Gå, Gå
Kom aldrig mer tillbaks
Kom igen
Om du ska
Starta en ny parad
Av annan vilja
Annan kunskap
Gå, Gå
Och fundera länge
Fundera på vad som har gått
Mer än du
Tänk på vad som har hänt
Av alla utdöda djur

Råtta, Råtta
Vad är ditt mål
Blir du jagad medan
Du skyddar
Eller jagar du det som
Du vill få
För att återstå
Gå in som du är i en
Annan zon av andra
Färger och ting
Än gråa moln
Vars segel är täckt av
Alltför många hål

Katt, Katt
Bästa vän
Sitt aldrig där du satt
Aldrig någonsin igen

Flyr, flyger, faller
Vänd inte om
Även om det gäller döden
Tänker, tror, förstår
Var aldrig säker
Allt förändras med tiden
Och den gror
Se bara på löven
Löven och mors mor
Och hennes far
Vart är vi på väg
När vi faller som löven
Ner på vägen, stigen, ån
Seglar iväg
Med hjälp av
Tron

Vänd sida igen
Slippa bladen för de
Tankar som inte kommer att
Få plats
Såga av banden för alltid
I hast
Ångest kommer alltid
Men ånger ska inte hinna komma
Innan allt är gjort
Se hunden i ögonen och
Spring iväg fort

Lungorna säger mer än röken
Att ta det lugnt är bättre än alla
Försöken
Att brinna upp
Göra allt för en liten
Suck
Som resulterar i en
Dust
Under vinterns tag om
Strupen
Underbara skulpturen
Visar förflutna
Dårar
Som gud skådat
Och gett makt till efter deras
Död
De kanske skulle bli för
Mäktiga om han gav det till dem
Redan under livets börda
Vars färger är röda
Röda som göda
Vad ska växa fram under dessa
Förhållanden
När alla tar det kallt
Ingen verkar ha orken att
Ta sig fram
Flytta livet och
Ta sig fram till
Jorden och sedan
Ge allt som de har
Värmen och landskapet
Bortom köpcenter och
Elektronik
Det är naturen som bör
Kallas rik

Förändring är smärta... Mer än ord, meningar och stycken.. Ryck upp dig

Jag kan inte tänka
Klarare än himmelen
Är idag
Bara moln, inget liv
Som sörjer
Bara det okända
Som döljer
Maskerad som
Livet har
Att inte berätta vad
Som ska ske nästa dag
Pariserhjul av snö
Snurrar som jord
Som faller ner
Från den tagna
Blommans rötter
Tvingas att
Säga adjö
Likt en separation
Mellan en kvinna och en man
Mannen som ska åka tåg
Till kriget som kommer att
Resultera i allt för många
Tårar och droppar blod
Ner, ner, ner
På marken som gömmer
Mer än tusen nålar av god tro

Allt guld blir inget kvar
Alla tar pengar på för stort allvar
Köp dig fri genom att vara fattig
Bli rik för att känna uppskattning
Från andra
Men en kedja runt dig
Du tror att pengar är en flamma
Som aldrig kommer att landa
Den flyger som rök
Men du må vara blind av dimman
Flamma är redan här
Den har skapa en eldsvåda mot alla
Drömmares värld
Brinner bort som pengar slösas
Men säg
Till vilket värde har en bild
Rätt att mördas

Jag går in i en
Bubbla
Spräcker alla tankar
Som jag har grundat
På grund av
Ovetande
Jag går in och stänger
Alla sinnen
För att känna mig
Känslolöst utanför
Kroppen
Vara utan orken
Och musklernas begränsningar
Låta vinden ta tag
Som lövet
Vilket far
Tvärs över gatan
Helt spontant
Låta bilarna köra på mig
För att rensa dåtida
Gärningar
Bra som dåliga
Tillåt mig
Beskåda
Framsidans ådra

Långt från allt
Skicka mig lite Salt
Jag behöver ta det kallt
För att förstå värmen
I världen

Ta min hand
Led mig bort
Jag vill se stadens utkant
Där ingen bor nära
Ett par mil ifrån
För att känna längtan av
Rädslan för
Närhet
Som består av
Hatisk kärlek

Studsa längs molnen
Studsa högt
Flyg som du tänker
Tänk som du mår
Att ingen förstår
Livet ser seger
Men du ser förlust
Att lusten aldrig kommer före
Inspiration
Du får nog
Innan allt börjar att blomma ut
Du gör för lite för att utvecklas
Se bort
Bortom den blåa himmelen
Vad kommer du att se
Om du inte ber
Långa liv som inte är baserade på tid
Se de uttryckslösa vägarna
Lägg dig ner på någon
Som ser utslagen ut
Låt all belagd bränsle dyka in
Och byta kraft mot själ i
Allt som står på lut

Ta tag i min strupe-Jag kanske drömmer

Låt mig träffa min bror
När jag sover
Så jag kan få se
Svarta får hoppa över en del
I ett liv
Alla lyckade kliv
Alla snöfall från skyn
Låt mig få gå in i en skog
När jag ryser
Så att jag kan känna barken
Rivas loss från alla träd
Och vända sig mot mig
Som en sköld mot väntans färd

