mare - havet
mardrömmen - ute på det okända,
ingen fast grund, svett slår
sig ut, smörjer in,
mjukar upp,
bäddar för
rädslans
stund
att tappa greppet, glida nedför berget
man gjort allt för att komma uppför
skrivit det perfekta talet, men kan inte
börja tala - orden är gjorda för pappret
inte hjärtat, strupen, tungan, jaget
när allt kommer utan att man vet om,
tvingas improvisera, gå på impuls
alla verkar vilja vara "lite" av allting,
själv så vill jag vara mycket av endast mig
måste vara säker om jag ska ha stadig röst
vilken jag nu ska börja träna upp,
slipa, göra till en riktig smörkniv, inte längre
mumla, utan breda varje ord likt en
smörgås vars bröd man inte ser (vilket jag i och
för sig inte gillar, men det var bara
en liknelse)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar