Ute ur kroppen gör hemmet till bergstoppen, och som jag älskar det!

De olika valen kom med vågen

Som var vindarna

Vars vila var slut

Sommaren var över

Hundarna blev vargarna

Ljuset blev mörkret

Hemmen blev skogarna

In blev ut

Fjädrarna från fåglarna

Dalar sakta ner ifrån skyn

Slalom igenom luften

Glider de nedåt mot graven

Ja, den nedgrävda byn

Duvor sägs ha meddelanden

Om du har tur

Fjädrarna kan sopa bort all

Dust och dyn

Sätta in färsk jord för att märka steg i

En ny mur bör byggas först

Var rädd om det du törs

Våga göra det du är rädd för om du vill

Fånga upp din röst

Jag blir piggare när jag

Utkämpar en rond inom en säsong

Mot allt man måste göra i arbetets gång

Jag kan visa att jag syns

Genom att göra allt som man ska

I ett eget huvuddrag

Snöret till cellerna är något

Som vi alla måste ta tag i

Men det beror förstås på

Om ni vill finna dagen i början

Utanpå

Mitt i skogen finns den där

Bortglömda ån

Som träd har fallit över

Och det är för att allt

Lever i lugn och ro

Jag står vid skogskanten

Ryser över att somna in

Samtidigt som jag älskar lukten

Av blöt mossa som suger åt sig marken

Jag står vid skogskanten

Ryser över att stressa över alla möjliga ting

Samtidigt som jag älskar pulsen

Av trafiken, elektriciteten som utgör

Smuts i alla möjliga enheter