Bensinen sa sitt
Man behövde inte ha ögon
Utan endast näsa
En välfungerande sådan
Naturligtvis
Varför ska den annars finnas
Bensinen stank
Man kunde undra om den
Hade fått rätt till exil
Att vandra in på okänd mark
Med sina ben
Sina synder var straff från förr
Men de djupaste svarta färger
Spelade ingen roll, hur långt
Tillbaka man än
Gick
Bara bilen fungerade så

Bensinen sa sitt
Satte sig och pratade
Högtidligt om dess kusiner och
Bröder
Alla kom visst från söder
Och, visst, det var väl roligt på
Sätt och vis... Men
Varför ska man bry sig om platser
När tiden är verkligheten och
Historien bara är en bar karta
Av den rikare kunskapen
För idag
Meningen blev till att suddas ut
Gå bakåt för att gå framåt
Sidleds var inte populär, har
Aldrig varit
Att som man hade suddat blev till damm
Dammet blev till dimma
Och dimma lade sig och blev
Sand
Korna av stenarna blev sand
Krossades för att göra sig ett
Namn
Till de små men värda
Jag tror att de inte är lika mycket för
Att svära över gud
Och är därför till för att
Tjäna sulornas ljud
Som går i öken
För att hitta skatten som sägs vara
Runt kröken som är allt annat
Än rund
Spetsa öronen den
Sägs vara tunn

Över månen finns inga moln
Endast stjärnor
Det må du tro
För hur ska vi kunna veta

Månen kanske inte drömmer
Då den får se
Verklighetens gård
Inget som månen behöver leta
Fram
För att veta till framtidens
Land

Havet ryser av välbehag
En storm med vågor tar fart
Ut från det blåa
Ut som i att gå in
In som att krocka
För att känna sig levande
Levande för att komma ihåg
Begränsningar, regler och
Vändningar
Som annars inte finns hos de
Döda
Samma börda - sövda
En öken täckt med röda spår
Bloddroppar till oasen
Dränkt av värmeböljan
Tappade kontrollen som vasen vid
Kanten
Det är bara ett sätt att glömma
Alla sandkorn har ett nummer
Vart ska vi börja

Mörker ryker som häxans grytor
Vargens lejon inom sig ryter
Som fyrverkeriers gnistan
Ryttare galopperar lika snabbt
Iväg
Som en bil kolliderar med tidens
Färd
Bort, bort - snälla dö
Jag vill veta en ytterbörd
Allt som är inom tänker jag
Varje dag
Låt mig stå i som en pedal
Botten finns för att känna till sina rötter
Kunna gräva till underjorden och på så sätt bilda egna fötter
Jag har ett huvud av sten
Ta tag i mig
Kasta iväg
Långt, långt bort
Jag vill sjunka som en olärd
För att kunna simma upp
Men först
Kasta mig väl
Så jag studsar på ytan av
Gränsen
Jag vill bli rädd, nervös
Innan jag dalar ner helt
Jävla, jo, jävlar i mig vad
Livlöst en stjärna lyser
Som fågelungen frös
Blek av
Händelsen som vinden tagit med
Händelsen delat som ett pussel
För berget i gruset

Åh lá
vänd blad
blanda nagellack
för att hitta färger
bortom sidor
av trädgårdar såsom
fridom
hitta blommor som
slutat att blomma
omöjligt, eller hur
blommor kan endast
kallas blommor när de
är vid liv
likaså vi
lik är inte lika människor
eftersom de inte lever
vänd blad
kalla det en seger
bada i garn
låt alla trådar omringa dig
för att sedan leda allt hem
- som en blind med käpp -
till den nya världens årstid av
blomster regn

Jag är en
Djävul
På att städa
Ta tag
I en bräda
Och slå i
Så att sprickorna
Visar sin sympati
De vill bara väl
Förstöra allt, ja
Låta dig glömma
Det som har hänt
Börja om på nytt
Förvandla din röst
Till tjutet mot månen
Blinka som du går
På frusna vattenpölar
Morgonen spricker upp
När vattnet når synen
Och på så sätt mördar
Vyn av igår
Gryningarna är många
Skymningarna är få

Tjockare genom åren

Och
Om vi tog
Tag i vad vi
Föreslog
Ja
Om vi
Om
Rundan gick ett varv
Skulle cirkeln bli
En boll
Hel
Och allt helt
Har kontroll
Jag trodde inte att
Jag hade ben som mina
Armar sa
Jag trodde att jag var oval
Men sedan så kan bara
Gud tro
Och om inte han finns
Så kan man bara veta
Åh
Vad, vad har
Vaden för tag
Om foten idag
När den sträckt sig
Över fotens längd till att
Nå målet som var
Upplagt på ett
Bord för att sedan komma
Ihåg
Men det är så
Sådant
Som
Som händer
När händerna inte är med
Vi får börja om
När jag tar i min
Värld
Som är oval
Jag föreslår
Ett slag
För cirkeln idag

Under utveckling är man trött. Under utveckling har man en låg lägsta nivå

Alla dagars dagg har smugit fram
I bakspegeln som nu är full av
Rimfrost
Är det på frågan att man ska
Accelera och smälta allt i magen
Så man kan simma i de dåtida och
Ack så
- om man nu tänker efter -
Dåliga valen?
Nej, nej
Vart fick jag det ifrån
Det är bara att låta kylan ta över
Lager för lager
Små krökar och gränder som vi kunde
Ha gått i
Och stärka löven som
Nu börjat att bli vita som flingor till
Den nyföddes frukost

