varje gång jag blundar känns det som att det är jordbävning
det är som om ögonen kokar, havet utan land skickar vågor
mot varann, utgör krock, delar på sig, kavlar upp, släpper in,
bakom kuliss, där fingrar istället för plektrum rör strängarna
har tittat för länge, läst så mycket att jag börjat tro
på sådant som de bara har hittat på -
men om man kan fantisera om det, tänka på det, så
borde det väl finnas? - vågorna är
egentligen hajfenor vilka är som tjurar som stångas,
bråkar om hona, slår ut alla tills det
bara är en kvar -behöver inte tänka, de sköter allt jobb
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar