inte bränner som

i att förstöra,

utan bränner skivor och delar

med sig av sin filosofi att bli en

del av luften

skapa atmosfären som forma ett

nytt spår med bättre melodi, med

bättre förklaring för vad vi ska göra

mer än att bara vara tills vi

dör

inget blir som man tänkt sig

om han var "långt före sin tid",

som ni säger,

skulle han aldrig ha funnits till

tillbakalutad (som vinden)

tiden berättade

vilken takt jag skulle hålla

för andningen

å jag kunde ta vågen utan

ansträngning

______________~___

(om man tänker, oroar sig, känner pressen går allt mycket sämre,

även om pressen ibland kan hjälpa till med att trycka ur kraften

)

slipa hörnet, böj alla hårda bokstäver

å här står jag vid vägkorsningen

vid min kiosk - mina ord är

bröd som jag delar så alla ska få

och inte, helt, svälta ut -

om de gillar förstås, annars kan

de låta dem ruttna, det får

mig bara mer att växa då marken

breddas och jorden

aldrig torka

samt att fåglarna kan komma och

ta så de orkar slå ifrån

med sina vingar, gräva hål, hjälpa

till att blanda, få kretsloppet

att fungera

men här står jag vid vägkorsningen

vid min kiosk, för alla som

behöver för att gå runt hörnet,

vända på livet,

förstå...

gråt grått

kampen mot vardagen,

han faller endast för självdestruktiva flickor,

lättast att plantera någon annanstans

han är elektrikern som går in i dem

och deras splittrade själar, kopplar alla

sladdar, får dem att åter lysa, vita som de bästa

lögner i staden, lyser

upp gatan där regndroppar faller å kort studsar,

vänds, blir till nålar som punkterar alla

ballonger som dit rullar in - ljuset

är ett galler som bländar, får dem att bli

ännu mer förvirrade, kan varken se nuet eller det

som var, för det finns

ingen natt vilket hade varit deras hem

från dag nummer ett

då det hade varit strömavbrott -

navelsträngen ströp

halsen och dess ådror och nerver

och det hade blivit

tvunget att göra kejsarsnitt för att

snabbare komma ut, hinna fånga livet

innan döden kom och drog bak

övergångsställe (brygga)

pianot är luften mellan

havet och himlen

du var bunden med ett

rep runt björken när jag hittade dig

solen hade färgat mellanrummen

bildat tangenter,

fått dig att smälta in i naturen -

om jag hade en eld

inom mig, satte du fyr, fick mig

att växa och hållas

vid liv

och jag vet att det värkte

men det var det enda sättet

att göra så du kom loss, blev fri

molnen vid berget, jorden vid rötterna

det som verkar vara från en annan värld

är närmast jordens kärna

den som kan mest har också börjat från

marken (och sedan klättrat) -

allt har samma förutsättningar

vid mig (musikens rötter)

ditt revben min autoharpa,

bröstet över är som alla knappar,

beroende på vart man trycker,

vilket ackord man tar när man drar

fingrarna över strängarna

och skapar ett råare ljud

än harpan änglarna spelar - inte

lika drömskt, utan mer

verklighetstroget, vilket är bättre,

då det vara sant och inte

en lögn som jag blir spelad

ett spratt med, även om

jag är fast

i ditt spindelnät

(myggnätet vid ingången till tält

för cirkus, tält för kärleken)

latflat

du klär på dig - gör

cover av någon annans låt,

du färgas av dennes

personlighet genom att det

inte är din design

ställs i skuggan - kopierar

rakt av, får skylla dig

själv, kunde faktiskt ha tagit

av vad du hade

först

utgå från dig själv från början,

kan gärna titta på hur de andra

har gjort för att få en inblick

i hur du ska starta,

men bli inte för van vid det för

förr eller senare är något som

du bär 'ute' enligt dem och då

har du inget stöd -

speciellt inte från dig själv

eftersom ditt jag inte haft något

med det att göra - blir uteliggaren

som har ett hem

men inte känner värmen från

någonting och därför spelar det ingen

roll då allt redan har gått bort, gått ifrån

jag är inte egoistisk, säger bara

vad jag tycker och känner,

jag har ingen annan än mig själv

att möta världen med -

går inte framför, då kanske de går

ifrån, eller jag för snabbt

så de tappar bort,

går inte bakom, då kanske jag blir

ledd på fel spår -

går bredvid, ser till att vi

håller samma takt, så vi kan smälta in

vare sig färgerna vi ha

skära sig eller ej

klo

vågorna är lågor,

botten är röken som

aldrig når upp,

utan bildar en klump

i magen

svarta nylonstrumpor,

nylonsträngar

svarta av smuts, kan

gå av när som

helst

störst risk finns i

om man möter dagen

och därigenom går över gräns

pärlörhänget som speglar

du är mitt örhänge, (men eftersom jag inte

har hål i något av mina öron, blir

du öronproppen som stänger världen ute

och bildar en egen endast för oss)

skidskytte

lev varje dag så du

vid varje kväll vara på

gränsen till att fälla tårar

kontra... nescio

om inte ljuset skulle finnas,

skulle inte mörkret betyda någonting

och tvärtom och tvärtom och tvärtom

den mörka natten är min

framtidsutsikt, min vita hy smaka på

färskt skit, på färskt skit, på färskt skit

vi är stjärnor, separerade från varandra,

men samtidigt från samma släkte,

når med vårt ljus som sträcker - om vi

skulle komma för nära, skulle vi

explodera - det finns ett syfte till allt

avstånd, vare sig det är inbillning eller

verkligheten som bestämmer

att bli en del...

likt årstiderna endast är två - det är

vår och sommar - hösten och vintern är

deras baksidor, vad de döljer, men

sedan växer sig så stora att tyget till deras

tröjor inte längre kan hålla inne -

vårens blommor är höstens löv, vinterns

snö är sommarens solstrålar vilka

aldrig sitter ihop

men låstas som det då de inte är

någonting utan varandra

trots att de inte

tillhör

för varmt för kyliga

kvinnor styr världen okontrollerat, utan kvinnorna

skulle inte männen göra vad de gör - skulle inte fyllas

med känslor till en sådan grad att de kokar över

dimma i tunnel

om man känner sig död i livet,

är man mer död än när man är död på riktigt,

medveten om att man inget känner -

man ser och hör, men man bleknar sakta in

i luften, blir en del av miljön

(synas)

din min är min, jag fick dig

att göra den, kan hoppas att du får

känslan som den ger när jag

är här och om den inte är positiv,

som den ser ut att vara, så

kan jag åtminstone glädja mig åt att

jag finns i ditt liv på ett sätt

tubejertry

en tjej kallade mig 'äckel' idag,

bara för att jag öppnade en dörr

som hon råkade stå bakom -

jag gick förbi henne och när hon

sade det, tittade jag bakåt och

hon stirrade på mig precis som

om jag varit otrogen - vad

är det med folk? kan de aldrig

slappna av? det måste finnas

en gräns för vad man släpper ut och för vad man håller inne,

åtminstone vid ögonblicket det händer,

inte för att jag slog upp dörren, den nuddade henne knappt,

vad jag kunde känna och se, men jag

kanske kom för nära ändå,

för om jag nuddade

krossade jag hennes lager

av värme som ligger

någon centimeter utanför

hon tyckte att jag inte var en del av hennes himmel,

så hon sopade bort mig (precis som om det

var självklart att jag ville vara det)

jag var ett äckel för att jag råkade

trycka upp hennes spydighet, så

hon visade offentligt vem hon var

smittad (2)

hennes händer som en skatas vingar

slår från marken, tar allt glitter - allt som

under damm har legat - mina bra

egenskaper jag inte trodde på, som jag inte

visste att jag hade - när jag får se dem

hos någon annan person blir

jag genast imponerad

hon log mot mig,

drog upp överläppen, släppte in

mina ögon, se vad som fanns i rummet

visade tänderna och jag som är

som en hund (klumpig och lite dum)

tog inte illa upp - kände att hon

inte var ute efter bråk, åtminstone inte

på det egentliga sättet, så jag

gick in, något jag

trodde att jag skulle ångra

när jag väl var där,

för hon var blott en spegel,

bottenlös, en tystnad som

dock inte löd,

inte sade ja direkt och

det var detta som fick mig att

stanna kvar och gjorde så jag

är kvar här än idag - det är

från det tomma jag har hittat

alla svar jag nu fyllt mig med

det är vinden som vänder mitt

kött den steker (kär i henne)

gör mig balanserad, gör så jag

alltid har en nyhet att rapportera,

kan gräva djupare eftersom värme

mjukar upp, separerar, smälter -

lättare snappa upp lukter i luften,

känna spänningar, fånga riktningen

smittad av världen, hennes händer

putsar mina fönster innan hon kysser

och jag får signaler från rymden att

våren är på väg hitåt igen

kan endast utgå från mig själv

för att inleda, ej egoistisk

försöker bara förstå på mitt

sätt från början så det gå lättare

att fortsätta, slippa tänka - flyta~

smälta

bikini är inget underklädesplagg,

för det är inte meningen att man

ska ha någonting över

(vad är då huden?)