Din rakmaskins historia av mord och ångest

Jag kommer och går
Att ingen förstår
Att synen är hörseln
Som döv
Känslan för diskussion
Är slag
För stumma, alla
Var lugna
Loket låter så, men den
Ska bort - Åka iväg
Vem kan tro något hårt
Som vetenskapen
Vem kan tänka tokigt
Som att det är konstigt att
Alla normala tänker likadant
Djävulen ser
Djävulen hör
Gud dricker alkohol
Djävulen förstör
Vem har sett ett fängelse
Vem har blivit hängd i hängslen
Prydliga män gillar trängsel
Armbågar är som vassa men diskreta knivar
Hotar att döda om man inte flyttar på sig
Godtar växel om man ger fria
Områden, mellanting
Av synder och förlovningsring
Vax i håret är inget att ha
Bestämmer endast val i förväg
Tvingar dem till att stå i rad
För att få sitt straff
Ihjäl skjutna
Ack
Tacka vet jag
Lockar som går ner från spiraltrappan
Varje morgon
Utan att snubbla
Utan att äta mask till frukost
Gå som de är men, vänta
Här kommer loket som åkte iväg
En väldans fart
Hoppa framför och be till hårets längd
Bromssträckan är skägget som du rakade
I ditt förra inlägg

Allt är som vanligt - fast sämre, Allt är sant - fast värre.

"Äsch, det är lugnt"
"...Jo, men det är ju klart
Du ska ju inte bli någon
Professor, utan målare"
Svarar han snabbt
I ett nafs, utan att
Tugga alla bitar helt
För är det verkligen
Så lugnt som jag sa det,
Med lättnad och glädje?
Nej, kära sanning
Du är verkligen ett kärr
Med hunger, att du verkligen
Måste ha övervakningskameror
I varje hörn
För att skära skåror i
Livets falska innebörd

Jag går hemåt
Med tankar av bly
De sänker farten och
Jag har lust att ändra hy
Ja - hemort, ålder och namn
Låt mig få pusta bort all damm
Så att jag kan segla i land
Upptäckta något nytt
För detta är dagen som jag
Skulle ha bytt mot en annan hytt
Jag vill komma upp
Inte bo i källaren
Jag ska måla en grupp
Som ska bilda landet för dagdrömständaren
För allt jag ser nu
När jag går
Är ekot av det jag såg
En man som jag vill kalla gammal och grå
Stirrade argt på mig och
Jag undrade om han hade fått nog
Av alla ungdomar som inte vill
Även om det såg ut som
Att han ville brinna ner till aska
Ögonen hade fastnat och jag sa
"Snälla, det har varit en dålig dag,
Ta inte en bild av det du ser,
Snälla dra av
Skinnet som kväver mitt riktiga rollspel"

Sy ihop mig nu, snälla, jag klarar det inte mer; Jag hoppas att detta är sista gången.

Höst, vinter och
En sol
Krossa isen och simma
Som du går
Vem kommer någonsin
Att förstå
Människor är lika
Beroende på nål
Jag har en stack
Vars myror är få
Jag kan hitta nålar
Av stål
Men sådant bryr jag mig aldrig om
Nålar är en metafor för sällsynta får
Jag är svart
Har en helt annan takt i allt jag gör
Det må finnas många av oss
Men ingen är sig lik
Det må finnas en vilja av att slåss
Men alla vill ha fred
Har nog med alla krig
Inom livet och allt som det ger
En väg täckt av lugnande te
Drick och låt forsen komma och
Föra dig ner

Döden är oviljan

Låt mig dö innan jag blir begraven
Låt mig stanna innan jag tas av farten
Tid tar liv
Världen är rund, molnen visar vart vi ska
Vi följer de även när de sätter på sig lösmustasch
För vad har vi annars för val?
Stanna upp, hämta andan
Som springer iväg med molnen som dansar
Omöjliga chanser kommer
När man byter mönster
Mönster blir monster
Sådana monster som sitter i en grotta och har det
Lika tråkigt varje dag
Hämta dynamit och spräng grottan med all vilja du har
Vi vet inte vart vi ska
Men vi vet att vi kan ha det bättre än denna tidsbundna vardag

Fannin Street

Fascinerande fascister slår ihjäl alla förväntningar
Som journalistens brister tidigare hade lagt upp
Skåla och fira vi ska ner till gatan och styra hem
Vinsten är målet och döden är nära
Lev som du älskar
Snabbt och oromantiskt
Vänj dig vid trängsel
Om du ska tävla
Jag ligger bak och njuter av det som jag ska bära
Livet ger mig diamanter och skrot
Jag ska bära allt till kustens kvot
Hav och land
För att tippa allt, allt och lite till
För att börja om, om från ingeting

