hysky

du får mina skulderblad att blomma ut, bli vingar som får mig att lyfta

över höghusen med mörka fönster, det går inget på teven som

jag skulle skänka intresse till, antar att det är därför dina ögon finns

varför skulle jag annars leva?

du får min svanskota att växa, nå ut, slå igenom fönstret, bli svansen

som bilda balans vilket göra så jag kan ta lite från det svarta och

lite från det vita, skapa harmoni och utan problem hantera pressen då

det inte längre finnas vägg

omedvetet lämna alla skulder bakom, bli betalade automatiskt -

eftersom jag inte längre vara densamma ska jag inte

längre behöva hjälpa den andre som klantat till sig om det inte

är på min nuvarande bekostnad...

inte svansa, inse att allt går i banor, från topp till dal, inte sluta

upp med att leta efter dig - för du borde väl finnas,

varför skulle annars denna värld som annars är så grå, ibland

skina utan att visa sina sår?