luft och vatten utgör en skillnad,

vatten är tyngre, tätare,

ha på dig mindre desto närmare

du kommer naturen

det bästa smärtar

när vinterhimlen inte är täckt av moln

är den rosa och ljusblå, slät och mjuk,

påminner om impressionistiskt måleri

när vinterhimlen inte är täckt av moln

har mina händer ungefär samma färger,

de är dock kalla och torra - allt har en

baksida och det verkar alltid vara jag

som drabbas, likt boken sammanfattas, i

mitt liv händer det inte så mycket, men

det gör det väl egentligen inte för någon

annan heller om man tänker så, då alla

som lever i denna värld inte kan uppleva

så olika, kan beskrivas med några rader -

skjortan var inte lika skön som den var snygg,

idén var bra, men nästintill omöjlig att

genomföra så man blev nöjd

när vinterhimlen inte är täckt av moln

är den rosa och ljusblå, slät och mjuk,

påminner om impressionistiskt måleri:

tar med det kameran missar, får med

mer rörelse och ljus, mer karaktär

för just den personen, den miljön

får mina händer att resa genom tid

när de rör sig, vare sig hastighet, så

skin slits bort eller får veck - kylan

kommer närmare än värmen, kylan är

hårdare, kontrast till människan och

till livet, ger oss ledtråd till nästa sida

när vinterhimlen inte är täckt av moln

är det inte längre än 'dröm', utan realitet

på både gott och ont - nu kan man komma

fram, nu står inte tiden stilla, nu

kan man göra något, istället för att

bara vara, samtidigt som det som

ser bra ut är värre än vad det verkar

och det som ser dåligt ut är bättre

än vad det verkar - allt möts i mitten

det gäller att tänka

fill (drown)

when you said I was lying you was not hearing right

why would I made something up, when it's you that make me?

do you play games, are you lost, have you played

out yourself and lost control of what you are and now you're

drowning in white lies made by fake oniontears?

when you said I was lying I thought I did, because

you have always right, but something felt wrong and as I thougt

of it, you just took benefit from your position of

power you by time had got from my love and the reason that you

didn't loved me back

gökboet

min skola är likt mentalsjukhuset i gökboet -

de spelar musik så man inte får en lugn stund,

sinnet bryts ner så de lätt ska kunna komma in

det är "en" barock, inte barack som de andra

skolorna - kan tolkas på olika sätt, har både

positiva och negativa sidor, precis som allt

annat, det positiva är dels för 'ljus', dels för

'realistiskt' och såväl som 'rörelse', men sedan,

det som står för majoriteten och avgör det

hela, ja, jag menar - ligger orden 'popöst' ,'makt'

och 'kraft' bra i munnen dessa dagar? förljuget

som förskönat, under ytan har vi städerskor

som endast är två och de ska städa hela byggnaden

blott på sju timmar per dag, behandlas som slavar,

de är invandrare och kan därför inte språket så bra -

språk är makt, de får inte yttra sig - skurade golvet,

men elever gick kort efter och när chefen kom senare

blev de utskällda för att de inte hade städat, fastän de

hade, och tvingades göra om, trots allt slit får de

knappt något för det, om de skulle fått något annat

alternativ skulle de tagit det direkt - den ena var

till och med ett osäkert kort för att hon var femtiotvå,

vilket firma tyckte var för gammalt för att städa och få

det att se bra ut på ytan, så de inte skulle genomskådas

jag vet inte riktigt om rektorn är så lik syster Rachel,

för visst, han är alltid trevlig, men man har ju inte

gjort så mycket mer än hälsat och pratat kort medan

man är på väg till något - vem vet? han kanske vakar

på oss och vi följer omedvetet med hans kam -

första beviset är att han inte vill betala mer för att

liva upp miljön vi befinner oss i, en byggnad med makt,

men snart inte förskönad utan bara förljugen och vi

sjunker ner i lera och tvingas titta upp som undersåtar

städare är lokalvårdare nu,

låter mycket finare, men

är precis likadant -

ytligare en yta att skrapa

bort, tar onödig tid från oss,

människor är inte så mäktiga

att de kan få liv i lokaler

och de är inte heller

några patienter - om de

var skulle de dö av födseln,

men ibland verkar det som

människor är döda då de

värderar materiellt

framför levande varelser,

men ändå så fungerar de -

fascinerande

känna utan och innan (ingen hemlighet)