R/J

Sitt stilla
Låt luftens läte
Utgöra huvudvärk
För de stakars löven som ligger
Försvarslösa på backen
Huvudvärk
Värk i huvudet
Illusioner i furutaket
Du står på ett träd som står
Och dess sida där
Den gömmer alla erfarna sår
Dina ben är starka eller så har du ingen
Vätska i kroppen
Vinden grabbar tag i löven
Och dansar vilt
Piruetter står på schemat
Och efteråt andas alla tungt
Vad är det som händer
Vad var det som hände
Mina händer var en aning suddiga
Så jag såg inte vad de gjorde
Kanske skakade jag huvudet med dem
Och fullgjorde en förvirring där
Känslorna kom före händelsen
Uppfattningen kom efter och minnet
Är osäkert i nuet då innan var allt som
Jag gjort

Jag är trädet som står där kal
Hatad och rotlös
Alla mina gener
vänner och viktiga tider är som
Bortblåsta
De ligger på botten och skrattar hånfullt
Jag måste sparka bort dem för att
Kunna ta det lugnt
Så jag tar mina första steg som
Syd Jekyll
Ta mig på orden när du inte känner dig trygg
Ta dem ur mig och kasta ut
Jag vill aldrig mera se dem om inte du vill det
När man känner sig som två
Så känner man sig som en tavla som står på lut
Samma tycke har få
Var är perfekt
Rakt eller ej
Ta min böjda arm och spatsera in i slottet
Jag bör ha fler svar förberedda
För att avböja krocken...

November slänger strängar
Jag har inga kvar
Jag skulle klara mig med en sträng
Om världen var som den var
Dags att vakna och öppna ögonen
Låta vinden säga sitt
Och stå sedan på öronen
Tumla utför i tunnelbanan
Ut för att utomhus har inga väggar
Som håller inom svar
Endast stenar som tynger hjärtat
För var dag
Jag vill
Vill jag
Jag vill
Låt mig inte få veta tills jag ramlar av
Grenen som jag sover på
Medan regnet faller och låter mig växa
Utvecklas
Uppläxas till ett löv
Att vara en knopp är som att vara ett frö
Eller varför inte knapp, håller kylan borta
Om den knäpps i tid
Försprånget skapas utan att tänka på klockan

Om jag ändå skulle vilja bada

Jag tog ett dopp i himmelen
Satte mig senare på molnet där också kläderna låg
Klädde på mig och gick nedför regnbågen
Färgsprakande, det vet jag tusan
Jag gled ner och kysste marken
Mitt saliv urartade sig till en stor pöl
Som ett bevis på tillräcklig styrka
Trampa här, i all nöd
Vädret säger sitt
Inte sant
Humöret bildar charader utifrån vad
Känslor och slutgiltiga val
Osäkert är dugg
Gör ingen något
Säkert är lågor
Böjer bågar till linjer
Spatsera till målet som du nu kan skåda

Ta tag i månen
Den är som en ballong
Kommer krympa och
Kanske
Till och med explodera
Om du trycker för hårt
Men ta tag i månen och vrid
Den ett varv
Den kommer att tändas
Och öppnas som ett valv
Nattens hemlighet
Är guld värt minsann

Blodet som de drack
Höll jämställdheten i schack
Svart och vitt
Antingen ska det vara jämnt eller ett
Varför i hela livets skörd ska vissa dö
Utan att få leva ut av kroppens verkan
Och ambition till ny dörr ovanpå lärkan
För mig genom vågorna
Jag ska hålla mig kvar
Låt mig rida genom öken
Jag vill dricka alla ögonblicks chanser
Sandkornen som jag är byggd av
Ska bryggas till en epok av flod
Koka av ständig förändring hos min sol
Allt bara rinner förbi
Lava blir jord
Hjärnans celler är stjärnornas tecken
Tiden är överskattad
Den läcker av planer
Det som spelar roll är du
Din roll är i huvudet tänk med
Natur, kropp, känslor
Blod
Varför dricka andras
Varför ge upp att andas
Jag vill dränka er med luft
Drick det du andas
Dö när du har nått din kust
Kusten av storm
När du har gått igenom din öken
Kommer vågorna och tar ut alla
Spöken
Från din gång
Som bara kom
När du grävde dig upp ur sanden
Före tidens början
Det kan tänkas hända
Om & om...

Fastbundna som vi var
Stod vi rakt
Ryggen var som de sa att den skulle vara
Men det kändes en aning stelt och vi
Alla
Ville böja oss ner för att börja gräva
Djupt
Vi ville dra oss ifrån
Vi ville dra i repet som vi hade bundits med
Från födelsen
Förtrycket kom ifrån skogen
Trädet höll oss varma när de skrek högt
Men de gjorde oss också rädda, när de skrek - högre
Det var trotts allt inte deras fel
Att jobbet deras tillhörde liv
Från den högsta till lägsta ton
Av det vi ser

Han tog ett steg
Med sin inre feminina instinkt
Han kände sig halv
Det var den yttre maskulina makten
Vilket skam världen bär
Den bör skämmas
Stå under ett fönster där de nyss har tvättat
Bort alla ränder, gnuggat riktigt hårt
Fläckar emellan kan göra en så arg
Man kan vilja så sönder fönstret
Men varför bry sig om det
När det finns levande bevis
Låta vattnet från skrubben flöda ner
Jordklotet behöver putsas rent som ett
Förskräckligt skitigt kugghjul
Det ska kunna snurra som ett hjul rullar nedför
Vi ska inte kunna hänga med i alla beslut
För om vi gör
Förstår vi mer än vi bör
Kön och dess roller är som gränser
Hästsvans och polisonger
Politiker är trollen

