26.11.09

Tjockare genom åren

Och
Om vi tog
Tag i vad vi
Föreslog
Ja
Om vi
Om
Rundan gick ett varv
Skulle cirkeln bli
En boll
Hel
Och allt helt
Har kontroll
Jag trodde inte att
Jag hade ben som mina
Armar sa
Jag trodde att jag var oval
Men sedan så kan bara
Gud tro
Och om inte han finns
Så kan man bara veta
Åh
Vad, vad har
Vaden för tag
Om foten idag
När den sträckt sig
Över fotens längd till att
Nå målet som var
Upplagt på ett
Bord för att sedan komma
Ihåg
Men det är så
Sådant
Som
Som händer
När händerna inte är med
Vi får börja om
När jag tar i min
Värld
Som är oval
Jag föreslår
Ett slag
För cirkeln idag

Under utveckling är man trött. Under utveckling har man en låg lägsta nivå

Alla dagars dagg har smugit fram
I bakspegeln som nu är full av
Rimfrost
Är det på frågan att man ska
Accelera och smälta allt i magen
Så man kan simma i de dåtida och
Ack så
- om man nu tänker efter -
Dåliga valen?
Nej, nej
Vart fick jag det ifrån
Det är bara att låta kylan ta över
Lager för lager
Små krökar och gränder som vi kunde
Ha gått i
Och stärka löven som
Nu börjat att bli vita som flingor till
Den nyföddes frukost

22.11.09

Din rakmaskins historia av mord och ångest

Jag kommer och går
Att ingen förstår
Att synen är hörseln
Som döv
Känslan för diskussion
Är slag
För stumma, alla
Var lugna
Loket låter så, men den
Ska bort - Åka iväg
Vem kan tro något hårt
Som vetenskapen
Vem kan tänka tokigt
Som att det är konstigt att
Alla normala tänker likadant
Djävulen ser
Djävulen hör
Gud dricker alkohol
Djävulen förstör
Vem har sett ett fängelse
Vem har blivit hängd i hängslen
Prydliga män gillar trängsel
Armbågar är som vassa men diskreta knivar
Hotar att döda om man inte flyttar på sig
Godtar växel om man ger fria
Områden, mellanting
Av synder och förlovningsring
Vax i håret är inget att ha
Bestämmer endast val i förväg
Tvingar dem till att stå i rad
För att få sitt straff
Ihjäl skjutna
Ack
Tacka vet jag
Lockar som går ner från spiraltrappan
Varje morgon
Utan att snubbla
Utan att äta mask till frukost
Gå som de är men, vänta
Här kommer loket som åkte iväg
En väldans fart
Hoppa framför och be till hårets längd
Bromssträckan är skägget som du rakade
I ditt förra inlägg

17.11.09

Allt är som vanligt - fast sämre, Allt är sant - fast värre.

"Äsch, det är lugnt"
"...Jo, men det är ju klart
Du ska ju inte bli någon
Professor, utan målare"
Svarar han snabbt
I ett nafs, utan att
Tugga alla bitar helt
För är det verkligen
Så lugnt som jag sa det,
Med lättnad och glädje?
Nej, kära sanning
Du är verkligen ett kärr
Med hunger, att du verkligen
Måste ha övervakningskameror
I varje hörn
För att skära skåror i
Livets falska innebörd

Jag går hemåt
Med tankar av bly
De sänker farten och
Jag har lust att ändra hy
Ja - hemort, ålder och namn
Låt mig få pusta bort all damm
Så att jag kan segla i land
Upptäckta något nytt
För detta är dagen som jag
Skulle ha bytt mot en annan hytt
Jag vill komma upp
Inte bo i källaren
Jag ska måla en grupp
Som ska bilda landet för dagdrömständaren
För allt jag ser nu
När jag går
Är ekot av det jag såg
En man som jag vill kalla gammal och grå
Stirrade argt på mig och
Jag undrade om han hade fått nog
Av alla ungdomar som inte vill
Även om det såg ut som
Att han ville brinna ner till aska
Ögonen hade fastnat och jag sa
"Snälla, det har varit en dålig dag,
Ta inte en bild av det du ser,
Snälla dra av
Skinnet som kväver mitt riktiga rollspel"

16.11.09

Sy ihop mig nu, snälla, jag klarar det inte mer; Jag hoppas att detta är sista gången.

