25.1.11

sluta på topp

du är min lyktstolpe i den mörka vintern,
efter en kyss var jag fast för alltid

det är i alla fall vad det känns som - tiden
tyckts inte längre finnas till, men

när det blir varmare kommer vi inte att
smälta in i varann mer, som man
kan tro, utan istället långsamt separera
och det enda jag kommer ha kvar
är ditt röda läppstift runt mina läppar

en ring runt munnen likt en gummisnudd,
min andedräkt blivit påverkad av

din, mitt språk innehålla mer än bara ord,
även känslor i minsta uns av ljud

2 kommentarer:

  1. sv: jag brukar läsa om mitt ibland, fast ibland väntar jag kanske en månad, eller fem.. för att se om jag förstår, vad som ligger bakom orden. om jag kommer ihåg. om de är så genomskinliga.. en del säger, att de känner igen sig i mina ord, att de märker av sig själva. alltså, personer jag umgåtts/umgås med, på riktigt. vill se om jag, verkligen misslyckats med att mönstra över det, men dolda ord.

    åh. så vackert. och smärtsamt. hugg i hjärtat. men samtidigt.. något mjukt.

    SvaraRadera