Det är nu dansen uppför det ena berget startar, på riktigt

Jag dansar runt en å

Fantiserar om att

Jag flyger vid ett svart hål

Som försöker ge mig vad det tål

Dra mig till sig

Försvinna igenom en kloak

För alltid borta

Resultatet att vara för lat

Jag ber till er alla

Ge mig inget tak över huvudet

Jag vill klara mig själv

Låt mig ligga vid dörrporten

Kämpa för en egen säng

Två berg och en dal

Jag rullar nedför vardera

Varannan dag

En svacka känns mer

Än vad det är

Det får en att försöka gräva

Ifrån alla besvär

Det får en att utvecklas

Till den man blir

Det får en att tänka

Sig för

Minnas alla misstag som löd

Gör om

Gör rätt

Omvärdera siffrorna

Så exakt

Så att allt blir ett

Jag vann miljonvinsten på triss! Tristess!

Allt som är vanligt är tråkigt, oftast, därav har jag tråkigt idag. Allt är som vanligt. Jag lider av tristess, usch och fy.

Konstigt att det heter "tristess", egentligen. "Ess" inom kort är ju något ovanligt och bra, men iallafall, det heter ju "trist" också - vilket är utgångspunkten för känslan.

Inuti mig låter det såhär, nej jag vet att jag inte kan veta om det låter något eller inget alls inom mig, men! Den känslan som du får när du lyssnar på den har jag inom mig just nu.

En tomhet. En snöstorm. En rostig grind som gnisslar lika vilt som ett vildsvin. En olycka som formar sig till lycka. Vad ska man tycka?

68

Psykedelisk goth

Är som en exotisk grotta

Där träd erbjuder sten att plocka

Pyskedelisk goth

Är som ett djupt hav

Där sydamerikanska grodor hoppar

Av och an

Djupet är endast början av ett annat land

Blabla, att generationer kommer under tidlösa år

Vandraren tog en rutten gren

Och svepte runt i vattenpölen bredvid

Tillslut gick den av

Ungefär samtidigt som lampan släcktes

Eller, nej, förlåt

Lampan tändes men solen sänktes

Såklart, vad dum jag är

Jag är väldigt elak

Det borde ni tänka på

Hur elak jag faktiskt är

Sanningen är det dummaste som finns

Jag vill ge utlopp till det idag

Genom att göra ett upplopp i stan

Bollen är runt jorden kan vända

Hoppas det börjar att regna

Korn från andra sidan som vi lämnade

På grund av torka.. på GRUND av

Ja, vi gick faktiskt på grunden

Så vi flyttade dit

Där de inte riktigt hade kommit så

Långt med aggressioner och sådant

Som tar vattnet ur oss

När är punkten värdig att sättas, göra nu till då.

Punkten är som punk

Snabbt, kort och så enformigt att det blir stumt

Försöker sig på någon form av revolution

Och medveten irritation

Utan vapen, endast slutord

Meningsföljden är framtiden

det heliga helvetet långt innan närheten

före ärligheten och dess lögner imellan

min resa till fällan som planeras efter

varje jäkla enstaka himmelska steg

Ta mig på molnen

Det är där jag tigger

Regnet stiger över ytan

Min önskan är att göra

En stor kall gryta

Där jag blandar indigrenserna

Av människans begränsningar

Hur kan fred existera

Om lyckliga människor aldrig fantiserar

Hur kan meningar med livet finnas

Om alla bara klagar

Vad är syftet med skaftet till blomman

Om vi inte ska växa tills vi dör i krig

Jag, någorlunda, ber

Genom att tänka igenom det jag ser

Ute ur kroppen gör hemmet till bergstoppen, och som jag älskar det!

De olika valen kom med vågen

Som var vindarna

Vars vila var slut

Sommaren var över

Hundarna blev vargarna

Ljuset blev mörkret

Hemmen blev skogarna

In blev ut

Fjädrarna från fåglarna

Dalar sakta ner ifrån skyn

Slalom igenom luften

Glider de nedåt mot graven

Ja, den nedgrävda byn

Duvor sägs ha meddelanden

Om du har tur

Fjädrarna kan sopa bort all

Dust och dyn

Sätta in färsk jord för att märka steg i

En ny mur bör byggas först

Var rädd om det du törs

Våga göra det du är rädd för om du vill

Fånga upp din röst

Jag blir piggare när jag

Utkämpar en rond inom en säsong

Mot allt man måste göra i arbetets gång

Jag kan visa att jag syns

Genom att göra allt som man ska

I ett eget huvuddrag

Snöret till cellerna är något

Som vi alla måste ta tag i

Men det beror förstås på

Om ni vill finna dagen i början

Utanpå

Mitt i skogen finns den där

Bortglömda ån

Som träd har fallit över

Och det är för att allt

Lever i lugn och ro

Jag står vid skogskanten

Ryser över att somna in

Samtidigt som jag älskar lukten

Av blöt mossa som suger åt sig marken

Jag står vid skogskanten

Ryser över att stressa över alla möjliga ting

Samtidigt som jag älskar pulsen

Av trafiken, elektriciteten som utgör

Smuts i alla möjliga enheter

Dårhuset på kullen jobbar alltid för hårt med sin ende patient, han går alltid för långt på nerverna som har förlängts - Gå på nya!

Försenad, Försenad

Måste Det Alltid Vara Illa menat

Okej, Jag Gjorde Det Igen

Kom Försent Samt

Ignorerade Uppgiften Som Var Upp Till Kamp

Kom in i fas

Betyder det att samla sina sinnen

Som att samla alla olika "raser"

I olika grupper

En form som endast görs upp för trupper

Ja, då kan jag berätta för er

Att detta liv ska kräva något annat

Något mer

För jag lever inte på ett plan

Byggt på material

Utan jag gör allt spontant

Allt annat än rakt

Att sedan störta med ett plan

Som har kidnappat mig

Och överleva

Ser jag som positivt

Jag är en man av öde

Och, jo, jag förstår först nu

Att ödet vill ha något tillbaka

En vilja av att vara orakad

Vara säker på karriär och vad som bakas

Men, men, men

Att vara människa är lättare än att vara en

Man av män

Om man står ut så får man lika snabbt ett

Slag som säger du ska in

Du tappar realistiskt nog andan

Och nynnar på "Fools On The Hill"

Vart är livet på väg att landa

I graven hoppas guds andar

Men jag jag vill vara uppe bland molnen

När jag känner

Och nere vid den kompakta jorden

När jag tänker

Döden är bara en riktning som vänder

Ålder är bara en rädsla som bränner bort

All längtan och vilja

Gör varan kort

´Rea´ är ett medel

För att sälja med längre mått

Och jag undrar vad det är

Som jag har fått

Jag är torr

Men gillar vått

Mörker och regn är

Ett led som står på topp

Luften tynger mina lungor

Skosnörena binder mina fötter

Skärpet håller magen

Men magen styr valen

Jag undrar varför jag är över jorden

När jag undrar

Det är ett under att jag inte är begraven

Jag vaknar när jag öppnar fel dörr och inser att allt är en lögn, men för idag älskar jag sanningens överskattade lag

Jag går i sömnen

Följer drömmen

Mina önskningars stunder

Min personlighets grunder

Målet med livet är att leva klart

Men betyder det att det ska gå snabbt

Accelerera i fart

Slå högre i takt

För varje år

Jag går i sömnen för att leva farligt

Mellan liv och död

Jag gör det som känns behagligt

Ungefär som avslappningens medel med nål

Dämpa alla muskler och lev ut i dina sinnen

Flyg iväg

Utanför ögonhinnan

Spring igenom moln

Som det känns att springa

Med ett allt för stort linne

På en sommar äng med en medvinds tro

Låt mig använda

Blommorna för att ro

Jag komma blomstra

Som en revanschsugen vår

Över förväntan

Varje öre är

ett värdefullt År

Vi höres vid ögonen, ja, vi ses

Färgen brun är en tsunami av jord

Jag är en mulvad och nu är det dags att börja gräva i ord

För nästa vecka ska alla vara placerade på ett bord

Öronen mot varandra fredagen/den 23, kl. 14:55

Osynliga innan dess, om vi kan hålla oss att inte

Hålla varandra i tankarna

För ytligare information

Håll en tyst minut där du tänker på

Allt bra som du har gjort idag och på

Allt roligt som du ska göra senare

Lycka till och, nej, denna gång

Ska jag inte vara försenad

Hag

Hagel i gatan bildar hål i asfalten

Jag ler

Ser grus flyga som kastade kulor

Världsrekord, fast denna gång i antal mulor

Gatan blir vit av vrede

Jag står och ser sekunder kämpa igenom en epok, ett skede till världens förbannelse

Och jag tänker

"Åh, vad skönt med olika tankesätt

Inget som är fullständigt rätt"

Cura posterior

Tidigare än idag

Bekymmer är en överskattad vana

Senare än idag

Att oroa sig för något som man inte kan påverka

Att ångra något som man redan har gjort men inte kunde göra bättre

Jag hoppar längs strandkanten

Stannar upp

Låter väggen till våg springa in i mig

Kylan är hård

Jag, värmen, är mjuk och behöver styrka då

och då

Motsatsen kan endast botas med det motsatta

Jag vill fortsätta

Men först måste jag ställa allt till rätta

Så jag använder motsatsen och sätter mig ned

Vågorna blir allt fler

Tillslut har naturens helhet bestämt sig

Jag ska med i en storm som klassas mer som en resa

Jag ska hålla andan under ytan och föras med

Jag hoppas att jag vaknar där allt är kärt

Om inte så får jag kämpa genom en korrupt värld

Som lärt att inte ta något för givet

Tvivlet är en av människans störta fiender

Man ska inte använda fötterna för att kallas seglare

Låt mig dö framför era metspön

Jag är masken som behöver motsatser

Jag vill bort ifrån jord, jag vill till en sko

Som skaver, jag vill vara på gränsen till era dödstag

Jag vill till botten för att att komma till en högre belagd grav

Jag vill utnyttjas som slav under himmelrikets ankomstbal

Jag vill tänka på gott och ont medan jag slår vad

Jag vill vara neutral när jag håller ett politiskt tal

Men helst av allt vill jag falla av pinnen som roterar mina sinnen

Jag vill ut ur buren som kallar sig garage

Jag vill se i backspegeln hur det brinner upp i fasa att bli någon överskattad vintage