Höst, vinter och
En sol
Krossa isen och simma
Som du går
Vem kommer någonsin
Att förstå
Människor är lika
Beroende på nål
Jag har en stack
Vars myror är få
Jag kan hitta nålar
Av stål
Men sådant bryr jag mig aldrig om
Nålar är en metafor för sällsynta får
Jag är svart
Har en helt annan takt i allt jag gör
Det må finnas många av oss
Men ingen är sig lik
Det må finnas en vilja av att slåss
Men alla vill ha fred
Har nog med alla krig
Inom livet och allt som det ger
En väg täckt av lugnande te
Drick och låt forsen komma och
Föra dig ner

Döden är oviljan

Låt mig dö innan jag blir begraven
Låt mig stanna innan jag tas av farten
Tid tar liv
Världen är rund, molnen visar vart vi ska
Vi följer de även när de sätter på sig lösmustasch
För vad har vi annars för val?
Stanna upp, hämta andan
Som springer iväg med molnen som dansar
Omöjliga chanser kommer
När man byter mönster
Mönster blir monster
Sådana monster som sitter i en grotta och har det
Lika tråkigt varje dag
Hämta dynamit och spräng grottan med all vilja du har
Vi vet inte vart vi ska
Men vi vet att vi kan ha det bättre än denna tidsbundna vardag

13.11.09

Fannin Street

Fascinerande fascister slår ihjäl alla förväntningar
Som journalistens brister tidigare hade lagt upp
Skåla och fira vi ska ner till gatan och styra hem
Vinsten är målet och döden är nära
Lev som du älskar
Snabbt och oromantiskt
Vänj dig vid trängsel
Om du ska tävla
Jag ligger bak och njuter av det som jag ska bära
Livet ger mig diamanter och skrot
Jag ska bära allt till kustens kvot
Hav och land
För att tippa allt, allt och lite till
För att börja om, om från ingeting

R/J

Sitt stilla
Låt luftens läte
Utgöra huvudvärk
För de stakars löven som ligger
Försvarslösa på backen
Huvudvärk
Värk i huvudet
Illusioner i furutaket
Du står på ett träd som står
Och dess sida där
Den gömmer alla erfarna sår
Dina ben är starka eller så har du ingen
Vätska i kroppen
Vinden grabbar tag i löven
Och dansar vilt
Piruetter står på schemat
Och efteråt andas alla tungt
Vad är det som händer
Vad var det som hände
Mina händer var en aning suddiga
Så jag såg inte vad de gjorde
Kanske skakade jag huvudet med dem
Och fullgjorde en förvirring där
Känslorna kom före händelsen
Uppfattningen kom efter och minnet
Är osäkert i nuet då innan var allt som
Jag gjort

Jag är trädet som står där kal
Hatad och rotlös
Alla mina gener
vänner och viktiga tider är som
Bortblåsta
De ligger på botten och skrattar hånfullt
Jag måste sparka bort dem för att
Kunna ta det lugnt
Så jag tar mina första steg som
Syd Jekyll
Ta mig på orden när du inte känner dig trygg
Ta dem ur mig och kasta ut
Jag vill aldrig mera se dem om inte du vill det
När man känner sig som två
Så känner man sig som en tavla som står på lut
Samma tycke har få
Var är perfekt
Rakt eller ej
Ta min böjda arm och spatsera in i slottet
Jag bör ha fler svar förberedda
För att avböja krocken...