Fastbundna som vi var 
Stod vi rakt 
Ryggen var som de sa att den skulle vara
Men det kändes en aning stelt och vi 
Alla 
Ville böja oss ner för att börja gräva 
Djupt 
Vi ville dra oss ifrån 
Vi ville dra i repet som vi hade bundits med 
Från födelsen 
Förtrycket kom ifrån skogen 
Trädet höll oss varma när de skrek högt 
Men de gjorde oss också rädda, när de skrek - högre 
Det var trotts allt inte deras fel 
Att jobbet deras tillhörde liv
Från den högsta till lägsta ton 
Av det vi ser
29.10.09
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar