när vinterhimlen inte är täckt av moln
är den rosa och ljusblå, slät och mjuk,
påminner om impressionistiskt måleri
när vinterhimlen inte är täckt av moln
har mina händer ungefär samma färger,
de är dock kalla och torra - allt har en
baksida och det verkar alltid vara jag
som drabbas, likt boken sammanfattas, i
mitt liv händer det inte så mycket, men
det gör det väl egentligen inte för någon
annan heller om man tänker så, då alla
som lever i denna värld inte kan uppleva
så olika, kan beskrivas med några rader -
skjortan var inte lika skön som den var snygg,
idén var bra, men nästintill omöjlig att
genomföra så man blev nöjd
när vinterhimlen inte är täckt av moln
är den rosa och ljusblå, slät och mjuk,
påminner om impressionistiskt måleri:
tar med det kameran missar, får med
mer rörelse och ljus, mer karaktär
för just den personen, den miljön
får mina händer att resa genom tid
när de rör sig, vare sig hastighet, så
skin slits bort eller får veck - kylan
kommer närmare än värmen, kylan är
hårdare, kontrast till människan och
till livet, ger oss ledtråd till nästa sida
när vinterhimlen inte är täckt av moln
är det inte längre än 'dröm', utan realitet
på både gott och ont - nu kan man komma
fram, nu står inte tiden stilla, nu
kan man göra något, istället för att
bara vara, samtidigt som det som
ser bra ut är värre än vad det verkar
och det som ser dåligt ut är bättre
än vad det verkar - allt möts i mitten
det gäller att tänka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar