11.1.11

tunnelbana

formen av
noll som ett däck, en planet, en fläkt -
kasta pil, mina pennor mot ett vitt,
cirkelformat papper, se vart de
hamnar, vilken rad deras spetsar träffar -
vilken våg de tycker att jag ska
ta surfandes på mitt suddigum, göra
så dess innehåll smälter ihop med granne,
djuren i hage

få större hem, fler i familjen -
bli ett bälte som innehåller många
fler nyanser, varje känsla
visa sig lite mer, känner efter det
de håller om, ser till så de
inte håller för hårt,
men inte heller
för svagt - så
varken ägget spräcks, eller
får för lite
värme så det
aldrig tycks kläckas
och bryta alla gränser, klippa

av snöre till paket, inviga ny tid:
noll, som en klocka (nu), en brunn,
hämta vatten, släck törsten,
få kretsloppet att fungera som det
ska igen, med rytmen livligt
piskande som en bäck inte längre
tryckt av vinterns kyla, kan
nu fortsätta mot sitt mål, under
resans gång börja om från:

noll, allt gå om, bli bättre på sin sak,
gå runt, tänk igenom något smart,
vik området du haft som trädstam och ta med,
vik och den kramar om - sol både på himmel och hav,
en mun till dörr rädda dig från världens ände - noll
som tallrik, bli talrik genom att äta
luften noga och på så sätt ge stöd till ord

som vara osynliga likt innehåll i hål, men
vara de som man tänker först på
när man ser den lysande, vita
månen framför sig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar