en blyertsspets borrade sig någon gång in
i min hud och attackerade blodet bakifrån,
det är därför jag bara kan tänka i fiktion
allt är grått, men jag lider inte av depression,
jag behöver inget ljus i tunneln, jag behöver
ingen tro - allt är en lögn och det är en dogm
allt är en lögn, vilket gör det möjligt att gå
över gränser, ta lätt på det allvarliga, gräva
ner sig i vattenfyllda bassänger, se luften
sanning är som salsa, inte nödvändig om
man endast är ute efter kärleken - det finns
lättare steg att bränna, fotspår att lämna
fotspår som finnas kvar, trots att man inte
tryckte så hårt och det inte blev så tydligt,
skriva lättförståeligt, enkelt, så det passa
alla, alla kunna vrida och vända, ta det på
sina sätt, då vi är från samma släkte,
medborgare i staden av syndare, fängelset
för oskyldiga - himlen, vi är alltid höga, men
drar alltid ner någon i skiten, slänger
ner vårt metspö i käftar som är som mest
öppna när deras ägare sover - vi ändrar om,
gör så att de andas in ljuden vilka stämma
om instrumenten inom så drömmen bli så
verklighetstrogen att de bli alldeles rädda
och vilsna, så verklighetstroget att de tro att
gud finnas - jaget inte längre vara fadern
barnet inom inte längre vara sonen och
anden inte ha något med hjärna, hjärta och
själ att göra (bara finnas utan förklaring)
lycka gäller endast när den är delad med andra
jag kan bara tänka mig att du skulle andas in
i min mun, det skulle inte handla om att fylla mig
med något jag redan hade, utan det gråa skulle
bli färgglatt, bli medveten om glapp, att springan
mellan dina läppar kan göra så min värld faller
eller faller, antingen begraver sig själv eller föder
sin ersättare, jag vet inte, jag vet ej, det är
därför du finns i mitt liv, någonstans, (besvara)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar