1) första...

when I woke up this morning

I had no need in thinking -

I felt right away I had the blues,

so tired that I went back to bed

though I knew it wasn't a good move,

it was so dizzy in my head -

woke up too late later, I

always

wake

within

the last minutes,

the

time

it takes

to get there

and

feel

that I have to go just

for

the

hell

of it - haven't started

yet

and I

still have a

chance

to make it

before everyone gone and

sat down

on their chairs

and the

teacher begins to make notes

and I just don't know...

vaknade en sådan tid att jag inte hann äta frukost

lufsade genom gröt utgjort av lera och snö

snön lös och himlen var mörk, mina ögon kunde

inte hantera både lavett och lätt smekning

med handens rygg på samma gång,

de tappade sin förmåga att lysa upp väg så jag se

vart jag gå, kunde bestämma vad som vägde

mest - visste inte vad jag skulle tro -

havet som tidigare varit delat gick ihop och nu

kände jag att jag verkligen var på botten då

det fanns något tungt över, samtidigt

som jag förstod att jag alltid varit där och att

himlen ovan endast varit en illusion

medan mina ögon lyssnade på

radio och mina öron såg på teve

vilka inte fick in sina kanaler,

insåg jag att jag var ett moln,

uppblåst av mina drömmar och

att jag egentligen inte hade

någonting - och

då menar jag inte materiellt,

det var snarare det jag hade och

det var snarare det som sög

ur mig allt...

förstod att

radiostationerna som alla lyssnar på,

tevekanalerna som alla tittar på -

de som de säger att det går att se och höra

är falska, de stämmer inte, de

försöker bara lura, de riktiga är de som

"brusar" - det gäller att se

genom ytan, mellan rader, läsa kroppsspråket

och koppla ihop med

orden som de så fint säger och se

om det hör ihop,

eller bara är

vad de

försöker få

oss att

tro

bruset är skummet,

skummet är från rörelse, rörelse är liv

bruset är ett släkte,

bitar som alla ska sitta ihop, vårt jobb

är att det ska vara i

ordning - men inte sätta fast -det måste

kunna andas också

innan lyssnade jag mest på elektronisk musik

kände mig hemma i det, då jag själv

var en robot, kall och stel

sade och skrev alltid

samma sak

men nu skiner solen och jag tror jag hör en fågel,

kallar på sina systrar och bröder att de ska komma

över från andra sidan planeten och hjälpa till

att dra bort överkastet vi har över oss, för nu ska

vi vakna, vi har sovit alldeles för länge och har mycket

att göra, städa, borsta bort fotspåren - så ingen

råkar gå dit igen, nu har jag lärt mig min läxa

och jag är glad att jag upplevt någonting så

jag vet att det finns sådant som känns -

vi satsar nu på att förändra vår...

samtid, göra den till vår

framtid, trycka hårt

med pennan,

markera skuggor, visa att vi finns här och inte där,

inte tyna ut och falla bak även om det som var

är en viktig sten i bygget måste vi först se vad vi har

just här

när jag gick hemåt låg ett täcke av moln

tryckandes över träden i allén

deras grenar, trätoppar, spretade åt alla

håll, såg ut som en häxas fingrar

när de inte hade några löv - var som ett

uppsprättat brev som talade om

dödsfall av en nära vän, molnen var delvis

vita, men de lös också ett rosa,

eller om det var ett orangt ljus, det var

som ränder - som en arm full

av skärsår, men som höll på att läka med

tanke på färgen de hade

när jag gick hemåt kände att jag att jag

sydde in - hade nu tömt

min kropp på bakterier och mötte därav

en våg av blått, blev min

chans att börja om, ta tag i verkligheten

och axla min roll med mer

än ett axelryck

(men samtidigt ta lätt,

så jag kunna ta in,

vara smal, men

ha på mig

olika

plagg

med olika

färger och på så

sätt stärka varje uttryck)