fylls med så mycket att man måste tömma för att hinna med
att ta in alla känslor, för när de varit där har de lämnat
spår likt fotspår i snön och man kan lätt följa, men inte vänta
för länge, då känslorna helt kan ta över och bilda dimma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
den sista meningen gör mig så.. det är egentligen inte en känsla som går att beskriva, men det är den känslan som får mig att tycka om poesi.
SvaraRadera