Som ruin eller dåtidens hemska säkerhet till att huset rasar och du slutar i bandage

Evigt unga vill alla vara, evig läckage vill endast toppen besvara

Genom liknelsen att det är som nålar av kärlek

Försök att hitta täthet samtidigt som du inser att det faktiskt är härligt

Stanna upp ett tag, strunta i allt som var

Dessa stunder är de ända som tillåter dig att göra riktiga val

Att så små saker kan göra en sådan stor skillnad

Helger och vardagar går till spillan

När man tänker sittandes utan att undra

Varför, varför man inte tar tag i tiden som står där

Ja, den står faktiskt där och inväntar ett slag

För den har betett sig riktigt uselt de senaste dagarna

Vad kan det bero på

Jag sover för lite och tänker för mycket

Tiden rundas i stycken

Men dess bäst-före datum går senare ut

Det är då jag vet att det är akut

Barndag

Jag känner mig som ett barn

Virar runt tankarna

Som jag virar ihop ett, eller varför inte flera, garn

En stillsam plats som snart släpper ankarna och tar fart

Landskap är till för att dras ifrån och flytta

Bilda öar och göra nytta

Så säg mig, nej förresten, ryt till mig:

"DRA HÄRIFRÅN, STICK!"

Jag skulle bli så glad

Det är vad jag längtar efter

Som varmchoklad att dricka under frusna nätter

Ett försäkrat vänskapsbälte

Den som genomgått ondskans spyor

Vet äkta godhet och kan varenda egenskap hos myror

Jobba hårt i motvind

För att nå fram till ödets grind

Tecken är täcken

De som gör det omöjliga möjligt

De som visar vägen till sängen

Av hjärta fylld med värme och gröna ängen

Ängen som har allt vi vill ha

Vi äger den och odlar därför det vi annars skulle ta

Vinden kan bli hård och allteftersom sängen är smal

Så kan man rulla av

Men jag hoppas att du följer tecken från och med idag

Tveka inte, det gör allt så mycket mer långdraget

Fråga dig själv om det är detta du vill överhuvudtaget

Innan

Du börjar

Annars kommer du föras i strömmen av andra

Återfödda ungar

Valet ska kännas självklart

Du ska vilja vara bar

För igår bör inte finnas

Det du tänker på finns, men du behöver inte tänka eller komma ihåg igår

För idag ska du känna dig utan sår

Och börja med att räkna tår

Strå, strå dra mig åt

Stråhatten jag bär

Är byggd av en hel värld

Dess centrum är runt

Men samtidigt

Ack

Så tunt

Jag håller vinden i koppel

Med armarna utsträckta

Jag står i verkligheten

Med fantasin urblekt

Jag lever för bra

Jag kan tänka på igår

Utan att tycka att jag hade det bättre eller sämre då

Jag

Behöver en

Knuff

Jag vill dö nedtrampad i smuts

Jag vill vara glad för att jag lever idag och inte igår

Varje strå i hatten är en klack i backen

Du kan inte ha händerna knäppta bakom nacken

Se vart du går

Där du trampar är där du står

Makten är kortvarig för de som är födda med blandat blod

Människans taktiker är något som vi inte förstår

Men alla är vi olika och politiker är maskinerna bland

Djurens historiska spår

om du lyfter ögonen

om du lyfter ögonen

ifrån kroppen

Som ett rö från botten

om du lyfter ögonen

ifrån kroppen

som ett fall ifrån toppen

ett strå, ett vasst sådant

allt balanserar lika vågat

ingen kan göra något säkrare än någon annan

ingen kan göra något utan att använda kannan

livet måste gå framåt för att ta slut

början måste fyllas på med energi ifrån döden för att startas lite på lut

vem vill vara perfekt?

vem vill vara rak i ryggen när du kan böja dig efter pengar

tecken regnar

Jag faller, nästan, genom varje beslut

Ta mig barfota

Jag vill känna vart jag går

För om jag känner vad som händer nu

Ser jag det som har hänt förut

Men, nej, det vill jag nog inte

Ta på mig stövlar innan jag går ut

Jag vill inte veta av min historia

Det kommer kanske att bli lika beroende

Som tobak likt snus

Depression, depression

Nej, nej

Kom sol, kom sol

Ja, titta vägen är upplyst

Kom så går vi ut

Med stövlarna

De nya

De behövs för att börja som rövare

Som lever på krut

Skjut mig upp

Upp är fram

Jag ska aldrig mera se bakåt på

Tiden när jag var stor som en hamn

Eftersom jag nu driver en egen

Och inte behöver låtsats över något, alls

Y

Vinden den blåser, medan solen kisar dess ögon

Jag vill gräva mig ned

För att komma upp

Världen är ett timglas

Vänds uppochner när

Den snurrar runt

Löven faller efter

Ett halvt år

Men de förs upp igen

När lika lång tid har gått

Jag undrar om världen är detsamma

Går på tid, ja

Som timglaset

I så fall så är det omöjligt att hitta en yttre frid

Svartfjäder

En svart fjäder vill lära sig att flyga

Men allt svart är dömt att falla

Jag vill slå mot vinden

Så att den tvingas skicka fjädern upp i skyn

För de vuxna säger att

Man inte får ta på svarta fjädrar

De kan vara giftiga

Hur, undrar jag då

De är ju ensammast i världen

Skilda från de vita duvorna som

Flyger längs träden av grönska

Ja, de som är på andra sidan gatan

Gatan som är gränsen där de gömmer

Allt som man bara kan önska

En runda, en sväng

Jag tror att jorden är bruten

Jag tror att människor är brutna

Och att vi alla egentligen bara vill bli

Lagade

Men hur lagar vi våra liv?

