yggdrasil

hammaren slog,

hennes arm var uppe

och hennes hand höll en

vit skylt med svarta siffror -

jag tänkte, som jag satt där längst

fram, 'inte visste jag att djävulen var

en kvinna',

men jag

förstod sedan

hennes r rullar, cyklar alltid

i terräng, tar de längsta vägarna,

de som inte är av människor

gjorda och det är tack vare dem

hennes frukt har mest färg -

jag sålde min själ till djävulen, kärleken,

hon möblerar om, masserar, knyter upp alla knutar,

tvingar mig att gå igenom allt tufft, men

jag är säker på att det lönar sig sedan, då det hårda

slitet gör kroppen mjukare bör allt sätta

sig i ryggmärgen och jag kan ta lätt på det jag förut

inte stod ut med - det dåliga gör så man

utvecklas, bara bra betyder inget motstånd och man

blir kvar på samma plats å stelnar därav

hennes r rullar, dåtiden går

upp i rök, havets skum krockar

med berg och hon ser framåt,

havsvirvlar mig trollbinder, ett

lasso som drar mig till henne,

ett presentsnöre som glittrar, solstråle

som studsar, letar sig till material som går att elda -

hennes tunga är en treudd, en stickkontakt,

det enda jag egentligen behövde, förstod det först

när jag hittade, det sista jag krävde för att

växa till trädet - en hängpil vars grenar är så långa

att de bildar ett rum som isolerar oss från

omvärlden, pilar som sprutor - gör mig immun mot

växtvärken, ångesten och depressionen -

hennes tunga är en treudd - korsfäster fadern,

sonen och anden samtidigt, raderar låstasvänner,

även om jag aldrig varit kristen hör det till symboliken