de bästa vännerna går bakom rygg och tittar samtidigt i ögon,

stå rygg mot rygg, sköta om varsin sida för att sedan

mötas i mitten samtidigt - om något är förskönat kan det inte

nå ända fram, ända in då det döljer sista biten av hela

sanningen och att komma fyra känns värre än att komma sist

vinden skära och sätta delar till rätta

det låga är det djupa, det låga är det tunga

om du börjar nere kan du komma högre

du viskar, det för med sig större skada, men ger så mycket mer,

likt ett slippapper gör det hårda mjukt, det sträva slätt,

får du mig att lyssna mer noggrant, komma närmare, lägga märke

till detaljer jag inte skulle göra annars - jag lyssnar på en

grammofonskiva, tittar på ett analogt foto med mycket korn i, allt

känns så mycket mera äkta, som det känns inom, men inte

är utanför, jag får sällskap i dig när jag skrapar upp mina knän,

krossar fönstret, känner det jag ser, kommer in, lägger

mig på min skugga i gräset, ligger tills min form formar nålarna

och de inte längre kommer in i mig då jag är så öppen

som jag kan bli - du viskar, är som ljudet av en tändsticka som tänds

kapitel

det finns inte flera liv än livet vi lever,

det innehåller dock flera delar

frågan är om vi hittar

livet är världen och hur vi ser den,

handlar inte om ögon, utan

hur vi tänker, vi är

blinda som följer de blinda,

naturen är ingen men

har allt - ta ett

steg bort från dig själv, se från

olika platser och se om

du finner något

nytt

//

räcker inte med att läsa ut bok

gäller att förstå, förstå vad som menas,

hitta symboler,bilder som beskrivs,

men inte visas, låta det flyta, inte sväva,

inte heller ta steg för steg, gå

in och få vatten över sig

gren/utsprång

dragkedja för munnen

öppna, visa den håriga magen

låt det strömma, få samtalen att växa,

dyka in, gå av vid varje station för att se

vart man är, vart man

är på väg, ingen vet riktigt när

man låter det flöda och det är vad som

är själva grejen - tappa kontrollen, för att

släppa fram friheten,

kunna slappna av och säga innan

det har lagt sig på botten och blivit tyngre

att ta upp, svårare att få i tryck - även om det

också är det man lär

sig mest av om man lyckas, men

det är självfallet bäst att göra rätt från allra

första början, även om man kanske kan ta det

på större allvar om

man haft svårare, leva dagen som

om den vore den sista man levde, dra nytta

av varje ingrediens som finns i skåpet för livet

dragkedja som en tågräls -

lägg dig inte över,

gå istället över, för tågrälsen

som ett staket om

det stå på bredden, så du gå

över gränser om

du dra upp dragkedjan, dra

av mask, visa ditt ansikte,

ditt riktiga ansiktsuttryck,

inte spela med, utan visa

vad som faktiskt är,

bortom pjäs alla spelar så

bra att det blir

öververkligt och därav

falskt - uppe

bland molnen istället för

i jorden där allt får formen

som man kan ta in men

samtidigt behålla sig själv

smittad

hon log mot mig så stort att tänderna visade sig

de var varken vita eller gula, utan något mittemellan -

ungefär som en lampa vid ett nattduksbord - inte

för stark, inte för svag, utan behaglig

hon log mot mig och jag blev tänd på henne direkt,

fick mig att skaka tänder så kraftfullt att en efter en av

dem slogs ut och därför finns det inte längre någon

gräns, inte längre kallt eller strikt -

kan forma orden som jag vill, vad som känns bäst,

för nu känner jag mitt eget kött och blod - allt jag äter

känner jag varenda krydda av, från detaljer till

helhet, går igenom och ser om allt

stämmer, om det är meningen att det ska

sitta ihop, om det har originaldelarna kvar

och det hade hon, det var hon som upplyste mig, som

en polishelikopter med sin strålkastare hittar tjuven, jag

var inte riktigt mig själv, men hon visade mig att hitta

den jag var, skala och hitta kärna

hon log mot mig, hennes leende ett pärlhalsband, kulor

som spådde framtid, även om jag aldrig har trott på sådant

så kändes det rätt, likt solar som lös starkt så det var

alldeles vitt, brändes, tatuerade in

mitt öde, må låta löjligt, men det var nuet som frös och

istappar föll, sprutor tog blodprov och jag var tömd

för en stund, innan mina ögon vandes vid ljuset -

inte som förr där de var tvungna att vänja sig vid

mörkret, men det finns nya chanser för att starta om

för allt och hennes tänder blev mina kritor mot min tavla,

de skrev så mycket att det skrivna tog över

skärpet som kopplar och håller uppe, fastän det inte sitter åt

... "åh, tycker verkligen det? tack!"

"äsch, det är lätt att säga när man menar det!"

eller är det så det är? det är väl det som väger

mest och därför är svårast att flytta, få barnet

i huset att flytta ut så ett fönster extra i staden

kan tändas... - hur kunde jag tänka

så när jag inte hade provat, ja, innan jag visste -

lätt att skriva, svårare att säga, eller så är det

som så att det är lättare att vara ärlig mot den

man älskar, än mot den man bara tycker är snygg,

den som får en att slappna av, inte bara är schysst

något extra som endast talande tystnad kan

beskriva och avslöja om det gäller - om det

är spänner åt eller lossar för magen

öppnade för att släppa ut den 'instängda' lukten

här sitter jag och tror att jag kan förändra

världen genom att skriva några ord,

men det krävs att jag smutsar ner mina händer

och går ut där, visar mitt ansikte, säger som det är -

vad jag tycker och känner inför allt som händer,

vad människor gör och säger, ang.

beslut som tas av politiker andras

reaktioner

kring det -

vem bryr sig om skatt när ni

behandlar planeten och andra djur

på sättet ni gör, när ni är på

sättet ni är, jag säger bara - alltså, va'

fan är det som är så jävla äckligt

om någon ammar offentligt

eller

har orakade ben eller vad det nu är ni stör

er på?

det är ju det naturligaste

som finns!

föddes ni med kläder?

abort och lars vilks - ni går runt

och dödar

vargar och det är mer liv

än vad

det har hunnit bli,

min hund

är min bästa vän,

ni tycker att

hund är fult och smutsigt

bara

för att ni inte tar

hand om dem eller vad är det frågan

om? och va'

fan spelar det

för

roll - om

han

är "gud" ska han väl

kunna avbildas hursom -

han

är väl "allsmäktig", kan väl

vara

vad

som helst då han är störst

och bäst, kan väl visa att

hundar

också är fint? urfånigt,

hur

kan man leva så mycket att

man inte accepterar någonting -

livet är väl meningen att vara livligt,

möblera om, gå över gränser, avbilda gudar och släppa

in lite invandrare vart som helst -

vem äger delar av världen?

hur kan vi

vara så egoistiska att

agera

som om vi var de enda levande

här? hur kan vi skapa gudar och följa

vad "de" tycker när vi

inte vet att de finns - det var nog

mest tänkt som ett skämt, ta inte allt så seriöst -

men tänk om det skulle vara en

varelse, hur tror ni då att den skulle känna om ni

sade att han tyckte så och så, jag

menar ni kan ju inte riktigt veta och om man

inget vet bör man nog kolla upp först, precis som jag

med denna text som säkert inte

innehåller ett enda rätt,

men för tillfället bryr jag mig

inte ett smack då jag

bara ville vädra

se dig om, åh... titta - en

liten

fågel

sitter vid fönstret och

vill

komma in - kanske har något

intressant att tala om, så

skynda

dig innan den börjar tro att

du

skiter fullständigt i henne

min katt ghandi säger:

"utgör ingen revolution!

håll istället jämna steg

med evolution

utöva inte våld, då får

du endast

bakslag

eftersom du

visat

prov

på

att

du inte

är

tillräckligt

mogen,

inte

så mogen som de

trott,

som man

ska

för att

komma

så

långt"

men om jag skulle bo

i en

diktatorisk stat

skulle det aldrig gå

framåt

och då kanske

jag skulle

vara

tvungen

att

göra

uppror

för att

synas och

höras,

eller jag vet inte

(spola tillbaks)