Om vi kan

Om vi kan dela våra brutna ben

Dela med varandra

Så tror jag att vi kan gå och skapa

En alldeles ny levnadsanda

Lava är fostervattnet som vill bryta sig ut

Det är vad som håller oss mänskliga

Brustna i grundens ytan till botten

Början till slut

Det utvecklar sprickor i vägen

Bredare och längre desto äldre tiden blir

Jorden är platt, det finns en ände

Vi har alla någon gång fallit pladask

Vi har alla någon gång blivit sända lika raskt

Som sekundvisarens runda

Rund är klockan

Men platt

Som allt

Återkommande Zebra, jag lever i den meningen - delad

Vakna upp ifrån en natts sömn

Känn grusgången som du gått i halsen

Drömmar är obalanserade chanser

Jag vill sova föralltid

Vakna tidigt

Vara trött

Balansera mellan drömmars motsatser

Dag och natt

Vitt och svart

Jag är en zebra

Jagad av krokodilers levnad

Krokodiler gröna

Att bli uppäten är som att bli krossad

Av ett träd

Naturens medel för mord

Är när vi går över gränser

Och där efter endast ser på

Ser på

Att se är att känna

På är att vara över

Att se på är att känna sig hög utan att ha tagit en drog utan endast bett en bön

Ta mig i mitt nackskinn

Med tänderna, såklart

Du ska vara min krokodil

Jag vill bli jorden som blir kvar

[gå]

med ryggen vänd

titta aldrig tillbaka

med synden utredd

känn nya synder bakas

ät och ta till vara

lär och känn spåren i gatan

gå en egen

okänd väg

om det är vad du känner och vill

[gå]

alla gå tillbaka till fantasin

[gå]

förgyll praktiken med teorin

sätt ihop, för samman

och aldrig mera i tur

bygg upp alla delar stadigt men

med ryggen vänd

titta aldrig mera tillbaka

känn solen värma på det förflutna

hör viljan prata till det gjutna

ändra form i motvind om det så måste

man måste må dåligt

för att lära sig att må bra

äkta godhet kommer ifrån

någon som känt ondska

ta mig i hand och för

mig in bakom grindarna

jag är redo att blomstra

och höja hindrena´

När lövet faller, föds jag i vilja att få det tillbaka till dess hem [milstolpe/ny början]

Jag ska ställa mig i en vattenpöl

jag ska vänta tills jag växer mig lång

min uppgift var att vänta tills det föll ett löv

för då skulle jag veta att jag hade högre ställning än trädet

Idag föll det ett löv, men jag

förstod direkt att det bara var början

det var som det såddes ett frö, för jag

kände att jag drogs ner i tröjan

som ett barn

som ett barn

som lånar sin fars kläder

allt för stort

får låta lätena från födsel leda åren som går

för att sedan stanna upp

och stillsamt lämna en betydande ton

jag är där just nu

lövet har just nuddat markytan och

de olika sinnena är åter tillbaka i grytan

Alla har milstolpar

alla går in i väggen

alla går på vägen

men det finns även dörrar

och diken

livets mening är att gå i dalar

för att utveckla sina personliga val

man ska ha erfarenhet ifrån varenda törn

om man vill känna till varenda hörn

idag föll detta löv

det var som jag lämnade ett svar

och gick över till en ny grad

centrum är mitten

vitt är början

från och med nu ska jag jobba mig uppåt

så att jag blir svart av lort

jag ska klättra i träden och upptäcka en ny ort

______________________________________________

Den sammanfattande tiden av mitt liv som jag nu sätter punkt för kan beskrivas på många sätt, med många olika saker. Idag, som är dagen, beskriver jag den med ett långt citat ifrån en låttext med namnet "Forever Begins" - Varför väljer jag då ett urklipp ifrån den texten? Jo den sammanfattar det gångna och det kommande, om tro och hopp. Hoppet som varit svagt börjar stärkas.

/Låt mig viska ljud av tystnad för födelse i lystnad, i morgon, tisdag den 13e oktober

-------------------------------------------------------------------------->>

"Ashes and snowfalls
I wonder when the roll call for heaven gon' come
forever gon come
It's a cold world
and I can never go numb
look
fear in the eyes
say I never gon run
sooner or later
I know the cheddar gon' come
for now I write the world letters
to better the young
On tree by jury
together we hung
Now we let our chains hang
and gang bang to maintain

...

those that doubt
Com' will soon believe
can't judge the weave
my lady had one
I'm more like a fool
for soul and passion
the price of gas rises
street life is pumpin' fast
lives is
I'm watch crash
and realize that we all survivors
no religion or race
whatever describe us
My guys do dirt do dirt
but never really talk about it
Forever begins
just because I thought about it"

<<-------------------------------------------------------------------------