jag skriver inte bokstavligt om mig själv
och det som händer runtomkring,
utan vad jag känner och tänker
och det har ju aldrig någon
röd tråd, eller hur?
har inget att balansera på,
därför jag vinglar
fram och tillbaka som om
jag vore berusad
fastän jag aldrig har varit
och därför inte
kan låstas som att jag är,
men inte behöver, eftersom
jag redan har en cirkus där inne -
alla är främlingar för sig själva och
för varandra, det är ingen ordning, kan
inte hitta någonting, innan vi har hittat
oss själva, men vart ska man börja
när det inte finns någon ände,
utan när allt är i en stor
klump som man kan
sparka, men inte
göra mål
med?
tycker om.
SvaraRadera