November slänger strängar
Jag har inga kvar
Jag skulle klara mig med en sträng
Om världen var som den var
Dags att vakna och öppna ögonen
Låta vinden säga sitt
Och stå sedan på öronen
Tumla utför i tunnelbanan
Ut för att utomhus har inga väggar
Som håller inom svar
Endast stenar som tynger hjärtat
För var dag
Jag vill
Vill jag
Jag vill
Låt mig inte få veta tills jag ramlar av
Grenen som jag sover på
Medan regnet faller och låter mig växa
Utvecklas
Uppläxas till ett löv
Att vara en knopp är som att vara ett frö
Eller varför inte knapp, håller kylan borta
Om den knäpps i tid
Försprånget skapas utan att tänka på klockan