20.1.11

tills varenda vinge är bruten och man faller till djupet

en dagslända är vad jag är,
vet inte hur jag mår i morgon eller dagen efter,
hur ska jag kunna veta det?
varje gång jag faller i sömn, faller en bit och
trycks ned, fyller ett gap,
men jag blir aldrig mätt, aldrig nöjd - hur kan
man vara nöjd när man
lever i denna värld fylld av tragedi, orättvisor -
när man inte räcker till,
inte verkar kunna göra något för att förbättra?
... kan bara sitta och blicka...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar